Snubbla på slutrakan

Vad du än gör, bli inte sjuk! Det har varit mitt mantra under graviditeten. Och jag har lyckats förvånansvärt bra. Tills nu. För nu snubblade jag på slutrakan, och det rejält.

Diabetes förkylning (2)

Hela veckan har jag varit så gott som sängliggande i världens kanske elakaste förkylning. Antagligen har den varit etter värre eftersom jag dessutom är gravid i vecka 33 och allt är tyngre än vanligt oavsett. Men ändå – det har verkligen varit en dunderförkylning! Och ännu skulle jag inte säga att jag är frisk, men jag ser i alla fall ljuset i tunneln nu.

Diabetes förkylning (3)

Anledningen till att jag inte har velat bli sjuk under graviditeten är förstås inte att jag inte skulle klara av en förkylning. Nej, det är naturligtvis för att infektioner och sjukdomar brukar påverka mitt blodsocker så att det är nästan omöjligt att hålla på rimliga nivåer. Med en infektion i kroppen är det nästan alltid konstant vid 10 och omöjligt att få ner. Inte bra för barnet i magen!

Diabetes förkylning (1)

Men nu har jag faktiskt *peppar, peppar* lyckats hålla nere blodsockret. Det har varit under 7 så gott som hela tiden. Jag har tryckt in insulin i sådana mängder att jag nog aldrig har tagit så mycket insulin förut. Basalen har gått på +100% och korrigeringsdoserna har varit många och stora, men det har gått.

Någon bra kombination att vara sjuk i samband med insulinresistens i sista trimestern har det sannerligen inte varit. Fortfarande går basalen på +50% och jag hostar som en gammal borstbindare (Eller hostar de förresten? De kanske bara svär? Och röker? Men det börjar man väl hosta av på sikt så vi säger det ändå), men det ska nog ta sig. Och sen ska jag verkligen jobba på att gå i mål utan ytterligare infektioner, för det här önskar jag verkligen ingen gravid diabetiker – och inte mig själv heller en gång till!

Stress, oro och hormoner

Om det är något som är jobbigt för blodsockret så är det stress, oro och hormoner. De två förstnämnda påverkar ju de senare, så att hormoner man inte ens vet namnet på lever rövare i kroppen.

Stress och oro är också något av det svåraste att hantera blodsockermässigt, tycker jag. Det är besvärligt att dosera insulin till känslostämningar överlag, och många gånger går det bara att försöka korrigera i efterhand.

Just nu verkar jag vara inne i en period där hormoner påverkar min stressnivå och oro – eller om det är oron som påverkar hormonerna, jag vet inte riktigt. Oavsett är det en sjukt jobbig fas att vara inne i, när blodsockret hoppar hit och dit (främst upp!) på grund av faktorer som jag har svårt att påverka. Det blir en ond cirkel: ett högt blodsocker gör mig ännu oroligare, vilket i sin tur höjer blodsockret ännu mer.

Som exempel kan jag nämna att mitt blodsocker steg från 6 till 9 när jag gifte mig. Alldeles utan annan anledning än nervositet (och detta trots att det var en positiv ”stress”!). Kanske ännu mer ”komiskt” är att mitt blodsocker steg till 12 när jag var på sjukhuset och fick min YpsoPump.

Vigsel

Jag var med andra ord – om man ska tro mitt blodsocker – mer nervös inför pumpbytet än för att stå framför prästen i kyrkan. Lite logiskt på sätt och vis, ändå.

Insulin utan effekt i värmen

Någonstans i en liten kåk i den åboländska innerskärgården sitter en kärring och muttrar och klagar för sig själv. Jag står inte ut med den här värmen längre! Kan det inte bli svalare snart?! Ingenting får man gjort, och uselt mår man! För att inte tala om naturen, den här hettan och torkan blir vår döööd! 

Det är inte bara kärringen som börjar få nog av värmeböljan, även hennes insulin har tagit skada av värmen. Det är inte många dagar sedan jag skrev att insulinet i pumpen har fungerat förvånansvärt bra, men visst kom den dagen då också mitt insulin gav upp i över 30 värmegrader.

FRIO (0)

Häromkvällen, i förrgår för att vara exakt, uppmätte jag ett ovanligt högt blodsockervärde. 15,6 stannade mätaren på. Inte bra! Jag har ingen sensor för tillfället, eftersom värmen har gjort att jag känner mig tvungen att ta ett dopp ett par, tre gånger per dag, och det mår inte Dexcom så bra av – eller snarare mår jag inte så bra, eftersom det kliar utav helsike under klistret när cyanobakterierna i det blågröna havet når dit (eller om det är p.g.a. svetten, jag vet inte). Alltnog; jag har ingen sensor, och mäter blodsockret med stick i fingret just nu.

