Mot Kuntovitonen 2018

Känner du dig manad att ge dig ut och springa den här årstiden? Inte? Då har jag svaret på hur du ska ta dig ut: Boka in en löpdejt med en kompis, eller flera!

Det kommer vi snart att göra inom Diabetesföreningen i Åboland, det vill säga boka in en massa löpdejter med kompisar (nya och gamla). Från och med torsdagen den 1 mars drar träningen inför Kuntovitonen 2018 igång i Centralparken i Pargas. Det blir Motionera med diabetes vol. 3!

Jag håller i trådarna för de gemensamma passen, och tröskeln för att delta är väldigt låg. Du behöver definitivt inte vara i toppform; tanken är att vi tillsammans förbättrar konditionen under våren och fram till loppet den 26 maj 2018. Du behöver inte ens orka springa i dagsläget, huvudsaken är att du kan röra dig framåt på ett eller annat sätt.

Motionera med diabetes

Vi tränar tillsammans varannan vecka, och träningarna är öppna för alla. Om någon inte vill delta i loppet går det bra att bara komma med på träningarna, eller tvärtom om man bara har möjlighet att delta i själva loppet.

Alla som deltar i Motionera med diabetes får ett träningsprogram med två pass per vecka. Vi har två olika program, ett för nybörjare eller mer oerfarna löpare och ett för dig som redan springer lite. Utöver det har vi en sluten Facebook-grupp där vi diskuterar diabetes och träning (eller vad som nu faller oss in). Mejla mig om du vill veta mer!

Träna för hälsa

Nytt år, nya träningsplaner. Eller något ditåt. Min yogautmaning är slut sen ett tag tillbaka, och även om det är skönt att yoga varje dag tycker jag i längden inte om pressen som följer när det är något man har bestämt att man måste göra.

Jag har funderat mycket över hur jag ska lägga upp min träning framöver. Mitt problem är att jag vill göra allt. När jag springer uppfylls jag av runners high-endorfinerna och vill bara springa, och när jag styrketränar på gymmet (och faktiskt både ser och känner framsteg) vill jag bara fortsätta maxa på gymmet. Lägg till yogan, som gör så underbart gott för både kropp och själ, et voilà: vi har en omöjlig ekvation! Inte minst för att jag har – eller i alla fall vill ha – ett liv utöver träningen också.

Det är ett delikat problem, för träning och motion är ju superbra för min diabetes och för hälsan överlag, men det får inte heller bli för mycket av det goda. Min kropp säger ifrån ibland, och faktum är att det är ganska svårt att kombinera lite tyngre styrketräning med löpning (eftersom träningsvärken kan vara ganska brutal vissa dagar).

Sports gym

Nytt årskort på gymmet. Det blev samma gym, men nytt kort!

Vad göra? Svårt, svårt. Vad jag har kommit fram till – men planerna kan ändras – är att köra på ungefär som förut, med sammanlagt fem pass per vecka av styrketräning, löpning och yoga. Det är väl någon form av träning för hälsa, och inte så mycket för prestation. Skulle jag vilja bli en bättre löpare borde jag satsa mer på det, och likadant om jag skulle vilja uppnå bättre resultat med min styrketräning, men just nu är jag inte beredd att skära ner på det ena till förmån för det andra.

Hur tänker du? Hur tränar du just nu, och varför?

Traillöpningens effekt på blodsockret

Under hösten har jag sprungit en hel del i terräng. Traillöpningen gav mig den nytändning jag behövde efter mitt halvmaraton, då jag var lite trött på att nöta vanliga vägar. Skogar däremot – ja, tack! Imorgon väntar ett nytt Prova på-pass med Team Nordic Trail i Pargas, men för min del är det ännu osäkert om jag hinner delta den här gången.

Trail

Vad jag ganska snabbt lade märke till efter att jag började med trail är att traillöpningen inte har samma effekt på mitt blodsocker som vanlig löpning. Kanhända är det för att jag är så ovan vid att springa i mer kuperad terräng att det kräver en del teknik, eller så är det för att jag inte springer så fort som på bar mark. Jag vet inte, men faktum är att motionseffekten inte är lika stor som vid vanlig löpning. Spännande ändå, tycker jag!

Är det någon annan tränande diabetiker som har liknande upplevelser?

