Inför förlossningen

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte är nervös inför förlossningen. Mest nervös är jag faktiskt för hur det ska gå med mitt blodsocker. Jag har alltid varit van vid att ha full kontroll över min diabetes själv, och det skrämmer mig lite att inte veta hur kapabel jag kommer att vara att hantera blodsockret, mätningarna och insulinpumpen under förlossningssmärtorna.

Diabetes föda barn

Vi har jobbat lite på att mäta blodsockret här hemma, men jag inser att det inte är så lätt att lära sig för en som aldrig har haft så stor insyn i hur sjukdomen faktiskt sköts rent praktiskt. Jag har så många olika små tips och tricks som jag tar till och jag är – om jag får säga det själv – väldigt bra på att improvisera och ta beslut i blodsockerkampen.

Av förlossningspersonalen förväntar jag mig ingenting gällande min diabetes. Faktum är att jag har skrivit i förlossningsbrevet att jag vill sköta sjukdomen själv, förutsatt att jag inte blir helt satt ur spel. Diabetessköterskan poängterade faktiskt att det kan bli rent ut sagt farligt om barnmorskorna eller andra utan större insyn i diabetes typ 1 försöker sig på att sköta blodsockret, och eftersom det också är min uppfattning hoppas jag verkligen att jag klarar det själv.

Babyskydd

Samtidigt som jag oroar mig lite inför förlossningen, försöker jag fokusera på det som kommer efter. Förhoppningsvis klarar jag att sköta blodsockret hela vägen, och om jag inte gör det hoppas jag att min back-up kan hjälpa mig. I vilket fall som helst ska jag göra mitt yttersta för att det blir en så bra start som möjligt för den lilla, som inom kort förhoppningsvis åker hem frisk och kry och får lära sig att hunden säger voff! och andra av livets väsentligheter. Det är fokus just nu.

Diabeteshalsband – en livräddare

Inlägget presenteras i samarbete med ByHOVLAND

Jag skulle inte säga att jag är speciellt materialistisk av mig, men det finns vissa saker jag inte kan få nog av. Till dem hör vackra diabetessmycken! Kanske är det för att jag fick gå omkring med så fula diabetesarmband och -halsband som barn, och nu kan frossa i de finaste av fina smycken. Att de dessutom fungerar som livräddare är alltid min ursäkt för att skaffa fler.

By Hovland

ByHOVLAND är ett familjeföretag som drivs av Maria och Joacim Hovland i Karlskoga. Alla smycken tillverkas för hand i den egna ateljén, och som kund får man vara en del av designprocessen och skapa sitt eget unika smycke i silver eller guld. Därför blev jag extra glad när jag fick designa ett eget diabeteshalsband i samarbete med dem!

Diabetessmycke

I företagets utbud hittar man medicinska smycken i olika former, med väl synlig text. Mitt halsband på bilderna är ett diabeteshalsband i silver, med texten DIABETES på en sida. På de övriga tre sidorna kan man själv välja om man vill ha ett telefonnummer, kanske sitt namn, personnummer, blodgrupp eller annan information som man upplever är viktig för utomstående att få i en nödsituation.

Diabeteshalsband

Jag närmar mig slutet av graviditeten, och vet att blodsockret brukar bli mer svårhanterligt för en typ 1-diabetiker när förlossningen är över och amningen tar vid. Därför känns det tryggt att ha ett väl synligt diabeteshalsband när mitt huvudfokus blir den nyfödda, och blodsockret naturligt nog inte kan prioriteras på samma sätt. Att mitt nya diabeteshalsband dessutom är ett av mina finaste silverhalsband gör ju inte saken sämre!

Halsband by Hovland

ByHOVLAND har dessutom många andra smycken, samt hundbrickor och personliga presenter med gravyr, så också den som inte har behov av ett medicinskt smycke kan hitta en massa fint på deras webbsida.

Inlägget presenterades i samarbete med ByHOVLAND, men alla åsikter och tankar som framförts om produkterna är mina egna.

Paus i arbetet

Hur ska det gå med doktorsavhandlingen om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1 nu, när jag blir mamma? Tja, precis som med resten av mitt förvärvsarbete tänker jag ta en paus, och vara ledig från allt jobb – inklusive avhandlingen.

Avhandling diabetes

Hur länge den får vila återstår att se. De som har deltagit i studien kommer självklart att informeras om när den är klar, även om det förstås kommer att dröja lite längre än planerat eftersom det kom en mammaledighet emellan för min del.

