Blodsockervänlig vegetarisk mat

Det är säkert fler än jag som har tänkt prioritera ännu mer vegetariskt på bordet i år. Kött och protein är väldigt blodsockervänligt, men det betyder inte att det inte finns vegetarisk mat som också är det. En bra balans försöker jag eftersträva, när det gäller vegetariskt versus kött.

Champinjonpasta

Idag testade jag ett nytt recept som jag hittade inne hos Hopihopi, krämig svamppasta med spenat. Istället för vanlig pasta använde jag bönpasta, som är mycket blodsockervänligare för mig. Tyvärr hade jag bara fryst spenat så det ser kanske inte så aptitligt ut, men jag kan försäkra att portionen slank ner med parmesan och pinjenötter ovanpå. (Det skulle den i och för sig ha gjort utan osten och nötterna också, det var jättegott!)

Tack för receptet, Heidi! Om någon annan har goda vegetariska – och blodsockervänliga – recept på lager tar jag gärna emot dem!

Gravidträning med diabetes typ 1

Träning med diabetes typ 1 kan vara – eller ska jag säga är – en utmaning. Träning som gravid typ etta är följaktligen sällan lättare. Det har det åtminstone inte varit för mig.

När jag blev gravid första gången i mars förra året klickade jag hem två böcker: Stora träningsboken för gravida och Stark, glad, gravid – träning för dig som väntar barn. Jag ville nämligen väldigt gärna hålla igång träningen också som gravid, fast graviditeten tyvärr inte pågick så länge den första gången.

Gravidträning

Den här gången har jag som sagt mått förvånansvärt bra rent fysiskt, och jag har kunnat hålla igång träningen rätt så planenligt. Mitt mål (eller kanske snarare min förhoppning) var att kunna träna styrka två gånger i veckan, ”springa” (läs jogga varvat med gång) en gång i veckan, och däremellan yoga. Jag tog hjälp av en PT, som gjorde ett styrketräningsprogram till mig, och det har jag följt sen dess.

Passen är förstås långt ifrån vad jag normalt skulle kalla träning. Det är liksom inte som om jag står och maxar på gymmet eller tar ut mig helt i konditionsträningen, snarare är det någon form av rörlighet och pust och flämt och flås, för att hålla igång motionseffekten åtminstone lite.

Träna med diabetes gravid

Någon gång omkring vecka 15 började det kännas lite obekvämt att jogga, mest för att det tryckte så mycket på urinblåsan. Jag sprang ändå till och med vecka 20. Sen kom vintern och halkan, och jag kunde snöra på mig pjäxor och ställa mig på skidorna en gång innan all snö smälte bort igen. Efter det har jag idkat stavgång, och jag antar att det får bli min nya melodi tills snön kommer igen.

Blodsockermässigt har det varit mer eller mindre utmanande. Just nu är jag nog inne i den hittills värsta perioden. På några få veckor har jag blivit tvungen att nästan fördubbla mina insulindoser (redan!) och det är fruktansvärt tungt. Jag ska nog återkomma till de olika trimestrarna och min upplevelse av dem så här långt, men det får bli i ett annat inlägg.

Skidning

Nu återstår bara att se hur länge jag kan fortsätta ”träna”. Förhoppningsvis kan jag hålla igång i någon form fram till förlossningen, men det är inget jag tar för givet. Så här långt märker jag ändå hur otroligt mycket bättre jag mår när jag tränar. Smärtan jag har känt i ryggen ibland går över efter ett styrkepass på gymmet, så jag hoppas att jag kan hasa mig dit och lyfta lite vikter ett bra tag ännu.

Promenader med Ebba tar jag som vanligt, men i mycket saktare mak. Den stackars hunden förstår inte varför matte plötsligt är så himla långsam där bak i kopplet – min takt är nämligen kanske hälften av vad den en gång har varit. Småningom ska vi nog börja träna lite på barnvagnspromenader också för att vänja det lilla livet (d.v.s. Ebba) vid att gå vackert bredvid en vagn, men så här långt har jag bara tagit en testrunda med Emmaljungan för att provköra den. (Den fick godkänt!)

