Vändag med Pargas Sockertoppar

Ikväll är det dags för en efterlängtad middag med några Sockertoppar. Det finns väl knappast något bättre sätt att tillbringa en vändag på än med kamratstöd och diabetessnack!

Vändag

Flera av dem har barn, och jag måste erkänna att deras erfarenheter har underlättat för mig i mitt beslut att försöka få barn. Man hör och läser så mycket negativt om hur det kan vara att vänta och föda barn med diabetes typ 1, och då är det skönt att ha personer i sin närhet som är levande bevis på att allt faktiskt kan gå riktigt bra.

På Astrids och Fredericks födelsedag

En av mina favoritförfattare, Astrid Lindgren, skulle ha fyllt 111 år idag. Men dagens datum står också för något annat, något som en diabetesbloggare nog bör uppmärksamma. Det är givetvis Världsdiabetesdagen jag talar om. Den är ju idag! Tjohej och tjohå!

Anledningen till att dagen firas just idag är att även någon annan än Astrid föddes då. Frederick G. Banting firade också sin födelsedag den 14 november, och han är ju som vi alla vet den som ansågs ha ”uppfunnit” insulinet. (Det tvistas lite om vem som egentligen var först, och vem som borde få ta åt sig äran, men Banting var i alla fall en av pionjärerna).

Världsdiabetesdagen 2018

Hur ska jag uppmärksamma dagen, då? Jag inledde firandet med att medverka i en direktsänd intervju på radion som jag kan länka till om YLE lägger upp ett klipp (men jag vet inte om de gör det eftersom det var en live-sändning). På kvällen ska jag träffa ett gäng Sockertoppar över en middag på restaurang, och sen sänds ju Diabetesgalan på Sveriges TV3 och Viafree. Idel festligt program, med andra ord!

Gör du något speciellt på Världsdiabetesdagen?

 

Nya och gamla diabetesvänner

Så som jag har gått på om värmen i blogginlägg efter blogginlägg kan man tro att jag inte har gjort något annat än suttit hemma och klagat, men faktum är att jag har hunnit med en hel del annat också.

Kvällarna har jag ofta utnyttjat till träning, eller – korta – hundpromenader. Så skönt när solen går ner och man kan andas lättare igen.

Julikväll (1)

Kajaken har rastats ganska flitigt sen sist, och cykeln har också fått komma ut på en och annan tur. Jag har hunnit med att gå på auktion, tvätta mattor, plocka bär, röja upp på loftet och måla om i bastukammaren. Bland mycket annat, såklart. Inte så illa, när allt kommer omkring.

Julikväll (2)

Dessutom har jag fått träffa både nya och gamla diabetesvänner. Sockertopparnas årliga sommarträff i Nagu var jag självklart med på, men det har Nina redan skrivit om så istället för att jag också ska göra det tycker jag att ni kan titta in hos Nina och läsa mer där. Sällan har man väl sett så många Freestyle Libre och Dexcom på en och samma gång i Nagu!

Julikväll (3)

Jag har också varit på lunch med Lagombackans Sandra, som var på semesterresa i Pargas. Sandra har också diabetes typ 1, och vi hade en massa att prata om när vi träffades fast vi bara har haft kontakt online tidigare. Jätteroligt att du styrde upp en träff, Sandra!

Det är något speciellt med att umgås med andra ettor, tycker jag. Det är lite som att alla andra är mugglare medan vi – de insatta i det spektakulära livet med diabetes typ 1 – har de magiska kunskaperna, för att använda en gammal Harry Potter-referens. Så skönt att få känna sig som norm i en grupp, istället för att som annars alltid vara lite annorlunda.

Med Sockertopparna på ArtBank

Pargas Sockertoppar brukar göra allt möjligt roligt tillsammans, och igår fick vi möjlighet att besöka konstgalleriet ArtBank. Jag var först lite tveksam till om jag skulle orka gå efter allt som har hänt, men i efterhand är jag glad att jag gjorde det. Vi fick en privat guidning i galleriet och efter det tog en decimerad skara en drink och en liten pratstund med diabetessnack. Kamratstöd är verkligen toppen!

Diabetes Dali

Det blev inga bilder från ArtBank men jag gjorde ett eget litet kollage i surrealistisk anda, för att symbolisera det diabetiska kamratstödet. (Ja, jag skojar!) Det borde väl finnas minst en långbent elefant och en och annan låda någonstans för att vi ska kunna tala Salvador Dalí-inspirerat. Eller så är det när allt kommer omkring en ost vi ser i bild. Jag tror nästan det. Vi kan bestämma att det är så. 

