Melon till efterrätt

Melon egenodlad

Så kom dagen när det var dags att plocka in den första melonen från landet. Den hade vuxit ytterligare lite till, och var nästan lika stor som en liten melon i affären.

Gul melon

Inuti såg den inte precis ut som en köpt melon, men smaken var inte alls illa. Kanske något sötare än de vattenmeloner jag har ätit förut, men jag märkte ingen större skillnad på blodsockret.

Gula meloner

Melon innehåller inte så mycket kolhydrater (ca 8 gram/100 gram) men det är snabba kolhydrater. GI-värdet är högt i melon, vilket innebär att det passar mig bäst att äta melon i samband med något, t.ex. en måltid med en del fett i. Då blir blodsockerhöjningen – förhoppningsvis – inte så kraftig.

Stress, oro och hormoner

Om det är något som är jobbigt för blodsockret så är det stress, oro och hormoner. De två förstnämnda påverkar ju de senare, så att hormoner man inte ens vet namnet på lever rövare i kroppen.

Stress och oro är också något av det svåraste att hantera blodsockermässigt, tycker jag. Det är besvärligt att dosera insulin till känslostämningar överlag, och många gånger går det bara att försöka korrigera i efterhand.

Just nu verkar jag vara inne i en period där hormoner påverkar min stressnivå och oro – eller om det är oron som påverkar hormonerna, jag vet inte riktigt. Oavsett är det en sjukt jobbig fas att vara inne i, när blodsockret hoppar hit och dit (främst upp!) på grund av faktorer som jag har svårt att påverka. Det blir en ond cirkel: ett högt blodsocker gör mig ännu oroligare, vilket i sin tur höjer blodsockret ännu mer.

Som exempel kan jag nämna att mitt blodsocker steg från 6 till 9 när jag gifte mig. Alldeles utan annan anledning än nervositet (och detta trots att det var en positiv ”stress”!). Kanske ännu mer ”komiskt” är att mitt blodsocker steg till 12 när jag var på sjukhuset och fick min YpsoPump.

Vigsel

Jag var med andra ord – om man ska tro mitt blodsocker – mer nervös inför pumpbytet än för att stå framför prästen i kyrkan. Lite logiskt på sätt och vis, ändå.

Första hjälp med Wellion

Inlägget presenteras i samarbete med Wellion

Häromkvällen var jag med om någonting riktigt otäckt. Jag smakade på ett nytt bröd – ett hembakt rågbröd, jättemumsigt! – och lyckades dosera totalfel mängd insulin, eftersom jag bara kunde uppskatta kolhydratmängden. Blodsockret steg och steg, och jag korrigerade med mer insulin. Allt för mycket insulin, visade det sig. Inom kort kände jag hur blodsockret fullkomligt rasade, och det är en alldeles fruktansvärd känsla. Verkligen dödsångest!

Oavsett hur väl man försöker sköta sig som typ 1-diabetiker kan sådana ”nära ögat”-situationer inträffa. Det kan vara i samband med motion, vid infektion och sjukdom, eller vid intag av mat man inte vet näringsinnehållet på. Det är en del av vardagen för en typ 1:a. Då behövs första hjälp. Vid akut lågt blodsocker behövs något som höjer kurvan snabbt.

Glucobooster

Själv har jag länge använt mig av Glucobooster som nödlösning vid riktigt allvarliga hypoglykemier. Det är inte ofta jag behöver trycka i mig en tub, vilket har lett till att de oftast hinner passera bäst före-datumet med råge innan jag slänger dem. Likväl behöver jag alltid ha dem med mig, ifall de skulle behövas.

Wellion shot

Den Glucobooster jag hade i väskan för tillfället hade gått ut för ett bra tag sen, men det gör ingenting för nu har jag istället en laddning Wellion-shots som första hjälp. Shotsen består av invertsockersirap som innehåller sackaros, glukos och fruktos. Det i kombination höjer blodsockret med raketfart, och ibland är det precis vad som behövs för en insulinbehandlad diabetiker!

Wellion shot gold

Shotsen innehåller 90 gram snabba kolhydrater per 100 gram, och man kan få tuberna i två olika storlekar. En liten tub Wellion 1Shot innehåller 12-15 gram kolhydrater och en stor Wellion Gold innehåller ca 40 gram. Tuberna är lätta att öppna och återförsluta, om man inte behöver en hel förpackning på en gång. I sortimentet finns också Wellion Orange portionspåsar med 10-15 gram kolhydrater i varje. Dem kan jag tänka mig att fungerar jättebra vid motion, eftersom de är så platta och smidiga att bära med sig, till exempel när man springer.

