Yoga med magen

Nu är det inte länge tills jag är inne i tredje trimestern enligt alla appar och uträkningar som finns. Och det känns! För varje vecka är det som om magen växer märkbart, och det gör den antagligen också eftersom det är under de tre sista månaderna av graviditeten babyn växer som mest.

Hittills följer den lilla alla normalkurvor som finns, och är alltså varken större eller mindre än normen p.g.a. min diabetes (eller något annat). Nu återstår att se hur det går framöver, eftersom det som sagt är ungefär nu de individuella storleksskillnaderna börjar träda fram. (Det skulle ju också kunna vara så att barnet oavsett min diabetes typ 1 blev större eller mindre, men orsaken till det lär vi i så fall aldrig få veta.)

gravidmage yoga

Det mesta börjar i alla fall kännas lite tungt för mig nu. Till och med yogan, som jag har hållit igång nästan som vanligt. Jag har yogat vissa vanliga pass, men nu är det nog slut med det eftersom magen tar emot i en massa positioner. Gravidyoga är med andra ord mitt ledord! Jag har hittat Prenatal Yoga with Sarah Beth, men jag tycker inte att hon är lika bra som min favorit Adriene. Den enda gravidyogan jag har hittat med Adriene är den här med fem positioner, som förvisso är helt ok, men ändå ganska tråkig.

Det finns en uppsjö av gravidyoga där ute, men det är som att leta efter en nål i en höstack att hitta bra pass utan att behöva gå igenom en massa halvdana. Därför undrar jag om någon kan tipsa om bra gravidyoga? Det kan vara både mer meditativt och hatha-inspirerat, eller mer power och vinyasa. Jag är sugen på allt – vid olika tillfällen. Tipsa mig gärna!

Träningsfilosofi med Lofsan

De senaste månaderna har jag reflekterat ganska mycket över min träning. Hur den ser ut, hur den – kanskekommer att se ut och hur jag vill att den ska se ut. Igår var jag på En eftermiddag med Lofsan vid Skärgårdens kombi; en tvåtimmars föreläsning och ett nästan lika långt träningspass.

Och det var så välbehövligt för mig just nu! Jag gillar Lofsans träningsfilosofi så där överlag, och efter föreläsningen är jag om möjligt ännu mer imponerad av henne. Vad jag främst tar med mig från eftermiddagen är nog att träningen inte måste/kan se likadan ut i olika livssituationer, eller att man alltid behöver sträva efter någon form av progression med sin träning. Rörelse är minst lika viktigt som att få till ”rätt” antal pass och ”rätt” träning för en vanlig motionär.

skidspår åker (1)

Just nu är min träning inte alls vad den brukar vara, men det är ju heller inte så konstigt. Jag har strävat efter att få mina fem pass per vecka gjorda (två styrkepass, ett konditionspass och två yoga), men jag försöker inse att det kanske är helt okej att ”bara” gå hundpromenader vissa dagar när man är gravid i slutet av andra/början av tredje trimestern.

Samtidigt som jag verkligen saknar att springa riktigt fort – eller fort och fort, allt är ju relativt – och verkligen, verkligen längtar efter känslan av att få göra det igen, måste jag bli bättre på att tycka att det jag gör just nu räcker. För motionseffektens skull på blodsockret krävs inte så mycket just nu, det kan faktiskt räcka med ett par kilometers skidning på närmaste åker för att jag ska börja flåsa som en blåsbälg och känna att jag har gjort ett ordentligt pass rent kroppsligt. Det är mest huvudet som inte tycker att det räcker till.

vinterpromenad

Träningspassen har jag med andra ord anpassat väldigt mycket rent fysiskt efter mitt nuvarande tillstånd. Likaså gårdagens pass med Lofsan – jag deltog hela tiden, men jag anpassade övningarna och undvek utfall och vissa magövningar. Jag skymtar nog i några klipp på Kombis instagram, men jag är inte den som spurtar snabbast eller gör flest burpees, om vi säger så.

Den lilla i magen verkar också tycka att träning är roligt. Det är som livligast och mest rörelser i magen när jag har tränat. Hittills har jag inte haft några fysiska besvär av träningen, tvärtom, så jag fortsätter så länge det känns bra, men försöker anpassa pannbenet att släppa efter lite. Det låter väl som en bra plan?

Träningen, då?

Det är väldigt länge sen jag har skrivit något träningsrelaterat inlägg, men det beror inte på att jag inte har tränat utan på en massa andra saker. Dels har jag själv fått prioritera om min träning och mina träningsmål lite grann, och dels har jag reflekterat mycket över vilken bild jag egentligen förmedlar om träning utåt.

Det har varit tal om träningshets och kroppshets på flera olika håll den senaste tiden. I Träningspoddens senaste avsnitt diskuterades huruvida träningsprofiler hetsar med sin aktiva livsstil, och Mia Skäringers briljanta serie om kroppshets tar upp träningen och det negativa som följer på att aldrig känna att man gör tillräckligt.