Emmaljunga duo edge

Och, om nu någon tror att jag är en enormt hurtig typ som kutar omkring och tränar och strålar och är gravidfräsch dagarna i ända, så kan jag berätta att jag mellan varven ligger som en strandad val på sängen och inte orkar lyfta ett finger. Igår släckte jag lampan klockan 22:00 (ja, på självaste nyårsafton!) och sov som en liten gris tills sensorn larmade mitt i natten och väckte mig på grund av blodsockret. Så nej, jag är inte något hyperaktivt preggo – långt ifrån!

Gott, lugnt nytt år

Kvällens middag börjar vara färdigställd, så när som på pepparbiffen som ska stekas. Det blir avokadoröra med räkor till förrätt, samt valnötssallad och fetaostsallad till pepparbiffen, som serveras med batat och rotsaker i ugn. Mer eller mindre blodsockervänligt.

Avokadoröra förrätt

Mellan rätterna jag har tillagat har jag drabbats av ett smärre hjärtslag när jag trodde att min insulinpump hade gett upp (men det visade sig vara falskt alarm!). Jag har verkligen nerverna på helspänn gällande min diabetes just nu, fast jag bemödar mig om att försöka slappna av. Ett lugnt nytt år diabetes- och blodsockermässigt är därför vad jag hoppas på. Med en baby på kommande är det kanske att begära för mycket, men det skadar väl aldrig att sträva efter det ändå.

Valnötssallad

Ett riktigt gott, lugnt nytt år till er alla!

Gravidstatus – full jour dygnet runt

Utöver att jag har diabetes typ 1 har jag mått förvånansvärt bra under den här graviditeten. Eller, det är klart att jag har haft mina besvär, men inget allvarligt. I första trimestern mådde jag illa, men det gick om bara jag åt, så jag åt väldigt ofta (vilket i sig förde med sig en del bekymmer blodsockermässigt, men det är en annan historia).

Min största utmaning hittills har faktiskt varit just min autoimmuna diabetes. Det vill inte säga lite, men jag är oerhört glad för att jag inte har haft en massa graviditetskrämpor utöver blodsockerkampen. Enstaka sammandragningar och besvär med urinvägarna har jag haft, och tröttheten har periodvis varit rent förlamande, men det hör väl till. Jag antar att tröttheten också kommer ifrån att det är så mycket jobb med blodsockret – om jag vanligen brukar säga att diabetes typ 1 är ett heltidsjobb är det liksom full jour dygnet runt nu.

Gravidmage

Annars är det som sagt mest den mentala biten jag har svårast med. Jag har så många hjärnspöken, en del som jag inte hade en aning om att var så stora förrän jag stod inför dem. De flesta är kopplade till min diabetes och sådant jag har upplevt och fått höra i samband med den, tyvärr. Men så sjutton heller att jag ska låta den här sjukdomen förstöra för mig, aldrig! Det är jobba mot, jobba mot de dumma tankarna som gäller!

Jag är ganska obekväm inför att posera med magen, men en gravidmage i vecka 23 (22+5) ska jag väl kunna bjuda på. Jag lär ha en ganska liten mage, men jag har ändå blivit tvungen att ta mitt justerbara SpiBelt i bruk istället för FlipBelt att förvara insulinpumpen i. Det är tur att det finns alternativ!

En stressig jul

Nog blev det en stabil jul för mig alltid, men samtidigt en väldigt stressig sådan. Jag vet inte om jag har uttyckt det så tydligt här, men jag kan bli extremt stressad över höga blodsockervärden (”följdsjukdomar, följdsjukdomar, följdsjukdomar!” ekar i mitt huvud). Följaktligen är jag – tyvärr – inte mitt soligaste jag när blodsockret stiger. Att dessutom veta att mitt blodsocker påverkar mitt barn just nu gör oron närmast olidlig stundtals.

