Tack, Finland!

Häromdagen hämtade jag ut insulin på apoteket. Som typ 1-diabetiker med en bukspottskörtel som inte producerar något insulin alls är jag fullständigt beroende av insulinet.

Faktum är att jag börjar må dåligt efter bara några timmar om jag har för lite insulin i kroppen. Det är faktiskt så allvarligt att jag dör inom loppet av något/några dygn om jag inte injicerar mitt insulin. (Av uppenbara skäl har jag aldrig testat exakt hur länge jag klarar mig utan.)

Insulin kostnader kvitto

I Finland betalar man numera en initialsjälvrisk på 50 euro i början av varje nytt år, och efter det faller jag under kategorin högre specialersättning, och betalar 4,50 euro per läkemedel/köp varje gång jag hämtar ut nytt insulin under ett kalenderår.

Initialsjälvrisken trädde i kraft i början av år 2016. Fram tills dess behövde man inte betala självrisken på 50 euro, och det här har väckt en del debatt bland de mest utsatta. Är detta bara början? Hur ska man kunna bekosta sin livsnödvändiga medicin, om prisen stiger ytterligare? Hur går det för de multisjuka? De arbetslösa? De mindre bemedlade?

Jag hoppas verkligen att Finland fortsätter prioritera dem som är beroende av medicin för att överleva. Utvecklingen i länder som USA är fruktansvärt skrämmande, där till och med dödsfall har skett till följd av att insulinpriserna har skjutit i höjden, och samhället inte går in och stöttar dem som inte förmår bekosta sina livsnödvändiga mediciner – många gånger trots dubbla arbeten och löner.

Insulin kvitto

Skulle jag själv bli tvungen att bekosta allt insulin och allt vårdmaterial (som är ännu dyrare i jämförelse) jag behöver kan jag tala om att jag inte skulle ha mycket kvar att leva på per månad. Därför är jag så tacksam över att jag bor i Finland, där jag – åtminstone fortfarande – får fokusera på att leva och bidra till samhället, utan att behöva oroa mig för att jag inte ska ha råd att överleva.

Tack för det, Finland! Låt det fortsätta så!

Lätt som en plätt – i teorin

Med anledning av mina morgonbesvär fick jag en kommentar om att jag tar för mycket insulin och att det är därför blodsockret är lågt. Jo, tack – jag vet. Problemet är bara att samma insulindoser var alldeles lagom för en vecka sen. Det är liksom inte så lätt att veta att de plötsligt en dag inte kommer att stämma överens med kroppens behov.

Bananplätt

Lätt som en bananplätt!

Och det är just det som är så svårt med diabetes typ 1. I teorin är det lätt som en plätt, men i praktiken är det så komplicerat att man tror att man ska bli gråhårig. Basaldosen brukar jag justera om jag ser samma mönster några dagar i rad. Är blodsockret lågt till exempel på morgonen sänker jag dosen lite, och ser vad som händer. Ibland räcker det, ibland måste jag höja tillbaka, och ibland måste jag sänka ytterligare. Så fortsätter det, i all oändlighet. Det är det man kan kalla blodsockerkampen.

Första hjälp med Wellion

Inlägget presenteras i samarbete med Wellion

Häromkvällen var jag med om någonting riktigt otäckt. Jag smakade på ett nytt bröd – ett hembakt rågbröd, jättemumsigt! – och lyckades dosera totalfel mängd insulin, eftersom jag bara kunde uppskatta kolhydratmängden. Blodsockret steg och steg, och jag korrigerade med mer insulin. Allt för mycket insulin, visade det sig. Inom kort kände jag hur blodsockret fullkomligt rasade, och det är en alldeles fruktansvärd känsla. Verkligen dödsångest!

Oavsett hur väl man försöker sköta sig som typ 1-diabetiker kan sådana ”nära ögat”-situationer inträffa. Det kan vara i samband med motion, vid infektion och sjukdom, eller vid intag av mat man inte vet näringsinnehållet på. Det är en del av vardagen för en typ 1:a. Då behövs första hjälp. Vid akut lågt blodsocker behövs något som höjer kurvan snabbt.

Glucobooster

Själv har jag länge använt mig av Glucobooster som nödlösning vid riktigt allvarliga hypoglykemier. Det är inte ofta jag behöver trycka i mig en tub, vilket har lett till att de oftast hinner passera bäst före-datumet med råge innan jag slänger dem. Likväl behöver jag alltid ha dem med mig, ifall de skulle behövas.

