På PriMaten

Dieter är ingenting jag direkt förespråkar, men samtidigt finns det några sådana som är mer lämpade för mitt blodsocker än andra. Paleo till exempel, eller stenålderskost. Inför resor brukar jag kolla upp blodsockervänliga restauranger på den aktuella orten, och i Uppsala hittade jag PriMaten.

PriMaten

PriMaten serverar mat lagad från grunden utan konstgjorda tillsatser och smakförstärkare. När jag läste att deras mat är helt fri från raffinerade livsmedel som socker och vetemjöl var jag såld! Målgruppen är tydligen ”paleo-folk, LCHF:are, raw-food:are, träningsfantaster, miljömedvetna och de som vill äta schysst mat” och jag kan nog bekänna att jag platsar in under flera av kategorierna. Haha!

PriMaten Uppsala

Jag plockade ihop en tallrik med lax, lite batat, surkål, champinjoner, sallad m.m. Bataten är inte jättesnäll mot mitt blodsocker, men i övrigt var det en väldigt blodsockervänlig portion. Och det mest väsentliga: god! Jag skulle aldrig äta blodsockervänlig mat som inte smakar bra, men det gjorde verkligen den här måltiden.

Hit hoppas jag få möjlighet att återkomma, och det är faktiskt inte omöjligt eftersom jag åker tillbaka till Uppsala redan i sommar. Kul!

Pelle, Calle och jag i Uppsala

Uppsala Domkyrka

Under seminariedagarna i Uppsala hade jag inte tid till så mycket annat än jobb, men jag passade på att stanna kvar ytterligare en dag för att hinna upptäcka staden lite på min fritid. Det var ett bra val!

Uppsala diabetes

Först passade jag på att slänga upp benen och ta igen mig lite på hotellet. Jag tränade också, och även om redskapen lämnade en del övrigt att önska fick jag upp flåset på en konditionscykel och kunde lyfta några vikter för att uppnå den efterlängtade motionseffekten på mitt blodsocker. Det var verkligen välbehövligt efter allt stillasittande på seminariet!

Pelle Svanslös Uppsala

Det blir ofta många promenader när man reser, om man som jag föredrar att promenera dit man ska (de gånger det är möjligt). Det är vardagsmotion när den är som bäst för mig, och ett av mina effektivaste sätt att hantera blodsockret på i den eviga kampen. På vägen till universitetet stötte jag på Pelle (han utan svans, ni vet) och Calles fotspår syntes också här och där (även han utan svans, naturligtvis).

Jag gjorde också något annat blodsockervänligt i Uppsala, men mer om det imorgon!

Forum för medicinsk humaniora

Det är så roligt att det mesta jag gör i mitt arbetsliv just nu kan kopplas till diabetes (och min avhandling om sjukdomsberättelser om typ 1-diabetes). Så också arbetsresan till Uppsala, som jag är lyckligt hemkommen från nu. I Uppsala deltog jag i ett seminarium om medicinsk humaniora och samhällsvetenskap.

Engelska parken Uppsala

När jag var i Lund i maj stötte jag för första gången på begreppet, som redan länge har varit känt internationellt som medical humanities. På svenskt håll har forskargrupper och nätverk initierats vid flera större lärosäten under senare år, och Forum för medicinsk humaniora och samhällsvetenskap i Uppsala är ett av dessa.

Men vad är medicinsk humaniora nu igen? Jo:

Medicinsk humaniora (medical humanities) har blivit ett nyckelbegrepp för att beskriva samverkan inom utbildning och forskning mellan humaniora, samhällsvetenskap, medicin/hälsa samt farmaci. […] Ursprungligen låg fokus på att integrera humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv i medicinska professionsutbildningar, men efterhand har medicinsk humaniora vidgats till att även innefatta ett uttalat forskningsperspektiv där frågeställningar relaterade till medicin, sjukdom och hälsa sätts i ett historiskt, kulturellt och socialt sammanhang. Den mångvetenskapliga inriktningen innebär att medicinsk humaniora utgör ett brett område och omfattar studier som sträcker sig från individens erfarenheter av sjukdom och hälsa till utvecklingen av medicinska praktiker och samhälleliga perspektiv på hälso- och sjukvård. 

Läs mer på Forum för medicinsk humaniora och samhällsvetenskap i Uppsala.

Uppsala universitet

Medicinsk humaniora är med andra ord ett otroligt brett område, och min forskning platsar – ganska självklart – in under kategorin studier om individens erfarenheter av sjukdom och hälsa. Jag tror starkt på en frammarsch för den här sortens förståelseforskning, och efter dagarna i Uppsala är jag än mer säker på att medicinsk humaniora är ett område som kommer att få allt större betydelse i takt med tiden.

