Perfektion på första advent

Jag ska inte skriva att tiden flyger iväg. Jag ska inte göra det. Men det gör den. Seriöst, är det verkligen första advent idag? Uppenbarligen. Kära nån…

Första advent

Lite har jag faktiskt hunnit förbereda. Några dörrkransar och en adventsljusstake har jag pysslat ihop (även om den sistnämnda är oerhört brandfarlig och förmodligen inte kommer att tändas allt för ofta).

Själv går jag omkring i min lilla blodsockerbubbla, och fokuserar stenhårt på min diabetes. Det är otroligt tungt, men jag har lyckats ganska bra. Inte många blodsockervärden är över 7, och jag försöker ge mig själv en mental klapp på axeln så ofta jag kommer ihåg det. Bra jobbat, Maria!

Första adventsljusstake

Jag har skrivit det förut, men jag gör det igen: Typ 1-diabetes är en jobbig typ att kämpa med/mot om man försöker eftersträva perfektion. Någon sådan är nästan omöjlig att uppnå. Men jag gör så gott jag kan. Kanske det räcker.

Grovt nötbröd

Nej, hörni. Det var bara att ta skeden i vacker hand, och inse att det inte finns någon genväg till goda blodsockervänliga bröd. Själv är bäste dräng och så vidare. Bara att ställa sig och baka sitt eget bröd!

Grovt nötbröd i Kenwood

Kenwooden kom i användning igen, och man kan ju säga som så att det inte har beretts bröd med den på ett bra tag i det här köket. (Visserligen behövde jag bara mixerdelen den här gången, men ändå.) Jag kom nämligen över ett recept som verkade väldigt lovande: Grovt nötbröd hos Åse Falkman Fredrikson.

Grovt nötbröd mix

Jag har lite svårt för diverse dieter och skulle inte säga att jag själv äter enligt någon dylik (kanske mest för att stävja ett stundtals faktiskt ganska ätstört tänkesätt, som nog lätt blir en följd av att hela tiden vara tvungen att tänka på hur kosten påverkar blodsockret). Med det sagt finns det vissa dieter som är väldigt blodsockervänliga, och som jag gärna hämtar inspiration ifrån. Här har vi ett gott exempel.

Grovt nötbröd

Det grova nötbrödet överträffade verkligen mina förväntningar! Det innehåller inget mjöl (mer än det man mixar av nötterna) och är så grovt att det faktiskt – med en portion fantasi – påminner lite om någon rågbrödsvariant. Det är självklart inte som äkta rågbröd, men smaken är långt ifrån de mandel- och kokosmjölsbröd som annars ofta blir standard i blodsockervänlig kost.

Grovt nötbröd skivat

Jag gjorde en sats, men jag ska nog baka snart igen och passa på att fylla två formar och frysa ner den ena. Helt perfekt bröd för mitt blodsocker, och det bästa av allt är att det dessutom är väldigt delikat!

Jakten på bröd

Ett tag såg det riktigt ljust ut. Mina favoritbröd (blodsockervänliga och, enligt min åsikt, supergoda) fanns i en av de lokala matbutikerna. Utöver det fanns ett rågbröd med färre kolhydrater än vanliga rågbröd – jättegott att variera med. Men säg mig den lycka som varar för evigt…

Proteinbröd

Ett efter ett plockades bröden ur sortimentet. Inte på grund av affären, utan på grund av att bröden inte tillverkas längre. Jäkla otur! Jag är så gräsligt sugen på rågbröd, riktigt hederligt finskt rågbröd, men det fungerar så fruktansvärt dåligt med mitt blodsocker, trots att det är osötat.

Jag borde antagligen använda mig av kombibolus för att kunna äta rågbröd och bibehålla en stabil blodsockerkurva, men just nu har jag inte riktigt utrymme för att experimentera med blodsockret så mycket. Dessutom infaller frukosten (då jag vill äta bröd) under den tid på dygnet min kropp har som svårast med sånt som inte är snällt mot blodsockret, vilket gör det hela extra komplicerat.

Fit 4 Life Bread

Istället har det blivit det enda hyfsat blodsockervänliga brödet jag har kunnat hitta inom någorlunda vettigt avstånd. Ett tyskt proteinbröd, med 7,5 gram kolhydrater per 100 gram. Det smakar helt okej, men något äkta rågbröd är det ju inte. Dessutom känns det sisådär att äta ett bröd som håller i ett helt år från tillverkningsdatumet.

Fasen också! Detta är ju något av ett i-landsproblem, men jag blir galen av att inte få tag på välsmakande (råg)bröd som inte ställer till det för mitt blodsocker.

Lätt som en plätt – i teorin

Med anledning av mina morgonbesvär fick jag en kommentar om att jag tar för mycket insulin och att det är därför blodsockret är lågt. Jo, tack – jag vet. Problemet är bara att samma insulindoser var alldeles lagom för en vecka sen. Det är liksom inte så lätt att veta att de plötsligt en dag inte kommer att stämma överens med kroppens behov.

