Morgonbesvär

Sedan några dagar tillbaka har jag fått problem med mitt blodsocker på morgonen. Det bara sjunker och sjunker! Eller snarare vill det inte stiga, inte ens efter frukost…

Blodsockerkurva morgon

Imorse tog vi oss en rejäl sovmorgon, och när vi skulle ut på en söndagspromenad i det härliga höstvädret trodde jag att blodsockret skulle hålla sig uppe – men icke!

Gårdshund

Snart nog var det nere på 3 igen, och min trogna lilla kompis fick vänta på sin matte medan vi avvaktade att det dumma blodsockret skulle höjas. Såna här gånger hatar jag min diabetes för att den sinkar mina planer, och jag mår ju inte direkt bra när blodsockret beter sig så här heller.

Oktobersol

Men vem kan vara arg när oktobersolen silar sina värmande strålar på en genom träden? Inte jag i alla fall! Naturens krafter håller mig på benen, så är det verkligen. Och snart nog kunde vi gå vidare, med ett lite – men bara snäppet – högre blodsocker. Det blir till att sänka basalen ytterligare på morgonen, tror jag bestämt. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Diabetes typ 1 lämnar en sannerligen inte sysslolös, det finns alltid något att analysera och förändra!

Oktober

En morgon i september

Egentligen tycker jag att det är lite jobbigt att veta att vi har en hel lång vinter framför oss, men samtidigt finns det så mycket vackert med hösten.

Septembermorgon

Igår klev vi upp till en strålande septembermorgon. Att mitt blodsocker dessutom var mer än bra bidrar alltid till att jag blir på gott humör. Motsatsen gäller tyvärr om det är tvärtom, då får jag verkligen jobba på den mentala biten. Mitt mående i det fallet är antagligen lika mycket psykiskt som det är fysiskt.

September

Men igår hade jag alltså inga problem, mer än att det blev lite svårt att veta var man skulle sätta fötterna på promenaden. Det har svämmat över lite här!

Septemberskog

Som tur är kan man alltid gå i skogen. Där var det torrare om labbarna. Fortfarande dåligt med kantareller dock.

Septemberpromenad

Vår vanliga runda går förbi utsiktsbänken och postlådan med gästboken. Där brukar Ebba med jämna mellanrum granska hur många förbipasserande som har pausat vid vår bänk och skrivit något i boken. Det är faktiskt ganska många turister från när och fjärran som har skrivit ner en hälsning medan de har stannat och beskådat Mattholmsfladan. Gör det du också om du har vägarna förbi!

Diabo.fi

Nu är höstterminen igång med besked, och det är också Diabetesföreningen i Åboland! Vi har massor med program i vårt utbud, bland annat våra motionsgrupper med två gånger vattengymnastik per vecka, en konditionssalsgrupp och en för bowling. Inte illa, va?

Diabo.fi

Gå in på Diabo.fi och bekanta dig med föreningen, eller håll dig uppdaterad på Facebook. En programpunkt vi har som ligger nära i tiden är en jubileumskryssning till Mariehamn söndagen den 28 oktober. Mer information och anmälningsförfarande hittas på Facebook.

Sommartakten fortsätter

Vi börjar närma oss slutet av augusti, och man kan med fog säga att det snart är höst. På Att vara etta kommer sommartakten ändå att fortsätta ett tag till. Jag har helt enkelt inte tid att prioritera att skriva blogginlägg just nu, även om jag gärna skulle vilja det.

Snart väntar resan till Lund, och inför den är det mycket som ska göras. I Lund hoppas jag få tid att skriva ett eller annat blogginlägg, men takten kommer förmodligen att vara densamma som nu, med inlägg när mitt schema medger.

Hojta gärna till om det är något speciellt du vill att jag ska skriva om eller ta upp på Att vara etta framöver!

Hängmatta

Sommartakten fortsätter på bloggen, även om jag inte ligger i hängmattan.

Officiellt höst?

Det känns som om hösten har legat i luften länge, men idag är det väl officiellt höst, eftersom det är första september.

IMGP5614 - kopia

Jag har tidigare skrivit om att mitt blodsocker brukar bli svårare att hantera på hösten och vinterhalvåret, och jag är säkert inte den enda som tycker att det är lite dystert att gå emot mörkare och kallare tider igen. Samtidigt är det på sätt och vis skönt. Man får med gott samvete kura ihop sig med en bok och mysa i tjocktröjor inomhus. Med det sagt så tränar jag för tillfället till mitt nästa halvmaraton, så enbart soffhäng blir det ju inte för min del. Men det gillar mitt blodsocker – måtta med allt.