Grovt nötbröd

Nej, hörni. Det var bara att ta skeden i vacker hand, och inse att det inte finns någon genväg till goda blodsockervänliga bröd. Själv är bäste dräng och så vidare. Bara att ställa sig och baka sitt eget bröd!

Grovt nötbröd i Kenwood

Kenwooden kom i användning igen, och man kan ju säga som så att det inte har beretts bröd med den på ett bra tag i det här köket. (Visserligen behövde jag bara mixerdelen den här gången, men ändå.) Jag kom nämligen över ett recept som verkade väldigt lovande: Grovt nötbröd hos Åse Falkman Fredrikson.

Grovt nötbröd mix

Jag har lite svårt för diverse dieter och skulle inte säga att jag själv äter enligt någon dylik (kanske mest för att stävja ett stundtals faktiskt ganska ätstört tänkesätt, som nog lätt blir en följd av att hela tiden vara tvungen att tänka på hur kosten påverkar blodsockret). Med det sagt finns det vissa dieter som är väldigt blodsockervänliga, och som jag gärna hämtar inspiration ifrån. Här har vi ett gott exempel.

Grovt nötbröd

Det grova nötbrödet överträffade verkligen mina förväntningar! Det innehåller inget mjöl (mer än det man mixar av nötterna) och är så grovt att det faktiskt – med en portion fantasi – påminner lite om någon rågbrödsvariant. Det är självklart inte som äkta rågbröd, men smaken är långt ifrån de mandel- och kokosmjölsbröd som annars ofta blir standard i blodsockervänlig kost.

Grovt nötbröd skivat

Jag gjorde en sats, men jag ska nog baka snart igen och passa på att fylla två formar och frysa ner den ena. Helt perfekt bröd för mitt blodsocker, och det bästa av allt är att det dessutom är väldigt delikat!

Jakten på bröd

Ett tag såg det riktigt ljust ut. Mina favoritbröd (blodsockervänliga och, enligt min åsikt, supergoda) fanns i en av de lokala matbutikerna. Utöver det fanns ett rågbröd med färre kolhydrater än vanliga rågbröd – jättegott att variera med. Men säg mig den lycka som varar för evigt…

Proteinbröd

Ett efter ett plockades bröden ur sortimentet. Inte på grund av affären, utan på grund av att bröden inte tillverkas längre. Jäkla otur! Jag är så gräsligt sugen på rågbröd, riktigt hederligt finskt rågbröd, men det fungerar så fruktansvärt dåligt med mitt blodsocker, trots att det är osötat.

Jag borde antagligen använda mig av kombibolus för att kunna äta rågbröd och bibehålla en stabil blodsockerkurva, men just nu har jag inte riktigt utrymme för att experimentera med blodsockret så mycket. Dessutom infaller frukosten (då jag vill äta bröd) under den tid på dygnet min kropp har som svårast med sånt som inte är snällt mot blodsockret, vilket gör det hela extra komplicerat.

Fit 4 Life Bread

Istället har det blivit det enda hyfsat blodsockervänliga brödet jag har kunnat hitta inom någorlunda vettigt avstånd. Ett tyskt proteinbröd, med 7,5 gram kolhydrater per 100 gram. Det smakar helt okej, men något äkta rågbröd är det ju inte. Dessutom känns det sisådär att äta ett bröd som håller i ett helt år från tillverkningsdatumet.

Fasen också! Detta är ju något av ett i-landsproblem, men jag blir galen av att inte få tag på välsmakande (råg)bröd som inte ställer till det för mitt blodsocker.

Tips på vardagsmat

Om somrarna äter jag gärna olika sallader, men när hösten och kylan börjar tränga på vill jag ibland ha något mer värmande. Det mesta av all husmanskost går att göra snäppet blodsockervänligare, om man vill. Som till exempel…

Blomkålsmos

…blomkålsmos istället för potatismos. Jag har väldigt svårt för potatismos med mitt blodsocker, men blomkål är toppen.

Blomkålsmos biff

Moset äts med vilka tillbehör man vill, till exempel maletköttbiff och grönsaker. Jag tycker att det smakar jättebra!

Korvsoppa

En del korvsoppa har det också blivit. Jag brukar skippa potatisen, eller bara lägga i en eller två stycken och istället öka mängden rotsaker, som fungerar bättre för mitt blodsocker. Givetvis äter jag också en hel del vegetariskt, även om just de här rätterna råkar vara väldigt köttbaserade.

Har du några tips på vardagsmat som passar under hösten?

