Saknaden efter att få vara naken

Jag älskar min insulinpump. Men jag älskar också känslan av att inte ha en tråd på kroppen, speciellt när det är varmt ute. Det är tyvärr omöjligt nu med pumpen, och det är en stor nackdel för mig i den här hettan. Just nu skulle jag ge ganska mycket för att slippa bära mitt vårdmaterial, det måste jag erkänna. Det är svettigt, det kliar under tejpen, och man får passa sig så att insulinet inte blir för varmt.

Insulinpump simma

Insulinpumpen i mitt SPIbelt på ryggen, strax före ett kvällsdopp efter ytterligare en varm dag.

Jag skulle kunna ge ganska mycket för att slippa dras med pumpen just nu. Vad jag inte är beredd att offra är mitt mående, och faktum är att jag mår så otroligt mycket bättre med insulinpumpen att jag inte är beredd att avstå från den. Jag vet inte vad som skulle få mig att koppla loss den, men svett och klåda är definitivt inte sådana faktorer. Inte ens i närheten.

Trots att jag kan sakna ihjäl mig efter att bara få vara helt naken.

Insulin utan effekt i värmen

Någonstans i en liten kåk i den åboländska innerskärgården sitter en kärring och muttrar och klagar för sig själv. Jag står inte ut med den här värmen längre! Kan det inte bli svalare snart?! Ingenting får man gjort, och uselt mår man! För att inte tala om naturen, den här hettan och torkan blir vår döööd! 

Det är inte bara kärringen som börjar få nog av värmeböljan, även hennes insulin har tagit skada av värmen. Det är inte många dagar sedan jag skrev att insulinet i pumpen har fungerat förvånansvärt bra, men visst kom den dagen då också mitt insulin gav upp i över 30 värmegrader.

FRIO (0)

Häromkvällen, i förrgår för att vara exakt, uppmätte jag ett ovanligt högt blodsockervärde. 15,6 stannade mätaren på. Inte bra! Jag har ingen sensor för tillfället, eftersom värmen har gjort att jag känner mig tvungen att ta ett dopp ett par, tre gånger per dag, och det mår inte Dexcom så bra av – eller snarare mår jag inte så bra, eftersom det kliar utav helsike under klistret när cyanobakterierna i det blågröna havet når dit (eller om det är p.g.a. svetten, jag vet inte). Alltnog; jag har ingen sensor, och mäter blodsockret med stick i fingret just nu.

FRIO (11)

När jag har högt blodsocker brukar jag korrigera ner det med insulinpenna. Effekten är helt enkelt bäst så, eftersom jag upplever att insulinpumpen är långsammare på att ta ner ett högt värde. Den här gången tog jag en dos som borde ha fått blodsockret att sjunka ordentligt, men när jag mätte igen några timmar senare var det fortfarande allt för högt för att allt skulle stå rätt till.

FRIO (1)

Eftersom jag ungefär samtidigt började må lite dåligt (illamående, ont i magen) misstänkte jag att insulinet hade blivit påverkat av värmen och förlorat sin effekt. Det är inte bra eftersom det kvickt kan leda till ketoner, som kan vara livsfarliga för en typ 1-diabetiker utan egen insulinproduktion. Jag bestämde mig därför för att byta infusionsset och insulin – rubbet. Och mycket riktigt, efter ett litet tag började blodsockret sjunka och jag började må bättre. Innan jag lade mig mätte jag 7,1 och kunde somna lugnt.

FRIO (2)

Morgonen därpå vaknade jag med 5,4 i blodsocker. Yes! Vilken tur att jag bytte allt, eftersom det helt tydligt var insulinet det var fel på. Samtidigt är det skrämmande hur fort det kan gå illa med måendet för en typ 1:a när insulinet inte fungerar. Ett blodsockervärde på 15 är inte farligt i sig om man har fungerande insulin i kroppen, men om man inte har det kan det snabbt utvecklas till en allvarlig situation med ketoacidos.

FRIO (3)

Nu förvarar jag det insulin jag använder i en FRIO-påse också inomhus. Termometern ligger på nästan 30 grader här inne, så det kan inte skada att vidta extra försiktighetsåtgärder. Insulinet i pumpen tänker jag byta varannan dag så länge det är så här varmt, istället för var tredje eller var fjärde som jag gör annars.