Wellion Frigo

Utöver något som höjer blodsockret snabbt behöver en typ 1-diabetiker förstås alltid ha tillgång till fungerande insulin. Jag har tidigare skrivit om mina FRIO-fodral, som jag använder för att förvara mitt insulin i vid varma temperaturer. Wellion har också en variant av kylpåse, Wellion FRIGO, som fungerar enligt samma princip. Påsarna aktiveras med kallt vatten, så man behöver varken ha tillgång till elektricitet eller frys för att använda dem. Helt perfekt när det är varmt ute, tycker jag! Jag hoppas verkligen inte på en lika varm sommar som den föregående nästa år, men ifall de varma temperaturerna är här för att stanna är jag i alla fall förberedd med en ny, fräsch kylpåse.

Inlägget presenterades i samarbete med Wellion, men alla åsikter och tankar som framförts är mina egna. Mejla mig på attvaraetta@gmail.com om du är intresserad av ett samarbete. 

 

Dubbelt upp med pumpar

Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag så snart skulle få en ny insulinpump igen. Men det är precis vad jag har gjort: Nu har jag en (ännu) ny(are) YpsoPump!

YpsoPumpar

Anledningen är egentligen ganska enkel. Det fanns en ännu nyare version av pumpen, som sjukhuset vill att jag ska testa. Det var därför jag var tvungen att ta mig till endokrinologiska avdelningen i måndags. Vissa funktioner lär vara förändrade i den här pumpen, och jag håller tummarna för att en av dem är att man slipper kvittera basaländringar!

Jag väntar med att starta den nya pumpen tills insulinet är slut i den gamla (sjukt att säga ”gamla” om en pump man har använt några veckor), så jag får återkomma till vad som är nytt i den här versionen.

Något mycket bättre

Initialt var jag väldigt negativt inställd till handenheten till Dexcom G4. Det kändes bara jobbigt att ha ännu en sak att dra med sig överallt, utöver pumpen och blodsockermätaren och första hjälp och reservsystem och fan och hans moster. Men vet ni, det finns faktiskt en stor fördel med handenheten!

Dexcom G4 handenhet

Och det är att man kan stänga av enheten utan att avsluta sensorperioden. Hurra! Jag har ju avskytt att behöva väckas av Dexcoms larm om nätterna, när den larmar om att blodsockret är under 3,1 fast det de facto inte alls är det. Som inatt, då larmade Dexcom och jag mätte blodsockret kapillärt. Vill ni gissa på vilken nivå det var? 4,8. Jäkla Dex att luras! Men nu jädrar är det jag som bestämmer, så jag stängde helt sonika av handenheten. Ha! Äntligen ostörd nattsömn!

Växthus inredning

Sömnen är så oerhört viktig för mig och för tillfället är jag alldeles gräsligt trött, så jag uppskattar verkligen att slippa störas av falska alarm. Förvisso går jag miste om larm ifall blodsockret verkligen skulle sjunka när enheten är avstängd, men vanligen vet jag när risken för det finns, och då stänger jag förstås inte av handenheten. Det är verkligen jätteskönt att bara kunna klicka igång systemet igen på morgonen utan att bli tvungen att ta en omstart på två timmar, vilket var det enda sättet att få tyst på eländet när sensorn var kopplad till Animas Vibe.

Just nu sitter jag i växthuset och laddar inför morgondagen. Jag ska – helt oväntat – till endokrinologen igen. Anledningen till besöket får jag nog återkomma till, men så mycket kan jag ju säga som att jag blev väldigt förvånad när jag hörde varför jag ska till diabetesmottagningen så snart igen.

Diabo.fi

Nu är höstterminen igång med besked, och det är också Diabetesföreningen i Åboland! Vi har massor med program i vårt utbud, bland annat våra motionsgrupper med två gånger vattengymnastik per vecka, en konditionssalsgrupp och en för bowling. Inte illa, va?

Diabo.fi

Gå in på Diabo.fi och bekanta dig med föreningen, eller håll dig uppdaterad på Facebook. En programpunkt vi har som ligger nära i tiden är en jubileumskryssning till Mariehamn söndagen den 28 oktober. Mer information och anmälningsförfarande hittas på Facebook.

Egen melon

Melon

Jag trodde verkligen inte att det skulle bli något av melonfröna när Patric sådde dem i våras, men hör och häpna: Vi har faktiskt ett gäng meloner på gräsmattan!

Melon friland

De är inte jättestora, men heller inte jättesmå. Jag har inte smakat ännu, så det är med spänd förväntan jag inväntar ett bra tillfälle att hugga in i en av de gröna frukterna.

Meloner

Något ganska intressant jag har noterat är att tomaterna i växthuset är mycket sötare än dem man kan köpa i butiken. Det i sig är väl inte så intressant, för hemmaodlade tomater är ju oftast solmogna på ett annat sätt än köpta, men det intressanta är att de faktiskt höjer mitt blodsocker mycket mer än butikstomater. Ju sötare, desto mer kolhydrater, får man anta. Jag undrar om det samma gäller våra egna meloner? Det återstår att se.