Fem fenomen inom medicin

I augusti lovade jag att uppdatera er om när man kan titta på serien Fem fenomen inom medicin, där jag medverkar och berättar om mitt liv med diabetes typ 1 i ett avsnitt. Och nu är det snart dags!

YLE Fem fenomen (2)

Serien har redan startat med ett avsnitt om hjärnan, där man faktiskt kan skymta min CGM och insulinpump i början. Nästa del kommer på tisdag 2.4.2019 kl. 18:30, och det skulle kunna vara då jag är med. Jag är faktiskt inte helt säker på i vilket avsnitt jag figurerar, men serien pågår i alla fall i fem delar, varje tisdag fram till 23.4.2019, och finns förstås på Arenan också. Jag har inte sett slutresultatet själv, så det ska bli minst lika spännande för mig att se hur det jag gjorde och sa klipptes ihop.

Det känns förresten såå länge sen intervjun spelades in! Jag hade precis plussat, och var faktiskt lite osäker på om jag skulle medverka med tanke på blodsockret och vetskapen om att jag skulle vara med filmteamet en hel dag. Men det gick jättebra! Det värsta var kanske att laga maten. Jag har inte varit jätteillamående under graviditeten men den rätt jag tillagade då är faktiskt en av få jag får kväljningar av att tänka på än idag. (Och det är ändå en väldigt god rätt så titta gärna och testa den, även om jag själv fortfarande skulle tacka nej om jag blev bjuden. Haha.)

G4 eller G6?

När jag fick Dexcom G6 hade jag fortfarande kvar min G4:a parallellt ett tag, eftersom det kändes onödigt att avbryta en sensorperiod så där mitt i. Därför har jag kunnat jämföra de olika systemen mycket konkret.

Dexcom G4 Dexcom G6

Och de är förvånansvärt exakta båda två, faktiskt. Fördelen med G6 är ändå att man slipper kalibrera (G4 ska kalibreras med två blodsockervärden per dygn) och dessutom är det mycket lättare att applicera Dexcom G6. På mig har det gjort mindre ont att skjuta in den nyare varianten också.

Dexcom G6 Dexcom G4

Jag vet faktiskt inte hur länge till G4:an ska tillverkas – det finns ju en G5:a också – så kanske G4:an är på väg ut snart? I vilket fall som helst sätter jag tummen upp för Dexcom G6!

Dex G sex

Jag har gått och blivit med en G6:a! En Dexcom G6, alltså. Det låter väldigt fancy, och det är det nog också för det är ett av marknadens nyaste och mest exakta CGM-mätsystem. Min G4:a har varit en trotjänare, men nu tyckte vårdpersonalen att det är läge för mig att testa G6:an. Jag var lite tveksam till att ta i bruk ett nytt system så nära inpå förlossningen, men bestämde mig ändå för att ge det en chans.

Dexcom G6

Och hittills har jag varit nöjd, nöjd, nöjd. Det första dygnet stämde värdena inte riktigt överens med stick i fingret, men efter ungefär 24 timmar visade Dexcom nästan exakt samma värden som det kapillära blodsockret. Suveränt!

Dexcom G6 behöver egentligen inte kalibreras alls, men jag rekommenderades ändå att testa blodsockret manuellt då och då, vilket jag definitivt gör för att försäkra mig om att blodsockervärdena verkligen stämmer. En nackdel jag har märkt är att räckvidden mellan handenhet och sensor är kortare än G4:ans, och så får G6:an compression lows ganska lätt, men annars har jag ingenting att klaga på efter en dryg veckas användning!

Mammaledig punkt nu

Det var inte en dag för tidigt, men nu är jag mammaledig. Jag har inte satt någon som helst prestige i att jobba ”till slut”, och kanske snarast antagit att jag kommer att bli tvungen att bli sjukledig före moderskapsledigheten tar vid, men faktum är att det gick bra.

Jag har en väldigt flexibel och förstående arbetsplats och har fått anpassade arbetsuppgifter och mycket distansarbete, så det har fungerat fint att kombinera med det heltidsjobb det är och har varit att hålla blodsockret i schack.

Babykläder

Blodsockermässigt är det ändå verkligen läge att bli ”ledig” nu. Vissa dagar har jag så segt blodsocker att jag måste ta insulin en halv till en timme före jag äter om blodsockret är lite högt, och då är det bra att kunna anpassa schemat helt till diabetesen. I kombination med att byka och förbereda det sista till babyn är det också ungefär vad jag orkar med just nu.