Så här långt i graviditeten har jag nästan bara behövt sänka insulindoserna, vilket är vanligt i början av en graviditet. I andra trimestern börjar insulinbehovet öka, för att mot slutet kunna vara dubbelt eller tredubbelt jämfört med innan. Det här gäller både diabetiker och icke-diabetiker, eftersom en graviditet i sig är diabetogen. Insulin är ett anabolt hormon, som behövs för tillväxten av fostret och mamman.

Blodsockerkurva Dexcom G4

Jag vet ju allt det här. Jag vet det. Men ändå! Herrejösses vad jobbigt jag tycker att det är! Om jag för bara några månader, ja till och med bara några veckor sen hade en hormonellt lugn period med ett väl samarbetande blodsocker, är jag nu halvvägs nere i helvetesgapet blodsockermässigt, känns det som. Jag har fått höja doserna i mitt tycke markant, och för tillfället går jag omkring med en temporär basal på +50% för att hålla blodsockret innanför marginalerna. Jag vill ju så gärna ha det under 7-8 som en frisk person, men det är otroligt svårt. Korrigera, korrigera, korrigera med insulin så fort det börjar stiga – det är min vardag just nu.

Jag anstränger mig för att hålla igång insulinkänsligheten så gott jag kan, men hormoner rår jag inte på. Jag försöker tänka att det är en kort period, och att jag gör mitt bästa. Om någon har goda råd gällande hur man tar sig igenom den här perioden med förståndet i behåll tar jag gärna emot dem. Att dela blodsocker med mitt ofödda barn kan nämligen vara något av det svåraste jag har gjort, någonsin.

En stabil jul

I år vill jag mest av allt önska er alla (och mig själv) en stabil jul. Må det så vara blodsockermässigt, humörmässigt eller överlag – en stabil jul låter väldigt harmoniskt, tycker jag.

God jul

Hittills har jag inte tyckt att jag har varit så hormonell på grund av allt som sker i min kropp, men så plötsligt i veckan som gick: pang! och jag både märkte och blev påmind om att jag går igenom en graviditet. Insulinkänsligheten minskade nästan över en natt, och det var som om hormonerna gick i taket (på alla sätt!). Otroligt påfrestande, inte minst att försöka reda ut hur mycket insulin som behövs just nu, när man inte har någonting att gå efter mer än blodsockerkurvorna och möjligen någon sorts intuition.

Därför önskar jag mig själv och alla andra en riktigt stabil jul i år. Hoppas ni får njuta av den!

Julgodis i sista minuten

I år är det jag som står för julgodiset efter julmiddagen. Då väljer jag självklart att göra något blodsockervänligt, speciellt nu när jag är gravid och inte vill experimentera med sådant som kan höja mitt blodsocker allt för mycket. Det är tillräckligt jobbigt med alla hormonella förändringar som gör blodsockerkampen etter värre än vanligt för mig just nu.

Julgodis diabetes

Det blev ischoklad, jordnötsfudge och kokosbollar med choklad. Jordnötsfudgen är min favorit, och den blev verkligen jättegod också den här gången. Tyvärr var jag lite snabb i vändningarna med att skära upp den, så den blev inte så fin. Man får hoppas att belysningen är lite skum vid julbordet så ingen kan syna fudgen närmare i sömmarna. Smaken var det som sagt inget fel på, och det är ju ändå huvudsaken.

Diabetes godis jul

Speciellt ischokladen tar inte länge att röra ihop, det är bara att smälta en god choklad med hög kakaohalt och blanda med lika delar kokosolja. I med lite mandlar och nötter och ut i kylan en stund, så är man i hamn. Mums vad gott det ska bli! (Fast självklart har jag redan provsmakat, det ska väl varje kock göra…)