Stabilt nytt år

Mellan rätterna som jag tillagar till kvällens middag tänkte jag titta in här och passa på att önska alla Att vara ettas läsare ett gott och stabilt nytt år. Må blodsockret vara så stabilt som möjligt för er alla, speciellt för er/oss med diabetes som sliter i den eviga blodsockerkampen.

Bullet journal

Själv satsar jag förresten på en bullet journal år 2018 (utöver alla mina andra anteckningsböcker). Bullet journals är förmodligen väldigt old news vid det här laget, men jag har varit sugen på en redan långt tidigare, när Tanja skrev om sin. Jag har tänkt få utlopp för min kreativitet i min, och innehållet i den är redan så pass privat att den förmodligen aldrig kommer att figurera på bloggen igen. För den som vill planera, strukturera och styra upp sina tankar (kanske om diabetes) inför 2018 tycker jag det är en jättebra grej. Testa själv, vetja!

Ha det så bra ikväll allihop! Gott nytt 2018!

Acklimatisera sig igen

Att det skulle ta ett tag för mitt blodsocker att acklimatisera sig i Sverige hade jag räknat med, men att det samma skulle gälla när jag kom hem igen var mer otippat.

Blodsockerkurva

Jag har haft hoppigare blodsockervärden än vanligt sen jag återvände från Lund. Basaldosen har jag ställt tillbaka som den var före jag åkte, men det ser nästan ut som om jag skulle behöva justera den lite igen.

Man har inte brist på fritidssysselsättningar när man har diabetes typ 1 – det är då ett som är säkert. Alltid finns det något att analysera och justera, för att öka chanserna att få bra blodsockerkurvor.

Planering typ 1

Ibland undrar jag om diabetes typ 1 egentligen borde heta något annat. Något i stil med planering typ 1. För det är exakt vad den här sjukdomen går ut på. Planering, planering, planering.

Jag har väldigt bra blodsockervärden nuförtiden. Ett HbA1c som nästan motsvarar en frisk persons. Jag mår utmärkt (för det mesta). Men det kräver sin kvinna. Det kräver enormt mycket planering.

För att hålla blodsockret på en bra nivå planerar jag som en galning. Jag förutser, analyserar och tänker mig in i olika sorters situationer, för att kunna optimera insulindoserna och hålla mitt blodsocker så stabilt som möjligt.

imgp2867

Veckoplanering, dagsplanering, en massa kalendrar och anteckningsböcker – vardag för mig

När jag umgås med friska personer inser jag hur sjukt mitt eget liv egentligen är. Vem annan är tvungen att fundera på om man ska ta hundpromenaden före eller efter middagen flera timmar i förväg? Vem annan måste räkna ut hur mycket aktivt insulin man har i kroppen för att man ska kunna utföra ens de vardagligaste av sysslor?

När jag är ensam går det automatiskt. Men när jag ska jämka ihop min tid med någon annans blir det genast svårare. Och det blir så tydligt att jag, om jag vill försöka ha bra blodsockervärden, måste planera allt. För att jag har planering typ 1, eh nej förlåt, diabetes typ 1.

Ge inte upp. Ge aldrig upp.

imgp2648-kopia

Ibland glömmer jag nästan vilken lång väg jag har gått för att kunna träna så mycket som jag kan med min diabetes idag. Från att ha frågat min läkare om hjälp och råd, och fått svaret ”Jag rekommenderar dig inte att springa ett halvmaraton” till att ta tag i det själv och slutligen faktiskt göra det. Och till att fortsätta träna aktivt; för att jag mår så bra av det, och för att det är så roligt.

Det är många faktorer som har spelat in för att det går någorlunda bra för mig nuförtiden, och en av dem är att jag har blivit en fena på att planera och analysera min diabetes. Jag har ett antal anteckningsböcker, fyllda från pärm till pärm med anteckningar om matintag, insulindoser och motion. (Och övrigt mående, byten av infusionsset, sensorstarter etc.)

imgp2654-kopia

Jag är ganska analytiskt lagd, och tycker om att skriva, så jag det känns inte jättejobbigt att föra anteckningar. Däremot har det kanske blivit lite av en tvångshandling för mig, och nuförtiden försöker jag att kanske inte alltid skriva ner allt jag gör. (Hallå! Get a life, liksom).

imgp2656-kopia

Även om det går hyfsat bra för mig att träna med min diabetes nu, har det inte alltid gjort det. Alla dagar är heller ingen dans på rosor, och jag får fortfarande kämpa för att få till träningen blodsockermässigt vissa dagar. Då kan jag titta tillbaka i en av mina anteckningsböcker, där jag har skrivit något jag fortfarande får påminna mig om ibland när det känns som om allt går åt skogen med blodsockret och jag bara har lust att kasta in handduken:

Ge inte upp. Ge aldrig upp.

Gör inte det du heller. Ge inte upp. Ge aldrig upp.