En stressig jul

Nog blev det en stabil jul för mig alltid, men samtidigt en väldigt stressig sådan. Jag vet inte om jag har uttyckt det så tydligt här, men jag kan bli extremt stressad över höga blodsockervärden (”följdsjukdomar, följdsjukdomar, följdsjukdomar!” ekar i mitt huvud). Följaktligen är jag – tyvärr – inte mitt soligaste jag när blodsockret stiger. Att dessutom veta att mitt blodsocker påverkar mitt barn just nu gör oron närmast olidlig stundtals.

Så här långt i graviditeten har jag nästan bara behövt sänka insulindoserna, vilket är vanligt i början av en graviditet. I andra trimestern börjar insulinbehovet öka, för att mot slutet kunna vara dubbelt eller tredubbelt jämfört med innan. Det här gäller både diabetiker och icke-diabetiker, eftersom en graviditet i sig är diabetogen. Insulin är ett anabolt hormon, som behövs för tillväxten av fostret och mamman.

Blodsockerkurva Dexcom G4

Jag vet ju allt det här. Jag vet det. Men ändå! Herrejösses vad jobbigt jag tycker att det är! Om jag för bara några månader, ja till och med bara några veckor sen hade en hormonellt lugn period med ett väl samarbetande blodsocker, är jag nu halvvägs nere i helvetesgapet blodsockermässigt, känns det som. Jag har fått höja doserna i mitt tycke markant, och för tillfället går jag omkring med en temporär basal på +50% för att hålla blodsockret innanför marginalerna. Jag vill ju så gärna ha det under 7-8 som en frisk person, men det är otroligt svårt. Korrigera, korrigera, korrigera med insulin så fort det börjar stiga – det är min vardag just nu.

Jag anstränger mig för att hålla igång insulinkänsligheten så gott jag kan, men hormoner rår jag inte på. Jag försöker tänka att det är en kort period, och att jag gör mitt bästa. Om någon har goda råd gällande hur man tar sig igenom den här perioden med förståndet i behåll tar jag gärna emot dem. Att dela blodsocker med mitt ofödda barn kan nämligen vara något av det svåraste jag har gjort, någonsin.

En stabil jul

I år vill jag mest av allt önska er alla (och mig själv) en stabil jul. Må det så vara blodsockermässigt, humörmässigt eller överlag – en stabil jul låter väldigt harmoniskt, tycker jag.

God jul

Hittills har jag inte tyckt att jag har varit så hormonell på grund av allt som sker i min kropp, men så plötsligt i veckan som gick: pang! och jag både märkte och blev påmind om att jag går igenom en graviditet. Insulinkänsligheten minskade nästan över en natt, och det var som om hormonerna gick i taket (på alla sätt!). Otroligt påfrestande, inte minst att försöka reda ut hur mycket insulin som behövs just nu, när man inte har någonting att gå efter mer än blodsockerkurvorna och möjligen någon sorts intuition.

Därför önskar jag mig själv och alla andra en riktigt stabil jul i år. Hoppas ni får njuta av den!

Långpass på juldagen

Jag har mina knep för att hålla blodsockret i schack. Ett av dem är motion. Mellan julborden passade jag därför på att ta ett riktigt långpass* löpning igår. Vädret var perfekt för ändamålet! Några minusgrader, frost och en antydan till sol i horisonten.

Juldag

Jag kolhydratsladdar aldrig specifikt inför löpning, varken på träning eller tävling, men man kan inte säga annat än att julbord är bra uppladdning för långpass. Skönt för både kropp och själ att bränna lite av all energi man har intagit också.

Juldagen

Före löpningen tog jag en långpromenad med Ebba. Hon förstår sig inte på att springa oavbrutet – man måste ju stanna upp och lukta på alla intressanta dofter! – så det blir nästan alltid en hundpromenad som uppvärmning före löpningen för min del.

Julstjärna

Löpning ger den bästa motionseffekten av all sorts träning på mitt blodsocker. Efter passet kunde jag lugnt fortsätta på nästa julbord, och fick en riktigt fin blodsockerkurva till tack, trots mer mat än vanligt.

*Ett långpass är minst 10 km eller ungefär en timme löpning i min värld. 

Från julbord till julbord

Hur har det gått för er andra 1:or med blodsockret på julafton? Själv hade jag en hög morgon igår, troligtvis p.g.a. hormoner (den tiden i månaden, ni vet). Typiskt inför risgrynsgröten*, som jag unnar mig trots att jag har svårt att lyckas parera insulinet till gröt. Jag lyckades ändå få ner blodsockret lagom till lunch och risgrynsgröten, och det steg inte högre än till 8 efteråt. Hurra!

