Första hjälp med Wellion

Inlägget presenteras i samarbete med Wellion

Häromkvällen var jag med om någonting riktigt otäckt. Jag smakade på ett nytt bröd – ett hembakt rågbröd, jättemumsigt! – och lyckades dosera totalfel mängd insulin, eftersom jag bara kunde uppskatta kolhydratmängden. Blodsockret steg och steg, och jag korrigerade med mer insulin. Allt för mycket insulin, visade det sig. Inom kort kände jag hur blodsockret fullkomligt rasade, och det är en alldeles fruktansvärd känsla. Verkligen dödsångest!

Oavsett hur väl man försöker sköta sig som typ 1-diabetiker kan sådana ”nära ögat”-situationer inträffa. Det kan vara i samband med motion, vid infektion och sjukdom, eller vid intag av mat man inte vet näringsinnehållet på. Det är en del av vardagen för en typ 1:a. Då behövs första hjälp. Vid akut lågt blodsocker behövs något som höjer kurvan snabbt.

Glucobooster

Själv har jag länge använt mig av Glucobooster som nödlösning vid riktigt allvarliga hypoglykemier. Det är inte ofta jag behöver trycka i mig en tub, vilket har lett till att de oftast hinner passera bäst före-datumet med råge innan jag slänger dem. Likväl behöver jag alltid ha dem med mig, ifall de skulle behövas.

Wellion shot

Den Glucobooster jag hade i väskan för tillfället hade gått ut för ett bra tag sen, men det gör ingenting för nu har jag istället en laddning Wellion-shots som första hjälp. Shotsen består av invertsockersirap som innehåller sackaros, glukos och fruktos. Det i kombination höjer blodsockret med raketfart, och ibland är det precis vad som behövs för en insulinbehandlad diabetiker!

Wellion shot gold

Shotsen innehåller 90 gram snabba kolhydrater per 100 gram, och man kan få tuberna i två olika storlekar. En liten tub Wellion 1Shot innehåller 12-15 gram kolhydrater och en stor Wellion Gold innehåller ca 40 gram. Tuberna är lätta att öppna och återförsluta, om man inte behöver en hel förpackning på en gång. I sortimentet finns också Wellion Orange portionspåsar med 10-15 gram kolhydrater i varje. Dem kan jag tänka mig att fungerar jättebra vid motion, eftersom de är så platta och smidiga att bära med sig, till exempel när man springer.

Wellion Frigo

Utöver något som höjer blodsockret snabbt behöver en typ 1-diabetiker förstås alltid ha tillgång till fungerande insulin. Jag har tidigare skrivit om mina FRIO-fodral, som jag använder för att förvara mitt insulin i vid varma temperaturer. Wellion har också en variant av kylpåse, Wellion FRIGO, som fungerar enligt samma princip. Påsarna aktiveras med kallt vatten, så man behöver varken ha tillgång till elektricitet eller frys för att använda dem. Helt perfekt när det är varmt ute, tycker jag! Jag hoppas verkligen inte på en lika varm sommar som den föregående nästa år, men ifall de varma temperaturerna är här för att stanna är jag i alla fall förberedd med en ny, fräsch kylpåse.

Inlägget presenterades i samarbete med Wellion, men alla åsikter och tankar som framförts är mina egna. Mejla mig på attvaraetta@gmail.com om du är intresserad av ett samarbete. 

 

Första hjälp i midjeväskan

Midjeväska

Midjeväskan lär vara het i modevärlden just nu. Tur för mig, eftersom jag drar runt med en sådan på mina hundpromenader i värmen. Min klädsel i övrigt lämnar antagligen en hel del att önska modemässigt, men så har jag heller aldrig gjort anspråk på att vara speciellt trendmedveten där jag strosar runt med Ebba som en annan lantlolla. Bekvämt och praktiskt ska det vara!

Midjeväska diabetes

I min midjeväska har jag vad jag behöver för att häva ett lågt blodsocker. Det är en och annan miniask russin, och någon stång med glukostabletter. Plus telefonen, och godis till Ebba. Om man inte jagar diverse harar och hjortar får man självklart en belöning, så hundgodiset måste alltid med!