Det kommer att gå åt helvete!

Ibland kan det vara gynnsamt att umgås med andra typ 1-diabetiker av den enkla anledningen att man får rannsaka sig själv och sitt diabetesrelaterade beteende i kontrast till andras. Jag har, ända sen jag fick min diabetes, alltid haft ett katastroftänkande och alltid utgått ifrån värsta möjliga scenario: Det kommer att gå åt helvete! Till och med i versaler:

DET KOMMER ATT GÅ ÅT HELVETE!

Och så har jag utgått ifrån det. Planerat mina dagar och mitt diabetesliv utifrån värsta tänkbara scenario, för att vara förberedd. Därför går jag alltid omkring med plan A, B och C i bakhuvudet, och en hel arsenal med första hjälp i väskan.

Förvaring diabetes

Min första hjälp-necessär med extra vårdmaterial, som jag alltid släpar med mig. (Ja, det börjar vara dags att uppgradera till en mindre sliten variant!)

Det är bra att vara förberedd. Till en viss gräns. Ett katastroftänkande kan vara utmärkt, så länge det inte inkräktar på livskvaliteten. Det är ju inte väldigt skönt att gå igenom livet och hela tiden analysera allt hemskt som kan hända.

Förvaring diabetesmaterial

Jag kommer inte att lämna necessären med alla diabetesprylar hemma, men jag ska försöka skippa katastroftänket lite mer.

När Sockertopparna träffades i fredags talade vi bland annat om det här, och det blev tydligt att jag är en av dem som har störst katastroftänk (men jag är inte ensam!). På sätt och vis är det väl någonting som kommer med diagnosen, man blir tvungen att tänka efter före i alla lägen, men någonting viktigt jag ska försöka ta med mig är att inte alltid utgå ifrån att allt kommer att gå åt helvete.

För det allra mesta går det ju ändå bra.

Kamratstöd med Sockertopparna

Ikväll är det äntligen dags för en träff med Pargas Sockertoppar. Det känns som en evighet sen jag har träffat dem sist, och det ska bli så skönt med lite kamratstöd i blodsockerkampen!

Som yngre insåg jag aldrig nyttan med att umgås med andra med diabetes typ 1. Jag antar att det hänger ihop med att jag överhuvudtaget inte har kunnat förknippa mig själv med bilden av den stereotypa diabetikern (den som jag själv har konstruerat i mitt huvud). Ju mer jag har umgåtts med andra typ 1:or, desto mer har jag insett vikten av kamratstödet.

Stereotyp diabetiker

Skuggan av en ”stereotyp diabetiker” på promenad med sin hund en sommarkväll.

Vi är alla individer och det finns ingen stereotyp DIABETIKER så som jag har föreställt mig, och tagit avstånd ifrån. Att dela samma diagnos förenar oss och gör det möjligt för oss att få hjälp och stöd från varandra, oavsett om vi är väldigt olika – eller kanske väldigt lika – i övrigt.

Molly Sandén, Peter Jihde och jag

Det blev kanske det bästa firandet av Världsdiabetesdagen någonsin i tisdags. Jag spenderade kvällen i förstklassigt sällskap tillsammans med Sockertopparna, och som vanligt gick jag hem med en mycket större kämpaglöd och ork att handskas med min egen diabetes efter att ha fått umgås med andra i samma situation en hel kväll. Det är verkligen kamratstöd när det är som bäst!

Diabetesgalan var ju också helt fantastisk, verkligen ett steg i rätt riktning på så många plan. Kanske det skulle vara dags för Finland att ta efter Sverige med en gala nästa år? Det skulle väl vara på sin plats i landet med flest typ 1-diabetiker i förhållande till befolkningsmängd…

Gästblogg

Bild från mitt första halvmaratonlopp 2015, som illustrerar artikeln på Treated.

Världsdiabetesdagen till ära har jag också fått något mer gemensamt med Molly Sandén och Peter Jihde än att vi alla har diabetes typ 1. Vi har nämligen blivit utsedda till Treated.com:s 5 starka diabetiker tillsammans med riksdagsledamoten Maria Abrahamsson och fotbollsproffset Pär Zetterberg. Jag tror att det har trillat in flera nya läsare från Treated eftersom besökarstatistiken plötsligt sköt i höjden på Att vara etta, så jag ska passa på att hälsa alla nya läsare välkomna hit. Hoppas ni ska trivas här tillsammans med mig i blodsockerkampen!