Det är mitt fel!

Februarisnö (2)

Jag hoppades på mycket snö i vinter när jag fick reda på att jag var gravid. Perfekt att kunna åka skidor och hålla uppe motionseffekten på blodsockret när det blir för otympligt att springa, tänkte jag.

Februarisnö (4)

Och jo, visst är det härligt med snö, men kanske inte hur mycket som helst på en gång. Varje liten hundpromenad blir som ett motionspass i det här vädret (på oplogade cykelvägar och gångstigar på landet).

Februarisnö (3)

Stålhunden gillar inte heller de här mängderna snö. Den når henne i bästa fall till magen, i värsta fall långt över ryggen. Så mycket snö har vi!

Februarisnö (1)

Å andra sidan får jag en rejäl effekt på blodsockret av att plumsa fram i snön också. För att inte tala om av att skotta snö. Och visst är det ganska mysigt att det verkligen är vinter på vintern. Men om någon undrar varför vi har så mycket snö så är det mitt fel. Man ska vara försiktig med vad man önskar, för ibland slår önskningar in…

Sportlovsväder

skidor

Mina gamla skidor har fått stå lutade mot husväggen allt för mycket den här vintern, men så plötsligt spratt det till och började vräka ner snö, så pass att jag blev insnöad och inte kom iväg när jag skulle till cirkelträningen i onsdags. Livet på landet med oplogade småvägar, ni vet. Men det har sin charm, det också.

Desto bättre är det nu, när man kan skida. Det är något visst med skidning, även om man som jag har urgammal utrustning. Men den fyller sin funktion, så det vore synd att klaga.

skidor1

Skidning är en ganska blodsockersänkande aktivitet för mig. En av de bästa formerna av konditionsträning faktiskt. Att det dessutom är väldigt härligt att röja runt på åkrarna och i skogen här tillsammans med Ebba, som älskar att kuta ikapp när man skidar, gör det inte sämre direkt. Äntligen sportlovsväder!