Midjeväska diabetes första hjälp

Jag har tryckt ner en ”Jag har diabetes”-lapp i midjeväskan också. Ifall något skulle hända – man vet ju aldrig – finns åtminstone fler chanser att jag ska få adekvat vård (om någon lyckas leta rätt på mig längs de små skogsstigarna och vägarna här på landet).

Det kommer att gå åt helvete!

Ibland kan det vara gynnsamt att umgås med andra typ 1-diabetiker av den enkla anledningen att man får rannsaka sig själv och sitt diabetesrelaterade beteende i kontrast till andras. Jag har, ända sen jag fick min diabetes, alltid haft ett katastroftänkande och alltid utgått ifrån värsta möjliga scenario: Det kommer att gå åt helvete! Till och med i versaler:

DET KOMMER ATT GÅ ÅT HELVETE!

Och så har jag utgått ifrån det. Planerat mina dagar och mitt diabetesliv utifrån värsta tänkbara scenario, för att vara förberedd. Därför går jag alltid omkring med plan A, B och C i bakhuvudet, och en hel arsenal med första hjälp i väskan.

Förvaring diabetes

Min första hjälp-necessär med extra vårdmaterial, som jag alltid släpar med mig. (Ja, det börjar vara dags att uppgradera till en mindre sliten variant!)

Det är bra att vara förberedd. Till en viss gräns. Ett katastroftänkande kan vara utmärkt, så länge det inte inkräktar på livskvaliteten. Det är ju inte väldigt skönt att gå igenom livet och hela tiden analysera allt hemskt som kan hända.

Förvaring diabetesmaterial

Jag kommer inte att lämna necessären med alla diabetesprylar hemma, men jag ska försöka skippa katastroftänket lite mer.

När Sockertopparna träffades i fredags talade vi bland annat om det här, och det blev tydligt att jag är en av dem som har störst katastroftänk (men jag är inte ensam!). På sätt och vis är det väl någonting som kommer med diagnosen, man blir tvungen att tänka efter före i alla lägen, men någonting viktigt jag ska försöka ta med mig är att inte alltid utgå ifrån att allt kommer att gå åt helvete.

För det allra mesta går det ju ändå bra.

Hur ska jag veta om en diabetiker har högt eller lågt blodsocker?

Ganska ofta kontaktar bloggläsare mig per mail med olika frågor och kommentarer som inläggen väcker. Efter Diabetes for dummies-inlägget fick jag följande fråga, som kanske kan intressera fler:

”Hur ska jag veta om en diabetiker har lågt eller högt blodsocker om jag märker att den inte mår bra? Utgången är ju inte så bra om jag tror att en person har symtom på lågt blodsocker när den har för högt och borde få ”motsatt” behandling eller tvärtom.”

En väldigt bra fråga! Som utomstående kan det vara svårt att veta om en person med diabetes har högt eller lågt blodsocker, och många gånger har man varken möjlighet att mäta blodsockret eller kunskap om hur man ska göra det.

Mitt svar är följande:

Som tumregel kan man säga att om man inte vet om blodsockret är högt eller lågt ska man ALLTID förutsätta en hypoglykemi (lågt blodsocker) och agera enligt det. Det är ganska sällan man stöter på folk som har riktigt högt blodsocker och ketoacidos i gatubilden eftersom det oftast dröjer ett litet tag innan symptomen blir allvarliga, medan lågt blodsocker kan inträffa snabbt och generellt drabbar insulinbehandlade diabetiker mycket oftare än ketoacidos. Som exempel har jag själv på 25 år aldrig drabbats av ketoacidos, medan jag har låga – om än inte allvarligt låga – blodsockervärden nästan dagligen.

