När hela livet är blått

Efter världsdiabetesdagen blir det märkbart mindre diabetes i media. Det är som om kulmen nås den 14 november, och sen dalar intresset hos allmänheten. Man får förstås vara väldigt glad för att diabetes överhuvudtaget uppmärksammas allt mer, och för att vi har vår blå månad.

För många (och nu syftar jag på oss som har diabetes) är ändå hela livet blått. Det är inte bara november som är en diabetesmånad, det är december januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober och november igen, år ut och år in. Varje dag är diabetes, varje natt. Vad det egentligen innebär kan vara svårt att beskriva, och ännu svårare att förstå.

Ska det vara så viktigt, då? Att folk förstår vad diabetes är? Den frågan kunde jag faktiskt ha ställt själv för ett antal år sen. Spelar det någon roll om gemene man har fel uppfattning om min sjukdom? Vad rör det mig?

Blå natt

Idag skulle jag svara att det är enormt viktigt. Att skapa förståelse är av största vikt, inte bara på grund av fördomarna som florerar, utan kanske allra mest för att undvika farliga situationer, t.ex. om en diabetiker har lågt blodsocker och påträffas av någon som tror att personen behöver insulin, vilket verkar vara en vanlig missuppfattning hos många.

Faktum är också att om allmänheten tror att diabetes typ 1 går att jämföra med en förkylning, kommer vi aldrig att få förståelse för vilken vård som behövs. I dagens Finland, när vårdreformer ser ut att kunna drivas igenom på bekostnad av individers hälsa (ja, så ser jag på saken) måste diabetes ha röster som talar, röster som berättar om hur det faktiskt är när inte bara den 14 november är diabetesdag, när inte bara november är diabetesmånad – utan när alla årets månader är det. När hela livet är det. När hela livet är blått.

Molly Sandén, Peter Jihde och jag

Det blev kanske det bästa firandet av Världsdiabetesdagen någonsin i tisdags. Jag spenderade kvällen i förstklassigt sällskap tillsammans med Sockertopparna, och som vanligt gick jag hem med en mycket större kämpaglöd och ork att handskas med min egen diabetes efter att ha fått umgås med andra i samma situation en hel kväll. Det är verkligen kamratstöd när det är som bäst!

Diabetesgalan var ju också helt fantastisk, verkligen ett steg i rätt riktning på så många plan. Kanske det skulle vara dags för Finland att ta efter Sverige med en gala nästa år? Det skulle väl vara på sin plats i landet med flest typ 1-diabetiker i förhållande till befolkningsmängd…

Gästblogg

Bild från mitt första halvmaratonlopp 2015, som illustrerar artikeln på Treated.

Världsdiabetesdagen till ära har jag också fått något mer gemensamt med Molly Sandén och Peter Jihde än att vi alla har diabetes typ 1. Vi har nämligen blivit utsedda till Treated.com:s 5 starka diabetiker tillsammans med riksdagsledamoten Maria Abrahamsson och fotbollsproffset Pär Zetterberg. Jag tror att det har trillat in flera nya läsare från Treated eftersom besökarstatistiken plötsligt sköt i höjden på Att vara etta, så jag ska passa på att hälsa alla nya läsare välkomna hit. Hoppas ni ska trivas här tillsammans med mig i blodsockerkampen!

Världsdiabetesdagen 2017

I år känns den stor, större än någonsin tidigare. Världsdiabetesdagen. Kanske beror det på Diabetesgalan, som sänds ikväll, kanske på att mitt flöde i sociala medier nästan svämmar över av bilder och texter om diabetes. Underbart! Det finns så många där ute som gör skillnad och det känns så fint.

Det gör att jag vågar tro att ingen i framtiden kommer att behöva stå ut med förutfattade meningar, mobbning och utanförskap p.g.a. diabetes typ 1 (för det har förekommit och förekommer fortfarande, tyvärr).

Siniranne

Själv uppmärksammar jag dagen genom att klä mig i blått, bära mina finaste diabetessmycken och delta i #siniranne med bilden ovan. Ikväll ska jag träffa ett gäng Sockertoppar och tillsammans ska vi fira dagen med att äta tacomiddag och kolla på galan på tv.

Idag vill jag också passa på att rikta ett stort tack till alla er som visar sitt stöd för sjukdomen på olika sätt. Det värmer mitt hjärta så oerhört när någon som inte själv har diabetes väljer att byta profilbild i sociala medier och lägger till ett blått filter eller en blå ring eller använder #diabetesawarenessmonth. Det gör mig tårögd när jag får ett sms med texten ”Glad världsdiabetesdag” av någon som inte själv lever med diabetes. Tack snälla!

Diabetes typ 1 är en svår sjukdom att förstå sig på, men man behöver inte förstå den. Det räcker med att man försöker. Tack snälla ni för att ni gör det.

När diabetes är nummer 1

Det händer en massa i diabetesvärlden just nu. November är ju vår – diabetessjukdomarnas – månad, och det både syns och hörs allt mer på olika håll.

