Latmanslunch med champinjoner

Receptet på spenatfylld portabellosvamp är otroligt gott och enkelt att laga, men ibland vill man ha riktig snabbmat, och då passar följande rätt som hand i handske:

Spenatfyllda champinjoner med mozzarellaost

Fyllda champinjoner

Man gör nästan precis som när man tillreder portabellosvamparna, men istället för att steka spenaten tar man bara fyllningen och stoppar den direkt i champinjonerna, utan att förgrädda dem. Mozzarellaost och olivolja på och in i ugnen.

Sepnatfyllda champinjoner

När osten har fått lite färg tar man ut svamparna och pepprar. Jag tog till rätten som en latmansversion av portabellosvamparna häromdagen när jag jobbade hemifrån och ville ha någonting blodsockervänligt lite snabbt. Förvånansvärt gott, och snabbt gick det!

Avokadosmoothie

De senaste dagarna har det varit lite ”tyngre” ämnen här på Att vara etta, men idag ska jag dela med mig av något riktigt lätt och nyttigt, nämligen ett recept på avokadosmoothie. (Att det också är blodsockervänligt behöver jag väl knappast skriva?)

Avokadosmoothie

Många smoothies är ganska söta, och eftersom de dessutom är i flytande form har de en tendens att höja mitt blodsocker snabbt och mycket. Den här avokadosmoothien gör inte det! Till ett glas smoothie behöver du:

1 avokado
1 dl kokosmjölk – välj en osockrad!
1,5 dl vatten
40 gram fryst spenat
1 krm vaniljpulver
1-2 tsk riven ingefära

Avokado

Gör så här: Blanda alla ingredienser och mixa fint. Om man vill kan man tillsätta lime eller citron (eller en halv banan om man tycker att det behövs för mer sötma, men då blir smoothien inte lika blodsockervänlig).

Smoothie med avokado

Det här är ingen söt smoothie om man följer ursprungsreceptet, men den är mättande och ger en riktig kick tack vare ingefäran, så skippa inte den! Nästa gång ska jag nog testa med lime eller citron i också!

Blodsockervänlig nyårsmeny

Nyårsdukning

I år satsade jag ganska hårt på nyårsmenyn. Det blev en blodsockervänlig sådan, eller egentligen lite av varje. Det fanns en del att välja på…

Nyårsmiddag förrätt

Förrätten bestod av tapas. Laxrullar, cocktailpinnar med fetaost och oliver, dito med mozzarellaost och tomater, samt honungsmelon och parmaskinka med balsamico på. Allt (utom möjligen melonen) är väldigt snällt mot mitt blodsocker.

Grönkålschips

Ytterligare fanns det grönkålschips, fröknäckebröd och en vanlig grönsallad. Det var mat för ett helt kompani, trots att vi bara var fyra stycken. Bättre med för mycket mat än för lite ändå, tycker jag.

Rotsaker

Huvudrätten var mer eller mindre blodsockervänlig, beroende på hur man ville ha det. Jag gjorde en plåt med blomkål, morot, kålrot och rödbeta och en med potatis och batat. Den förstnämnda snällare mot blodsockret än den senare, men båda lika goda (ja, jag smakade på båda två). Till det lax i ugn, men fler bilder än så här blev det inte på huvudrätten.

Chokladmousse

Efterrätten bestod av en chokladmousse som jag gjorde med 90%-ig choklad enligt det här receptet. Jag kunde konstatera att det var bra att vi hade blåbär och jordgubbar till för det ser godare ut än det var. Smaken var ganska stark och bitter – här skulle det nog ha lönat sig att ha en choklad med lite mindre kakaohalt i. Det var nästan så att jag ångrade att jag inte gjorde världens godaste kladdkaka, men samma efterrätt tre år på raken känns ändå lite väl konservativt, och nu har vi i alla fall testat ett nytt recept, även om det inte riktigt levde upp till förväntningarna.

Denna dagen, ett liv

Jag har länge tänkt göra ett ”följ mig en dag”-inlägg, men eftersom det är ganska tidskrävande har jag inte kommit mig för att göra det – förrän idag. På luciadagen 2015 gjorde jag något liknande, och idag är det dags igen. Så här kan en dag i mitt liv med diabetes typ 1 se ut, från morgon till kväll:

6-tiden: Jag väcks, men inte av sensorn, utan av Ebba, som behöver gå ut. Jag masar mig upp och släpper ut henne och sen kryper vi ner under täcket igen. Lördag – sovmorgon. Jag kollar blodsockerkurvan samtidigt; sensorn ligger stabilt på 3,9 så jag sover vidare.