Och mitt i det här står jag. Som dels vill uppmuntra till rörelse, motion och träning, men samtidigt inser hur nära gränsen jag själv kan hamna i att känna att jag aldrig gör tillräckligt. Jag har hållit igång löpningen, styrketräningen och yogan som förut, men det känns hela tiden som om dagarna och veckorna inte räcker till och som om jag borde träna mer, och mer strukturerat.

Kettlebell

Nu har jag på sätt och vis erbjudits en chans att prioritera om, och det kommer jag också att göra. Jag har fått ett nytt styrketräningsprogram av en PT, som ska hjälpa mig att nå en – förhoppningsvis – sund och bra balans i min träning, anpassat efter mina behov just nu. Vilka mål jag har med styrketräningen får jag återkomma till, men just nu är det här läget med min träning.

Hur tänker du kring träning? Känner du dig hetsad att träna och som om du inte räcker till? Vill du läsa om min träning på Att vara etta eller påverkar det dig negativt?

Yoga varje dag

Utöver att öppna luckorna i min adventskalender tänker jag göra en annan sak varje dag fram till jul, eller faktiskt hela december ut. Jag tänker haka på #yogaeverydamnday.  I Lund yogade jag så gott som varje dag, men sen jag kom hem har det sällan blivit av mer än en gång i veckan, när jag går på mina yogapass. När det snart blir paus i yogan över jul passar det ypperligt att jag har ett eget upplägg hemma.

#yogaeverydamnday

Jag reflekterade lite över hur vettigt det är att lägga ytterligare en sak till ”att-göra”-listan. Om jag har bestämt mig för att göra något gör jag det, och det är kanske inte alltid så smart att bara fylla på med fler och fler måsten hela tiden. Å andra sidan är yoga bra för både min kropp och min själ (och inte minst för min diabetes) så bara jag förmår skala bort annat onödigt i mitt liv ska det väl inte skada. Att yoga varje dag kan för min del räcka med att göra solhälsningen några gånger vissa dagar, har jag bestämt.

Jag har också noterat att Finlands Svenska Idrott kommer att publicera en rörelsekalender med nya stretch- och rörelseövningar på YouTube varje dag fram till jul. Den kan bli rolig att ta del av, och plocka rörelser ifrån.

Är det någon som är med på #yogaeverydamnday i december? Det är bara att sätta igång, idag!

Diabetesföreningen i Åboland presenterar: Drömmarnas motionsdag

Om exakt två veckor händer något roligt! Onsdagen den 10 maj deltar Diabetesföreningen i Åboland igen i evenemanget Drömmarnas motionsdag (Unelmien liikuntapäivä) och arrangerar ett träningstillfälle som är öppet för vem som helst!

Maj

Kom med och träna tillsammans i Centralparken i Pargas 10.5.2017 kl. 18.00-ca 19.30. Vi inleder med en gemensam uppvärmning och avslutar med nedvarvning och stretch tillsammans, men däremellan har alla möjlighet att välja aktivitet. Man kan träna löpning eller styrketräning i utomhusgymmet, promenera, träna rörlighet och stretcha – eller vad man själv helst vill. Träningen anpassas enligt deltagarna och alla (oavsett ålder och kondition) är välkomna!

Evenemanget hittas också på Facebook. Vi ses väl?

En massa motion

Det har varit en massa motion här på Att vara etta de senaste dagarna. Alla är ju inte lika förtjusta i träning, konstigt nog (hehe), så nu ska vi kanske ha en lite mer lagom balans i inläggen framöver. Eller vad säger ni?

Till sist i serien ”Att träna med typ 1” vill jag ändå ta upp vardagsmotionen. Den är ofta väldigt underskattad, och många, inklusive mig själv, räknar inte den som någon motion alls. Ändå vet man ju hur viktig den är, speciellt nuförtiden när det är konstaterat att väldigt många rör på sig allt för lite.

imgp2337

Jag går mycket, både med Ebba och annars. Om jag kan ta trapporna istället för hissen gör jag det. Mest för att jag märker att min kropp behöver röra på sig. Jag har ett stillasittande jobb och behöver all rörelse jag kan få som motvikt. Mitt blodsocker mår också bra av rörelse i vardagen. Ibland kan en lugn hundpromenad faktiskt vara bättre för mitt blodsocker än ett svettigt löppass. Dessutom är det ju så skönt att vara ute i naturen och bara ströva fram, utan att ha bråttom någonstans.

Hur tänker du kring vardagsmotion? Rör du på dig mycket i vardagen?

imgp2352

Jag ser visst ut som ett missfärgat blåbär i mina vinterkläder. Nog för att lila är en av mina favoritfärger, men här blev det kanske lite för mycket av det goda…