Snart i en tidskrift nära dig

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Snart ska min första vetenskapliga artikel publiceras! Tjoho! När jag påbörjade mitt doktorsavhandlingsprojekt anade jag nog inte riktigt hur långa de vetenskapliga processerna är i artikelskrivandet, van som jag är vid lite snabbare ryck i dagstidnings- och nyhetsbrevssvängen. Men snart så!

Budkavlen 2018

Det är givetvis artikeln om kropp, hälsa och sjukdom i personliga erfarenhetsberättelser om diabetes typ 1 jag talar om. Jag har precis läst slutkorrekturen, och gjort de sista ändringarna i interpunktion och annat småkrafs.

Budkavlen

Artikeln kommer att publiceras i en elektronisk tidskrift, så den är öppen för alla att läsa. Jag lovar att länka till slutresultatet när jag får tillgång till det!

Idag för 26 år sen

Sällan låter jag tankarna gå till den där dagen för 26 år sen, när min mamma stack in huvudet i klassrummet där jag och alla andra tredjeklassare satt och hade lektion. Ändå är det den dag som har förändrat mest i mitt liv. Den vände tillvaron upp och ner, och efter det var ingenting sig likt längre. Det var dagen då jag kom att få min diagnos: diabetes typ 1.

Epikris

Den 28 oktober 1992 fick jag min första insulinspruta. Jag hade ett blodsockervärde på 20,2 när det mättes på avdelningen. I epikrisen står det att jag snart började må bättre, ”tillståndet stabiliserades snabbt”. Ändå var det en kamp, både fysiskt och psykiskt, och om man vill vara lite melodramatisk kan man säga att den pågår ännu idag – fortfarande både fysiskt och psykiskt.

Diabeteshäften

Men – och det här trodde väl ingen på den tiden att jag skulle säga om över tjugo år – idag mår jag faktiskt förträffligt. Jag har dagar då jag förbannar min sjukdom och önskar den dit pepparn växer. Dagar då den sinkar mig och mina planer och jag hatar den mer än något annat på jorden, men i det stora hela mår jag ändå alldeles, alldeles utmärkt.

Att få diabetes typ 1 är ingenting jag önskar någon annan människa, men om man råkar bli en av de drabbade ska man veta att hela livet inte behöver bli nattsvart. Det kan vara tungt och helvetiskt och stundtals kan det kännas oöverkomligt, men det kan också hända att man om 26 år kan säga att man mår alldeles, alldeles utmärkt.

För den glömske

Det finns en alldeles ovärderlig funktion på YpsoPumpen. Genom att svepa till vänster på skärmen kommer man direkt till historiken över den senaste bolusdosen. För den glömske är detta himmelriket!

YpsoPump insulinpump historik

Jag skulle väl inte klassificera mig själv som speciellt försumlig, men på sistone har jag varit ganska disträ. Fler än en gång har jag frågat mig om jag verkligen tog mitt måltidsinsulin, och med ett enkelt svep har YpsoPump kunnat svara mig.

YpsoPump historik

Så där överlag är vi ändå inte riktigt bästisar och bundis, Ypson och jag. Den fyller sin funktion som insulinpump, absolut, men i mitt tycke är den inte lika förträfflig som Animas Vibe. Några uppdateringar till så kanske vi närmar oss!

Lätt som en plätt – i teorin

Med anledning av mina morgonbesvär fick jag en kommentar om att jag tar för mycket insulin och att det är därför blodsockret är lågt. Jo, tack – jag vet. Problemet är bara att samma insulindoser var alldeles lagom för en vecka sen. Det är liksom inte så lätt att veta att de plötsligt en dag inte kommer att stämma överens med kroppens behov.

Bananplätt

Lätt som en bananplätt!

Och det är just det som är så svårt med diabetes typ 1. I teorin är det lätt som en plätt, men i praktiken är det så komplicerat att man tror att man ska bli gråhårig. Basaldosen brukar jag justera om jag ser samma mönster några dagar i rad. Är blodsockret lågt till exempel på morgonen sänker jag dosen lite, och ser vad som händer. Ibland räcker det, ibland måste jag höja tillbaka, och ibland måste jag sänka ytterligare. Så fortsätter det, i all oändlighet. Det är det man kan kalla blodsockerkampen.