I Sverige har väl ingen missat att det kommer att ordnas en direktsänd diabetesgala för första gången. Galan sänds på Världsdiabetesdagen 14.11.2017 kl. 20.00 svensk tid och jag gissar att det är många av Att vara ettas läsare som kommer att sitta bänkade.

Dokumentärfilmen Leva utan att dö önskar jag att jag inte hade missat, men det har jag (och den verkar inte gå att kolla på via Viaplay eller Viafree från Finland). Men jag har hört flera som har sagt att den verkligen är sevärd så titta om ni har möjlighet!

Någonting jag har sett är ett avsnitt av Akuutti, Kun diabetes on Ykkönen (på svenska ungefär När diabetes är nummer 1) som hittas på Arenan och kan ses i Finland. Avsnittet behandlar diabetes typ 1 och hur det är att leva med sjukdomen, med utgångspunkt i en barnfamilj som själva måste köpa sin Freestyle Libre för att sjukvården inte betalar kontinuerlig glukosmätning till dottern Eini, 4 år. Vad jag tycker om det behöver jag väl inte ens gå in på (men det skulle kunna inkludera en hel harang svordomar)…

Kun diabetes on Ykkönen

November är månaden då det finns alla möjligheter att lära sig mer om diabetes – gör det!

Blå november

Blå november

Det börjar vara dags att byta ut det rosa bandet mot den blå cirkeln på jackan. Rosa oktober blir blå november – i min värld. Det skulle vara fantastiskt om det kunde vara så för fler; tänk om vi kunde få lika många blå cirklar som rosa band på folks jackor!

Diabetes blå pin

Faktum är ändå att min blåa ring har tappat sin nål på baksidan, så nu kan jag faktiskt inte ens fästa den på jackan. Skamligt! Det är International Diabetes Federation som ligger bakom den blå cirkeln, och därifrån kan man visst beställa pins i 10 pack, men så många behöver jag inte.

Har någon tips på var jag kan få tag på en ny blå cirkel (med betoning på en)?

Diabetes – en individuell sjukdom

Under världsdiabetesdagen har fokus legat på diabetes, vilket också har inneburit att många har delat med sig av sina upplevelser om diabetes typ 1, typ 2, LADA, MODY, graviditetsdiabetes, sekundär diabetes o.s.v. i olika forum; på nätet, i media och ute i samhället.

Det här är naturligtvis toppen, tycker jag. Men det innebär också att en massa olika upplevelser, och åsikter, kommer till ytan. Åsikter och upplevelser, som kan skilja sig från varandra. Ibland hör man till och med någon säga ”men så där är det väl inte att ha diabetes?”, och ”så där är det inte för mig/min mormor/Kalle Svensson”.

Och det gör mig, ärligt talat, faktiskt lite irriterad.

imgp2044-kopia

Navelskåderiet. Vi utgår alla ifrån våra egna erfarenheter, men vi bör väl kunna se längre än så?

Diabetes typ 1 är en väldigt individuell sjukdom. Det har jag själv kunnat konstatera otaliga gånger, inte minst när jag har umgåtts med andra typ 1-diabetiker. Lägg därtill på att upplevelsen av sjukdom är olika för alla, så säger det väl sig självt att alla inte kan ha samma erfarenheter och upplevelser. Det betyder inte att din eller min upplevelse är osann eller fel, inte sant?

Diabetessjukdomarna (typ 1, typ 2, LADA, MODY o.s.v.) är dessutom väldigt olika sinsemellan, så det vore väl snarare konstigt om alla diabetiker hade samma upplevelser och erfarenheter.

Tänker jag. Hur tänker du?

Världsdiabetesdagen 2016

imgp2459-kopia

Äntligen är den här! Den blå dagen. Världsdiabetesdagen. På flera håll har den redan uppmärksammats under helgen, eftersom den 14 november infaller på en måndag i år.

imgp2460-kopia

Idag tänker jag vara klädd i blått, från topp till tå. Som ett statement. Jag tänker delta i #siniranne, och om någon frågar tänker jag berätta om diabetes. För att jag har hållit tyst så länge – allt för länge.

imgp2467-kopia

På kvällen ska jag träffa mina vänner i Sockertopparna, och Familjeklubbens mammor, och fira dagen med dem. Jag tycker förresten att det är otroligt givande att umgås med föräldrar till barn med diabetes typ 1, eftersom de många gånger är väldigt uppdaterade och verkar få mer information från sjukvården än vi ”gamla” typ 1-diabetiker får. Vi som har levt länge med sjukdomen förväntas på något sätt klara oss själva, och det gör vi säkert, men personligen tar jag gärna emot all information om nya behandlingsmetoder och nyheter i diabetesvården som finns tillgänglig.

Glad världsdiabetesdag till er alla där ute! Hoppas ni firar och uppmärksammar dagen riktigt ordentligt!