Träna med diabetes i värme

Träning diabetes värme (2)

Något bra mitt tidsmässigt usla Möviken runt-lopp förde med sig är en enorm lust att springa. Jag är sugen på att träna korta och långa intervaller, långpass, distanspass, backträning – allt! Något mindre bra är att detta sammanföll med tidernas värmebölja…

Vad gör man då, om man som typ 1-diabetiker dessutom känner av medelhavseffekten på blodsockret? Tja, jag vet visserligen inte vad man gör, men jag vet vad jag gör!

Träning diabetes värme (1)

Och det jag gör är att jag springer antingen riktigt tidigt på morgonen eller riktigt sent på kvällen. (Alternativt tränar lågintensivt och lugnt vid varmare tidpunkter på dygnet.) Jag ställer helt enkelt telefonen på ringning i ottan och kliver upp, eller så väntar jag tills det är lite svalare. Ingetdera är egentligen optimalt; på morgonen är jag ganska seg och det blir inte direkt någon kvalitetsträning, och på kvällen är jag oftast slö efter en varm dag, men det är bra mycket bättre för mig än att inte träna alls, och så får jag utlopp för min iver att springa!

Jag har testat min vätskeblåsa och haft med vatten på långpass, men jag är inte riktigt nöjd med arrangemanget. Ryggsäcken skumpar väldigt mycket, men det är förstås smidigt att kunna dricka direkt ur slangen medan man springer i höga temperaturer. I övrigt försöker jag tänka på att dricka mycket under dagen, och att få i mig salter. Förstås sänker jag insulindoserna mer än vanligt också, eftersom jag är känsligare för insulin i värmen (men observera att det är individuellt!).

Träning diabetes värme (0)

Jag har förresten ett intervallträningstips till er som tycker att det är jobbigt att springa intervaller, oavsett temperatur ute:

Ta en näve små stenar, lika många som intervallerna du ska springa, och så släpper du en sten för varje intervall. Om du ska springa 10 intervaller tar du 10 stenar och räknar ner. En intervall gjord, en sten mindre. 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1. På så sätt lurar du hjärnan till ett positivt tänkande, istället för att tänka 1 intervall gjord, hela 9 kvar o.s.v. Lite som att fokusera på att man redan har sprungit 15 minuter av 30, istället för att tänka att man har 15 minuter kvar av ett halvtimmespass. En form av mental träning, helt enkelt.

Jag brukar ofta göra så här och tycker att det fungerar jättebra. Dessutom får man något att fokusera på, vid sidan av hur ansträngande det är att springa intervallerna – speciellt nu i hettan. Testa!

Möviken runt 2018

Jag fascineras över att en kvinna i min – ändå relativt mogna – ålder kan vara så otroligt dum att hon nekar att vara nöjd med sin insats utifrån de förutsättningar hon har. Och ja, självklart talar jag om mig själv. I år hade jag inga prestationsinriktade mål på Möviken runt, jag ville bara genomföra loppet och gå i mål. Delta och ha roligt. Och det hade jag! 

Möviken runt 2018 diabetes

Ändå grämde det mig i efterhand att jag sprang på en bottentid. I år valde jag dessutom att delta som motionär och inte i tävlingsklassen, så min tid registrerades bara i min egen klocka, men tydligen räckte det för att mina tävlingsinstinkter skulle racka ner på min prestation.

Även om min tid var ca två minuter långsammare än min hittills sämsta tid på rutten, borde jag kunna inse att det var mer än bra gjort. Om någon annan berättade att hon har gått igenom det jag har genomlidit under våren skulle jag aldrig vara så hård mot vederbörande, men mot mig själv går det tydligen bra – och jag vet att jag inte är ensam om att känna så här. Fasiken, här finns verkligen mycket att jobba på för mig och alla andra som känner igen sig. Good enough, lagom räcker och så vidare.

Möviken runt 2018 Blodsockerkurva

Blodsockermässigt kan jag verkligen säga att jag vann. Bästa kurvan någonsin, såväl före som under loppet. Jag inledde med ett blodsocker på 7 och avslutade på 7, vilket egentligen är helt fantastiskt när jag tänker efter. Nästan 11 kilometer löpning och inte en topp eller dal på kurvan. (Att blodsockret sjönk lite för mycket några timmar efteråt beror på en lite för sent intagen lunch, men sånt får man leva med.)

Möviken runt 2018

Det roligaste i år var att jag hade en bundsförvant med mig till loppet! En av deltagarna i Motionera med diabetes har blivit så biten av löparflugan att hon valde att ställa sig på startlinjen tillsammans med mig på Möviken runt. Jätteroligt! Förhoppningen är att kunna delta i flera lopp tillsammans framöver.