Provocerande blodsockerkurvor

Först och främst: Tack för respons på det förra inlägget om träning! Vadå respons, undrar kanske någon, ingen har ju kommenterat inlägget? Men det är nämligen så att jag har en hel del kontakt med läsare via andra kanaler, till exempel e-postadressen attvaraetta@gmail.com, och via dessa får jag ofta feedback på allt möjligt. Jag har inte alltid möjlighet att svara, men jag uppskattar verkligen all kontakt! Det är i alla fall ingen som har uttryckt sitt missnöje över att jag skriver träningsinlägg, så kanske jag börjar flika in ett och annat sådant igen, när andan faller på.

Stabil blodsockerkurva

Något som jag har fått veta att däremot kan provocera är bilderna på mina blodsockerkurvor. Många av dem är ju väldigt fina; låga och stabila och inom ytterst snäva gränser – vilket jag är mycket medveten om.

Vad man ska komma ihåg är att det ligger enormt mycket arbete bakom dessa kurvor. Jag är inne i en period då jag ger 100% till min diabetes och mitt blodsocker (nej, mer!) och jag känner ibland att jag knappt har något annat liv utöver att analysera insulindoser och blodsockerkurvor. Men så måste det få vara ibland, och det kommer inte att pågå resten av livet, inte så här strikt. Om det skulle göra det skulle nog den berömda väggen vara nästa station för mig. Det har heller inte alltid varit så här, i tonåren hade jag ett nästan dubbelt så högt HbA1c som jag har nu, så jag har verkligen inte alltid lyckats så bra som jag gör nu.

Hemligheten bakom kurvorna? Erfarenhet (26 år i år!), rätt vårdmaterial (CGM och insulinpump), passande kost, motion och planering och analys av allt. Skitjobbigt, men det är det enda sättet för mig att nå ett någorlunda bra blodsocker. Alltid lyckas jag givetvis inte heller, så är det naturligtvis. Den som vill se mindre vackra blodsockerkurvor kan titta in på en bergochdalbane-dag som jag faktiskt också har publicerat här. De dagarna finns tyvärr, de också.

Träningen, då?

Det är väldigt länge sen jag har skrivit något träningsrelaterat inlägg, men det beror inte på att jag inte har tränat utan på en massa andra saker. Dels har jag själv fått prioritera om min träning och mina träningsmål lite grann, och dels har jag reflekterat mycket över vilken bild jag egentligen förmedlar om träning utåt.

Det har varit tal om träningshets och kroppshets på flera olika håll den senaste tiden. I Träningspoddens senaste avsnitt diskuterades huruvida träningsprofiler hetsar med sin aktiva livsstil, och Mia Skäringers briljanta serie om kroppshets tar upp träningen och det negativa som följer på att aldrig känna att man gör tillräckligt.

Och mitt i det här står jag. Som dels vill uppmuntra till rörelse, motion och träning, men samtidigt inser hur nära gränsen jag själv kan hamna i att känna att jag aldrig gör tillräckligt. Jag har hållit igång löpningen, styrketräningen och yogan som förut, men det känns hela tiden som om dagarna och veckorna inte räcker till och som om jag borde träna mer, och mer strukturerat.

Kettlebell

Nu har jag på sätt och vis erbjudits en chans att prioritera om, och det kommer jag också att göra. Jag har fått ett nytt styrketräningsprogram av en PT, som ska hjälpa mig att nå en – förhoppningsvis – sund och bra balans i min träning, anpassat efter mina behov just nu. Vilka mål jag har med styrketräningen får jag återkomma till, men just nu är det här läget med min träning.

Hur tänker du kring träning? Känner du dig hetsad att träna och som om du inte räcker till? Vill du läsa om min träning på Att vara etta eller påverkar det dig negativt?

Tips på vardagsmat

Om somrarna äter jag gärna olika sallader, men när hösten och kylan börjar tränga på vill jag ibland ha något mer värmande. Det mesta av all husmanskost går att göra snäppet blodsockervänligare, om man vill. Som till exempel…

Blomkålsmos

…blomkålsmos istället för potatismos. Jag har väldigt svårt för potatismos med mitt blodsocker, men blomkål är toppen.

Blomkålsmos biff

Moset äts med vilka tillbehör man vill, till exempel maletköttbiff och grönsaker. Jag tycker att det smakar jättebra!

Korvsoppa

En del korvsoppa har det också blivit. Jag brukar skippa potatisen, eller bara lägga i en eller två stycken och istället öka mängden rotsaker, som fungerar bättre för mitt blodsocker. Givetvis äter jag också en hel del vegetariskt, även om just de här rätterna råkar vara väldigt köttbaserade.

Har du några tips på vardagsmat som passar under hösten?