FRIO (4)

Träna med diabetes i värme

Träning diabetes värme (2)

Något bra mitt tidsmässigt usla Möviken runt-lopp förde med sig är en enorm lust att springa. Jag är sugen på att träna korta och långa intervaller, långpass, distanspass, backträning – allt! Något mindre bra är att detta sammanföll med tidernas värmebölja…

Vad gör man då, om man som typ 1-diabetiker dessutom känner av medelhavseffekten på blodsockret? Tja, jag vet visserligen inte vad man gör, men jag vet vad jag gör!

Träning diabetes värme (1)

Och det jag gör är att jag springer antingen riktigt tidigt på morgonen eller riktigt sent på kvällen. (Alternativt tränar lågintensivt och lugnt vid varmare tidpunkter på dygnet.) Jag ställer helt enkelt telefonen på ringning i ottan och kliver upp, eller så väntar jag tills det är lite svalare. Ingetdera är egentligen optimalt; på morgonen är jag ganska seg och det blir inte direkt någon kvalitetsträning, och på kvällen är jag oftast slö efter en varm dag, men det är bra mycket bättre för mig än att inte träna alls, och så får jag utlopp för min iver att springa!

Jag har testat min vätskeblåsa och haft med vatten på långpass, men jag är inte riktigt nöjd med arrangemanget. Ryggsäcken skumpar väldigt mycket, men det är förstås smidigt att kunna dricka direkt ur slangen medan man springer i höga temperaturer. I övrigt försöker jag tänka på att dricka mycket under dagen, och att få i mig salter. Förstås sänker jag insulindoserna mer än vanligt också, eftersom jag är känsligare för insulin i värmen (men observera att det är individuellt!).

Träning diabetes värme (0)

Jag har förresten ett intervallträningstips till er som tycker att det är jobbigt att springa intervaller, oavsett temperatur ute:

Ta en näve små stenar, lika många som intervallerna du ska springa, och så släpper du en sten för varje intervall. Om du ska springa 10 intervaller tar du 10 stenar och räknar ner. En intervall gjord, en sten mindre. 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1. På så sätt lurar du hjärnan till ett positivt tänkande, istället för att tänka 1 intervall gjord, hela 9 kvar o.s.v. Lite som att fokusera på att man redan har sprungit 15 minuter av 30, istället för att tänka att man har 15 minuter kvar av ett halvtimmespass. En form av mental träning, helt enkelt.

Jag brukar ofta göra så här och tycker att det fungerar jättebra. Dessutom får man något att fokusera på, vid sidan av hur ansträngande det är att springa intervallerna – speciellt nu i hettan. Testa!

Mitt insulin och jag i värmen

Mitt insulin och jag har en sak gemensamt: Vi gillar inte höga temperaturer! Insulin ska inte förvaras i mer än 30 värmegrader, och jag skulle säga att det samma gäller mig. (Ha. Ha. Ha.)

Nej, men allvarligt talat. Den här sommaren är extrem på många sätt vädermässigt, och som insulinbehandlad diabetiker får man tänka efter lite gällande hur man hanterar insulinet. Jag har skrivit en del om insulin och värme tidigare (klick och klick!). Själv är jag väldigt noga med att inte lämna mitt insulin i direkt solljus eller i en varm bil. Då har jag mina FRIO-fodral (som finns t.ex. här, ingen reklamlänk) att förvara min livsnödvändiga kumpan i.

Insulin värme

Jag har också läst att man kan ha insulinet i en termos, som man har kylt ned innan man sätter pennorna/ampullerna i. Det har jag inte testat, men det låter ju inte som någon dum idé. Insulinet jag använder i pumpen har fungerat förvånansvärt bra trots den ihållande värmeböljan, men jag är å andra sidan inte den som söker mig till solen så det blir ingen stor exponering för solljuset för mitt insulin.

Har du några erfarenheter, tips och råd gällande insulin och värme? Hur förvarar du ditt insulin när det är riktigt varmt? Har du råkat ut för att insulinet har blivit dåligt i värmen?

Medelhavseffekten?

Jag brukar ta upp motionseffekten i tid och otid, men frågan är om inte medelhavseffekten är ännu effektivare för blodsockret. Medelhavseffekten? Vad i all sin dar är det nu igen? undrar ni förstås. Något allmänt vedertaget diabetesbegrepp?

Strand

Alls icke. Medelhavseffekten är kort och gott något jag själv upplever på mitt blodsocker – ibland – vid varmt väder, d.v.s. medelhavsväder. Definitionen skulle väl lyda något i stil med ”varm väderlek med kraftigt blodsockersänkande effekt”. För det är verkligen det jag upplever nu, när vi har temperaturer mellan +25 och 30 grader Celsius. Pust!