Julbord

Julbordet på eftermiddagen var blodsockervänligt, så när som på sillarna. Man kan säga att jag åt kungligt ändå, för det här är bara en liten del av julbordet vi hade igår.

Nu är vi strax på väg till svärmor, som har ett mer traditionellt julbord, men där finns också så mycket att välja på att jag alltid hittar något blodsockervänligt – och gott. Hon är verkligen en mästare på mat!

Julbord kålrotslåda

Min egen mamma lagar de godaste blodsockervänliga lådorna. Kålrotslåda och morotslåda blev det i år. Jag tror bestämt att jag måste be om receptet till nästa år.

*Här och här har jag skrivit lite om julmat och mina tankar kring mat i juletid (och annars) utifrån mitt personliga diabetesperspektiv. Det här fungerar för mig, men därmed är det inte sagt att alla typ 1-diabetiker gör – eller överhuvudtaget bör göra – som jag.

Julgott med choklad

Choklad

Julstöket är i full gång, det märks på besökarstatistiken här på Att vara etta. Det är tydligen fler än jag som prioriterar julbestyr just nu. I år ska vi inte ge julklappar inom familjen, men vi är bjudna på middag till mina föräldrar, och då vill man ju inte gärna komma helt tomhänt. Därför har jag tillverkat lite julgott med choklad att ta med (och så hoppas jag att mamma och pappa inte läser det här före jul!).

Choklad 90%

Det är busenkelt att tillverka egna chokladpraliner. Man smälter en god choklad (Lindts 90%-iga i mitt fall), smörjer silikonformar med kokosolja, och så häller man i chokladen och stoppar i en nöt eller två. Sen in i kylskåpet eller ut på verandan för att svalna.

Choklad jul

Så här fina figurer blev det av en platta Lindts! 90%-ig choklad är ganska blodsockervänlig för mig, och det uppskattas även av farsgubben som har diabetes typ 2. Julbordet är nästan 100% blodsockervänligt när vi firar jul tillsammans, och det är så himla skönt. Att veta att man med gott samvete kan ta av allt utan att få en blodsockerbergochdalbana efteråt är verkligen guld värt. Sen krävs givetvis insulin till maten ändå, både för mig och pappa, som är insulinbehandlad sedan flera år tillbaka trots att han äter lågkolhydratskost.

Choklad till jul

Hantera julmaten

Så här års vet jag att det kan börja kännas jobbigt för många. Både för diabetiker och icke-diabetiker. Julens all mat och alla godsaker kan framkalla stress, ångest och dåligt samvete. Jag vet, för jag har också känt så.

Läkarna råder mig som typ 1-diabetiker att äta vad jag vill, med måtta, och dosera insulin enligt vad jag äter. Den som har följt mig på Att vara etta vet dock att det är en bra idé i teorin, men oftast inte i praktiken. Vissa maträtter fungerar bara inte på mig (eller så är det jag som – på 24 år! – inte har lyckats lära mig hur jag ska portionera ut insulinet på rätt sätt).

Min strategi inför julen är därför att äta ungefär som jag gör året om. Alltså blodsockervänligt.* Jag har den stora turen att ha en mamma som lagar julmat som min pappa, typ 2-diabetikern, och jag med typ 1, mår bättre av än traditionell julmat. Det finns så otroligt många alternativ till de söta jullådorna vi traditionellt äter i Finland, och det finns minst lika många goda och blodsockervänliga alternativ till julgodis och efterrätter. Det finns glögg utan tillsatt socker, det finns choklad med hög kakaoprocent. Jag känner inte att jag går miste om någonting, faktiskt. (Däremot kan jag ibland förfasas lite över hur onyttigt och mycket folk i gemen äter på julen, men det är en annan diskussion.)

imgp8618-kopia

En del av det blodsockervänliga julbordet från ifjol

Jag vet också att många med diabetes typ 1 går all in på julen. Äter vad de vill, och gör som diabetesläkarna säger, och doserar insulin därefter. Med bättre och sämre resultat. Och det är helt okej. Man kan göra så när man har diabetes typ 1, det är inte att missköta sin diabetes. Om du ser en typ 1-diabetiker som äter som alla andra på ett vanligt julbord betyder det inte alls att hen missköter sig.  Jag kan också göra det, jag har gjort det, men om jag kan välja gör jag det inte längre. Det är ett personligt val, som jag mår bättre av både fysiskt och psykiskt.

*Risgrynsgröten är mitt undantag. En gång om året äter jag riktig risgrynsgröt, fast det är svårt för mig att dosera insulin till och jag ofta misslyckas och får en hoppig blodsockerkurva.