Spy galla

Somliga dagar, alltså. Ni vet de där när det känns som om allt är emot en, och minsta lilla motgång räcker för att man ska vilja dra något gammalt över sig och aldrig kasta av sig det igen. Då kan det vara bra att ha en blogg, där man kan spy lite galla ibland.

Born 2019 blodsockerkurva

Gränsvärdena är inställda på 3,5 och 6,7.

Jag tycker att det känns som om alla känslostämningar är gånger tusen under graviditeten. Någon säger en endaste liten negativ sak, och jag fastnar i den och ältar i det oändliga. Som igår, när jag var till sjukhuset för att kolla upp mig och den lilla. Allt såg bra ut; barnet ligger i mitten av normalkurvan gällande tillväxten och ultraljudet visade att allt ser perfekt ut med måendet i magen. Själv mår jag ”gravidbra”, alltså inga konstigheter förutom vissa graviditetsrelaterade småkrämpor (känningar i ryggen, blodtrycksfall, kramper i benen och sånt trevligt som ju hör till, men som inte är allvarliga på något sätt).

Ändå måste det påpekas av endokrinologerna* att jag har blodsockervärden under 4 ibland. Och det är ju inte bra! Nej, för de ska ju vara mellan 4 och 7 (max 8). Jovisst, jag vet. Men jag vet också hur förbaskat svårt det är att hålla dem inom de här snäva marginalerna. Jag klarar det inte utan att gå under 4 ibland (och över 7-8 ibland också, men det är mer sällan).

Och jag blir så trött på att det alltid ska hittas något att klanka ner på. Höga värden är definitivt inte bra, men låga värden är inte heller bra för att barnets hjärna behöver socker och energi nu. Jag vet hur det ligger till, men jag gör mitt bästa och jag skulle verkligen behöva få lite mer förståelse för det arbete jag faktiskt gör. Det kanske finns någon som mår bra av att få ”konstruktiv” kritik i den här formen, men jag är sannerligen inte den personen. Just nu skulle jag bara behöva få pepp och stärkande ord för att orka.

Born 2019 (1)

Definitivt begränsad upplaga på denna!

Mental pepp får jag inte från endokrinologerna – det är ett som är säkert. Istället söker jag den på annat håll. Och försöker hämta den från styrkan jag själv besitter inombords. Med fokus på den lilla och det fina som förhoppningsvis ska komma lite senare.

*Läkarna gör säkert sitt bästa, och de är säkert duktiga, men som sagt: jag är lite känsligare än vanligt just nu. Jag vet att jag inte borde ta åt mig så mycket, men säg det till gravidhormonerna.

Dags att lyssna på kroppen

Graviditeten börjar göra sig mer och mer påmind här. Idag tog jag en långpromenad på förmiddagen och hade tänkt skida på eftermiddagen, men tji fick jag! En spänd mage och något som antagligen är sammandragningar var resultatet efter det (och en storstädning med lite möbelflytt igår). Dags att lyssna lite mer på kroppen, kanske.

gravidmage 25+6

Vecka 25+6.

Blodsockret har hållit sig förvånansvärt lugnt sen den stora ökningen jag hade omkring jul. Istället har jag faktiskt fått sänka basaldosen lite flera dagar i rad, och det i sig bidrar till en viss oro. Man ska väl inte behöva sänka insulindoserna nu, de ska väl fortsätta öka flera veckor ännu?

Jaja, allt ser ut som det ska med den lilla; det levs rövare mestadels av tiden, tillväxtkurvan är helt normal och flödet är som det ska samtidigt som magen växer, så det är väl bara att försöka tänka att det mesta är normalt. Och om det inte är det lär det säkert upptäckas, eftersom jag ändå undersöks ganska grundligt (om än med lite väl långa mellanrum, kan jag tycka).

Fredagsmys: ett halvt kilo grönsaker

Under den gångna veckan har det igen kommit rapporter om att finländarna äter för lite frukt och grönt. Jag måste erkänna att jag inte vet om jag själv kommer upp till ett halvt kilo grönsaker per dag, men jag gör mitt bästa.

grönsaker

Flera gånger under den senaste tiden har vi haft grönsaksbricka och dipp som fredagsmys, och det står på menyn också ikväll. Jättegott! Nu när jag är gravid och har lite svårt med blodsockret uppskattar jag verkligen sådant som inte är allt för jobbigt att hantera blodsockermässigt, även om jag doserar mycket större mängder insulin till bara grönsaker än jag någonsin har gjort tidigare. Morötterna kräver mest insulin, och gurkan minst. Så har det i och för sig alltid varit för mig, men nu är det ännu tydligare. Intressant ändå hur kroppen fungerar, fast jag kan bli tokig på att försöka agera bukspottskörtel åt den ibland.