FlipBelt

9-tiden: Dags att stiga upp! Jag mäter blodsockret (som är 4,4) och kalibrerar med sensorn, som visar 3,8. Inte riktigt korrekt, men näst intill. Perfekt värde för morgonyoga! Jag drar på mig mitt FlipBelt och har pumpen i det när jag yogar.

Infusionsset

Strax därefter: Byte av infusionsset och insulinampull. Jag byter allt ungefär var tredje dag (ibland var fjärde, om jag är lat och inte orkar var tredje). Alltid lika skönt när det är gjort.

Morgonmål

Efter ytterligare en stund: Frukosten har hägrat länge. Den intas i sällskap av en kattsvans, med tillhörande katt. Det finaste man har sätter man på bordet och så vidare. (Fast Nisse sätter ingen någonstans, hon sätter sig själv och därmed basta.) Jag doserar insulin med pumpen.

10-tiden och strax efter frukost: Knappt har jag hunnit äta klart, så börjar blodsockret sjunka. Det kan bli så ibland när jag byter plats på kanylen och tar nytt insulin, det sugs liksom upp snabbare och inverkar mer. *Piip* också! Jag minskar basalen och äter ytterligare lite till.

Hundpromenad

10.45-tiden: Äntligen får den stackars hunden komma ut på sin morgonpromenad. Vilken tid det tog idag! Mitt blodsocker har stigit, men bara marginellt, så det är lite tungt för mig att gå. Jag har fortfarande basalminskningen inställd på pumpen.

Proteinplätt

11.30-tiden: Dagens planer inkluderar mat på språng, så jag förbereder proteinplättar.

Bananplätt

Plättarna innehåller banan, ägg, grynost (keso), vaniljpulver och proteinpulver och de blir svingoda. En aning kolhydrater men mest protein, och efter träning är det perfekt för mig. Snart ska jag nämligen till gymmet. Jag minskar basaldosen på pumpen samtidigt som jag förbereder maten.

Sports Gym Pargas

12.30-tiden: Jag har anlänt till gymmet, och mitt blodsocker har stigit lite grann så jag kan träna ett ordentligt pass. Mot slutet sjunker blodsockret lite, men jag mår fortfarande bra.

Hemlagat

13.45-tiden: Jag hoppar in i bilen efter att ha duschat (då jag kopplar bort pumpen och doserar lite insulin för att kompensera den uteblivna basaldosen) och plockar fram min medhavna matsäck. Förutom bananplätten är det…

Tonfisksallad

…tonfisksallad med fetaost, avokado och nötter. Mums! Men nu är det lite bråttom, för jag ska vidare på bio.

14.25-tiden: Jag köper biljetter till filmen Solsidan, som visas i Pargas idag. Mitt blodsocker stiger långsamt. Jag har naturligtvis doserat insulin till maten, men möjligen borde jag ha använt mig av förlängd bolus. Blodsockret stiger ändå så lite så jag gör ingenting åt saken.

Solsidan

15.00-16.45: Jag sitter och ser på Solsidan (riktigt sevärd film!) och kollar inte sensorn en enda gång under hela tiden. När jag kommer ut ser jag att blodsockret ligger på 7, bra jobbat!

17-tiden: Jag kör vidare till butiken och inhandlar det sista till morgondagens nyårsmiddag, samt lite som behövs till ikväll. Blodsockret är hyfsat stabilt. Jag passar på att kalibrera sensorn med ett blodvärde.

Matkass

18-tiden: Hemma igen. Blodsockret har hållit sig kvar vid 7, men nu är jag hungrig, och det börjar bli bråttom igen för snart väntas besök. Jag har fuskat och köpt färdigmat till mig själv…

Åstrand

…maletköttbiffar, broccoli, lök och kålrotsmos från Åstrand Mat, som tillverkar matlådor utan tillsatser och konserveringsmedel. Ofta är maten ganska blodsockervänlig också och det passar ju mig perfekt. Jag doserar vad jag tror är en lagom dos insulin.

Skrot och korn

18.30-20-tiden: Jag får hjälp med att sortera ut mina gamla druvsockertabletter (det kunde verkligen behövas!) av små fingrar, som även låter sig väl smaka av bland annat en tomat som ligger inom räckhåll. Fast puffade majsskivor med tomatsmak är ändå godare, tycker den lilla hjälpredan. Själv äter jag ingenting, men mitt blodsocker stiger lite efter middagen.

