En morgon i september

Egentligen tycker jag att det är lite jobbigt att veta att vi har en hel lång vinter framför oss, men samtidigt finns det så mycket vackert med hösten.

Septembermorgon

Igår klev vi upp till en strålande septembermorgon. Att mitt blodsocker dessutom var mer än bra bidrar alltid till att jag blir på gott humör. Motsatsen gäller tyvärr om det är tvärtom, då får jag verkligen jobba på den mentala biten. Mitt mående i det fallet är antagligen lika mycket psykiskt som det är fysiskt.

September

Men igår hade jag alltså inga problem, mer än att det blev lite svårt att veta var man skulle sätta fötterna på promenaden. Det har svämmat över lite här!

Septemberskog

Som tur är kan man alltid gå i skogen. Där var det torrare om labbarna. Fortfarande dåligt med kantareller dock.

Septemberpromenad

Vår vanliga runda går förbi utsiktsbänken och postlådan med gästboken. Där brukar Ebba med jämna mellanrum granska hur många förbipasserande som har pausat vid vår bänk och skrivit något i boken. Det är faktiskt ganska många turister från när och fjärran som har skrivit ner en hälsning medan de har stannat och beskådat Mattholmsfladan. Gör det du också om du har vägarna förbi!

Pizzafredag

”Du äter ju bara nyttigt, eller hur?” Det är många som tror att jag gör det, men så är inte fallet. Vad jag däremot så gott som alltid äter är blodsockervänligt, och det kan vara en väldigt stor skillnad. Blodsockervänligt är inte alltid nyttigt, och nyttigt är inte alltid blodsockervänligt. (Sen måste man förstås definiera både nyttigt och blodsockervänligt, men det orkar jag inte göra nu.)

Pizza

Ibland blir det pizza! Onyttigheternas onyttighet, kanske. Just den här gjorde jag på ett botten av mandelmjöl, vilket innebär att den blev väldigt snäll mot blodsockret. Den innehåller också massor med ost (både i bottnet och ovanpå), så trots tonfisk- och musselfyllningen kan nyttigheten diskuteras.

Pizza diabetes

Jättegott är det i alla fall! Ibland är väl en pizza precis vad man vill ha, och då låter jag inte min typ 1-diabetes hindra mig från att äta en – jag bara anpassar den så jag får må så bra som möjligt också efter att jag har ätit den. Vissa typ 1:or lyckas dosera insulin till vanlig pizza på vetemjöl men jag hör tyvärr inte till den skaran. Men det spelar ingen roll för mig när det finns så goda alternativ!

Inte bara sjuk

Ibland kommer jag in i perioder när jag vill låta min diabetes ta så lite plats som möjligt. Inte så att jag inte tar hand om mig, men så att jag ger den så lite tankekraft som möjligt, utifrån den sjukdom den är.

Det är nämligen så, att min diabetes oftast inte känns som en sjukdom för mig i vardagen. Jag kollar blodsockerkurvan, tar insulin och beräknar doser i stort sett dygnet runt, men i mitt vardagsliv fokuserar jag inte på att det är en sjukdom, diabetes typ 1, jag hanterar. Det är mitt liv och min hälsa jag handskas med.

Då blir det ibland lite kontraproduktivt att ha en blogg som på sätt och vis utgår ifrån sjukdomen. Det är liksom lite svårt att komma ifrån sjukdomstänket i en blogg som handlar om diabetes. Och ibland vill man bara fokusera på något annat än det ”sjuka” i en sjukdom.

Det kanske låter knäppt och virrigt, jag vet inte. Mina tankar är lite ostrukturerade gällande det här, känner jag. Eller så kanske ni andra med diabetes känner igen er? Ibland känner man sig sjuk, men ibland är man mindre sjuk, och man är definitivt inte bara sjuk.

Bukett

Inget inlägg utan en bild, även om den är hur malplacerad som helst. Den här buketten band jag i somras, när jag övade mig inför att göra min brudbukett. Hur den slutliga buketten blev kan den som vill beskåda bland annat här.

