Gravidstatus – full jour dygnet runt

Utöver att jag har diabetes typ 1 har jag mått förvånansvärt bra under den här graviditeten. Eller, det är klart att jag har haft mina besvär, men inget allvarligt. I första trimestern mådde jag illa, men det gick om bara jag åt, så jag åt väldigt ofta (vilket i sig förde med sig en del bekymmer blodsockermässigt, men det är en annan historia).

Min största utmaning hittills har faktiskt varit just min autoimmuna diabetes. Det vill inte säga lite, men jag är oerhört glad för att jag inte har haft en massa graviditetskrämpor utöver blodsockerkampen. Enstaka sammandragningar och besvär med urinvägarna har jag haft, och tröttheten har periodvis varit rent förlamande, men det hör väl till. Jag antar att tröttheten också kommer ifrån att det är så mycket jobb med blodsockret – om jag vanligen brukar säga att diabetes typ 1 är ett heltidsjobb är det liksom full jour dygnet runt nu.

Gravidmage

Annars är det som sagt mest den mentala biten jag har svårast med. Jag har så många hjärnspöken, en del som jag inte hade en aning om att var så stora förrän jag stod inför dem. De flesta är kopplade till min diabetes och sådant jag har upplevt och fått höra i samband med den, tyvärr. Men så sjutton heller att jag ska låta den här sjukdomen förstöra för mig, aldrig! Det är jobba mot, jobba mot de dumma tankarna som gäller!

Jag är ganska obekväm inför att posera med magen, men en gravidmage i vecka 23 (22+5) ska jag väl kunna bjuda på. Jag lär ha en ganska liten mage, men jag har ändå blivit tvungen att ta mitt justerbara SpiBelt i bruk istället för FlipBelt att förvara insulinpumpen i. Det är tur att det finns alternativ!

8 reaktioner på ”Gravidstatus – full jour dygnet runt

  1. sarakrusesinbox

    Hej, jag och min kille kan inte få barn annat än med ivf, jag har d1 och är en orolig typ och det är mkt oro. Jag är snart 40 och han 43 blir 44 i sept. En del av mig vill bespara mig detta. Pga oro och hjärnspöken. Risker mm. Även oron för att vara en äldre förälder med oro och svårt att organisera mig. Rädslan att mitt barn ska få min sjukdom. Vet att det är fel att jag skriver till dig, men du sa du hade hjärnspöken och jag undrar vilka? Jag är oerhört pressad att ta beslut om ivf. Väger det jobbiga att göra ivf med oron under graviditeten och rädslan att mitt barn ska få D1. Jag är rädd att förlora sömn men mest att inte kunna hjälpa mitt barn. Förlåt att jag skriver för har ingen annan att skriva till som förstår. Alla bara säger kör på, skaffa barn, ta det som det kommer. De glömmer oron omkring det.  Snälla berätta hur ni tänkte. Även om det inte är bra tankar för just min ivf. Önskar jag kunde ta ett beslut att skippa ivf och diabetesoro för mig och barnet och leva lycklig ändå. Med ex hund, resor och kärlek. Kram Sara 

    Gilla

    1. Det är självklart inte fel av dig att skriva till mig, det får du absolut göra ❤
      Däremot vet jag tyvärr inte om jag kan vara till någon hjälp i din situation, men jag kan försöka svara på hur jag har tänkt.

      Personligen hade jag aldrig tagit något beslut kring huruvida jag ska eller inte ska försöka skaffa barn men så gick åren och plötsligt var det liksom inget beslut utan mer en känsla av att det inte finns något alternativ, en längtan kanske man kan kalla det. Vi hade tur och lyckades bli gravida snabbt båda gångerna (både vid den ofostriga graviditeten och nu), och det är förstås en helt annan resa än den jag har förstått att man tvingas genomgå med ivf och långvarig barnlängtan.

      Mina hjärnspöken och min oro är främst kopplade till risken för vad höga blodsockervärden kan göra för barnet. Jag vet att jag inte borde oroa mig och stressa med den strikta kontroll jag har, men efter alla år då jag har fått höra hur farligt det kan vara med diabetes typ 1 hos modern ligger det och lurar i bakhuvudet. Dessutom har jag en massa mindre orosmoment för min egen del som är kopplade till följdsjukdomar, viktuppgång och insulinresistens etc. och därför tycker jag också att det är så jobbigt just nu när jag måste öka på insulindoserna förhållandevis mycket, fast jag vet att det är helt naturligt och hör till.

      Hur är det om du verkligen tänker igenom saken och tar ett beslut som du bestämmer dig för? Känn efter, känns det rätt för dig? Om inte kanske det är det andra alternativet du borde ha valt. Det är verkligen oerhört svåra frågor, och den enda som kan ta ställning till dem är ju du/ni, men åtminstone jag resonerar som så att min sjukdom aldrig ska få hindra mig från att göra sånt jag vill i livet. Med en god blodsockerkontroll är riskerna mycket små även för typ 1-diabetiker att skaffa barn i dagens läge, och risken för att barnet ska insjukna i diabetes typ 1 för att du har sjukdomen torde ligga på några procent, så det är inte en mycket högre risk. Själv är jag lite orolig för typ 2 som vi också har i släkten på min sida, men det finns mycket mer att göra för att förebygga det och jag kommer att vara noga med barnets kost och motion så egentligen är det inte ett så stort orosmoment för mig.

      Slutsatsen är väl att det är ett jättesvårt beslut, men förhoppningsvis kommer du fram till något som känns bra för dig. Ibland kan det vara bra att försöka släppa oron, men ibland kanske man också ska vara nöjd med det man har. Alla behöver ju inte ha barn och jag tror inte livet blir sämre utan barn heller, det är väl mest om du upplever att din diabetes hindrar dig från något du verkligen vill, för då hade jag nog uppmanat dig att försöka komma över rädslan. Hoppas det går bra för dig/er, kram ❤

      Gilla

      1. Sara

        Tack finaste du! Helt underbar är du❤ jag ska tänka i helgen. Var på första mötet på Rmc idag.

        Du är en sådan förebild.
        Kram Sara

        Gilla

  2. Vivi

    Vad fin mage, stort Grattis!
    Själv har jag (som är typ ett) nu en 12 åring här hemma. 🙂
    Kommer ihåg alla kontroller under graviditeten men också hur trygg man är just för alla kontroller.

    När bebisen kom fick jag tänka mat till mig först och amma sen. Det kändes konstigt till en början, men för att kunna må bra och hjälpa behövde jag tänka mig först. Det gick faktiskt bra. Det var som vår dotter var lugn och alltid visste. Och i och med rutiner och någolunda fasta tider, kan ha påverkar att hon tidigt började sova mellan 19 till 07 dvs hela nätter.

    Kram!

    Gilla

    1. Vad snäll du är, tack ❤ Det ska verkligen bli jättespännande att få se vilken liten person som kommer ut ur magen sen, och jag är förvissad om att det kommer att lösa sig med resten bara barnet är frisk och kry på utsidan. I och för sig känner jag mig också ganska trygg med att veta att man är under lupp hela tiden nu, så det ska förhoppningsvis gå bra fast jag känner stress över att hålla blodsockret innanför de ganska strikta ramarna.

      Hela nätter låter helt underbart, jag hoppas att de rutiner och fasta tider jag har p.g.a. diabetesen kommer att leda till det samma för vår lilla när den tiden är inne. Kram tillbaka och tack för din kommentar 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s