Imorgon: Drömmarnas motionsdag

För tredje året i rad deltar Diabetesföreningen i Åboland i Drömmarnas motionsdag/Unelmien liikuntapäivä. I år infaller den 10 maj på Kristi himmelsfärdsdag, och eftersom det är en ledig dag är det väl ett ypperligt tillfälle att komma och träna!

Unelmien liikuntapäivä

I år fick de 100 första anmälda till Drömmarnas motionsdag varsin t-skjorta till den som håller i träningen. Håll alltså utkik efter mig iklädd denna imorgon!

Vi träffas vid cykelställningarna vid busstationen i Pargas centralpark imorgon kl. 18.00. Vem som helst kan delta och evenemanget passar alla åldrar. Kom med och rör på dig och ha roligt tillsammans med oss! Man behöver varken ha diabetes eller vara medlem i föreningen för att få vara med. Här (klick!) hittas lite mer information om evenemanget.

Drömmarnas motionsdag

Vi är med! Är du?

Här kommer alla känslorna

Vad jag bara skulle vilja skrika ut allt! Berätta min historia, så som jag har upplevt den. Just nu känner jag ett enormt behov av att få uttrycka mig, men det här är inte rätt forum. I ett tidigt skede bestämde jag mig för att den här bloggen bara ska handla om diabetes, och att jag ska försöka att inte skriva något i affekt. (Det senare har jag väl lyckats så där med. Ett och annat mer emotionellt laddat inlägg har det nog blivit genom åren.)

Det är så många känslor som tumlar runt i kroppen just nu. Under en relativt kort tid har jag gått från enorm lycka, förväntan och hopp till oro, förtvivlan och sorg. Som i Per Gessles gamla låt Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Boom! Deal with it!

Jag skulle kunna skriva en hel del om den diabetesrelaterade delen av allt. Om bemötandet av diabetesteamet (som jag i efterhand mer och mer inser att jag är fruktansvärt besviken på), om blodsockerbergochdalbanan och kampen med den fysiska delen. Om hur det psykiska har påverkat min autoimmuna sjukdom, och om hur jag har (försökt) hantera min typ 1-diabetes mitt i allt det här. Jag tror att det kunde hjälpa andra med diabetes typ 1 som hamnar i samma situation; jag vet att det hade hjälpt mig när jag var mitt inne i det.

En dag kanske jag skriver om det. När känslorna inte svallar så mycket. När det känns som om jag kan blicka tillbaka på det som har hänt utan att gå sönder varje gång. Den dagen ska väl komma. Någon gång. Kanske.

Sönder

Med Sockertopparna på ArtBank

Pargas Sockertoppar brukar göra allt möjligt roligt tillsammans, och igår fick vi möjlighet att besöka konstgalleriet ArtBank. Jag var först lite tveksam till om jag skulle orka gå efter allt som har hänt, men i efterhand är jag glad att jag gjorde det. Vi fick en privat guidning i galleriet och efter det tog en decimerad skara en drink och en liten pratstund med diabetessnack. Kamratstöd är verkligen toppen!

Diabetes Dali

Det blev inga bilder från ArtBank men jag gjorde ett eget litet kollage i surrealistisk anda, för att symbolisera det diabetiska kamratstödet. (Ja, jag skojar!) Det borde väl finnas minst en långbent elefant och en och annan låda någonstans för att vi ska kunna tala Salvador Dalí-inspirerat. Eller så är det när allt kommer omkring en ost vi ser i bild. Jag tror nästan det. Vi kan bestämma att det är så. 

Äntligen fler sensorer

Om man ska se någonting positivt i det jag har gått igenom (och det ska man väl alltid försöka göra?) så är det att jag numera äntligen prioriteras gällande Dexcom-sensorer. Äntligen, säger jag! Det var sannerligen inte en dag för tidigt!

Dexcom G4

Tidigare har jag haft läkarremiss på en sensor per månad. Dexcom 64-sensorerna är godkända för användning en vecka, men kan startas om så de kan hålla ungefär två, tre veckor. Det här innebär att jag har haft det ganska knapert med sensorer, så knapert att jag till och med har uppsökt den svarta marknaden (men det talar vi inte högt om). Helt oacceptabelt att man som typ 1-diabetiker ska förvägras vårdmaterial för att kunna ta hand om sig på bästa sätt i dagens Finland, men så har det varit.

Nu prioriteras jag äntligen. Framöver ska jag få två sensorer per månad. Inte för att det jag har gått igenom initialt hade något med min diabetes att göra, men det har påverkat – och påverkar fortfarande – mitt blodsocker, och jag är jättetacksam över att jag sent omsider får så många sensorer jag behöver.

