Första hjälp i midjeväskan

Midjeväska

Midjeväskan lär vara het i modevärlden just nu. Tur för mig, eftersom jag drar runt med en sådan på mina hundpromenader i värmen. Min klädsel i övrigt lämnar antagligen en hel del att önska modemässigt, men så har jag heller aldrig gjort anspråk på att vara speciellt trendmedveten där jag strosar runt med Ebba som en annan lantlolla. Bekvämt och praktiskt ska det vara!

Midjeväska diabetes

I min midjeväska har jag vad jag behöver för att häva ett lågt blodsocker. Det är en och annan miniask russin, och någon stång med glukostabletter. Plus telefonen, och godis till Ebba. Om man inte jagar diverse harar och hjortar får man självklart en belöning, så hundgodiset måste alltid med!

Midjeväska diabetes första hjälp

Jag har tryckt ner en ”Jag har diabetes”-lapp i midjeväskan också. Ifall något skulle hända – man vet ju aldrig – finns åtminstone fler chanser att jag ska få adekvat vård (om någon lyckas leta rätt på mig längs de små skogsstigarna och vägarna här på landet).

Nya och gamla diabetesvänner

Så som jag har gått på om värmen i blogginlägg efter blogginlägg kan man tro att jag inte har gjort något annat än suttit hemma och klagat, men faktum är att jag har hunnit med en hel del annat också.

Kvällarna har jag ofta utnyttjat till träning, eller – korta – hundpromenader. Så skönt när solen går ner och man kan andas lättare igen.

Julikväll (1)

Kajaken har rastats ganska flitigt sen sist, och cykeln har också fått komma ut på en och annan tur. Jag har hunnit med att gå på auktion, tvätta mattor, plocka bär, röja upp på loftet och måla om i bastukammaren. Bland mycket annat, såklart. Inte så illa, när allt kommer omkring.

Julikväll (2)

Dessutom har jag fått träffa både nya och gamla diabetesvänner. Sockertopparnas årliga sommarträff i Nagu var jag självklart med på, men det har Nina redan skrivit om så istället för att jag också ska göra det tycker jag att ni kan titta in hos Nina och läsa mer där. Sällan har man väl sett så många Freestyle Libre och Dexcom på en och samma gång i Nagu!

Julikväll (3)

Jag har också varit på lunch med Lagombackans Sandra, som var på semesterresa i Pargas. Sandra har också diabetes typ 1, och vi hade en massa att prata om när vi träffades fast vi bara har haft kontakt online tidigare. Jätteroligt att du styrde upp en träff, Sandra!

Det är något speciellt med att umgås med andra ettor, tycker jag. Det är lite som att alla andra är mugglare medan vi – de insatta i det spektakulära livet med diabetes typ 1 – har de magiska kunskaperna, för att använda en gammal Harry Potter-referens. Så skönt att få känna sig som norm i en grupp, istället för att som annars alltid vara lite annorlunda.

Saknaden efter att få vara naken

Jag älskar min insulinpump. Men jag älskar också känslan av att inte ha en tråd på kroppen, speciellt när det är varmt ute. Det är tyvärr omöjligt nu med pumpen, och det är en stor nackdel för mig i den här hettan. Just nu skulle jag ge ganska mycket för att slippa bära mitt vårdmaterial, det måste jag erkänna. Det är svettigt, det kliar under tejpen, och man får passa sig så att insulinet inte blir för varmt.

Insulinpump simma

Insulinpumpen i mitt SPIbelt på ryggen, strax före ett kvällsdopp efter ytterligare en varm dag.

Jag skulle kunna ge ganska mycket för att slippa dras med pumpen just nu. Vad jag inte är beredd att offra är mitt mående, och faktum är att jag mår så otroligt mycket bättre med insulinpumpen att jag inte är beredd att avstå från den. Jag vet inte vad som skulle få mig att koppla loss den, men svett och klåda är definitivt inte sådana faktorer. Inte ens i närheten.

Trots att jag kan sakna ihjäl mig efter att bara få vara helt naken.

Insulin utan effekt i värmen

Någonstans i en liten kåk i den åboländska innerskärgården sitter en kärring och muttrar och klagar för sig själv. Jag står inte ut med den här värmen längre! Kan det inte bli svalare snart?! Ingenting får man gjort, och uselt mår man! För att inte tala om naturen, den här hettan och torkan blir vår döööd! 

Det är inte bara kärringen som börjar få nog av värmeböljan, även hennes insulin har tagit skada av värmen. Det är inte många dagar sedan jag skrev att insulinet i pumpen har fungerat förvånansvärt bra, men visst kom den dagen då också mitt insulin gav upp i över 30 värmegrader.

FRIO (0)

Häromkvällen, i förrgår för att vara exakt, uppmätte jag ett ovanligt högt blodsockervärde. 15,6 stannade mätaren på. Inte bra! Jag har ingen sensor för tillfället, eftersom värmen har gjort att jag känner mig tvungen att ta ett dopp ett par, tre gånger per dag, och det mår inte Dexcom så bra av – eller snarare mår jag inte så bra, eftersom det kliar utav helsike under klistret när cyanobakterierna i det blågröna havet når dit (eller om det är p.g.a. svetten, jag vet inte). Alltnog; jag har ingen sensor, och mäter blodsockret med stick i fingret just nu.

FRIO (11)

När jag har högt blodsocker brukar jag korrigera ner det med insulinpenna. Effekten är helt enkelt bäst så, eftersom jag upplever att insulinpumpen är långsammare på att ta ner ett högt värde. Den här gången tog jag en dos som borde ha fått blodsockret att sjunka ordentligt, men när jag mätte igen några timmar senare var det fortfarande allt för högt för att allt skulle stå rätt till.