Wellion shot

Den Glucobooster jag hade i väskan för tillfället hade gått ut för ett bra tag sen, men det gör ingenting för nu har jag istället en laddning Wellion-shots som första hjälp. Shotsen består av invertsockersirap som innehåller sackaros, glukos och fruktos. Det i kombination höjer blodsockret med raketfart, och ibland är det precis vad som behövs för en insulinbehandlad diabetiker!

Wellion shot gold

Shotsen innehåller 90 gram snabba kolhydrater per 100 gram, och man kan få tuberna i två olika storlekar. En liten tub Wellion 1Shot innehåller 12-15 gram kolhydrater och en stor Wellion Gold innehåller ca 40 gram. Tuberna är lätta att öppna och återförsluta, om man inte behöver en hel förpackning på en gång. I sortimentet finns också Wellion Orange portionspåsar med 10-15 gram kolhydrater i varje. Dem kan jag tänka mig att fungerar jättebra vid motion, eftersom de är så platta och smidiga att bära med sig, till exempel när man springer.

Wellion Frigo

Utöver något som höjer blodsockret snabbt behöver en typ 1-diabetiker förstås alltid ha tillgång till fungerande insulin. Jag har tidigare skrivit om mina FRIO-fodral, som jag använder för att förvara mitt insulin i vid varma temperaturer. Wellion har också en variant av kylpåse, Wellion FRIGO, som fungerar enligt samma princip. Påsarna aktiveras med kallt vatten, så man behöver varken ha tillgång till elektricitet eller frys för att använda dem. Helt perfekt när det är varmt ute, tycker jag! Jag hoppas verkligen inte på en lika varm sommar som den föregående nästa år, men ifall de varma temperaturerna är här för att stanna är jag i alla fall förberedd med en ny, fräsch kylpåse.

Inlägget presenterades i samarbete med Wellion, men alla åsikter och tankar som framförts är mina egna. Mejla mig på attvaraetta@gmail.com om du är intresserad av ett samarbete. 

 

Sånt som förenklar livet

YpsoPump har flera fördelar i jämförelse med Animas Vibe (och några nackdelar) som jag redan har noterat. En stor fördel är att det finns förfyllda insulinampuller till pumpen. Halleluja! Allt som sparar tid och förenklar livet med diabetes välkomnas varmt av mig!

Novorapid

Jag fick välja mellan att övergå till NovoRapid och förfyllda ampuller, eller fortsätta med Humalog och själv ladda ampullerna. Valet var kanske inte helt självklart, men eftersom de två insulinsorterna ska ha samma effekt beslöt jag mig för att testa. Jag har använt Humalog jättejättelänge – säkert mer än ett decennium – så jag kände mig lite osäker inför att byta, men NovoRapiden har fungerat precis likadant. Så skönt!

Insulin utan effekt i värmen

Någonstans i en liten kåk i den åboländska innerskärgården sitter en kärring och muttrar och klagar för sig själv. Jag står inte ut med den här värmen längre! Kan det inte bli svalare snart?! Ingenting får man gjort, och uselt mår man! För att inte tala om naturen, den här hettan och torkan blir vår döööd! 

Det är inte bara kärringen som börjar få nog av värmeböljan, även hennes insulin har tagit skada av värmen. Det är inte många dagar sedan jag skrev att insulinet i pumpen har fungerat förvånansvärt bra, men visst kom den dagen då också mitt insulin gav upp i över 30 värmegrader.

FRIO (0)

Häromkvällen, i förrgår för att vara exakt, uppmätte jag ett ovanligt högt blodsockervärde. 15,6 stannade mätaren på. Inte bra! Jag har ingen sensor för tillfället, eftersom värmen har gjort att jag känner mig tvungen att ta ett dopp ett par, tre gånger per dag, och det mår inte Dexcom så bra av – eller snarare mår jag inte så bra, eftersom det kliar utav helsike under klistret när cyanobakterierna i det blågröna havet når dit (eller om det är p.g.a. svetten, jag vet inte). Alltnog; jag har ingen sensor, och mäter blodsockret med stick i fingret just nu.

FRIO (11)

När jag har högt blodsocker brukar jag korrigera ner det med insulinpenna. Effekten är helt enkelt bäst så, eftersom jag upplever att insulinpumpen är långsammare på att ta ner ett högt värde. Den här gången tog jag en dos som borde ha fått blodsockret att sjunka ordentligt, men när jag mätte igen några timmar senare var det fortfarande allt för högt för att allt skulle stå rätt till.