FRIO (11)

När jag har högt blodsocker brukar jag korrigera ner det med insulinpenna. Effekten är helt enkelt bäst så, eftersom jag upplever att insulinpumpen är långsammare på att ta ner ett högt värde. Den här gången tog jag en dos som borde ha fått blodsockret att sjunka ordentligt, men när jag mätte igen några timmar senare var det fortfarande allt för högt för att allt skulle stå rätt till.

FRIO (1)

Eftersom jag ungefär samtidigt började må lite dåligt (illamående, ont i magen) misstänkte jag att insulinet hade blivit påverkat av värmen och förlorat sin effekt. Det är inte bra eftersom det kvickt kan leda till ketoner, som kan vara livsfarliga för en typ 1-diabetiker utan egen insulinproduktion. Jag bestämde mig därför för att byta infusionsset och insulin – rubbet. Och mycket riktigt, efter ett litet tag började blodsockret sjunka och jag började må bättre. Innan jag lade mig mätte jag 7,1 och kunde somna lugnt.

FRIO (2)

Morgonen därpå vaknade jag med 5,4 i blodsocker. Yes! Vilken tur att jag bytte allt, eftersom det helt tydligt var insulinet det var fel på. Samtidigt är det skrämmande hur fort det kan gå illa med måendet för en typ 1:a när insulinet inte fungerar. Ett blodsockervärde på 15 är inte farligt i sig om man har fungerande insulin i kroppen, men om man inte har det kan det snabbt utvecklas till en allvarlig situation med ketoacidos.

FRIO (3)

Nu förvarar jag det insulin jag använder i en FRIO-påse också inomhus. Termometern ligger på nästan 30 grader här inne, så det kan inte skada att vidta extra försiktighetsåtgärder. Insulinet i pumpen tänker jag byta varannan dag så länge det är så här varmt, istället för var tredje eller var fjärde som jag gör annars.

FRIO (4)

Korrigera med penna

”Sen jag fick min insulinpump har jag inte tagit en enda spruta”, säger många. Det säger inte jag (och säkert lika många till med mig).

Jag använder mig nämligen ganska ofta av insulinpennor för att korrigera höga blodsockervärden. Om jag ser att mitt blodsocker stiger kraftigt, eller om det redan är väldigt högt, tar jag en dos insulin med penna istället för att dosera med pumpen. Effekten är mycket snabbare, och jag kommer fortare ner på ett normalt värde igen (förstås med risk för att få för lågt blodsocker, men det gäller också med pumpen).

Insulinpenna

För mig fungerar det här förfarandet ganska bra, och jag har ju alltid insulinpennor hemma som reserv ifall pumpen havererar.

”Korrigera med penna”, förresten. Det måste vara på gränsen till inside-diabetesspråk. Eller ännu mer ”korra med penna”, som jag har sett att många i diabetesgrupper på Facebook skriver. Det är det nog knappast så många oinsatta som förstår. Man borde nästan göra en ordlista med de vanligaste diabetesrelaterade uttrycken och förkortningarna, så som bs (blodsocker), penna (i diabetessammanhang insulinpenna, alltså spruta), CGM (kontinuerligt vävnadsglukosmätningssystem) o.s.v. Jag brukar försöka tänka på att skriva så pedagogiskt och förklarande som möjligt, men jag är ju själv rätt så insnöad i allt det här så ibland går det av bara farten.

Vad säger ni som inte lever med diabetes typ 1 men tittar in här, är det något begrepp jag har skrivit om som ni inte har förstått? Berätta gärna!

Hur det känns när blodsockret svänger

De senaste dagarna har jag haft ett litet helvete i min blodsockerkamp. Ibland vet jag ungefär vad det beror på, ibland inte alls. Psykiskt känns det lite bättre att veta vad svängiga blodsockervärden beror på – fysiskt är det precis lika tungt oavsett.

Hur känns det egentligen när blodsockret hoppar upp och ner? När det rasar så man tror att man ska dö? Det är svårt att förklara, och det kan vara lite olika från gång till gång, men när det är som värst är det verkligen hemskt. Det är faktiskt nästan så att jag önskar att alla fick prova på det någon gång. Ett riktigt högt blodsockervärde, och en riktigt hård insulinkänning med lågt blodsocker, bara en enda gång.

