En massa mat

Till mina förlossningsförberedelser hör att laga och äta mat. Kanske lite konstigt, men dels känner jag verkligen att kroppen behöver tanka energi just nu, och dels vet jag att jag antagligen inte kommer att hitta mycket blodsockervänlig mat bland sjukhuskosten, så jag bakar och förbereder egen mat att ta med.

Lax i ugn

Egentligen är min kost inte speciellt märkvärdig, den är bara mycket snällare mot blodsockret än de snabba kolhydrater som ofta serveras på sjukhus. Lax med rotsaker i ugn och en sallad på tomater och avokado är både gott och näringsrikt – och det bästa av allt; blodsockervänligt.

Jag har kunnat jämföra med soppor, gröt och mos och annat som serveras på sjukhus och konstaterat att det aldrig skulle gå ihop för mig om jag vill ha ett stabilt och bra blodsocker, för så fungerar min kropp. Sen spelar det ingen roll hur mycket insulin jag tar till, blodsockerkampen blir bara så mycket värre, jag mår så mycket sämre och mitt liv blir så mycket jobbigare. Det är ett enkelt val för mig, sen får andra göra precis som de vill och som de känner att de mår bäst av.

Bärkvarg

Jag tycker ändå inte att jag är extrem på något sätt. Jag äter både frukt och bär, på senare tid gärna i form av till exempel bärkvarg som jag har sötat med karppisokeri eller stevia eller något liknande. Och när babyn är på utsidan har jag tänkt belöna mig själv med en rejäl portion sockerfri memma, som annars är min blodsockerfiende nummer ett tillsammans med risgrynsgröten jag brukar unna mig till jul.

Ifjol åt jag varken memma till påsk eller gröt till jul eftersom jag var gravid vid båda högtiderna, men när det bara är jag själv som påverkas av ett enstaka högt värde (vilket det nästan alltid har blivit fast jag gör mitt bästa för att försöka anpassa insulindosen) må det vara hänt. Lite memma för att fira att vår bebbe är här ska det banne mig bli – absolut inte när den lilla är på insidan och delar blodsocker med mig, men sen ska den här morsan slå på stort med en riva memma till efterrätt!

Nytt bröd – focaccia

Nu har jag ätit nötbröd så det står ut genom öronen på mig. Det är visserligen jättegott, men att äta det flera månader i rad utan omväxling är kanske inte att rekommendera. Således dags att hitta ett nytt recept på ett aptitligt, blodsockervänligt bröd!

Focaccia Diabetes

Jag vet inte hur det är med er, men jag går åtminstone väldigt långt på andras rekommendationer. Det här brödet läste jag att ska vara både snällt mot blodsockret och gott – och dessutom lätt att tillaga – så jag beslöt mig för att testa.

Focaccia Blodsockervänligt

Och mycket riktigt. Nog var det mumsigt alltid! Jag öste på med oliver, rödlök, fetaost, vitlök och rosmarin, och fick ett slutresultat som jag är mer än nöjd med. Det var nästan lite för gott så ett varningens ord – ät inte så mycket på en gång om ni är höggravida. Annars kan det lätt gå som för mig, att det känns som om magen bokstavligen ska spricka. Hehe.

Focaccia LCHF

Det här är kanske inte direkt ett frukostbröd, men jag tycker att focaccia passar lite när som helst faktiskt. Jag kände inte ens att mandelmjölssmaken störde, trots att mandelmjölet är den enda mjölsorten i receptet. Mandelmjöl är väldigt skonsamt mot mitt blodsocker, så det är jätteskönt att ha ett nytt recept att variera med nu när insulinresistensen är som värst.

I fastlagstider

Var man än rör sig tycker jag de dyker upp, de feta bakverken som har säsong nu i fastlagstider.

Fastlagsbullar diabetes

Jag har varit sugen på fastlagsbullar en längre tid nu. Och i veckan var det äntligen dags att baka dem! Jag fick låna ett recept av min mamma, men något gick nog snett med mina bullar för inte såg de då ut som hennes

Semlor mandelmjöl

Mina blev liksom helt platta, mer som scones än som bullar. Men riktigt goda, och framför allt blodsockervänliga. Ett extra plus är att de inte är gjorda på enbart mandelmjöl utan också kokosmjöl. (Jag har lite svårt för smaken av bara mandelmjöl.)

Fastlagsbullar mandelmjöl

De här bullarna är inte som köpta vetebullar, men riktigt goda om man inte jämför med socker- och vetemjölsdito. Och i debatten om mandelmassa eller sylt säger jag bara en sak: mandelmassa! Alla gånger och alltid!

Fett och gott

Det är lite kontroversiellt det här med fett. Det finns förvisso gott fett, och mindre gott sådant. Och en hel massa åsikter och riktlinjer kring hur mycket man ska inta av det ena och det andra. Jag nöjer mig med att säga som jag brukar: jag prioriterar alltid blodsockervänligt. Ibland är det ganska fett, men hellre det än sött – för min del.