 

Socker och salt

Egentligen behöver man väl inte ladda speciellt mycket inför ett lopp på drygt 10 km, men sommartid har jag märkt att jag lätt börjar må dåligt om jag inte har fått i mig tillräckligt mycket salt när jag tränar och svettas mycket.

Halloumi

Imorgon tänker jag stå på startlinjen till Möviken runt, efter ett antal om och men. För att förhoppningsvis må så bra som möjligt har jag laddat med salt, bland annat i form av stekt halloumi. Saltigt och gott (och dessutom blodsockervänligt)!

Socker

Inför loppet behöver jag definitivt inte ladda med socker, men under loppet är det ett måste för mig att ha med mig något med hög sockerhalt. Det innebär i mitt fall inte vitt socker, utan bland annat fruktsocker, glukos och honung. En diabetikers första hjälp, helt enkelt. Förvisso skulle jag kunna ta raffinerat vitt socker också – om jag ville – men jag föredrar andra alternativ i alla lägen, också när jag behöver höja blodsockret. Vi får väl se om jag får användning för min nödproviant imorgon!

Sommarens träningsmål

Idag springer en massa människor Stockholm marathon, och jag tackar gudarna för att jag inte är en av dem. Vilken värme! Sådan tur att man inte siktade på ett lopp av den kalibern i år. Inte för att jag någonsin har sprungit en mara förresten, men det skulle ju ha varit typiskt om jag hade bestämt mig för att göra det just i år, jag som näst intill dör värmedöden när det är över 20 grader i solen.

För min del har ingenting blivit som jag hade tänkt att det skulle den här våren och sommaren. Jag hade planerat in Kuntovitonen som årets första och sista lopp för min del, men nu blev det inte så. Istället får jag försöka se det som en chans att delta i sommarens roligaste lopp: Möviken runt!

Möviken runt

Jag är inte i någon toppform vad gäller löpningen för tillfället, men det ska inte hindra mig från att kamma hem min sjätte medalj – observera att alla deltagare får en medalj, hihi – i Nagu i juli. Jag får jobba med det mentala bara, så jag inte blir besviken för att jag högst antagligen presterar en bottentid i år. Nu om någonsin måste det få vara okej. Huvudsaken är ju att man är med, eller hur var det…

Mizuno Wave Rider

I augusti väntar något som jag verkligen är glad för att jag inte missar, nämligen SaaristoTrail i Pargas. Det är – mig veterligen – första gången ett terränglopp av den här kalibern ordnas i min hemstad, och jag siktar på att delta i rutten på 11 km. Jag har inte sprungit speciellt mycket i terräng på sistone men ibland känns det som om mina rundor här hemma är mer terränglöpning än något annat ändå. Nej då, jag får nog börja klämma in lite rundor i skogen framöver.

För mig känns det motiverande att ha lopp att se fram emot. Träning är något jag inte skippar annars heller för att jag är så förtjust i motionseffekten på mitt blodsocker, men nog är det ju roligt att ha något att träna för ibland.

Hur tänker du? Tränar du inför några lopp just nu?

Tredje gången gillt – Kuntovitonen 2018

20180526_112212.jpg

I stekande solsken var det så dags igen. Tredje året på raken: Kuntovitonen! Det var ett glatt gäng som drog på sig de nya teamskjortorna som LokalTapiola Sydkusten hade sponsrat oss med i år.

IMG-20180526-WA0007.jpg

Min kära Dexcom G4 satt där den skulle på armen, men strax före och under loppet behagade den tappa kontakten, förmodligen för att just det här exemplaret hade gått över garantitiden på en vecka. Det gjorde inte så mycket för mig den här gången; jag kände mig lugn med att springa en sträcka på 5 km, och en vanlig blodsockermätare har jag givetvis alltid med mig, så det blev några extra stick i fingrarna istället.

20180526_112422.jpg

Eftersom det var så rysligt varmt (kvicksilvret låg på 29 grader när vi sprang förbi en termometer på Paavo Nurmi-stadion!) drog några av oss – däribland jag – av oss teamskjortorna och sprang i enbart våra AnnaPS-linnen som vi hade under skjortorna.

Det är så praktiskt – nu hade jag min insulinpump i den ena sidofickan och min mobil samt några druvsockertabletter och miniaskar russin i den andra. Inga midjebälten, ingen väska – så skönt! Dessutom kan jag lita på att insulinpumpen ligger tryggt i den djupa fickan och inte riskerar att ramla ut.

IMG-20180526-WA0002.jpg

Under och efter loppet lyckades vi alla lite olika i blodsockerkampen. Någon slutade på ett ganska högt tvåsiffrigt värde och en annan (jag) råkade dosera lite för mycket insulin efteråt, så jag fick klämma i mig en hel del kolhydrater för att få upp blodsockret igen. Så kan det gå! Glada var vi ändå efter avklarat lopp, som alla tog sig runt med den äran i hettan.