20180118_095433.jpg

Ett viktigt råd till utomstående är att ALDRIG ge insulin till en person fast man vet att det är en diabetiker, även om personen har högt blodsocker. Insulindoserna är väldigt individuella och det finns en stor risk för att man överdoserar och tar livet av diabetikern (hur hemskt det än låter, men marginalerna är väldigt små). Därför rekommenderas alltid sjukvård vid högt blodsocker i kombination med insulinbrist. Oftast vet diabetikern själv vad det höga blodsockret kan bero på, och ett högt blodsocker utgör ingen akut fara om man inte dessutom har insulinbrist. Risken för ketoacidos är störst i samband med att insulinpumpar inte fungerar, vid infektion, om insulinet har blivit dåligt eller om man helt enkelt inte har tagit sitt insulin som man ska, men processen är som sagt mer utdragen än vid lågt blodsocker och oftast kan man som diabetiker åtgärda det höga blodsockret själv för att undvika ketoacidos. Om en person med diabetes mår väldigt dåligt och samtidigt har högt blodsocker lönar det sig att mäta ketonerna och åtgärda enligt hur höga ketonerna är, men det är heller ingenting som utomstående behöver befatta sig med.

Detta är mina egna svar på frågan och ska inte betraktas som några medicinska råd, men mitt resonemang stöds bland annat av Diabetesförbundet i Finland.

Fråga gärna om du undrar något mer!

Diabetes for dummies

Med anledning av gårdagens inlägg tänker jag idag presentera Diabetes for dummies, eller vad ALLA bör veta om diabetes:

– En person med diabetes (oavsett typ) som har lågt blodsocker måste få i sig något sött som höjer blodsockret, t.ex. druvsockertabletter, sockerbitar, juice, mjölk eller annat som finns tillhands. OBS! Stoppa aldrig något i munnen på en medvetslös person, ring 112 direkt. För närmare råd vid hypoglykemi (= lågt blodsocker), se Diabeteshandboken.

Druvsocker

Första hjälp för en diabetiker med lågt blodsocker: druvsocker.

– Högt blodsocker hos en person som saknar egen insulinproduktion kan vid insulinbrist leda till ketoacidos, ett livshotande tillstånd. Sjukhusvård krävs, läs mer här.

– Diabetes mellitus består av flera sjukdomar, där den gemensamma nämnaren är högt blodsocker. De olika diabetessjukdomarna (bland annat typ 1, typ 2, LADA, MODY, sekundär diabetes, graviditetsdiabetes) tar sig olika uttryck och behandlas lite olika. Sjukdomarna är därtill väldigt individuella.

– Man kan inte bli frisk från den autoimmuna sjukdomen diabetes typ 1 och insulinbehandling (med sprutor eller insulinpump) krävs livet ut för att personen ska överleva.

Vad tycker ni andra med diabetes, finns det något annat jättejätteviktigt som alla borde veta? Fyll gärna på i kommentarsfältet, och sprid inlägget!

På tal om russin

Som jag konstaterade igår hittas det ibland gamla russin och druvsockertabletter i mina fickor. Ett bra tips för handväskan är att samla första hjälpen (alltså druvsocker, gel, russin etc.) i en återförslutningsbar fryspåse i valfri storlek.

Fryspåse

I påsen kan russinen hoppa fritt bäst de vill! När allt är tillräckligt kladdigt är det bara att byta ut påsen, så slipper man få kladdet direkt i väskan.

Fryspåse handväska

Perfekt att flytta mellan olika väskor. Se det som ett tips för en lite enklare diabetesvardag!

På ryggsäcken

ryggsack1

Att vara etta har nästan utvecklats till en reseblogg (haha!) under de senaste veckorna. Ibland packar jag i en kappsäck när jag reser, och ibland i en stor ryggsäck, eftersom jag alltid har med mig en del extra diabetesgrejer utöver dem jag använder, ifall pumpen skulle haverera eller jag skulle råka ut för något annat oväntat.

ryggsack2

På ryggsäcken har jag hängt ett av Diabetes Wellness halsband, som jag har pimpat till en nyckelring. Man kan beställa halsbandet gratis här (klick!). Nuförtiden finns Diabetes Wellness också i Finland, och man kan beställa halsbandet på finska här om man vill (klick!). Mitt är – som synes – på engelska, vilket man kan välja att beställa både från Sverige och Finland.