Blodsockerkurva

Alice har provat på det, och som hon själv skriver fick hon sig en riktig lärdom. Läs hur det kändes för Alice, och hela hennes berättelse här (klick!). Som referensram svängde Alices blodsocker mellan 7,5 och 3,0 medan mitt hoppade mellan 15,6 och 2,2 igår. Sådana dagar behöver man verkligen förståelse för hur jobbigt det kan vara att leva med den här sjukdomen, och därför är jag så tacksam för att Alice tog sig tid att skriva sitt viktiga inlägg.

Stort tack än en gång Alice, det betyder så otroligt mycket med empati och förståelse!

Hur ska jag veta om en diabetiker har högt eller lågt blodsocker?

Ganska ofta kontaktar bloggläsare mig per mail med olika frågor och kommentarer som inläggen väcker. Efter Diabetes for dummies-inlägget fick jag följande fråga, som kanske kan intressera fler:

”Hur ska jag veta om en diabetiker har lågt eller högt blodsocker om jag märker att den inte mår bra? Utgången är ju inte så bra om jag tror att en person har symtom på lågt blodsocker när den har för högt och borde få ”motsatt” behandling eller tvärtom.”

En väldigt bra fråga! Som utomstående kan det vara svårt att veta om en person med diabetes har högt eller lågt blodsocker, och många gånger har man varken möjlighet att mäta blodsockret eller kunskap om hur man ska göra det.

Mitt svar är följande:

Som tumregel kan man säga att om man inte vet om blodsockret är högt eller lågt ska man ALLTID förutsätta en hypoglykemi (lågt blodsocker) och agera enligt det. Det är ganska sällan man stöter på folk som har riktigt högt blodsocker och ketoacidos i gatubilden eftersom det oftast dröjer ett litet tag innan symptomen blir allvarliga, medan lågt blodsocker kan inträffa snabbt och generellt drabbar insulinbehandlade diabetiker mycket oftare än ketoacidos. Som exempel har jag själv på 25 år aldrig drabbats av ketoacidos, medan jag har låga – om än inte allvarligt låga – blodsockervärden nästan dagligen.

20180118_095433.jpg

Ett viktigt råd till utomstående är att ALDRIG ge insulin till en person fast man vet att det är en diabetiker, även om personen har högt blodsocker. Insulindoserna är väldigt individuella och det finns en stor risk för att man överdoserar och tar livet av diabetikern (hur hemskt det än låter, men marginalerna är väldigt små). Därför rekommenderas alltid sjukvård vid högt blodsocker i kombination med insulinbrist. Oftast vet diabetikern själv vad det höga blodsockret kan bero på, och ett högt blodsocker utgör ingen akut fara om man inte dessutom har insulinbrist. Risken för ketoacidos är störst i samband med att insulinpumpar inte fungerar, vid infektion, om insulinet har blivit dåligt eller om man helt enkelt inte har tagit sitt insulin som man ska, men processen är som sagt mer utdragen än vid lågt blodsocker och oftast kan man som diabetiker åtgärda det höga blodsockret själv för att undvika ketoacidos. Om en person med diabetes mår väldigt dåligt och samtidigt har högt blodsocker lönar det sig att mäta ketonerna och åtgärda enligt hur höga ketonerna är, men det är heller ingenting som utomstående behöver befatta sig med.

Detta är mina egna svar på frågan och ska inte betraktas som några medicinska råd, men mitt resonemang stöds bland annat av Diabetesförbundet i Finland.

Fråga gärna om du undrar något mer!

Hoppla, sa blodsockret!

Somliga dagar alltså. När de där jäkla blodsockerkurvorna innehåller bergstoppar högre än Mount Everest. Dem hatar jag.

img_1054-1

Jag mår otroligt dåligt såna här dagar, både fysiskt och psykiskt. Värst är om jag inte vet orsaken till topparna. Just den här dagen tror jag att den kraftiga blodsockerhöjningen beror på lunchen, som måste ha innehållit något jag inte hade räknat med, och följaktligen inte hade doserat insulin till. Svårigheten med att äta sånt man inte själv har tillrett är så påtaglig såna gånger.

En äkta tjolahopp-kurva. Nästan de värsta blodsockerkurvorna som finns, det hurtiga namnet till trots. Än värre är väl bergochdalbane-kurvorna, eller en kombination av de två. Tvi vale!