Lite lyckligare nu

Blir ni andra med diabetes också lite lyckligare när ni har ett fullt lager med vårdmaterial hemma? Jag vill påstå att jag blir det!

YpsoPump infusionsset (1)

Det är något med tryggheten i att veta att man överlever några månader framöver, oavsett om tillgången på material och insulin plötsligt skulle ta slut och jorden skulle gå under, typ. (För visst överlever jag även om jorden går under bara jag har mitt vårdmaterial – eller hur!) För att gräva riktigt djupt i de innersta känslorna alltså.

Jag vet att jag är så beroende av mitt vårdmaterial att det skulle vara en katastrof om jag blev utan, och på en primitiv nivå är det väl det som skapar trygghets- och lyckokänslan, antar jag.

YpsoPump infusionsset (2)

Känner någon annan det på samma sätt?

Tre månader med YpsoPump

Nej, inte riktigt. Tre och en halv, faktiskt. Men ett bra litet tag med min nya pump i alla fall. Status nu, då?

YpsoPump skin-prep

Jo, men det är bra. Jag tänder kanske lite långsamt, men när jag väl fastnar för något är jag ofta fast – om det är något bra, givetvis – och så har det gått med Ypson. Nu skulle jag absolut inte vilja byta ut den, även om nackdelarna jag listade efter två veckors användning fortfarande existerar.

Men överlag är jag alltså väldigt nöjd med pumpen. Hittills har jag inte råkat ut för några som helst haverier, och det är nog ändå ett gott betyg efter drygt tre månader. Något mindre trevligt jag har råkat ut för är tyvärr att min hud verkar ha genomgått en förändring, så infusionssetet hålls inte kvar på min kropp lika bra som tidigare. Det har ändå gått hyfsat om jag baddar med skin-prep och byter kanyl lite oftare. Ibland har jag fått tejpa fast infusionssetet lite extra med kinesiotejp, men det beskyller jag huden för och inte Ypson.

YpsoPump bakdel

För tillfället kan jag inte ha kanylen på magen överhuvudtaget. Insulinupptaget fungerar inte som förut där och dessutom svider det och gör ont, så jag använder andra kroppsdelar. Det är tur att jag har en bakdel med gott om plats att skjuta in kanylen i!

För den glömske

Det finns en alldeles ovärderlig funktion på YpsoPumpen. Genom att svepa till vänster på skärmen kommer man direkt till historiken över den senaste bolusdosen. För den glömske är detta himmelriket!

YpsoPump insulinpump historik

Jag skulle väl inte klassificera mig själv som speciellt försumlig, men på sistone har jag varit ganska disträ. Fler än en gång har jag frågat mig om jag verkligen tog mitt måltidsinsulin, och med ett enkelt svep har YpsoPump kunnat svara mig.

YpsoPump historik

Så där överlag är vi ändå inte riktigt bästisar och bundis, Ypson och jag. Den fyller sin funktion som insulinpump, absolut, men i mitt tycke är den inte lika förträfflig som Animas Vibe. Några uppdateringar till så kanske vi närmar oss!

En ny bukspottskörtel?

I dagarna har det varit ganska många artiklar om en kvinna här i trakten som har fått en ny njure och bukspottskörtel. Tea Lindblom insjuknade som 7-åring och fick nya organ efter 44 år med diabetes typ 1, enligt artikeln.

Det här är ju väldigt spännande! Tea verkar utomordentligt nöjd med sitt nya liv, och efter att ha gått på dialys i fyra, fem timmar tre gånger i veckan i över ett år låter det verkligen som en stor förbättring i livskvaliteten, även om konvalescenstiden lär kunna vara upp till ett år efter ett sådant ingrepp.

YLE

Jag förevisar min nuvarande bukspottskörtel – insulinpumpen – för YLE:s reporter.

När jag hade YLE på besök togs frågan om organtransplantation också upp. För min egen del känns det ändå så främmande – och faktiskt också väldigt skrämmande! – och eftersom jag överhuvudtaget inte är i ett sådant stadie (tack och lov!) att jag har några allvarliga följdsjukdomar har jag inte behövt ta ställning till transplantation – ännu. Jag är mycket medveten om att jag en dag kan ställas inför den situationen.