Gravid i första och andra trimestern med diabetes typ 1

På olika håll verkar man räkna en graviditets längd på lite olika sätt, och så också de tre trimestrarna, tydligen. Enligt vissa sätt att räkna pågår den första trimestern i veckorna 1-12 och den andra i veckorna 13-24. Om jag väljer att räkna så, har jag passerat även den andra trimestern nu. (Min gravidapp påstår däremot att jag har flera veckor kvar av den andra trimestern, så det verkar som sagt vara lite olika.)

Hur som helst, min upplevelse av de två första trimestrarna ur ett diabetesperspektiv kan kanske vara av intresse för fler, tänkte jag.

gravid med diabetes app (1)

I den första trimestern hade jag störst problem med de många mellanmål jag var tvungen att inta för att inte må pyton. Det var dessutom inte så att jag var sugen på ett kokt ägg eller något annat blodsockervänligt, nej det var allt från rågbröd till rödbetor, inlagd fisk, korvsoppa(!) och glass. Som tur var hittade jag ju Nicks sockerfria glass ungefär vid samma tidpunkt, så där hade jag verkligen tur!

Jag fick också svårigheter med att blodsockret sjönk ganska mycket, speciellt efter frukost, och jag fick sänka basalen (men bara marginellt). Annars var blodsockret hoppigare och mer svårhanterligt än vanligt i första trimestern, men det är oklart om det bara var på grund av hormoner. Förmodligen spelade mellanmålen jag inte var så van vid också in en del. Jag lyckades ändå hålla blodsockret under 7-8 för det allra mesta, med några enstaka toppar upp till 9-10. En sjuhelsikes bedrift, när jag tänker efter!

gravid med diabetes app (2)

Från ungefär vecka 13 började jag må riktigt bra blodsockermässigt, och kände mig nästan som vanligt fram till omkring vecka 21, då jag plötsligt fick högre blodsocker på kvällarna. Jag ändrade lite grann i basalen, men förhållandevis lite. Sen kom en otroligt jobbig period, då jag på bara några veckor fick öka på insulindoserna markant. Jag kände mig närmast insulinresistent, och det är något jag alltid har varit lite rädd för att bli. Ni vet, när blodsockret bara inte vill sjunka fast man sprutar in hur mycket insulin som helst. Otäckt! Jag fläskade verkligen på med insulin för att hålla blodsockret under 7 och jag lyckades nästan hela tiden, men det var fruktansvärt påfrestande. Blodsockerkamp 24/7 – check!

Min resistens kom dessutom på kvällen och natten, och inte på morgonen som det står i medicinsk litteratur att den så ofta gör. Jaja, man vet ju hur individuell den här sjukdomen är, så jag är inte förvånad. Den här perioden var jättejobbig för mig. Nu var basaldoserna uppe i de dubbla och jag mådde ganska uselt psykiskt, trots att jag vet att det är helt normalt. Jag använde insulinpennorna till bolus för att få ner blodsockret snabbare (det brukar även annars vara mitt bästa trick när pumpen inte riktigt hinner med att sänka blodsockret vid måltider).

gravid med diabetes app (3)

Så för bara några dagar sedan fick jag igen sänka basalen lite, och det var som om resistensen släppte en aning. Fortfarande är jag uppe i mycket högre doser än vanligt, och de lär ju stiga ett bra tag ännu så jag försöker vara beredd på att blodsockerkampen blir tyngre snart igen. Det svåraste är nästan att man inte vet överhuvudtaget när det ska vända, så jag är konstant på alerten. Till all lycka har jag min CGM; gud vet hur jag skulle ha klarat det här utan den (antagligen inte alls!).

Jag brukar sällan – eller aldrig – skriva om mitt HbA1c (långtidsblodsockervärde) här, men nu är det kanske på sin plats. När jag gick in i graviditeten hade jag ett HbA1c på 32 mmol/mol. Efter det har jag fått mäta det en gång i månaden, och för varje gång har det sjunkit lite. Sist var det 28 mmol/mol, så jag vet att jag har svinbra värden. Vid ett HbA1c under 60 mmol/mol sägs risken för missbildningar hos barnet vara knappt ökad och under (eller omkring) 48 mmol/mol lär vara vad som rekommenderas för en typ 1-diabetiker före graviditet. Jag är ändå så pass oroligt lagd – speciellt när det gäller mitt barn – att jag mår dåligt av att se blodsockret stiga över 7, och följaktligen korrigerar jag alla värden över 7 nu. Det har lett till de här fina värdena, men ibland frågar jag mig på bekostnad av vad (min sinnesfrid och ro, kanske).

Några månader till bara, sen kommer jag att släppa lite på kontrollen och kanske återgå till att tycka att blodsockervärden under 10 är ok. Återgå till att leva lite också, för det känner jag faktiskt stundtals att jag inte riktigt gör nu – det är att överleva som gäller. Nu kämpar jag så hårt jag kan för mitt barn. Det finns liksom inga andra alternativ för mig.

