Morgonbesvär

Sedan några dagar tillbaka har jag fått problem med mitt blodsocker på morgonen. Det bara sjunker och sjunker! Eller snarare vill det inte stiga, inte ens efter frukost…

Blodsockerkurva morgon

Imorse tog vi oss en rejäl sovmorgon, och när vi skulle ut på en söndagspromenad i det härliga höstvädret trodde jag att blodsockret skulle hålla sig uppe – men icke!

Gårdshund

Snart nog var det nere på 3 igen, och min trogna lilla kompis fick vänta på sin matte medan vi avvaktade att det dumma blodsockret skulle höjas. Såna här gånger hatar jag min diabetes för att den sinkar mina planer, och jag mår ju inte direkt bra när blodsockret beter sig så här heller.

Oktobersol

Men vem kan vara arg när oktobersolen silar sina värmande strålar på en genom träden? Inte jag i alla fall! Naturens krafter håller mig på benen, så är det verkligen. Och snart nog kunde vi gå vidare, med ett lite – men bara snäppet – högre blodsocker. Det blir till att sänka basalen ytterligare på morgonen, tror jag bestämt. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Diabetes typ 1 lämnar en sannerligen inte sysslolös, det finns alltid något att analysera och förändra!

Oktober

Första hjälp med Wellion

Inlägget presenteras i samarbete med Wellion

Häromkvällen var jag med om någonting riktigt otäckt. Jag smakade på ett nytt bröd – ett hembakt rågbröd, jättemumsigt! – och lyckades dosera totalfel mängd insulin, eftersom jag bara kunde uppskatta kolhydratmängden. Blodsockret steg och steg, och jag korrigerade med mer insulin. Allt för mycket insulin, visade det sig. Inom kort kände jag hur blodsockret fullkomligt rasade, och det är en alldeles fruktansvärd känsla. Verkligen dödsångest!

Oavsett hur väl man försöker sköta sig som typ 1-diabetiker kan sådana ”nära ögat”-situationer inträffa. Det kan vara i samband med motion, vid infektion och sjukdom, eller vid intag av mat man inte vet näringsinnehållet på. Det är en del av vardagen för en typ 1:a. Då behövs första hjälp. Vid akut lågt blodsocker behövs något som höjer kurvan snabbt.

Glucobooster

Själv har jag länge använt mig av Glucobooster som nödlösning vid riktigt allvarliga hypoglykemier. Det är inte ofta jag behöver trycka i mig en tub, vilket har lett till att de oftast hinner passera bäst före-datumet med råge innan jag slänger dem. Likväl behöver jag alltid ha dem med mig, ifall de skulle behövas.

Wellion shot

Den Glucobooster jag hade i väskan för tillfället hade gått ut för ett bra tag sen, men det gör ingenting för nu har jag istället en laddning Wellion-shots som första hjälp. Shotsen består av invertsockersirap som innehåller sackaros, glukos och fruktos. Det i kombination höjer blodsockret med raketfart, och ibland är det precis vad som behövs för en insulinbehandlad diabetiker!

Wellion shot gold

Shotsen innehåller 90 gram snabba kolhydrater per 100 gram, och man kan få tuberna i två olika storlekar. En liten tub Wellion 1Shot innehåller 12-15 gram kolhydrater och en stor Wellion Gold innehåller ca 40 gram. Tuberna är lätta att öppna och återförsluta, om man inte behöver en hel förpackning på en gång. I sortimentet finns också Wellion Orange portionspåsar med 10-15 gram kolhydrater i varje. Dem kan jag tänka mig att fungerar jättebra vid motion, eftersom de är så platta och smidiga att bära med sig, till exempel när man springer.

Wellion Frigo

Utöver något som höjer blodsockret snabbt behöver en typ 1-diabetiker förstås alltid ha tillgång till fungerande insulin. Jag har tidigare skrivit om mina FRIO-fodral, som jag använder för att förvara mitt insulin i vid varma temperaturer. Wellion har också en variant av kylpåse, Wellion FRIGO, som fungerar enligt samma princip. Påsarna aktiveras med kallt vatten, så man behöver varken ha tillgång till elektricitet eller frys för att använda dem. Helt perfekt när det är varmt ute, tycker jag! Jag hoppas verkligen inte på en lika varm sommar som den föregående nästa år, men ifall de varma temperaturerna är här för att stanna är jag i alla fall förberedd med en ny, fräsch kylpåse.

