Ischoklad och mys i decembermörkret

Vad mörkt och dystert det är! Nästan så det inte märks skillnad på natt och dag. Nåja, det var väl att ta i lite…

Ischoklad (1)

Medan regnet smattrar mot taket passar jag på att baka och laga mat. Julmusiken fyller köket, och jag kommer på mig själv med att stå där och faktiskt tycka att det är lite mysigt och roligt att laga mat. Kors i taket! Det är tydligen aldrig för sent att ändra sig.

Ischoklad (2)

Jag gjorde bland annat ischoklad. Ett jättelätt recept; bara choklad, kokosfett och kokosflarn och nötter. Ingen extra sötning, så det borde vara blodsockervänligt.

Ischoklad (3)

Eftersom jag inte hade planerat att göra ischoklad blev det lite blandade formar – men det ska väl gå bra, hoppas jag. För tillfället står ischokladen i kylen och stelnar, så jag vet inte hur slutresultatet blev ännu. Det ser gott ut i alla fall!

Stickning

Mellan varven stickar jag. Jag har flera projekt på gång. Kanske några julklappar, och kanske lite annat.

Decembermörker

Det är ändå tur att jag har Ebba, som drar ut mig på promenader oavsett väder. I det här rusket vete katten om jag skulle komma mig ut lika ofta annars. Mitt blodsocker gillar inte riktigt att jag bara myser inne en hel dag, även om jag annars kan tycka att det är mer än okej att göra det också ibland.

Blodsockerkurva andra advent

För tillfället är jag så tacksam över mitt blodsocker, som verkligen samarbetar med mig. Vissa perioder är det lögn att få en stabil kurva, men ibland stämmer allt och kroppen fungerar precis som man vill att den ska. Det händer rätt sällan, så jag är glad så länge det varar.

Perfektion på första advent

Jag ska inte skriva att tiden flyger iväg. Jag ska inte göra det. Men det gör den. Seriöst, är det verkligen första advent idag? Uppenbarligen. Kära nån…

Första advent

Lite har jag faktiskt hunnit förbereda. Några dörrkransar och en adventsljusstake har jag pysslat ihop (även om den sistnämnda är oerhört brandfarlig och förmodligen inte kommer att tändas allt för ofta).

Själv går jag omkring i min lilla blodsockerbubbla, och fokuserar stenhårt på min diabetes. Det är otroligt tungt, men jag har lyckats ganska bra. Inte många blodsockervärden är över 7, och jag försöker ge mig själv en mental klapp på axeln så ofta jag kommer ihåg det. Bra jobbat, Maria!

Första adventsljusstake

Jag har skrivit det förut, men jag gör det igen: Typ 1-diabetes är en jobbig typ att kämpa med/mot om man försöker eftersträva perfektion. Någon sådan är nästan omöjlig att uppnå. Men jag gör så gott jag kan. Kanske det räcker.

I adventstider

I år har jag väntat och väntat på första december. Så här års tycker jag att det är bra att ha något att pigga upp sig med under de allt mörkare och kallare dagarna. Ingenting blir ju roligare än man gör det, så med det i åtanke införskaffade jag mig en egen adventskalender – min första i vuxen ålder! Imorgon får man äntligen öppna första luckan.

English Tea Shop adventskalender

En ny tesort varje dag fram till jul, det kommer att pigga upp morgongröten (som jag inte äter eftersom mitt blodsocker flyger i taket om jag äter gröt) under den ruggigaste årstiden. Blodsockervänligare blir det knappast för mig, som – oftast – inte behöver dosera insulin till te.

Som barn hade jag självklart ingen chokladjulkalender eftersom typ 1-diabetiker inte fick äta socker på den tiden, men min mamma gjorde små leksakskalendrar till mig och min bror. Nuförtiden finns det ju en massa olika kalendrar med både lego, pussel och leksaker att köpa färdiga, så om man tycker att en chokladbit varje dag inte känns helt rätt att de små trycker i sig (vilket jag själv kan tycka) finns det alternativ till barn med och utan diabetes.

Den som tycker att konsumtionshetsen har gått helt överstyr (vilket jag också kan tycka) kan istället passa på att köra svenska kyrkans alternativa julkalender. Man får bland annat säga tack minst fem gånger, fråga någon hur den mår eller skriva en uppmuntrande kommentar på nätet. Det sista kan man gärna göra här på Att vara etta om man känner för det, så förgylls min decemberdag.

Fjärde advent

IMGP8508

Det är mörkt som i säcken nu. Den mörkaste tiden på året. Den tiden då man seriöst undrar hur man kan ha valt att bo i den här ändan av världen. Så mörkt och dystert att man kan bli deprimerad med mindre. Men snart vänder det. För idag är det fjärde advent. Fyra ljus brinner i staken, och snart är det jul. Sen blir det ljusare, undan för undan. Jag längtar redan.

Visste ni förresten att en delorsak till det höga antalet typ 1-diabetiker uppe i Norden anses kunna vara bristen på D-vitamin här? Så säger de som vet, men ingen vet ju ännu säkert vad typ 1-diabetes beror på. Jag äter D-vitamintabletter året om, inte för att jag kan bli av med min diabetes utan för att mota bort tröttheten och för att jag upplever mig må bättre när jag tar extra D-vitamin.

IMGP8109 - kopia

Fjärde advent till ära vill jag bjuda er på ett recept på en god, blodsockervänlig kakao utan mjölk. Den tar inte bort mörkret och tröttheten, men varje litet guldkorn i vardagen hjälper väl till att lysa upp tillvaron, eller vad säger ni? Enjoy the little things, som det står på min mugg. Det försöker jag göra, så gott jag kan. Men kakaon, var det:

Mjölkfri kakao

1 ägg

1 msk kokosolja

2 dl hett vatten

½ kryddmått vaniljpulver

½ msk kakao

Mixa och krydda med lite kanel överst. Ett bra alternativ till vanlig kakao, om man vill slippa blodsockerhöjningen som mjölk ger. Tänk också på att ägget och kokosoljan ger en långsammare höjning av blodsockret, om man äter något och doserar insulin till.

Glad fjärde advent till er alla! Enjoy the little things!