Trött i Malmö

I helgen har jag, utöver mycket annat, hunnit besöka Malmö. Det var verkligen på tiden, för sist jag var här hann jag bara med en snabb titt omkring Centralstationen. Och det finns ju så mycket mer att se!

Malmöcity

Det är en fin stad, inte lika svårtillgänglig som Stockholm på något sätt. (Det tog ett tag innan jag började gilla Stockholm men nu är den kungliga huvudstaden ett av mina favoritresmål.)

Malmö

Av någon anledning dras jag till vatten, så jag tog en promenad neråt Västra hamnen.

VästrahamnenMalmö

Vackra vyer, eller hur? Lite förtogs dagen av att jag var så trött. Det var inte som den diabetesrelaterade tröttheten som jag har haft förut, utan mer som en påminnelse av kroppen om att jag har gasat lite för mycket den senaste tiden. Min plan har hela tiden varit att få ut maximalt av min tid här i Skåne, både arbets- och fritidsmässigt, och därför har jag fyllt kalendern med aktiviteter både på längden och bredden.

Jag vet ju att det lönar sig att lyssna på kroppen, men det är svårt när det finns så mycket att se och göra. Nu har min diabetes dessutom skött sig sen jag lyckades justera basaldoserna, och när jag inte har blodsockret som sätter käppar i hjulen blir det ännu svårare för mig att ta de nödvändiga pauserna mellan varven. Hemma är jag ganska bra på det, men här är det svårare…

Autoimmun diabetes (typ 1)

När jag var på Clinical Research Centre i Malmö fick jag ta del av en hel massa intressant, utöver TEDDY-studien. Bland annat talade forskarna mycket om de genetiska förutsättningarna för att ett barn ska insjunkna i diabetes typ 1. De tog också upp hur olyckligt det är för diabetes typ 1 att i så stor utsträckning förknippas med diabetes typ 2, eftersom det är två helt olika sjukdomar.

Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens eget immunsystem har attackerat och förstört de celler som producerar insulin. Uppkomsten av diabetes typ 1 har mer gemensamt med andra autoimmuna sjukdomar, så som reumatiska sjukdomar, multipel skleros (MS) och celiaki, än med diabetes typ 2.

Autoimmun diabetes

Alla barn som deltar i TEDDY-studien får de här informativa små böckerna. Bra även för den vuxne som inte är så inkommen i hur allt hänger ihop med gener, celler, autoantikroppar med mera.

De olika diabetessjukdomarna (för det finns fler än typ 1 och typ 2 – bland annat LADA, MODY, sekundär diabetes och graviditetsdiabetes) kopplas ofta av allmänheten och media ihop till en enda sjukdom, ”diabetes”, som generellt förknippas med ohälsosamt leverne. Jag har tidigare skrivit att jag tycker att vi borde nyansera bilden av diabetes typ 2, men jag håller också med forskarna om att det är problematiskt att diabetes typ 1 sammankopplas så starkt med diabetes typ 2.

På Clinical Research Centre talades det om autoimmun diabetes (typ 1), och man förespråkar att använda begreppet autoimmun diabetes om typ 1. Jag har ingenting emot att kalla min sjukdom autoimmun diabetes, faktum är att det kanske öppnar upp för en större förståelse, eftersom de flesta vet vad ”autoimmun” innebär. Jag har till och med lekt med tanken om att man borde ha ett sjukdomsnamn för typ 1 som inte inkluderar diabetes överhuvudtaget, för att få bort kopplingen till diabetes typ 2.

Vad säger ni andra med diabetes typ 1, skulle ni kunna övergå till att använda begreppet autoimmun diabetes om er sjukdom? Eller skulle ni föredra något helt annat namn på diabetes typ 1? 

På Clinical Research Centre i Malmö

Efter att folkloristerna och etnologerna från Åbo hade avslutat sitt besök i Lund tog jag tåget vidare till Malmö, där jag hade avtalat ett möte på CRC, Clinical Research Centre. CRC är ett kliniskt forskningscentrum som arbetar för att förbättra människors hälsa i världen. Bakom CRC står Lunds universitet och Region Skåne.

CRC Malmö

Själv är jag naturligtvis mest intresserad av forskningen kring diabetes typ 1. Jag fick veta en massa, både sådant som jag redan hade hört om, och sådant som var helt nytt för mig. Jag fick bland annat bekanta mig närmare med TEDDY-studien (som jag har nämnt tidigare). Så otroligt intressant att jag nästan hade gåshud på armarna när jag gick därifrån.

Jag vet att det är omtvistat huruvida vi kommer att få ett botemedel för diabetes typ 1, men efter att ha bekantat mig med forskningen vid CRC känner jag ett mycket större hopp inför framtiden. Oavsett om jag själv kommer att hinna bli botad är jag säker på att det kommer att hända någon gång, och i vilket fall som helst tror jag (och forskarna) att man i framtiden kommer att kunna förhindra att fler barn insjuknar i diabetes typ 1. Det gäller bara att hitta alla bakomliggande faktorer till att man insjuknar, och det är just vad de här forskarna arbetar med.

TEDDY

Det är möjligt att jag har läsare vars barn är med i TEDDY-studien, eftersom den är ett omfattande forskningsprojekt i Finland, Sverige, Tyskland och USA, med över 8 000 deltagande barn. Alla som deltar gör ett otroligt jobb med att lämna in blodprov, salivprov, urin- och avföringsprov, näsprov, tånaglar och kostdagböcker. Det kan bli ganska jobbigt med alla prov, berättade forskarna, men deltagarna är ovärderliga för att vi ska få svaret på den stora gåtan om varför man insjuknar i diabetes typ 1.

Själv känner jag en stor tacksamhet över att studier som den här görs, och över att så många gör sitt bästa för att ingen ska behöva säga ”Jag har diabetes typ 1” i framtiden.