Glass i stora lass

Om det är något jag tycker om så är det glass. Det händer att jag äter en ”vanlig” glass någon gång ibland, men ett problem som uppstår då är att jag tycker att all glass är så himla söt. Jag är ju van vid ganska osötad mat, och då blir det inte alls gott när det är för sött för smaklökarna.

Nick's glass

Men nu! Äntligen har Nick’s sockerfria glass kommit till min lilla stad i Finland. Jag har sett Nick’s glassar när jag har varit i Sverige, men jag har inte smakat eftersom de säljs i 850 ml:s förpackningar. Därför var det nästan ett halleluja-moment när jag upptäckte att Nick’s gräddkola med choklad låg i frysdisken i den lokala S-butiken.

Nick's sockerfri glass

Den här sorten innehåller 15 gram kolhydrater per 100 gram, varav 9,9 gram är polyoler som inte ska påverka blodsockret. Eftersom jag har ätit glassen i samband med annat kan jag inte riktigt avgöra om det stämmer in på mig, men den är i alla fall väldigt blodsockervänlig. Och sjukt god! Den är gjord på riktig grädde, vilket definitivt märks. Många andra ”sockerfria” glassar är så konstgjorda i smaken, men den här känns verkligen som en ordentlig glass, minus den äckligt söta smaken.

Nick's gräddkola och choklad

Nu hoppas jag att lokalbutiken tar in vanilj- och chokladglassarna också. Då blir det verkligen glass i stora lass här! (Fast det har det i och för sig redan blivit…)

Pizzafredag

”Du äter ju bara nyttigt, eller hur?” Det är många som tror att jag gör det, men så är inte fallet. Vad jag däremot så gott som alltid äter är blodsockervänligt, och det kan vara en väldigt stor skillnad. Blodsockervänligt är inte alltid nyttigt, och nyttigt är inte alltid blodsockervänligt. (Sen måste man förstås definiera både nyttigt och blodsockervänligt, men det orkar jag inte göra nu.)

Pizza

Ibland blir det pizza! Onyttigheternas onyttighet, kanske. Just den här gjorde jag på ett botten av mandelmjöl, vilket innebär att den blev väldigt snäll mot blodsockret. Den innehåller också massor med ost (både i bottnet och ovanpå), så trots tonfisk- och musselfyllningen kan nyttigheten diskuteras.

Pizza diabetes

Jättegott är det i alla fall! Ibland är väl en pizza precis vad man vill ha, och då låter jag inte min typ 1-diabetes hindra mig från att äta en – jag bara anpassar den så jag får må så bra som möjligt också efter att jag har ätit den. Vissa typ 1:or lyckas dosera insulin till vanlig pizza på vetemjöl men jag hör tyvärr inte till den skaran. Men det spelar ingen roll för mig när det finns så goda alternativ!

Det gula guldet

I helgen som gått har vi varit och plockat svamp. Det är ett dåligt svampår här i trakten i år, så bilden är från ifjol, men vi har fått ihop till några små kantarellsåser i alla fall. Kantarellsås är min favoriträtt, och har varit det sen jag var liten och fick följa med min mormor i svampskogen och lära mig alla hennes hemliga svampställen.

Kantareller

Ett tag försökte jag tillreda det gula guldet till sås utan vetemjöl (som jag annars undviker) men jag hittade inget mjöl som resulterade i en lika god svampsås som vetemjölet, och det kändes bara som om jag förstörde de dyrbara svamparna med mina mjölexperiment.

Därför tar jag en liten matsked eller två när jag lagar såsen, och äter med gott samvete. Jag har blivit ganska bra på att dosera insulin till svampsås – övning ger ju som bekant färdighet, och jag har minsann övat mig på att äta kantareller genom åren! Utöver mjölet finns det dessutom ingenting som inte skulle vara blodsockervänligt med kantarellsåsen.

Kantarellsås

Givetvis använder jag vanligt smör och fet grädde till såsen, precis som mormor brukade göra!

Melon till efterrätt

Melon egenodlad

Så kom dagen när det var dags att plocka in den första melonen från landet. Den hade vuxit ytterligare lite till, och var nästan lika stor som en liten melon i affären.

Gul melon

Inuti såg den inte precis ut som en köpt melon, men smaken var inte alls illa. Kanske något sötare än de vattenmeloner jag har ätit förut, men jag märkte ingen större skillnad på blodsockret.

Gula meloner

Melon innehåller inte så mycket kolhydrater (ca 8 gram/100 gram) men det är snabba kolhydrater. GI-värdet är högt i melon, vilket innebär att det passar mig bäst att äta melon i samband med något, t.ex. en måltid med en del fett i. Då blir blodsockerhöjningen – förhoppningsvis – inte så kraftig.