Chokladkräm (3)

I tredje trimestern känns det som om jag igen har fått dille på vissa saker (värst var det i början av graviditeten). Nu är jag plötsligt väldigt sugen på choklad, och allra helst chokladkräm. Sån som mormor brukade laga när jag var liten. Just det receptet skulle jag inte följa nu, eftersom det mest innehåller mjölk och socker, men det finns väl blodsockervänligare varianter!

Chokladkräm (4)

Jag blandade ihop äggulor, grädde, stevia och kakao i en kastrull. Lät det sjuda tills röran antog en lite krämigare konsistens. Rörde ner smör och ställde att svalna. Mycket enkelt.

Chokladkräm (1)

Smaken var inte som mormors kräm, men det dög mer än väl för att stilla mitt sug efter chokladkräm. Väldigt fett – och inte vidare nyttigt på något sätt – men gott.

Kebabtallrik med zucchini

Före chokladkrämen åt jag en modifierad kebabtallrik som Patric gjorde. Han brukar laga egen kebab av malet kött, och den här hamnade i en låda med zucchini, tomater, riven ost och jalapeno. Hur mumsigt som helst! Serveras gärna med en klick turkisk yoghurt, och förstås färska grönsaker.

Blodsockervänlig morotskaka

Inspirerad av Nina bestämde jag mig för att baka en morotskaka. Självklart en blodsockervänlig sådan!

morotskaka (3)

Morötterna var jättegoda och saftiga, och det är antagligen så att deras status påverkar kakans smak väldigt mycket. Antar en amatör på området…

morotskaka (2)

Jag använde mig också av ett recept på Tasteline. En nyttig variant av den klassiska morotskakan ska detta vara (och är antagligen också).

morotskaka (4)

Min vana trogen följde jag inte receptet till punkt och pricka. Det är ganska mycket Cajsa Warg över mig, nämligen. Jag hade inte sukrin, utan använde karppisokeri. Dessutom ville jag, liksom Nina, ha citron i glasyren. Bara i med det!

morotskaka (5)

Kakan kom ur ugnen och såg hur morotsaktig ut som helst. Riktigt fin, om jag får säga det själv. Gyllengul rentav.

morotskaka (1)

Någon dekoratör är jag förvisso inte, och bagare lär jag heller aldrig bli, men för en amatörkock ger jag den här kakan mycket väl godkänt. (Det som ser ut som sand ovanpå är kanel, om någon undrar.)

Det fick bli en 15-årskaka för Nisse the kisse, som firade 15 år nyligen. Inte födelsedag eftersom hon är en hittekatt, men nu i januari är det 15 år sen hon kom hit. I själva verket är hon antagligen närmare 16. En aktningsvärd ålder för en kattfröken, och morotskakan blev en värdig avrundning på kalaset – för tvåbeningarna.

Fredagsmys: ett halvt kilo grönsaker

Under den gångna veckan har det igen kommit rapporter om att finländarna äter för lite frukt och grönt. Jag måste erkänna att jag inte vet om jag själv kommer upp till ett halvt kilo grönsaker per dag, men jag gör mitt bästa.

grönsaker

Flera gånger under den senaste tiden har vi haft grönsaksbricka och dipp som fredagsmys, och det står på menyn också ikväll. Jättegott! Nu när jag är gravid och har lite svårt med blodsockret uppskattar jag verkligen sådant som inte är allt för jobbigt att hantera blodsockermässigt, även om jag doserar mycket större mängder insulin till bara grönsaker än jag någonsin har gjort tidigare. Morötterna kräver mest insulin, och gurkan minst. Så har det i och för sig alltid varit för mig, men nu är det ännu tydligare. Intressant ändå hur kroppen fungerar, fast jag kan bli tokig på att försöka agera bukspottskörtel åt den ibland.

Blodsockervänlig vegetarisk mat

Det är säkert fler än jag som har tänkt prioritera ännu mer vegetariskt på bordet i år. Kött och protein är väldigt blodsockervänligt, men det betyder inte att det inte finns vegetarisk mat som också är det. En bra balans försöker jag eftersträva, när det gäller vegetariskt versus kött.

Champinjonpasta

Idag testade jag ett nytt recept som jag hittade inne hos Hopihopi, krämig svamppasta med spenat. Istället för vanlig pasta använde jag bönpasta, som är mycket blodsockervänligare för mig. Tyvärr hade jag bara fryst spenat så det ser kanske inte så aptitligt ut, men jag kan försäkra att portionen slank ner med parmesan och pinjenötter ovanpå. (Det skulle den i och för sig ha gjort utan osten och nötterna också, det var jättegott!)

Tack för receptet, Heidi! Om någon annan har goda vegetariska – och blodsockervänliga – recept på lager tar jag gärna emot dem!