Det gula guldet

I helgen som gått har vi varit och plockat svamp. Det är ett dåligt svampår här i trakten i år, så bilden är från ifjol, men vi har fått ihop till några små kantarellsåser i alla fall. Kantarellsås är min favoriträtt, och har varit det sen jag var liten och fick följa med min mormor i svampskogen och lära mig alla hennes hemliga svampställen.

Kantareller

Ett tag försökte jag tillreda det gula guldet till sås utan vetemjöl (som jag annars undviker) men jag hittade inget mjöl som resulterade i en lika god svampsås som vetemjölet, och det kändes bara som om jag förstörde de dyrbara svamparna med mina mjölexperiment.

Därför tar jag en liten matsked eller två när jag lagar såsen, och äter med gott samvete. Jag har blivit ganska bra på att dosera insulin till svampsås – övning ger ju som bekant färdighet, och jag har minsann övat mig på att äta kantareller genom åren! Utöver mjölet finns det dessutom ingenting som inte skulle vara blodsockervänligt med kantarellsåsen.

Kantarellsås

Givetvis använder jag vanligt smör och fet grädde till såsen, precis som mormor brukade göra!

YpsoPump vol. X

Nu har jag hunnit ha den nyaste versionen av YpsoPump ett tag, och kan uttala mig lite om vad som är nytt i jämförelse med den förra, som jag hann ha nästan hela tre veckor (haha!).

YpsoPump ny

Den största – och kanske enda – skillnaden är att man kan ställa in maxdoser för både bolus och basal, vilket man inte kunde i den gamla. Det är säkert jättebra så man inte doserar för mycket insulin i misstag, men jag hade ju hoppats på att kvittering av temporär basal skulle vara något de hade tagit bort i den nya modellen. Det var det inte, MEN det lär komma i nästa version.

Hipp hipp, hurra! Jag kan knappt vänta!

Melon till efterrätt

Melon egenodlad

Så kom dagen när det var dags att plocka in den första melonen från landet. Den hade vuxit ytterligare lite till, och var nästan lika stor som en liten melon i affären.

Gul melon

Inuti såg den inte precis ut som en köpt melon, men smaken var inte alls illa. Kanske något sötare än de vattenmeloner jag har ätit förut, men jag märkte ingen större skillnad på blodsockret.

Gula meloner

Melon innehåller inte så mycket kolhydrater (ca 8 gram/100 gram) men det är snabba kolhydrater. GI-värdet är högt i melon, vilket innebär att det passar mig bäst att äta melon i samband med något, t.ex. en måltid med en del fett i. Då blir blodsockerhöjningen – förhoppningsvis – inte så kraftig.

Stress, oro och hormoner

Om det är något som är jobbigt för blodsockret så är det stress, oro och hormoner. De två förstnämnda påverkar ju de senare, så att hormoner man inte ens vet namnet på lever rövare i kroppen.

Stress och oro är också något av det svåraste att hantera blodsockermässigt, tycker jag. Det är besvärligt att dosera insulin till känslostämningar överlag, och många gånger går det bara att försöka korrigera i efterhand.

Just nu verkar jag vara inne i en period där hormoner påverkar min stressnivå och oro – eller om det är oron som påverkar hormonerna, jag vet inte riktigt. Oavsett är det en sjukt jobbig fas att vara inne i, när blodsockret hoppar hit och dit (främst upp!) på grund av faktorer som jag har svårt att påverka. Det blir en ond cirkel: ett högt blodsocker gör mig ännu oroligare, vilket i sin tur höjer blodsockret ännu mer.

Som exempel kan jag nämna att mitt blodsocker steg från 6 till 9 när jag gifte mig. Alldeles utan annan anledning än nervositet (och detta trots att det var en positiv ”stress”!). Kanske ännu mer ”komiskt” är att mitt blodsocker steg till 12 när jag var på sjukhuset och fick min YpsoPump.

Vigsel

Jag var med andra ord – om man ska tro mitt blodsocker – mer nervös inför pumpbytet än för att stå framför prästen i kyrkan. Lite logiskt på sätt och vis, ändå.