Långpass på juldagen

Jag har mina knep för att hålla blodsockret i schack. Ett av dem är motion. Mellan julborden passade jag därför på att ta ett riktigt långpass* löpning igår. Vädret var perfekt för ändamålet! Några minusgrader, frost och en antydan till sol i horisonten.

Juldag

Jag kolhydratsladdar aldrig specifikt inför löpning, varken på träning eller tävling, men man kan inte säga annat än att julbord är bra uppladdning för långpass. Skönt för både kropp och själ att bränna lite av all energi man har intagit också.

Juldagen

Före löpningen tog jag en långpromenad med Ebba. Hon förstår sig inte på att springa oavbrutet – man måste ju stanna upp och lukta på alla intressanta dofter! – så det blir nästan alltid en hundpromenad som uppvärmning före löpningen för min del.

Julstjärna

Löpning ger den bästa motionseffekten av all sorts träning på mitt blodsocker. Efter passet kunde jag lugnt fortsätta på nästa julbord, och fick en riktigt fin blodsockerkurva till tack, trots mer mat än vanligt.

*Ett långpass är minst 10 km eller ungefär en timme löpning i min värld. 

Traillöpning ensam och i grupp

Den senaste tiden har jag nästan uteslutande sprungit i terräng. Det har bara blivit några enstaka pass vanlig löpning sen mitt halvmaratonlopp i oktober. Mycket mörkerlöpning med pannlampa, varav ett pass i grupp på Sattmarksleden med JoggOn.

Jag har aldrig känt mig riktigt bekväm med att träna i grupp, mycket på grund av att jag inte vill ”förstöra” för någon annan om mitt blodsocker blir lågt. Fortfarande har jag lite samma känsla, jag vill inte vara till besvär, och springer därför helst ensam. Ju mer jag har tränat, desto mer har jag ändå insett hur roligt det är att träna och springa med andra. Om bara blodsockret samarbetar, så.

Traillöpning

Imorgon ordnas det andra Pröva på-passet med Team Nordic Trail i Pargas, och planen är att jag ska delta. Egentligen skulle jag ha varit i Karis på Träningsdagen för typ 1:or som jag tipsade om tidigare, men den blev tyvärr inhiberad på grund av för få anmälda. Arrangörerna gör ett nytt försök i vår istället, då hoppas jag det blir av!

Kost och motion

Det här med kost och motion i samband med diabetes typ 1 är knepigt. Vad ska man äta när man tränar? När? Varför? Jag fick en uppmaning om att resonera lite mera kring det här (tack Teta, jätteroligt med respons!), och det ska jag göra idag.

Innan jag går vidare in på ämnet vill jag återigen påpeka att jag inte kommer med några generella råd till alla med diabetes typ 1. Jag kan dela med mig om hur jag gör och tänker, men det är absolut inga rekommendationer. Det här fungerar för mig, helt enkelt. Vad som fungerar för var och en måste man ta reda på själv. Det finns inget rätt eller fel.

Så. Hur gör jag? Jag har skrivit en hel del om hur jag äter tidigare (kolla in en vanlig matdag i mitt liv), och likaså om vad jag gör inför ett träningspass, under ett löppass samt en hel del allmänt i kategorierna träning, motion, mat och kost. Jag äter regelbundet och förhållandevis ofta. Speciellt noga med att äta blodsockervänligt är jag de dagar jag ska träna, oavsett om det gäller lopp eller ett vanligt pass hemma. Då vill jag ha ett så stabilt blodsocker som möjligt, om jag bara kan.

Sallad med bönor

En måltid inför ett vanligt träningspass intas helst minst två timmar före passet, så att jag inte ska ha så mycket aktivt insulin i kroppen medan jag tränar. Ibland är det inte möjligt att äta så långt på förhand, och om jag vet att jag har aktivt insulin i kroppen kan jag ta något blodsockerhöjande precis innan jag ger mig ut och tränar. Det kan vara ett litet äppel, en dadel, några russin eller liknande. Eftersom jag har insulinpump sänker jag basaldosen i pumpen före jag ska träna, vilket underlättar enormt. Med sprutorna fanns det inga andra alternativ än att kompensera med extra mat (eller minska det kortverkande insulinet i samband med måltid före), så det är smidigare med basalminskningarna.