Gott, lugnt nytt år

Kvällens middag börjar vara färdigställd, så när som på pepparbiffen som ska stekas. Det blir avokadoröra med räkor till förrätt, samt valnötssallad och fetaostsallad till pepparbiffen, som serveras med batat och rotsaker i ugn. Mer eller mindre blodsockervänligt.

Avokadoröra förrätt

Mellan rätterna jag har tillagat har jag drabbats av ett smärre hjärtslag när jag trodde att min insulinpump hade gett upp (men det visade sig vara falskt alarm!). Jag har verkligen nerverna på helspänn gällande min diabetes just nu, fast jag bemödar mig om att försöka slappna av. Ett lugnt nytt år diabetes- och blodsockermässigt är därför vad jag hoppas på. Med en baby på kommande är det kanske att begära för mycket, men det skadar väl aldrig att sträva efter det ändå.

Valnötssallad

Ett riktigt gott, lugnt nytt år till er alla!

Gravidstatus – full jour dygnet runt

Utöver att jag har diabetes typ 1 har jag mått förvånansvärt bra under den här graviditeten. Eller, det är klart att jag har haft mina besvär, men inget allvarligt. I första trimestern mådde jag illa, men det gick om bara jag åt, så jag åt väldigt ofta (vilket i sig förde med sig en del bekymmer blodsockermässigt, men det är en annan historia).

Min största utmaning hittills har faktiskt varit just min autoimmuna diabetes. Det vill inte säga lite, men jag är oerhört glad för att jag inte har haft en massa graviditetskrämpor utöver blodsockerkampen. Enstaka sammandragningar och besvär med urinvägarna har jag haft, och tröttheten har periodvis varit rent förlamande, men det hör väl till. Jag antar att tröttheten också kommer ifrån att det är så mycket jobb med blodsockret – om jag vanligen brukar säga att diabetes typ 1 är ett heltidsjobb är det liksom full jour dygnet runt nu.

Gravidmage

Annars är det som sagt mest den mentala biten jag har svårast med. Jag har så många hjärnspöken, en del som jag inte hade en aning om att var så stora förrän jag stod inför dem. De flesta är kopplade till min diabetes och sådant jag har upplevt och fått höra i samband med den, tyvärr. Men så sjutton heller att jag ska låta den här sjukdomen förstöra för mig, aldrig! Det är jobba mot, jobba mot de dumma tankarna som gäller!

Jag är ganska obekväm inför att posera med magen, men en gravidmage i vecka 23 (22+5) ska jag väl kunna bjuda på. Jag lär ha en ganska liten mage, men jag har ändå blivit tvungen att ta mitt justerbara SpiBelt i bruk istället för FlipBelt att förvara insulinpumpen i. Det är tur att det finns alternativ!

En stressig jul

Nog blev det en stabil jul för mig alltid, men samtidigt en väldigt stressig sådan. Jag vet inte om jag har uttyckt det så tydligt här, men jag kan bli extremt stressad över höga blodsockervärden (”följdsjukdomar, följdsjukdomar, följdsjukdomar!” ekar i mitt huvud). Följaktligen är jag – tyvärr – inte mitt soligaste jag när blodsockret stiger. Att dessutom veta att mitt blodsocker påverkar mitt barn just nu gör oron närmast olidlig stundtals.

Så här långt i graviditeten har jag nästan bara behövt sänka insulindoserna, vilket är vanligt i början av en graviditet. I andra trimestern börjar insulinbehovet öka, för att mot slutet kunna vara dubbelt eller tredubbelt jämfört med innan. Det här gäller både diabetiker och icke-diabetiker, eftersom en graviditet i sig är diabetogen. Insulin är ett anabolt hormon, som behövs för tillväxten av fostret och mamman.

Blodsockerkurva Dexcom G4

Jag vet ju allt det här. Jag vet det. Men ändå! Herrejösses vad jobbigt jag tycker att det är! Om jag för bara några månader, ja till och med bara några veckor sen hade en hormonellt lugn period med ett väl samarbetande blodsocker, är jag nu halvvägs nere i helvetesgapet blodsockermässigt, känns det som. Jag har fått höja doserna i mitt tycke markant, och för tillfället går jag omkring med en temporär basal på +50% för att hålla blodsockret innanför marginalerna. Jag vill ju så gärna ha det under 7-8 som en frisk person, men det är otroligt svårt. Korrigera, korrigera, korrigera med insulin så fort det börjar stiga – det är min vardag just nu.

Jag anstränger mig för att hålla igång insulinkänsligheten så gott jag kan, men hormoner rår jag inte på. Jag försöker tänka att det är en kort period, och att jag gör mitt bästa. Om någon har goda råd gällande hur man tar sig igenom den här perioden med förståndet i behåll tar jag gärna emot dem. Att dela blodsocker med mitt ofödda barn kan nämligen vara något av det svåraste jag har gjort, någonsin.