20180526_112815.jpg

Visst är det en form av kamratstöd att göra saker tillsammans med andra i liknande situation, och veta att man inte är ensam i blodsockerkampen. Att kunna dela tankar och tips med varandra. Alla som deltog i år har inte diabetes typ 1 själva, men alla har någon mycket nära koppling till sjukdomen. Våra armband i olika färger kommer från Diabetespuoti.

Bra jobbat team Motionera med diabetes, vi gjorde det igen!

Kuntovitonen med diabetesgänget

Inlägget presenteras i samarbete med AnnaPS, Diabetespuoti, LokalTapiola Sydkusten, Pargas Apotek och Ålandsbanken i Pargas

Imorgon är det (redan!) dags för Kuntovitonen, loppet vi har tränat inför hela våren med Motionera med diabetes-gänget. Det är tredje året i rad vi deltar, och det ska bli jätteskoj!

Diabetesföreningen i Åboland

Inom ramen för Diabetesföreningen i Åbolands motionsverksamhet har jag hållit i trådarna för de gemensamma träningarna för gruppen som ska springa eller jogga eller gå – var och en på sin nivå – imorgon. I år har vi fått jättemånga fina sponsorer för vår grupp, och vi har varsin välfylld påse (med föreningens gamla namn) att dela ut till gänget.

Kuntovitonen 2018 Diabetesföreningen i Åboland

AnnaPS, Diabetespuoti, LokalTapiola Sydkusten, Ålandsbanken i Pargas och Pargas Apotek har bidragit med bra saker att ha när man ska springa lopp med diabetes, och jag får definitivt anledning att återkomma till några av produkterna inom kort.

AnnaPS Diabetes

Det fina är att vi som har insulinpumpar, Libre och andra blodsockermätare inte behöver fundera över var vi ska förvara vårdmaterialet tack vare sportlinnena från AnnaPS. De som inte har vårdmaterial att släpa på kan förvara bilnycklar, mobiler och annat viktigt i fickorna – helt perfekt! Vi har dessutom rykande färska teamskjortor med logo på att bära över pumplinnena imorgon. Det kan inte bli så mycket bättre!

Diabetespuoti Kuntovitonen 2018

Något av det bästa med att ha diabetes typ 1 måste väl ändå vara i samband med lopp, när man redan innan start vet att man kommer att vara etta efter loppet. Haha. Men så är det ju, vi med diabetes typ 1 är alltid #ykköstyyppejä. Armbandet kommer från Diabetespuoti och har texten diabetes på andra sidan. Du håller väl tummarna för oss imorgon? Det är så mycket som kan gå åt pipsvängen när man springer lopp med diabetes, men det ska inte stoppa oss från att vara med!

Inlägget presenterades i samarbete med AnnaPS, Diabetespuoti, LokalTapiola Sydkusten, Pargas Apotek och Ålandsbanken i Pargas, som sponsrar Diabetesföreningen i Åbolands motionsgrupp Motionera med diabetes i samband med Kuntovitonen 2018.

Blåsa ur skallen

En del dagar är sådana, vissa mer än andra. Igår var en sån dag. Då ett ”blåsa ur skallen”-träningspass var på sin plats. I mitt fall innebar det ett löppass utan tidtagning, bara på känsla. Ömsom lugnare fart, ömsom fartökningar utan dess like. Bara ut med allt! Spring kroppen, spring! Töm huvudet på alla tankar! Fy farao vad skönt det kan vara med såna pass ibland!

Morgonsol

Är det förresten inte onaturligt varmt för att vara maj, så säg? Visst är det skönt med sommarvärme, men långt över 20 grader i mitten av maj månad, det känns ändå lite överdrivet, tycker jag. Speciellt när man ska springa. Jag är som Hopihopi, som däckas totalt av värmen när jag tränar i höga temperaturer. Jag ser ut som en kokt kräfta i trynet, och känner mig ungefär som jag föreställer mig att en sådan gör när den ligger och dör i kastrullen. Stackarn.

Maskrosor.JPG

Själv ger jag mig ju ut och springer frivilligt, och därför passar jag på att försöka springa på morgonen eller kvällen, när det inte är stekhett ute. Jag märker också av effekten av värmen på mitt blodsocker. Som för så många andra med diabetes typ 1 sjunker mitt blodsocker mer i värmen och det gör allt lite meckigare – speciellt när man ska träna. Det gäller att försöka anpassa insulindoserna igen, och det kan vara lättare sagt än gjort.

Annars är det mest välkommet med sol, sommar och värme. Naturen som vaknar till liv – härligt! Synd bara att det går så fort. Allt för fort går det. Jag vill bara stanna och pausa lite just här, just nu. När jag har blåst ur skallen, då är det ganska skönt att vara hon som är jag just nu. Trots allt.