Inlägget presenterades i samarbete med Wellion, men alla åsikter och tankar som framförts är mina egna. Mejla mig på attvaraetta@gmail.com om du är intresserad av ett samarbete. 

 

Första hjälp i midjeväskan

Midjeväska

Midjeväskan lär vara het i modevärlden just nu. Tur för mig, eftersom jag drar runt med en sådan på mina hundpromenader i värmen. Min klädsel i övrigt lämnar antagligen en hel del att önska modemässigt, men så har jag heller aldrig gjort anspråk på att vara speciellt trendmedveten där jag strosar runt med Ebba som en annan lantlolla. Bekvämt och praktiskt ska det vara!

Midjeväska diabetes

I min midjeväska har jag vad jag behöver för att häva ett lågt blodsocker. Det är en och annan miniask russin, och någon stång med glukostabletter. Plus telefonen, och godis till Ebba. Om man inte jagar diverse harar och hjortar får man självklart en belöning, så hundgodiset måste alltid med!

Midjeväska diabetes första hjälp

Jag har tryckt ner en ”Jag har diabetes”-lapp i midjeväskan också. Ifall något skulle hända – man vet ju aldrig – finns åtminstone fler chanser att jag ska få adekvat vård (om någon lyckas leta rätt på mig längs de små skogsstigarna och vägarna här på landet).

Medelhavseffekten?

Jag brukar ta upp motionseffekten i tid och otid, men frågan är om inte medelhavseffekten är ännu effektivare för blodsockret. Medelhavseffekten? Vad i all sin dar är det nu igen? undrar ni förstås. Något allmänt vedertaget diabetesbegrepp?

Strand

Alls icke. Medelhavseffekten är kort och gott något jag själv upplever på mitt blodsocker – ibland – vid varmt väder, d.v.s. medelhavsväder. Definitionen skulle väl lyda något i stil med ”varm väderlek med kraftigt blodsockersänkande effekt”. För det är verkligen det jag upplever nu, när vi har temperaturer mellan +25 och 30 grader Celsius. Pust!

Strand låg blodsockerkurva

De flesta av mina blodsockerkurvor har legat ganska lågt under de senaste dagarna, så lågt att till och med jag tycker att de är lite pressade just nu. Jag har gärna ett blodsockervärde på 4, men helst inte under – där kurvan har legat periodvis under de här varma dygnen. Jag mår inte direkt dåligt av att ha så lågt blodsocker, och så länge kurvan är stabil är det okej för mig, men helst skulle jag se att värdet var snäppet högre än 3,5. En frisk person har sällan värden under 4, och det strävar givetvis jag också efter.

Jag förstår att så här låga värden kan vara lite provocerande i diabetesvärlden, där de flesta tampas med för högt blodsocker, men håll i minnet att diabetes typ 1 är en väldigt individuell sjukdom, och att jag med 25 års erfarenhet – utan vare sig insulinchock eller insulinkoma – känner mig ganska lugn med att jag känner min kropp. Just nu är det medelhavseffekten som är på gång här, och jag har stenkoll på mitt blodsocker. Går det under 3,3 larmar min Dexcom, och dessutom känner jag av det, så det är ingen fara på taket!

Hur har ni andra ettor det i värmen? Påverkar värmen era blodsockervärden?

Piip! Piip! Piip!

Mitt blodsocker har en egendomlig förmåga att bete sig som en riktig skitstövel i de mest opassande situationer. Jag tycker att jag har gjort allt för att det ska hålla sig inom ramarna, men blodsockret tycker ”Tjohej! Nu sticker jag iväg upp! Eller nej, ner!”.

Insulinpump larm

Ibland stänger jag faktiskt av CGM-larmen om jag ska göra någonting riktigt viktigt, för i sådana fall vet jag att jag har gjort allt jag har kunnat, och att larmen bara skulle stressa mig.

På forskarseminariet kunde hela församlingen den här gången två dagar i rad helt plötsligt höra min pump tjuta Piip! Piip! Piip! som en mikrovågsugn. Det var larmet för blodsockervärden under 3,1 (som inte går att stänga av på Animas vibe). 3,1 i blodsocker är ju väldigt lågt, men dels hade jag en gammal sensor som nog inte visade värdena riktigt korrekt, och dels var mitt blodsocker faktiskt generellt ganska lågt just de här dagarna. (Jag har en aning om varför, men säker kan man ju aldrig vara.)

Jag tycker fortfarande – intressant nog kanske – att det är lite pinsamt när pumpen larmar så där. Inte direkt på grund av min diabetes, för det skulle vara minst lika pinsamt om min telefon ringde. Det hänger väl ihop med att inte vilja störa och vara till besvär. Det känns lite respektlöst på något sätt, oavsett anledning, tycker jag.