FRIO (1)

Eftersom jag ungefär samtidigt började må lite dåligt (illamående, ont i magen) misstänkte jag att insulinet hade blivit påverkat av värmen och förlorat sin effekt. Det är inte bra eftersom det kvickt kan leda till ketoner, som kan vara livsfarliga för en typ 1-diabetiker utan egen insulinproduktion. Jag bestämde mig därför för att byta infusionsset och insulin – rubbet. Och mycket riktigt, efter ett litet tag började blodsockret sjunka och jag började må bättre. Innan jag lade mig mätte jag 7,1 och kunde somna lugnt.

FRIO (2)

Morgonen därpå vaknade jag med 5,4 i blodsocker. Yes! Vilken tur att jag bytte allt, eftersom det helt tydligt var insulinet det var fel på. Samtidigt är det skrämmande hur fort det kan gå illa med måendet för en typ 1:a när insulinet inte fungerar. Ett blodsockervärde på 15 är inte farligt i sig om man har fungerande insulin i kroppen, men om man inte har det kan det snabbt utvecklas till en allvarlig situation med ketoacidos.

FRIO (3)

Nu förvarar jag det insulin jag använder i en FRIO-påse också inomhus. Termometern ligger på nästan 30 grader här inne, så det kan inte skada att vidta extra försiktighetsåtgärder. Insulinet i pumpen tänker jag byta varannan dag så länge det är så här varmt, istället för var tredje eller var fjärde som jag gör annars.

FRIO (4)

Mitt insulin och jag i värmen

Mitt insulin och jag har en sak gemensamt: Vi gillar inte höga temperaturer! Insulin ska inte förvaras i mer än 30 värmegrader, och jag skulle säga att det samma gäller mig. (Ha. Ha. Ha.)

Nej, men allvarligt talat. Den här sommaren är extrem på många sätt vädermässigt, och som insulinbehandlad diabetiker får man tänka efter lite gällande hur man hanterar insulinet. Jag har skrivit en del om insulin och värme tidigare (klick och klick!). Själv är jag väldigt noga med att inte lämna mitt insulin i direkt solljus eller i en varm bil. Då har jag mina FRIO-fodral (som finns t.ex. här, ingen reklamlänk) att förvara min livsnödvändiga kumpan i.

Insulin värme

Jag har också läst att man kan ha insulinet i en termos, som man har kylt ned innan man sätter pennorna/ampullerna i. Det har jag inte testat, men det låter ju inte som någon dum idé. Insulinet jag använder i pumpen har fungerat förvånansvärt bra trots den ihållande värmeböljan, men jag är å andra sidan inte den som söker mig till solen så det blir ingen stor exponering för solljuset för mitt insulin.

Har du några erfarenheter, tips och råd gällande insulin och värme? Hur förvarar du ditt insulin när det är riktigt varmt? Har du råkat ut för att insulinet har blivit dåligt i värmen?

Insulin i kallt väder

Det är kallt här nu. I tidningen stod det att det utlovas ”arktisk kyla” i mina trakter. Kallt – men ganska skönt på sitt sätt, tycker jag. När solen värmer samtidigt som Kung Vinter (ni har väl läst er Elsa Beskow?) nyper mig i kinderna känner jag livet i mig.

Insulin och kyla

Ampullen på bilden har jag fyllt med vatten. Inget slöseri med insulin här inte!

Insulinet tycker däremot inte om Kung Vinter. Det är lite småjobbigt att hålla insulinet varmt när kvicksilvret sjunker, speciellt de extra insulinpennorna jag släpar på. Jag har dem i en neccessär i min väska och försöker tänka på att inte lämna dem i bilen, men medan jag och väskan är utomhus är de ju också det. Kanske inte så bra…

Insulinet i pumpen tycker jag att det är lättare att hålla varmt. Det fungerar bra för mig att ha pumpen i ett AnnaPS-linne eller i ett FlipBelt (eller bara i byxlinningen närmast kroppen), oavsett om jag tränar eller är ute på en hundpromenad.

Insulin i kyla

Den använda ampullen har varit i min insulinpump, så den här tjocka nålen är således ingenting jag behöver sticka i mig. Tur!

För två år sen gjorde jag ett litet experiment med insulinet i kylan. Jag blev förvånad över att fruset och upptinat insulin såg precis likadant ut som vanligt, så det gäller nog att se upp. På Diabetesförbundets sidor kan du läsa mer om hur insulinet reagerar i kyla och värme och hur du ska hantera insulinet vid kalla temperaturer.