Fett och gott

Det är lite kontroversiellt det här med fett. Det finns förvisso gott fett, och mindre gott sådant. Och en hel massa åsikter och riktlinjer kring hur mycket man ska inta av det ena och det andra. Jag nöjer mig med att säga som jag brukar: jag prioriterar alltid blodsockervänligt. Ibland är det ganska fett, men hellre det än sött – för min del.

Chokladkräm (3)

I tredje trimestern känns det som om jag igen har fått dille på vissa saker (värst var det i början av graviditeten). Nu är jag plötsligt väldigt sugen på choklad, och allra helst chokladkräm. Sån som mormor brukade laga när jag var liten. Just det receptet skulle jag inte följa nu, eftersom det mest innehåller mjölk och socker, men det finns väl blodsockervänligare varianter!

Chokladkräm (4)

Jag blandade ihop äggulor, grädde, stevia och kakao i en kastrull. Lät det sjuda tills röran antog en lite krämigare konsistens. Rörde ner smör och ställde att svalna. Mycket enkelt.

Chokladkräm (1)

Smaken var inte som mormors kräm, men det dög mer än väl för att stilla mitt sug efter chokladkräm. Väldigt fett – och inte vidare nyttigt på något sätt – men gott.

Kebabtallrik med zucchini

Före chokladkrämen åt jag en modifierad kebabtallrik som Patric gjorde. Han brukar laga egen kebab av malet kött, och den här hamnade i en låda med zucchini, tomater, riven ost och jalapeno. Hur mumsigt som helst! Serveras gärna med en klick turkisk yoghurt, och förstås färska grönsaker.

Spy galla

Somliga dagar, alltså. Ni vet de där när det känns som om allt är emot en, och minsta lilla motgång räcker för att man ska vilja dra något gammalt över sig och aldrig kasta av sig det igen. Då kan det vara bra att ha en blogg, där man kan spy lite galla ibland.

Born 2019 blodsockerkurva

Gränsvärdena är inställda på 3,5 och 6,7.

Jag tycker att det känns som om alla känslostämningar är gånger tusen under graviditeten. Någon säger en endaste liten negativ sak, och jag fastnar i den och ältar i det oändliga. Som igår, när jag var till sjukhuset för att kolla upp mig och den lilla. Allt såg bra ut; barnet ligger i mitten av normalkurvan gällande tillväxten och ultraljudet visade att allt ser perfekt ut med måendet i magen. Själv mår jag ”gravidbra”, alltså inga konstigheter förutom vissa graviditetsrelaterade småkrämpor (känningar i ryggen, blodtrycksfall, kramper i benen och sånt trevligt som ju hör till, men som inte är allvarliga på något sätt).

Ändå måste det påpekas av endokrinologerna* att jag har blodsockervärden under 4 ibland. Och det är ju inte bra! Nej, för de ska ju vara mellan 4 och 7 (max 8). Jovisst, jag vet. Men jag vet också hur förbaskat svårt det är att hålla dem inom de här snäva marginalerna. Jag klarar det inte utan att gå under 4 ibland (och över 7-8 ibland också, men det är mer sällan).

Och jag blir så trött på att det alltid ska hittas något att klanka ner på. Höga värden är definitivt inte bra, men låga värden är inte heller bra för att barnets hjärna behöver socker och energi nu. Jag vet hur det ligger till, men jag gör mitt bästa och jag skulle verkligen behöva få lite mer förståelse för det arbete jag faktiskt gör. Det kanske finns någon som mår bra av att få ”konstruktiv” kritik i den här formen, men jag är sannerligen inte den personen. Just nu skulle jag bara behöva få pepp och stärkande ord för att orka.

Born 2019 (1)

Definitivt begränsad upplaga på denna!

Mental pepp får jag inte från endokrinologerna – det är ett som är säkert. Istället söker jag den på annat håll. Och försöker hämta den från styrkan jag själv besitter inombords. Med fokus på den lilla och det fina som förhoppningsvis ska komma lite senare.

*Läkarna gör säkert sitt bästa, och de är säkert duktiga, men som sagt: jag är lite känsligare än vanligt just nu. Jag vet att jag inte borde ta åt mig så mycket, men säg det till gravidhormonerna.

Det är mitt fel!

Februarisnö (2)

Jag hoppades på mycket snö i vinter när jag fick reda på att jag var gravid. Perfekt att kunna åka skidor och hålla uppe motionseffekten på blodsockret när det blir för otympligt att springa, tänkte jag.

Februarisnö (4)

Och jo, visst är det härligt med snö, men kanske inte hur mycket som helst på en gång. Varje liten hundpromenad blir som ett motionspass i det här vädret (på oplogade cykelvägar och gångstigar på landet).

Februarisnö (3)

Stålhunden gillar inte heller de här mängderna snö. Den når henne i bästa fall till magen, i värsta fall långt över ryggen. Så mycket snö har vi!

Februarisnö (1)

Å andra sidan får jag en rejäl effekt på blodsockret av att plumsa fram i snön också. För att inte tala om av att skotta snö. Och visst är det ganska mysigt att det verkligen är vinter på vintern. Men om någon undrar varför vi har så mycket snö så är det mitt fel. Man ska vara försiktig med vad man önskar, för ibland slår önskningar in…

Gravidresan

Vilken resa det är att vänta barn, ändå. Samtidigt som det känns som om tiden står still går den otroligt fort. Allt är så abstrakt och drömmigt på något sätt (eller så är det för att jag börjar vara så djupt inne i den berömda gravidbubblan nu).

skötbord (1)

Just nu sitter jag och filar på en text som kommer att publiceras i ett helt annat forum*, längre fram. Om gravidresan, och det här med att vänta barn med diabetes typ 1. För det är verkligen en resa. Den är stundtals jobbig och till och med lite hemsk, men stundtals också så himla vacker. Och jag skulle verkligen, verkligen unna alla som vill gå igenom den att få göra det.

skötbord (2)

För fast det är tungt ibland, och fast blodsockerkampen kan vara helvetisk, så känner jag ändå redan att jag kommer att se tillbaka på den här tiden som något av det finaste jag har varit med om. (Påminn mig om det när jag klagar som mest och mår som sämst, haha!)

*Självklart berättar jag när och var ni kan läsa texten sen.