I bagaget

För att hålla blodsockret i schack har jag packat ner träningskläder i bagaget under min resa till Uppsala. Motionseffekten som jag eftersträvar för att få ett stå stabilt blodsocker som möjligt håller – vanligen – i sig ungefär två dygn, så jag behöver fylla på med lite hårdare träning varannan dag.

Fitkicks

Hotellet jag bor på erbjuder möjligheter till träning, så jag packade ner mina Fitkicks och ett extra lager kolhydrater (som första hjälp) för att kunna styrketräna medan jag är här. Så här års känns det smartare att träna inomhus när man reser, eftersom vinterlöpning kräver en sån massa kläder och utrymmet i kappsäcken är begränsat på arbetsresor. Annars är löpning ett jättebra sätt att se sig omkring på när man reser, tycker jag.

Dags att lämna landet

Packa med diabetes

Så var det dags för mig att lämna Finland för ett tag igen! Idag styr jag kosan mot Uppsala, för ett seminarium på universitetet där. Det blir första gången jag besöker Uppsala så det ska bli spännande! Har jag någon läsare där, måntro?

Packning

Som vanligt har jag bockat av min checklista för diabetesrelaterad packning. Och som vanligt är halva kappsäcken full innan jag ens har packat ner några andra saker än mitt vårdmaterial. Lyxproblem!

Europeiskt recept

Med i bagaget har jag också mitt europeiska recept på insulin. Om något skulle gå fel med det insulin jag har med mig är det bara att knalla in på första bästa apotek och hämta ut nytt.

Nu loggar jag ut från bloggen för några dagar, men jag har faktiskt tidsinställt ett inlägg som publiceras medan jag är borta, så titta in här ändå så återkommer jag nästa vecka! 

Blodsockerblues

Det blev en kort men kärnfull tripp till Sverige den här gången. Lika roligt som det var att åka bort, var det att komma hem igen (trots att snön som föll när jag åkte håller på att regna bort just nu). 

Jag rörde mig bara på Söder den här gången, och passade på att besöka Mahalo, som verkar vara ett riktigt inneställe just nu. Efter att ha testat deras Luaua bowl kan jag definitivt säga att jag förstår varför – så gott! 

Ett smakprov på deras raw snickerskaka och cheesecake med hallon blev det också, dagen till ära. Bakverken är enbart sötade med agavesirap och innehåller varken mjöl eller vitt socker. Perfekt! 


Tyvärr hjälpte det mig inte blodsockermässigt den här gången. Jag hade jättesvängigt blodsocker hela dagen – än var det upp och än var det ner. Det är så svårt att dosera insulin när man inte vet hur mycket kolhydrater maten innehåller (även om den är ”nyttig”) och att gå stora delar av dagen gör det inte lättare. Nej, det var blodsockerblues dagen lång för min del. 

Jag blir lätt nedstämd av såna här blodsockerkurvor (och jag mår ju inte speciellt bra av dem heller) men jag jobbar på att inte låta en kurva styra mitt psykiska mående. Det var en härlig dag och jag gjorde mitt bästa i blodsockerkampen – mer kan jag inte begära. 

Självständighetsdagen i Stockholm

Tro det eller ej, men när Finland firar 100 år som självständig nation befinner jag mig i Stockholm. Så opatriotiskt! Men för mig är det någonting av det finaste med att leva i ett fritt land som Finland, att man har friheten att komma och gå som man vill. Och trots att jag ibland är negativ till diabetesvården är vården i Finland ändå bra mycket bättre än på många andra håll i världen, det får man inte glömma.

Finland100år

Jag övervägde både en och två gånger om jag verkligen skulle lämna landet en sådan här högtidsdag. Så blev det i alla fall, men jag är inte tomhänt gällande fosterländska produkter. Till Stockholm exporteras bland annat Pargas pepparkakor i mängder (hela två förpackningar har jag i bagaget). En Mumin-sparbössa ska också få ett nytt hem hos en liten finlandssvensk i den kungliga huvudstaden. Finlandssvenskare än Mumin blir det väl knappast?

Finland100

Själv äter jag varken pumpernickel eller pepparkakor numera, eftersom det inte känns värt det för mig i min blodsockerkamp. Det finns annat som är blodsockervänligare och lika gott, tycker jag.

Idag får jag istället blicka mot Globen, som ska lysa blåvit till Finlands ära, och vara tacksam över att jag bor i ett land där jag har möjlighet att resa och leva livet som jag vill, trots min diabetes typ 1. Grattis Finland 100 år!