En massa mat

Till mina förlossningsförberedelser hör att laga och äta mat. Kanske lite konstigt, men dels känner jag verkligen att kroppen behöver tanka energi just nu, och dels vet jag att jag antagligen inte kommer att hitta mycket blodsockervänlig mat bland sjukhuskosten, så jag bakar och förbereder egen mat att ta med.

Lax i ugn

Egentligen är min kost inte speciellt märkvärdig, den är bara mycket snällare mot blodsockret än de snabba kolhydrater som ofta serveras på sjukhus. Lax med rotsaker i ugn och en sallad på tomater och avokado är både gott och näringsrikt – och det bästa av allt; blodsockervänligt.

Jag har kunnat jämföra med soppor, gröt och mos och annat som serveras på sjukhus och konstaterat att det aldrig skulle gå ihop för mig om jag vill ha ett stabilt och bra blodsocker, för så fungerar min kropp. Sen spelar det ingen roll hur mycket insulin jag tar till, blodsockerkampen blir bara så mycket värre, jag mår så mycket sämre och mitt liv blir så mycket jobbigare. Det är ett enkelt val för mig, sen får andra göra precis som de vill och som de känner att de mår bäst av.

Bärkvarg

Jag tycker ändå inte att jag är extrem på något sätt. Jag äter både frukt och bär, på senare tid gärna i form av till exempel bärkvarg som jag har sötat med karppisokeri eller stevia eller något liknande. Och när babyn är på utsidan har jag tänkt belöna mig själv med en rejäl portion sockerfri memma, som annars är min blodsockerfiende nummer ett tillsammans med risgrynsgröten jag brukar unna mig till jul.

Ifjol åt jag varken memma till påsk eller gröt till jul eftersom jag var gravid vid båda högtiderna, men när det bara är jag själv som påverkas av ett enstaka högt värde (vilket det nästan alltid har blivit fast jag gör mitt bästa för att försöka anpassa insulindosen) må det vara hänt. Lite memma för att fira att vår bebbe är här ska det banne mig bli – absolut inte när den lilla är på insidan och delar blodsocker med mig, men sen ska den här morsan slå på stort med en riva memma till efterrätt!

Nej, se det snöar!

Jag vet inte varifrån jag hade fått i mitt huvud att den kända visan går ”Ja, se det snöar”, men den heter de facto ”Nej, se det snöar”. Och vad passar väl bättre in än NEJ! Se det snöar!” idag. För nu snöar det här. Igen. Våren, var ääär du?

Ägg

En sån tur att äggen hade varsin luva att dra på i snöstormen, då. Innan jag åt upp dem, tillsammans med en massa annan blodsockervänlig påskmat. Jag skippade memman i år och slapp en blodsockerbergochdalbana, vilket jag är mycket nöjd med.

Igår passade jag dessutom på att ta mig ytterligare ett löppass, och det bidrog förstås till ett mer lätthanterligt blodsocker – plus att det kändes otroligt bra efteråt. Nu ska jag trappa upp löpningen ordentligt igen när det blir bara vägar och fint löparväder, för någon gång snart måste det ju bli vår – fast det inte ser ut som om det är idag.

Vår

Hur har påsken gått för er andra?

Upp till kamp – mot memma

I år ska jag väl ändå lyckas! Det var min första tanke inför årets portion memma, som jag intog i lördags. Men icke! Resultatet blev att mitt blodsocker steg till 13, för att sedan rasa i botten till 3,3. Sen mådde jag därefter också – det vill säga ungefär som memman ser ut…

Memma

Jag åt ekologisk sockerfri memma, men det spelar ingen roll för memma verkar ändå vara min blodsockerfiende nummer 1. Kolhydratsinnehållet är dessutom ungefär det samma som i sockrad memma så ur det perspektivet är det heller ingen skillnad vilken memma jag väljer.

Ifjol kämpade jag några gånger för att få till rätt insulindosering, men det var lönlöst. I år tänker jag inte ge upp, ett försök till ska jag ge detta (minst). Men varför i hela friden ska du envisas med att äta memma när det helt tydligt inte fungerar för dig, undrar kanske någon. Ja, det är naturligtvis en bra fråga, men det jag skrev ifjol står jag fortfarande fast vid:

Jag resonerar som så, att om memman är min enda last under påskhelgen, så må det vara hänt. Jag skippar allt påskgodis och unnar mig ”riktig” mat istället. Och så memma, då.

Påskliljor

Har ni andra någon maträtt vid påskbordet som ni vet är krånglig att dosera insulin till, men som ni ändå äter? Hur fungerar förresten memma för er andra med diabetes typ 1, är jag ensam om att ha svårigheter med memman?

Memma-experimentet

När jag åt memma för några dagar sedan fick jag stå ut med en blodsockerhöjning som hette duga: den höll i sig flera timmar, trots att jag doserade mycket mer insulin än jag borde behöva.

Memma är en förrädisk jäkel för mitt blodsocker, men skam den som ger sig! Eftersom jag såg att blodsockerhöjningen var ganska jämn senast, fick jag för mig att memma borde vara utmärkt som laddning före ett långpass löpning. Sagt och gjort, jag åt en måltid och en rejäl portion memma till efterrätt, och när blodsockerhöjningen satte i stack jag ut på ett långpass.

Och titta, vilken fin kurva jag fick under passet! Ja, vad bra, det här fungerade ju! Ha. Ha. Ha. Nej du, sa Herr Mellitus, och lät mig få äta upp mina glada utrop med besked.


Först en höjning, sedan en till och därefter ett störtras ner till ett värde på 2, i sådan fart att sensorn tappade kontakten under raset. (Den första toppen på morgonen kom sig av att pumpnålen träffade ett blodkärl och blödde så mycket att insulinet inte kom in. Kul, det också. Inte!)

”Dosera insulin efter vad du äter”-principen är förvisso bra, men den fungerar inte på alla maträtter, och inte på alla diabetiker. Jag vet varför jag vanligen äter blodsockervänligt, om man säger så. Jösses, vilken pärs!

Memma – Maria, 1 – 0. Tur att det är ett helt år till nästa påsk…

Sockerfri memma

IMGP0095 - kopia

Memma, den traditionella finska påskefterrätten – är den påskbordets fasa eller höjdpunkt?

För mig är memma en höjdpunkt. Det är förmodligen någonting jag har vant mig vid eftersom jag är uppvuxen med memma på påsken. Liksom risgrynsgröt till jul vill jag helst inte vara utan memma till påsk, även om memman är en riktig blodsockerfiende för mig. Blodsockerhöjningen blir oberäknelig på grund av rågen, malten och de långsamma fibrena, och det är extremt svårt att veta när höjningen kommer, och hur långvarig den blir. Är det då värt det? Tja, kanske en gång per år. Jag resonerar som så, att om memman är min enda last under påskhelgen, så må det vara hänt. Jag skippar allt påskgodis och unnar mig ”riktig” mat istället. Och så memma, då.

IMGP0098 - kopia

Jag köper alltid memma utan tillsatt socker, men kolhydratsinnehållet är ändå 28 gram kolhydrater per 100 gram (att jämföra med sockrad memma, som har ca 30 gram kolhydrater per 100 gram). Kolhydratsmässigt är det alltså ungefär det samma om man äter memma utan tillsatt socker eller memma med socker och sirap i, men jag föredrar (som ni vet) produkter utan socker, om det finns.

IMGP0102 - kopia

Jag äter min memma med helfet grädde på. En delikatess, om ni frågar mig! (Andra skulle svara att det smakar bäver.) Vad tycker ni andra (som har smakat) om memma?