Strand låg blodsockerkurva

De flesta av mina blodsockerkurvor har legat ganska lågt under de senaste dagarna, så lågt att till och med jag tycker att de är lite pressade just nu. Jag har gärna ett blodsockervärde på 4, men helst inte under – där kurvan har legat periodvis under de här varma dygnen. Jag mår inte direkt dåligt av att ha så lågt blodsocker, och så länge kurvan är stabil är det okej för mig, men helst skulle jag se att värdet var snäppet högre än 3,5. En frisk person har sällan värden under 4, och det strävar givetvis jag också efter.

Jag förstår att så här låga värden kan vara lite provocerande i diabetesvärlden, där de flesta tampas med för högt blodsocker, men håll i minnet att diabetes typ 1 är en väldigt individuell sjukdom, och att jag med 25 års erfarenhet – utan vare sig insulinchock eller insulinkoma – känner mig ganska lugn med att jag känner min kropp. Just nu är det medelhavseffekten som är på gång här, och jag har stenkoll på mitt blodsocker. Går det under 3,3 larmar min Dexcom, och dessutom känner jag av det, så det är ingen fara på taket!

Hur har ni andra ettor det i värmen? Påverkar värmen era blodsockervärden?

Blåsa ur skallen

En del dagar är sådana, vissa mer än andra. Igår var en sån dag. Då ett ”blåsa ur skallen”-träningspass var på sin plats. I mitt fall innebar det ett löppass utan tidtagning, bara på känsla. Ömsom lugnare fart, ömsom fartökningar utan dess like. Bara ut med allt! Spring kroppen, spring! Töm huvudet på alla tankar! Fy farao vad skönt det kan vara med såna pass ibland!

Morgonsol

Är det förresten inte onaturligt varmt för att vara maj, så säg? Visst är det skönt med sommarvärme, men långt över 20 grader i mitten av maj månad, det känns ändå lite överdrivet, tycker jag. Speciellt när man ska springa. Jag är som Hopihopi, som däckas totalt av värmen när jag tränar i höga temperaturer. Jag ser ut som en kokt kräfta i trynet, och känner mig ungefär som jag föreställer mig att en sådan gör när den ligger och dör i kastrullen. Stackarn.

Maskrosor.JPG

Själv ger jag mig ju ut och springer frivilligt, och därför passar jag på att försöka springa på morgonen eller kvällen, när det inte är stekhett ute. Jag märker också av effekten av värmen på mitt blodsocker. Som för så många andra med diabetes typ 1 sjunker mitt blodsocker mer i värmen och det gör allt lite meckigare – speciellt när man ska träna. Det gäller att försöka anpassa insulindoserna igen, och det kan vara lättare sagt än gjort.

Annars är det mest välkommet med sol, sommar och värme. Naturen som vaknar till liv – härligt! Synd bara att det går så fort. Allt för fort går det. Jag vill bara stanna och pausa lite just här, just nu. När jag har blåst ur skallen, då är det ganska skönt att vara hon som är jag just nu. Trots allt.

Kylfodral för insulin

I sommarens soliga dagar, som hittills inte har varit så varma (men kanske blir det ännu) kan det vara bra att veta hur man ska hantera insulinet i värmen. Som typ 1-diabetiker klarar man sig inte länge utan insulin, så det är en nödvändighet att ha fungerande insulin med sig i alla lägen.

FRIO

Förra sommaren skrev jag om insulin och värme, och då nämnde jag FRIO-kylfodralen, men visade ingen bild på dem. Jag har två små fodral och ett stort, urgamla sådana. Jag har för mig att de införskaffades till min Tysklandsresa 2002, så det var inte igår, direkt. (Jag tillbringade en sommar i Tyskland som 18-åring, efter att jag hade tagit studenten – ack ack ack, det var nog tider det!)

FRIO-fodralen fungerar fortfarande utmärkt, och jag använder dem till att förvara insulinet i om jag ska resa bort sommartid, eller helt enkelt om det är varmt och jag ska ha insulinet i bilen eller på stranden eller liknande.

FRIO Kylfodral

Man lägger bara den inre påsen i kallt vatten, så aktiveras kristallerna inuti. Här kan man läsa mer om FRIO-fodralen, som det verkar finnas en uppsjö av återförsäljare av. Det är bara att googla! Fodralet på bilderna är i storlek Large, och rymmer fem insulinpennor. Skönt att slippa dra med kylklampar, och så går det ju så fort att aktivera kylfodralen också. En jättebra uppfinning, tycker jag!