Mörkerpromenad

20.15-tiden: Kvällens sista promenad sker i beckmörker. Det är charmen med att bo på landet! Mitt blodsocker är lite högre nu, så jag tar en (pyttepytte)liten dos insulin medan vi går, Ebba och jag. Bästa promenadsällskapet i alla väder.

Blodsockerkurva december

20.37: Dagens sista bild. Blodsockerkurvan, så här ser den ut efter alla insulindoser, basalminskningar och funderingar hit och dit. Jag vet inte hur många gånger jag kollar sensorn per dag, men det är många. Hur många av dagens timmar och minuter ägnar jag åt diabetesrelaterade saker? Ingen aning, men det är många.

Det här är mitt liv. Denna dagen, ett liv. Mitt liv.

Tacokrydda utan socker

Å ena sidan skulle vi inte ge några julklappar i år, å andra sidan är det så trist att gå på middag tomhänt. Därav fixade jag ytterligare en liten ätbar klapp, som jag kan dela med mig av nu, när julmiddagarna är över och gåvorna har nått sina ägare.

Tacokrydda

Den som bryr sig om sitt sockerintag läser snabbt ingrediensen socker på nästan varje påse med tacokrydda man kan hitta i affärerna. Jag äter helst inte vitt socker, så jag föredrar att göra egen tacokrydda – också för att undvika smakförstärkare, färgämnen och andra tillsatser. Till den här omgången följde jag Topphälsas recept på sockerfri tacokrydda, med bland annat chilipulver, vitlökspulver och paprikapulver i.

Tacokrydda utan socker

Längre ner på Topphälsas sida finns en jämförelse mellan några av de vanligaste (svenska) tacokryddorna och sockerinnehållet i dessa. Det finns en massa dolt socker i de allra flesta, men det finns några guldkorn utan socker också. När jag var i Stockholm sist passade jag faktiskt på att köpa hem Spicemasters ekologiska tacokryddmix, bara för att testa. Den kan jag rekommendera till alla som inte orkar blanda egen tacokrydda!

Långpass på juldagen

Jag har mina knep för att hålla blodsockret i schack. Ett av dem är motion. Mellan julborden passade jag därför på att ta ett riktigt långpass* löpning igår. Vädret var perfekt för ändamålet! Några minusgrader, frost och en antydan till sol i horisonten.

Juldag

Jag kolhydratsladdar aldrig specifikt inför löpning, varken på träning eller tävling, men man kan inte säga annat än att julbord är bra uppladdning för långpass. Skönt för både kropp och själ att bränna lite av all energi man har intagit också.

Juldagen

Före löpningen tog jag en långpromenad med Ebba. Hon förstår sig inte på att springa oavbrutet – man måste ju stanna upp och lukta på alla intressanta dofter! – så det blir nästan alltid en hundpromenad som uppvärmning före löpningen för min del.

Julstjärna

Löpning ger den bästa motionseffekten av all sorts träning på mitt blodsocker. Efter passet kunde jag lugnt fortsätta på nästa julbord, och fick en riktigt fin blodsockerkurva till tack, trots mer mat än vanligt.

*Ett långpass är minst 10 km eller ungefär en timme löpning i min värld. 

Från julbord till julbord

Hur har det gått för er andra 1:or med blodsockret på julafton? Själv hade jag en hög morgon igår, troligtvis p.g.a. hormoner (den tiden i månaden, ni vet). Typiskt inför risgrynsgröten*, som jag unnar mig trots att jag har svårt att lyckas parera insulinet till gröt. Jag lyckades ändå få ner blodsockret lagom till lunch och risgrynsgröten, och det steg inte högre än till 8 efteråt. Hurra!

Julbord

Julbordet på eftermiddagen var blodsockervänligt, så när som på sillarna. Man kan säga att jag åt kungligt ändå, för det här är bara en liten del av julbordet vi hade igår.

Nu är vi strax på väg till svärmor, som har ett mer traditionellt julbord, men där finns också så mycket att välja på att jag alltid hittar något blodsockervänligt – och gott. Hon är verkligen en mästare på mat!

Julbord kålrotslåda

Min egen mamma lagar de godaste blodsockervänliga lådorna. Kålrotslåda och morotslåda blev det i år. Jag tror bestämt att jag måste be om receptet till nästa år.

*Här och här har jag skrivit lite om julmat och mina tankar kring mat i juletid (och annars) utifrån mitt personliga diabetesperspektiv. Det här fungerar för mig, men därmed är det inte sagt att alla typ 1-diabetiker gör – eller överhuvudtaget bör göra – som jag.