Bananplätt

Lätt som en bananplätt!

Och det är just det som är så svårt med diabetes typ 1. I teorin är det lätt som en plätt, men i praktiken är det så komplicerat att man tror att man ska bli gråhårig. Basaldosen brukar jag justera om jag ser samma mönster några dagar i rad. Är blodsockret lågt till exempel på morgonen sänker jag dosen lite, och ser vad som händer. Ibland räcker det, ibland måste jag höja tillbaka, och ibland måste jag sänka ytterligare. Så fortsätter det, i all oändlighet. Det är det man kan kalla blodsockerkampen.

Provocerande blodsockerkurvor

Först och främst: Tack för respons på det förra inlägget om träning! Vadå respons, undrar kanske någon, ingen har ju kommenterat inlägget? Men det är nämligen så att jag har en hel del kontakt med läsare via andra kanaler, till exempel e-postadressen attvaraetta@gmail.com, och via dessa får jag ofta feedback på allt möjligt. Jag har inte alltid möjlighet att svara, men jag uppskattar verkligen all kontakt! Det är i alla fall ingen som har uttryckt sitt missnöje över att jag skriver träningsinlägg, så kanske jag börjar flika in ett och annat sådant igen, när andan faller på.

Stabil blodsockerkurva

Något som jag har fått veta att däremot kan provocera är bilderna på mina blodsockerkurvor. Många av dem är ju väldigt fina; låga och stabila och inom ytterst snäva gränser – vilket jag är mycket medveten om.

Vad man ska komma ihåg är att det ligger enormt mycket arbete bakom dessa kurvor. Jag är inne i en period då jag ger 100% till min diabetes och mitt blodsocker (nej, mer!) och jag känner ibland att jag knappt har något annat liv utöver att analysera insulindoser och blodsockerkurvor. Men så måste det få vara ibland, och det kommer inte att pågå resten av livet, inte så här strikt. Om det skulle göra det skulle nog den berömda väggen vara nästa station för mig. Det har heller inte alltid varit så här, i tonåren hade jag ett nästan dubbelt så högt HbA1c som jag har nu, så jag har verkligen inte alltid lyckats så bra som jag gör nu.

Hemligheten bakom kurvorna? Erfarenhet (26 år i år!), rätt vårdmaterial (CGM och insulinpump), passande kost, motion och planering och analys av allt. Skitjobbigt, men det är det enda sättet för mig att nå ett någorlunda bra blodsocker. Alltid lyckas jag givetvis inte heller, så är det naturligtvis. Den som vill se mindre vackra blodsockerkurvor kan titta in på en bergochdalbane-dag som jag faktiskt också har publicerat här. De dagarna finns tyvärr, de också.

Morgonbesvär

Sedan några dagar tillbaka har jag fått problem med mitt blodsocker på morgonen. Det bara sjunker och sjunker! Eller snarare vill det inte stiga, inte ens efter frukost…

Blodsockerkurva morgon

Imorse tog vi oss en rejäl sovmorgon, och när vi skulle ut på en söndagspromenad i det härliga höstvädret trodde jag att blodsockret skulle hålla sig uppe – men icke!

Gårdshund

Snart nog var det nere på 3 igen, och min trogna lilla kompis fick vänta på sin matte medan vi avvaktade att det dumma blodsockret skulle höjas. Såna här gånger hatar jag min diabetes för att den sinkar mina planer, och jag mår ju inte direkt bra när blodsockret beter sig så här heller.

Oktobersol

Men vem kan vara arg när oktobersolen silar sina värmande strålar på en genom träden? Inte jag i alla fall! Naturens krafter håller mig på benen, så är det verkligen. Och snart nog kunde vi gå vidare, med ett lite – men bara snäppet – högre blodsocker. Det blir till att sänka basalen ytterligare på morgonen, tror jag bestämt. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Diabetes typ 1 lämnar en sannerligen inte sysslolös, det finns alltid något att analysera och förändra!

Oktober

Den bästa natten

De bästa nätterna sover jag på ett blodsocker på ungefär 5, har jag kommit fram till. Någonstans strax över 4 fungerar också, men helst inte under 4 för då har jag märkt att jag inte alls är lika utvilad när jag vaknar. Är blodsockret högre blir jag törstig, sover oroligt och måste stiga upp och kissa. Inte optimalt!

Dexcom G4 emhet

Jag vet inte hur många blodsockermässigt ”perfekta” nätter jag får per vecka. Kanske en eller två? Resten är antingen lite för höga, eller lite för låga. Balansen är verkligen hårfin. Just nu har jag ställt in min Dexcom så den larmar vid värden under 3,5 och över 7,0. Jag vet att det är snäva ramar, men det passar mig bäst för tillfället.

Sovande hund

Kolla förresten vilken mysgris jag delar säng med! Ebba är verkligen en typisk gårdshund, som vill ligga så nära och så varmt som möjligt. Alltid under täcket, helst med huvudet på kudden.