Blott en dag

Det finns så många berättelser som kan berättas. En del önskar man att man aldrig hade behövt höra, men likväl finns de där. Vissa får ta utrymme, vissa ger man röst, medan andra får vänta på ett lyckligt slut. Jag skulle kunna välja och vraka bland de här berättelserna, men just idag tänker jag berätta en helt annan, mycket banalare historia.

Den tog sin början natten mellan fredag och lördag, klockan 03:01. Ett larm från pumpen, helt plötsligt mitt i drömmens land. Elektronikfel, pumpen fungerar inte. Kaputt. En av mina värsta materiella mardrömmar. Samtal efter samtal till jouren, som inte svarar(!). Fram med manualer, försöka fixa själv. Hjärtat som dunkar hårt, hur ska jag veta vilka doser jag ska ta med pennor om jag inte får igång pumpen? Tänk om barnet påverkas, jag vet ju inte alls hur jag ska dosera med pennor nu i graviditetens slutskede. Panik. Lugn, det ordnar sig. Allt ordnar sig.

Men plötsligt känns det också så banalt. Materiella saker kan fixas, de kan ersättas. Och det gjorde de också. Jag fick igång pumpen, och redan nästa morgon fick jag hjälp och en reservpump, i väntan på en ny.

Insulinpumpar Ypsopump

I övrigt lever jag enligt devisen ”blott en dag”. En dag i taget. I väntan på det lyckliga slutet*.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

vilken tröst vad än som kommer på.

*Jag och barnet mår bra. Berättelsen som aldrig kommer att berättas här är överhuvudtaget inte relaterad till graviditeten.

Nytt bröd – focaccia

Nu har jag ätit nötbröd så det står ut genom öronen på mig. Det är visserligen jättegott, men att äta det flera månader i rad utan omväxling är kanske inte att rekommendera. Således dags att hitta ett nytt recept på ett aptitligt, blodsockervänligt bröd!

Focaccia Diabetes

Jag vet inte hur det är med er, men jag går åtminstone väldigt långt på andras rekommendationer. Det här brödet läste jag att ska vara både snällt mot blodsockret och gott – och dessutom lätt att tillaga – så jag beslöt mig för att testa.

Focaccia Blodsockervänligt

Och mycket riktigt. Nog var det mumsigt alltid! Jag öste på med oliver, rödlök, fetaost, vitlök och rosmarin, och fick ett slutresultat som jag är mer än nöjd med. Det var nästan lite för gott så ett varningens ord – ät inte så mycket på en gång om ni är höggravida. Annars kan det lätt gå som för mig, att det känns som om magen bokstavligen ska spricka. Hehe.

Focaccia LCHF

Det här är kanske inte direkt ett frukostbröd, men jag tycker att focaccia passar lite när som helst faktiskt. Jag kände inte ens att mandelmjölssmaken störde, trots att mandelmjölet är den enda mjölsorten i receptet. Mandelmjöl är väldigt skonsamt mot mitt blodsocker, så det är jätteskönt att ha ett nytt recept att variera med nu när insulinresistensen är som värst.

”Har blodsockret stabiliserat sig?”

Maken till det stabila blodsocker jag har får man leta efter just nu. Ni vet den där frågan man får ibland som typ 1-diabetiker, ”har blodsockret stabiliserat sig nu?” och man kväver en suck inombords, för när blir en typ 1:as blodsocker någonsin stabilt. Men faktiskt, det kanske är att vara gravid i tredje trimestern som krävs!

Blodsockerkurva diabetes typ 1

Det är förstås alla hormoner som bidrar, för jag skulle verkligen inte säga att jag var mindre noggrann med blodsockret i första trimestern och ändå hade jag betydligt svajigare kurvor då. Nu är det liksom som om man äntligen får belöning för att man gör alla rätt, för en gångs skull.

Men segt är det ju. Allt är lite annorlunda. Bland annat tar jag nästan alla bolusdoser med insulinpenna, och helst ungefär en halv timme (eller minst femton minuter) före måltider, för att kurvan ska hållas jämn. Just nu är min basal nästan uppe i det dubbla (en dryg enhet ifrån bara), och bolusdoserna är oftast lite mer än fördubblade. Lite svårt att veta hur man ska dosera är det, men det är ändå tacksamt eftersom kroppen verkar vara med på noterna. Det lär bli något att minnas och tänka tillbaka på när amningen tar vid och blodsockerbergochdalbanan antagligen blir ett faktum, om min kropp nu följer ”regelboken” för hur blodsockret ska (eller kanske snarare brukar) bete sig generellt.