Under huden

Det var visst i gårdagens avsnitt av Fem fenomen inom medicin som jag medverkar. I avsnittet Under huden – immunsystemet finns i tarmen kan man se både mig och ”kantarellhunden” Ebba.

Fem fenomen inom medicin (1)

Intressant det här med tarmens eventuella koppling till autoimmuna sjukdomar! Jag hoppas att det kommer ett genombrott gällande diabetes typ 1 där snart. Eller egentligen på vilket område som helst, för visst är det där botemedlet fortfarande en dröm för mig, om än kanske inte något jag håller andan medan jag väntar på.

Fem fenomen inom medicin (2)

Träning i nionde månaden

Den är närmast obefintlig, träningen just nu. Om man inte betraktar blotta existensen av en gravid kvinna i nionde månaden som träning. Och det kanske man ska, med tanke på vilken belastning det är för kroppen att bära en nästan fullbakad bebis. Vår lilla är visserligen ingen jätte – långt ifrån. Viktuppskattningen var drygt 2500 gram i vecka 36+2, så barnet ligger fortfarande på normalkurvans undre del, men det är ändå en hel del extra att bära på för mig.

Styrketräning gravid.jpg

Styrketräning har det blivit ungefär en gång per vecka den senaste tiden. Det är himla skönt att vara på gymmet och jag känner mig alltid stark där, men allt runt omkring är omständligt. Om jag säger att det jobbigaste med att gymträna är att få på stödstrumporna efteråt så förstår ni säkert. Pust!

Styrketräning Dexcom.jpg

Blodsockerkurvan är mestadels som ett rakt streck. Jag befarar att jag aldrig någonsin kommer att uppleva något liknande, men jag njuter så länge det varar. Lite komiskt med tanke på hur rädd jag var för att bli insulinresistent, och så visar det sig att mitt blodsocker fungerar bättre än någonsin just då. Men det är ju skönt att det inte är tvärtom. 

Promenaderna med Ebba kan jag ta som vanligt, men nu känner jag av benhinnorna ganska rejält, och jag har en del kramper i benen. I övrigt är det mest av allt ett dagsverke att få saker och ting gjorda, men å andra sidan har jag väl egentligen ingen brådska heller.

En massa mat

Till mina förlossningsförberedelser hör att laga och äta mat. Kanske lite konstigt, men dels känner jag verkligen att kroppen behöver tanka energi just nu, och dels vet jag att jag antagligen inte kommer att hitta mycket blodsockervänlig mat bland sjukhuskosten, så jag bakar och förbereder egen mat att ta med.

Lax i ugn

Egentligen är min kost inte speciellt märkvärdig, den är bara mycket snällare mot blodsockret än de snabba kolhydrater som ofta serveras på sjukhus. Lax med rotsaker i ugn och en sallad på tomater och avokado är både gott och näringsrikt – och det bästa av allt; blodsockervänligt.

Jag har kunnat jämföra med soppor, gröt och mos och annat som serveras på sjukhus och konstaterat att det aldrig skulle gå ihop för mig om jag vill ha ett stabilt och bra blodsocker, för så fungerar min kropp. Sen spelar det ingen roll hur mycket insulin jag tar till, blodsockerkampen blir bara så mycket värre, jag mår så mycket sämre och mitt liv blir så mycket jobbigare. Det är ett enkelt val för mig, sen får andra göra precis som de vill och som de känner att de mår bäst av.

Bärkvarg

Jag tycker ändå inte att jag är extrem på något sätt. Jag äter både frukt och bär, på senare tid gärna i form av till exempel bärkvarg som jag har sötat med karppisokeri eller stevia eller något liknande. Och när babyn är på utsidan har jag tänkt belöna mig själv med en rejäl portion sockerfri memma, som annars är min blodsockerfiende nummer ett tillsammans med risgrynsgröten jag brukar unna mig till jul.

Ifjol åt jag varken memma till påsk eller gröt till jul eftersom jag var gravid vid båda högtiderna, men när det bara är jag själv som påverkas av ett enstaka högt värde (vilket det nästan alltid har blivit fast jag gör mitt bästa för att försöka anpassa insulindosen) må det vara hänt. Lite memma för att fira att vår bebbe är här ska det banne mig bli – absolut inte när den lilla är på insidan och delar blodsocker med mig, men sen ska den här morsan slå på stort med en riva memma till efterrätt!