Hur känner ni andra om er diabetes ”stör” i sådana här sammanhang?

Hur det känns när blodsockret svänger

De senaste dagarna har jag haft ett litet helvete i min blodsockerkamp. Ibland vet jag ungefär vad det beror på, ibland inte alls. Psykiskt känns det lite bättre att veta vad svängiga blodsockervärden beror på – fysiskt är det precis lika tungt oavsett.

Hur känns det egentligen när blodsockret hoppar upp och ner? När det rasar så man tror att man ska dö? Det är svårt att förklara, och det kan vara lite olika från gång till gång, men när det är som värst är det verkligen hemskt. Det är faktiskt nästan så att jag önskar att alla fick prova på det någon gång. Ett riktigt högt blodsockervärde, och en riktigt hård insulinkänning med lågt blodsocker, bara en enda gång.

Blodsockerkurva

Alice har provat på det, och som hon själv skriver fick hon sig en riktig lärdom. Läs hur det kändes för Alice, och hela hennes berättelse här (klick!). Som referensram svängde Alices blodsocker mellan 7,5 och 3,0 medan mitt hoppade mellan 15,6 och 2,2 igår. Sådana dagar behöver man verkligen förståelse för hur jobbigt det kan vara att leva med den här sjukdomen, och därför är jag så tacksam för att Alice tog sig tid att skriva sitt viktiga inlägg.

Stort tack än en gång Alice, det betyder så otroligt mycket med empati och förståelse!

Hur ska jag veta om en diabetiker har högt eller lågt blodsocker?

Ganska ofta kontaktar bloggläsare mig per mail med olika frågor och kommentarer som inläggen väcker. Efter Diabetes for dummies-inlägget fick jag följande fråga, som kanske kan intressera fler:

”Hur ska jag veta om en diabetiker har lågt eller högt blodsocker om jag märker att den inte mår bra? Utgången är ju inte så bra om jag tror att en person har symtom på lågt blodsocker när den har för högt och borde få ”motsatt” behandling eller tvärtom.”

En väldigt bra fråga! Som utomstående kan det vara svårt att veta om en person med diabetes har högt eller lågt blodsocker, och många gånger har man varken möjlighet att mäta blodsockret eller kunskap om hur man ska göra det.

Mitt svar är följande:

Som tumregel kan man säga att om man inte vet om blodsockret är högt eller lågt ska man ALLTID förutsätta en hypoglykemi (lågt blodsocker) och agera enligt det. Det är ganska sällan man stöter på folk som har riktigt högt blodsocker och ketoacidos i gatubilden eftersom det oftast dröjer ett litet tag innan symptomen blir allvarliga, medan lågt blodsocker kan inträffa snabbt och generellt drabbar insulinbehandlade diabetiker mycket oftare än ketoacidos. Som exempel har jag själv på 25 år aldrig drabbats av ketoacidos, medan jag har låga – om än inte allvarligt låga – blodsockervärden nästan dagligen.

20180118_095433.jpg

Ett viktigt råd till utomstående är att ALDRIG ge insulin till en person fast man vet att det är en diabetiker, även om personen har högt blodsocker. Insulindoserna är väldigt individuella och det finns en stor risk för att man överdoserar och tar livet av diabetikern (hur hemskt det än låter, men marginalerna är väldigt små). Därför rekommenderas alltid sjukvård vid högt blodsocker i kombination med insulinbrist. Oftast vet diabetikern själv vad det höga blodsockret kan bero på, och ett högt blodsocker utgör ingen akut fara om man inte dessutom har insulinbrist. Risken för ketoacidos är störst i samband med att insulinpumpar inte fungerar, vid infektion, om insulinet har blivit dåligt eller om man helt enkelt inte har tagit sitt insulin som man ska, men processen är som sagt mer utdragen än vid lågt blodsocker och oftast kan man som diabetiker åtgärda det höga blodsockret själv för att undvika ketoacidos. Om en person med diabetes mår väldigt dåligt och samtidigt har högt blodsocker lönar det sig att mäta ketonerna och åtgärda enligt hur höga ketonerna är, men det är heller ingenting som utomstående behöver befatta sig med.

Detta är mina egna svar på frågan och ska inte betraktas som några medicinska råd, men mitt resonemang stöds bland annat av Diabetesförbundet i Finland.

Fråga gärna om du undrar något mer!