Anpassad motion

Idag har jag varit på ett möte om anpassad motion, i egenskap av motionsansvarig i Diabetesföreningen i Åboland. Projektet ”Anpassad motion i svenskfinland” arbetar för att den finska anpassade motionen ska bli mer jämställd, inte minst ur ett språkperspektiv. De svenskspråkigas behov har inte fått tillräckligt med uppmärksamhet, men det ska projektet alltså försöka råda bot på.

I samband med det här funderade jag lite på hur jag själv ser på mitt motionerande, och min sjukdom gör ju definitivt att mitt motionerande hamnar i kategorin ”anpassad”. Min funktionsvariation är inte synlig, men det är väldigt mycket som behöver klaffa för att jag ska kunna träna som typ 1-diabetiker.

Novemberfrost

Jag tränar oftast ensam. Som på gårdagens löppass i helt underbar novemberfrost. 

För mig har tröskeln till att träna i grupp därför alltid varit ganska hög, och jag tränar nästan uteslutande individuellt. Så har det alltid varit för mig, även om jag vet att det finns lagidrottande typ 1:or också. Men nog är det himla knepigt när man vet att man är en del av ett lag och att ens blodsocker riskerar att förstöra inte bara för en själv, utan för hela laget. Därför har jag – oftast –  valt bort det.

Därmed inte sagt att jag aldrig tränar i grupp. Den närmaste gruppträningen jag har inbokad är något jätteroligt! I januari kommer nämligen Lovisa ”Lofsan” Sandström till Pargas, och jag har självklart anmält mig till såväl föreläsningen som träningspasset. Risken finns att mitt blodsocker vägrar samarbeta på först en tvåtimmars föreläsning och sedan ett lika långt pass, men jag ska göra mitt bästa för att få det att funka!

Fredagsfys före fredagsmys

Den här gången hade jag bestämt mig för att göra något annorlunda i Stockholm. Jag ville testa ett pass fredagsfys på årets gym 2016, Lofsangruppens studio på Södermalm! Som jag tidigare har skrivit är jag ett stort fan av Lofsan; jag gillar hennes filosofi kring träning och hennes tankar om träningsfeminism, och dessutom lyssnar jag alltid på Träningspodden – veckans bästa podcast! Sammantaget var steget därför inte så långt till att anmäla sig till ett pass fredagsfys när jag för en gångs skull var i stan.

20161202_153116.jpg

Sett ur ett diabetesperspektiv är det verkligen ett stort steg för mig att a) delta på ett pass ledd träning, utan att veta hur träningen är på förhand, och b) överhuvudtaget våga träna ett så hårt pass i främmande miljö (även om jag givetvis berättade att jag har diabetes före passet, ifall något skulle hända). Några år tidigare skulle jag aldrig ha kommit på tanken att träna i grupp så här, men idag gör jag det utan att tveka. Det är så skönt så ni anar inte! Och det gick bra, blodsockret låg visserligen lite högt under passet, omkring 9-11, men det får klart godkänt av mig i det här sammanhanget.

Foto: Emilia Eriksson

Den som är intresserad av att läsa mer om vilket slags pass vi tränade hittar hela upplägget här. Det var jätteroligt, och tungt! Som en av de andra deltagarna uttryckte det: Det var ett vidrigt jobbigt härligt pass, med ett härligt gäng! Sen blev det fredagsmys, precis som sig bör när man är i Sverige.