Jag äter ungefär på samma sätt oavsett vad jag ska träna, och oavsett om det gäller lopp eller vanligt träning. Jag kolhydratladdar med andra ord inte inför lopp, men jag kan öka på mängden mat jag äter så att jag verkligen äter mig riktigt mätt på blodsockervänlig mat inför ett lopp. Istället för ”vanlig” pasta äter jag till exempel bönpasta, och inför mitt halvmaraton tog jag extra portioner, som jag kanske inte skulle ha tagit om jag inte hade haft loppet framför mig.

Omelett med saltgurka

Någonting jag är noga med att få i mig inför långpass och -lopp är salt. I början när jag satte igång med att springa långt hade jag missat saltets betydelse och mådde riktigt uselt – tills jag kom på att det var saltbrist. Några extra saltgurkor gör susen! Kvällen före ett lopp brukar jag faktiskt ofta äta salta mandlar och nötter för att få i mig tillräckligt med salt.

Under hårda träningspass (främst löpning för min del) är jag tvungen att tillföra kroppen extra energi ungefär varje halvtimme. Jag har testat fram och tillbaka och det fungerar bäst för mig – faktiskt i enlighet med vad de flesta diabetesläkare rekommenderar. Jag kan inte minska basaldosen mer än jag gör eftersom jag behöver en viss mängd insulin, vilket innebär att jag fyller på med ganska mycket snabba kolhydrater när jag tränar intensivt. Hemma håller jag mig gärna till torkade frukter och liknande, men på halvmaratonloppet sist använde jag energigel, vilket jag egentligen helst undviker annars. Min kropp är inte van vid såna mängder sötningsmedel och socker, men gel erbjuder ett lätt sätt att få i sig snabb energi, så på lopp kan det vara ok, tänker jag.

Efter hårda träningspass och lopp äter jag som vanligt, men återigen – mer. Om jag inte hinner med ett lagat mål mat direkt efter träning tar jag ett mellanmål för att fylla depåerna. Det kan vara något så litet som en näve naturella nötter. Om blodsockret är lågt kan det bli en frukt också. Min kropp är ganska bra på att tala om vad den behöver, och jag har blivit bättre och bättre på att lyssna. Generellt kan man säga att jag inte följer någon diet, och jag håller mig inte heller till ett visst procentintag av kolhydrater, proteiner och fetter per dag, men jag är väldigt medveten om vad jag stoppar i mig. Blodsockervänligt är min devis.

Fråga gärna om något blev oklart! Det finns så mycket att säga om motion och kost i samband med diabetes typ 1 och jag inser att jag har arbetat in ganska mycket av det här tänket i min vardag. Det mesta går på rutin nuförtiden – skönt!

Trailpass med Team Nordic Trail

Efter mitt halvmaraton har jag känt mig lite oinspirerad till att springa. Nöta asfalt har i och för sig aldrig riktigt lockat mig (eller mina benhinnor), så när jag fick höra att Team Nordic Trail Finland håller på att starta upp en löpargrupp i min hemstad Pargas bokade jag genast in passet i kalendern. Löpning är en konditionsträningsform som är jättebra för mitt blodsocker och jag vill verkligen inte sluta springa, men för att inte bli uttråkad känner jag att jag måste ta in nya moment i min löpträning.

Merrell

Traillöpning är kort och gott löpning i terräng ute i naturen, och sådan finns det gott om direkt utanför knuten där jag bor. Sattmarksleden ett stenkast bort lär till exempel vara många traillöpares favorit här i trakten, fick jag höra på Pröva på-passet idag. Träningspasset var verkligen inspirerande, och intresset var stort trots ösregn. Titta in på evenemanget på Facebook för att se bilder och filmer från träningen. Vi hade jättekul!

Merrell Allout Terra Trail

Team Nordic Trail Finland finns i Jakobstad och Vasa och nu är alltså Pargas den tredje orten att starta upp en grupp i. Jätteroligt att det är just här! Tränarna ordnar ytterligare ett Pröva på-pass, någon gång i november, och efter dagens pass kan jag bara konstatera att det verkligen lönar sig att komma med. Träningen är anpassad så alla kan delta oavsett tidigare erfarenheter. Själv fick jag en nytändning i löpningen och nu kan jag knappt vänta tills jag får snöra på mig mina nya Merrell-skor igen och ta en runda i skogen här hemma.