Inte så blodsockervänligt – raw food chokladkaka

De senaste dagarna har jag tillåtit mig själv att inte vara så strikt som jag brukar med kosten. Det här har inneburit lite mer mat för själen, så som till exempel grillade päron med choklad (och grädde till!). Mums! Lindts 90%-iga är en vinnare alla gånger!

Grillade päron med choklad

Det har också inneburit något jag i vanliga fall inte tillagar, nämligen lite mer raw food-efterrätter. Raw food är väl generellt ganska ”nyttigt”, men i efterrättsväg handlar det ofta om dadlar, banan och annat sött, som jag har svårt att hantera blodsockermässigt (vilket alltså är väldigt individuellt för alla typ 1-diabetiker; jag säger inte att jag inte kan äta sånt, bara att just jag har ganska svårt för insulindoseringen när jag äter sånt som är väldigt sött – oavsett om det är sötat med vitt socker eller dadlar eller banan).

Alltnog, nu har jag inte orkat vara sträng mot mig själv, utan faktiskt lagat och ätit sånt jag har varit sugen på – förutsatt att det är god energi för kroppen och inte tomma kalorier och kolhydrater.

Raw food kaka

Till de mer lyckade raw food-bakverken jag har lagat hör en chokladkaka (med både dadlar och banan – haha!). Eftersom det med säkerhet finns någon typ 1:a som har lättare än jag att hantera söta rätter men ändå är sugen på något i kategorin ”nyttigt”, tänkte jag dela med mig av receptet på kakan här.

Raw chokladkaka
Botten
1,5 dl mandlar
1,5 dl cashewnötter
1 msk rå kakao
10 färska dadlar

Topping
2 bananer
3 avokado
6 msk rå kakaopulver
6 msk smält kokosolja
2 tsk vaniljpulver

Garnering
några hallon
ett antal granatäppelkärnor
en liten näve kakaonibs

Gör så här: Mixa mandlar och cashewnötter tillsammans med kakaon till ett mjöl. Tillsätt dadlarna (det kan bli ganska sött med 10 stycken om man inte är van vid söt mat så minska gärna på antalet!) och mixa till en kletig smet. Lägg ut smeten i en form och ställ den i frysen.

Mixa ingredienserna till toppingen till en fluffig smet. Lägg in smeten i frysen en stund och förvara den i kylskåpet tills den breds ut. Garnera med hallon, granatäpple och kakaonibs – allt efter behag – och servera kakan kylskåpskall med vispad grädde. Det blir jättegott, men inte speciellt blodsockervänligt, så ta det i beaktande när du doserar insulin.

Fokusera på det positiva

När ska man ”rycka upp sig”? Tvinga sig upp ur någonting mörkt, sorgligt och ledsamt? När har man sörjt tillräckligt? Det finns nog inga svar på det, men jag tänker att när det överhuvudtaget känns möjligt att ”rycka upp sig”, då kan man börja försöka. Jag börjar med att fokusera på det positiva som livet trots allt för med sig. Som:

Blåsippor

Blåsipporna (igen!). Eller egentligen naturen i stort – nog är det ju hoppingivande att se den vakna till liv igen på våren. Fåglarna, ljuset, värmen. Så efterlängtat.

Familj

Familj och vänner som finns där när man behöver dem. Störst och finast av allt. Behöver man säga mer om det? Nej. (Bilden är från i vintras, när isen ännu låg i viken.)

Lax i ugn

God mat. Ibland (helst) blodsockervänlig, ibland sånt som själen efterfrågar. Det är okej just nu. Bestämmer jag.

Mizuno Wave Rider 21

Småningom, småningom blicka framåt. Det finns lopp att springa, i nya löparskor. En liten, materiell tröst. Bara kroppen och själen hinner ikapp. Tids nog.

^z*#x/q blodsocker!

Det borde ha varit väntat – det var väntat – men ändå är jag så besviken på mitt blodsocker just nu. Helt oregerligt! ^z*#x/q blodsocker!* Jag antar att det är så för alla människor efter ingrepp och hormonella förändringar i kroppen, men det blir så irriterande tydligt för en typ 1-diabetiker som måste agera bukspottskörtel ovanpå allt annat. Jag orkar inte!

Hortensia

Min blodsockerkurva just nu gör ingen människa glad, så därför skippar jag en bild på den. Istället tar vi en uppiggande bild på ”krya på dig”-blomman jag har fått. Så fin hortensia, i en av mina favoritnyanser. (Allt i blått går alltid hem här.)

Hortensia katt

*Infoga valfri svordom – gärna den grövsta du kan – så börjar vi närma oss hur jag känner för mitt blodsocker just nu.