Egen melon

Melon

Jag trodde verkligen inte att det skulle bli något av melonfröna när Patric sådde dem i våras, men hör och häpna: Vi har faktiskt ett gäng meloner på gräsmattan!

Melon friland

De är inte jättestora, men heller inte jättesmå. Jag har inte smakat ännu, så det är med spänd förväntan jag inväntar ett bra tillfälle att hugga in i en av de gröna frukterna.

Meloner

Något ganska intressant jag har noterat är att tomaterna i växthuset är mycket sötare än dem man kan köpa i butiken. Det i sig är väl inte så intressant, för hemmaodlade tomater är ju oftast solmogna på ett annat sätt än köpta, men det intressanta är att de faktiskt höjer mitt blodsocker mycket mer än butikstomater. Ju sötare, desto mer kolhydrater, får man anta. Jag undrar om det samma gäller våra egna meloner? Det återstår att se.

Choklad – med och utan socker

Idag tänkte jag spinna vidare lite på påsk- och sötsakstemat. Jag har nämnt att det finns produkter utan vitt socker, så kallade ”sockerfria” (som alltså oftast är sötade med sötningsmedel istället). Själv väljer jag som sagt vanligen produkter utan tillsatt socker, men det beror också på. Låt mig illustrera:

Choklad

Här har vi tre vanliga chokladsorter i Finland: Fazers blå, Brunbergs sockerfria och Lindts 90%-iga choklad. Fazers och Lindts chokladplattor innehåller vanligt, vitt socker, medan den sockerfria innehåller sötningsmedlen maltitol och stevia. Kan du gissa vilken jag väljer?

Fika

Lindts 90%-iga! Därefter Fazers blå, och sist Brunbergs sockerfria. Varför? Jo, för att Lindts choklad innehåller 14 gram kolhydrater per 100 gram, Fazers blå 49 gram och Brunbergs sockerfria 54,9 gram. Ganska stor skillnad, eller hur? Och ju mer kolhydrater, desto jobbigare för mitt blodsocker.

Mörk choklad

När jag köper choklad (för visst händer det också!) väljer jag därför Lindts 90%-iga choklad, eller ännu hellre den 99%-iga. Båda sorterna är sådana man måste vänja sig vid, är man van vid söt choklad kommer de att kännas väldigt starka och bittra, men jag är så van vid osötad mat att jag tycker den 90%-iga till och med smakar ganska sött. Och gott!

Lindt

Den 99%-iga chokladen innehåller bara 8 gram kolhydrater per 100 gram, men jag skulle inte rekommendera den till någon som annars äter vanlig mjölkchoklad för då kommer man nog bara att vilja spotta ut den. Hehe.

Hur tänker du kring choklad om du har diabetes, väljer du ”sockerfri” eller går du efter kolhydratsinnehållet? Eller bara efter vad du är mest sugen på?

Surdegsknäckebröd

Blodsockervänlig mat är ett återkommande tema här på Att vara etta. Ibland äter jag ändå lite mindre blodsockervänligt, eller någonting mittemellan. Ett sådant mittemellan-tips ska jag komma med idag, nämligen:

Surdegsknäckebröd! Det är inte jättehyggligt mot mitt blodsocker, men ack så gott! Förra veckan bjöd jag mina kollegor på jobbet på lite smått och gott (med anledning av någonting som jag ska berätta om här på bloggen snart), och på bordet stod bland annat surdegsknäckebröd, som jag hade bakat direkt ur en påse.

imgp2845-kopia

Som jag tidigare har konstaterat är jag inte direkt den som trivs i köket, så att ta en färdig bakmix och bara tillsätta vatten och olja passar mig utmärkt. Då gäller det bara att se till att man inte bränner plåten i ugnen, så har man sitt på det torra, liksom.

imgp2852-kopia

Om det är någon som undrar över vad jag egentligen menar med blodsockervänligt så hänger det ihop med kolhydratmängden i ett livsmedel. Ju mer kolhydrater, desto mindre blodsockervänligt. Det finns också snabba och långsamma kolhydrater, som alltså är mer eller mindre vänliga mot mitt blodsocker. De snabba ger en snabbt stigande blodsockerkurva, som kan vara svår för mig att parera ens med mycket insulin till.

De här påsarna har jag hittat i den lokala K-butiken. Jag har sett att det också finns en fröknäckebrödsmix, som innehåller 19 gram kolhydrater per 100 gram. Det kanske kan vara värt att testa för den som vill ha lite färre kolhydrater än i surdegsknäckebrödsmixen?

Vägkost

imgp2675-kopia

Snabba och lite långsammare kolhydrater. Första hjälp och vägkost – alltid i mitt bagage.

När jag åkte till Stockholm förra veckan hade jag kappsäcken full med morötter. Nej då. Inte riktigt, men näst intill. Jag har alltid tyckt om morötter, och konstigt nog blev jag inte avskräckt ens då jag klämde i mig morötter tills jag blev gul (vilket både är lite tragiskt och lite komiskt, så här i efterhand).

Som vägkost när jag reser brukar jag klämma ner ett gäng morötter i bagaget, eftersom de fungerar utmärkt som lagom blodsockerhöjare för mig. Jag vet att de inte höjer blodsockret alls på vissa diabetiker, men på mig höjer de lite grann, precis så mycket att jag kan gnaga i mig en morot när blodsockret är lite lågt, utan att ta insulin till. Om blodsockret redan är lite högt doserar jag en skvätt insulin. Perfekt vägkost, tycker jag!

Lätthanterligt blodsocker

Igår skrev jag att mitt blodsocker blir mer lätthanterligt efter att jag har tränat, och fastän det förvisso är sant, är det ändå en kamp att få till träningen.

Ta igår, till exempel. Jag skulle köra mitt första konditionssalspass och förberedde mig genom att äta en måltid, ta insulin, och minska på basalen i god tid inför passet. Men ta mig tusan om inte blodsockret låg på 3,2 ungefär 15 minuter före passet ändå! Det blev helt enkelt för mycket insulin till det jag åt, förstod jag i efterhand. I sådana här situationer har man lust att dra en harang väl valda svordomar, och det kan man ju göra bäst man vill, men det hjälper inte stort. Vad som hjälper, eller åtminstone hjälpte igår, var två kaneläpplen, en halv energibar och tre glukostabletter, men ni kan ju gissa hur peppad man är på att träna ett pass kroppsstyrka efter att ha smällt i sig allt det en kvart före passet ska börja. Mmm, just det. Ballongmage, hej hej! 

Nåja. Det blev ett bra träningspass till slut, och jag kan ju inte påstå annat än att jag fick en ordentlig kolhydratsladdning före. För att se det positiva i det negativa.

imgp7529

Äta, äta, äta. När man inte vill. När man redan är mätt. Det ingår i blodsockerkampen.

Första hjälp

IMGP7814 - kopia

Inuti de här lite skamfilade DIY-burkarna (jag borde måla om dem) döljer sig mitt första hjälp-förråd. Kan ni gissa vad det består av?

IMGP7815 - kopia

Mitt kolhydratslager! Här finns allt jag behöver när blodsockret sjunker för lågt. Glukostabletter, gel, russin, frukttabletter och -stänger. (Torkad frukt höjer blodsockret jättesnabbt – tänk torkade aprikoser, ananas, dadlar, banan. Superbra för att få upp ett lågt blodsocker, inte alls så bra vid ett normalt eller lite högre blodsockervärde.)

IMGP7825 - kopia

Utöver det här har jag juice i kylskåpet, där även en glucagonspruta borde ligga, men mer om glucagonsprutan en annan dag.