För egen del donerar jag alla organ som någon kan ha nytta av om (eller snarare när) jag avlider, men skulle jag själv vilja ta emot en ny bukspottskörtel och/eller njure? Svaret är antagligen utan tvekan ja, om det kommer en dag då jag mår så dåligt av komplikationer och följdsjukdomar att jag upplever att det inte kan bli sämre.

Hur tänker du kring organtransplantation? Och organdonation – donerar du dina organ när du dör? Har du tänkt på det?

YpsoPump vol. X

Nu har jag hunnit ha den nyaste versionen av YpsoPump ett tag, och kan uttala mig lite om vad som är nytt i jämförelse med den förra, som jag hann ha nästan hela tre veckor (haha!).

YpsoPump ny

Den största – och kanske enda – skillnaden är att man kan ställa in maxdoser för både bolus och basal, vilket man inte kunde i den gamla. Det är säkert jättebra så man inte doserar för mycket insulin i misstag, men jag hade ju hoppats på att kvittering av temporär basal skulle vara något de hade tagit bort i den nya modellen. Det var det inte, MEN det lär komma i nästa version.

Hipp hipp, hurra! Jag kan knappt vänta!

Dubbelt upp med pumpar

Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag så snart skulle få en ny insulinpump igen. Men det är precis vad jag har gjort: Nu har jag en (ännu) ny(are) YpsoPump!

YpsoPumpar

Anledningen är egentligen ganska enkel. Det fanns en ännu nyare version av pumpen, som sjukhuset vill att jag ska testa. Det var därför jag var tvungen att ta mig till endokrinologiska avdelningen i måndags. Vissa funktioner lär vara förändrade i den här pumpen, och jag håller tummarna för att en av dem är att man slipper kvittera basaländringar!

Jag väntar med att starta den nya pumpen tills insulinet är slut i den gamla (sjukt att säga ”gamla” om en pump man har använt några veckor), så jag får återkomma till vad som är nytt i den här versionen.

Något mycket bättre

Initialt var jag väldigt negativt inställd till handenheten till Dexcom G4. Det kändes bara jobbigt att ha ännu en sak att dra med sig överallt, utöver pumpen och blodsockermätaren och första hjälp och reservsystem och fan och hans moster. Men vet ni, det finns faktiskt en stor fördel med handenheten!

Dexcom G4 handenhet

Och det är att man kan stänga av enheten utan att avsluta sensorperioden. Hurra! Jag har ju avskytt att behöva väckas av Dexcoms larm om nätterna, när den larmar om att blodsockret är under 3,1 fast det de facto inte alls är det. Som inatt, då larmade Dexcom och jag mätte blodsockret kapillärt. Vill ni gissa på vilken nivå det var? 4,8. Jäkla Dex att luras! Men nu jädrar är det jag som bestämmer, så jag stängde helt sonika av handenheten. Ha! Äntligen ostörd nattsömn!

Växthus inredning

Sömnen är så oerhört viktig för mig och för tillfället är jag alldeles gräsligt trött, så jag uppskattar verkligen att slippa störas av falska alarm. Förvisso går jag miste om larm ifall blodsockret verkligen skulle sjunka när enheten är avstängd, men vanligen vet jag när risken för det finns, och då stänger jag förstås inte av handenheten. Det är verkligen jätteskönt att bara kunna klicka igång systemet igen på morgonen utan att bli tvungen att ta en omstart på två timmar, vilket var det enda sättet att få tyst på eländet när sensorn var kopplad till Animas Vibe.

Just nu sitter jag i växthuset och laddar inför morgondagen. Jag ska – helt oväntat – till endokrinologen igen. Anledningen till besöket får jag nog återkomma till, men så mycket kan jag ju säga som att jag blev väldigt förvånad när jag hörde varför jag ska till diabetesmottagningen så snart igen.