FRIO (1)

Eftersom jag ungefär samtidigt började må lite dåligt (illamående, ont i magen) misstänkte jag att insulinet hade blivit påverkat av värmen och förlorat sin effekt. Det är inte bra eftersom det kvickt kan leda till ketoner, som kan vara livsfarliga för en typ 1-diabetiker utan egen insulinproduktion. Jag bestämde mig därför för att byta infusionsset och insulin – rubbet. Och mycket riktigt, efter ett litet tag började blodsockret sjunka och jag började må bättre. Innan jag lade mig mätte jag 7,1 och kunde somna lugnt.

FRIO (2)

Morgonen därpå vaknade jag med 5,4 i blodsocker. Yes! Vilken tur att jag bytte allt, eftersom det helt tydligt var insulinet det var fel på. Samtidigt är det skrämmande hur fort det kan gå illa med måendet för en typ 1:a när insulinet inte fungerar. Ett blodsockervärde på 15 är inte farligt i sig om man har fungerande insulin i kroppen, men om man inte har det kan det snabbt utvecklas till en allvarlig situation med ketoacidos.

FRIO (3)

Nu förvarar jag det insulin jag använder i en FRIO-påse också inomhus. Termometern ligger på nästan 30 grader här inne, så det kan inte skada att vidta extra försiktighetsåtgärder. Insulinet i pumpen tänker jag byta varannan dag så länge det är så här varmt, istället för var tredje eller var fjärde som jag gör annars.

FRIO (4)

Egen zucchinilasagne i år igen

Zucchini

I år odlar jag gul zucchini utanför växthuset. Två plantor, som verkligen frodas. Så pass att jag redan har fått skörda!

Zucchini blodsockervänligt
Av zucchini kan man laga mycket blodsockervänligt. En favorit jag har är zucchinilasagne, som har kommit att bli något av en klassiker i det här hushållet.

Zucchini skivad

Det är en rätt som tar lite tid att fixa ihop (ungefär som vanlig lasagne) men den är värd det, tycker jag!

Zucchinilasagne

Jag passar på att göra storkok när jag ändå är igång. Originalreceptet till zucchinilasagnen kommer från Jillsmat.se, där man kan hitta en massa smarrigt och blodsockervänligt.

Zucchinis

Det finns mycket att skörda i år, så jag är på jakt efter fler recept med zucchini i. Jag har sneglat på bröd med zucchini och tror att jag ska testa att baka, bara det blir lite svalare så man orkar stå i köket utan att storkna av värmen.

Träna med diabetes i värme

Träning diabetes värme (2)

Något bra mitt tidsmässigt usla Möviken runt-lopp förde med sig är en enorm lust att springa. Jag är sugen på att träna korta och långa intervaller, långpass, distanspass, backträning – allt! Något mindre bra är att detta sammanföll med tidernas värmebölja…

Vad gör man då, om man som typ 1-diabetiker dessutom känner av medelhavseffekten på blodsockret? Tja, jag vet visserligen inte vad man gör, men jag vet vad jag gör!

Träning diabetes värme (1)

Och det jag gör är att jag springer antingen riktigt tidigt på morgonen eller riktigt sent på kvällen. (Alternativt tränar lågintensivt och lugnt vid varmare tidpunkter på dygnet.) Jag ställer helt enkelt telefonen på ringning i ottan och kliver upp, eller så väntar jag tills det är lite svalare. Ingetdera är egentligen optimalt; på morgonen är jag ganska seg och det blir inte direkt någon kvalitetsträning, och på kvällen är jag oftast slö efter en varm dag, men det är bra mycket bättre för mig än att inte träna alls, och så får jag utlopp för min iver att springa!

Jag har testat min vätskeblåsa och haft med vatten på långpass, men jag är inte riktigt nöjd med arrangemanget. Ryggsäcken skumpar väldigt mycket, men det är förstås smidigt att kunna dricka direkt ur slangen medan man springer i höga temperaturer. I övrigt försöker jag tänka på att dricka mycket under dagen, och att få i mig salter. Förstås sänker jag insulindoserna mer än vanligt också, eftersom jag är känsligare för insulin i värmen (men observera att det är individuellt!).

Träning diabetes värme (0)

Jag har förresten ett intervallträningstips till er som tycker att det är jobbigt att springa intervaller, oavsett temperatur ute:

Ta en näve små stenar, lika många som intervallerna du ska springa, och så släpper du en sten för varje intervall. Om du ska springa 10 intervaller tar du 10 stenar och räknar ner. En intervall gjord, en sten mindre. 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1. På så sätt lurar du hjärnan till ett positivt tänkande, istället för att tänka 1 intervall gjord, hela 9 kvar o.s.v. Lite som att fokusera på att man redan har sprungit 15 minuter av 30, istället för att tänka att man har 15 minuter kvar av ett halvtimmespass. En form av mental träning, helt enkelt.

Jag brukar ofta göra så här och tycker att det fungerar jättebra. Dessutom får man något att fokusera på, vid sidan av hur ansträngande det är att springa intervallerna – speciellt nu i hettan. Testa!

Mitt insulin och jag i värmen

Mitt insulin och jag har en sak gemensamt: Vi gillar inte höga temperaturer! Insulin ska inte förvaras i mer än 30 värmegrader, och jag skulle säga att det samma gäller mig. (Ha. Ha. Ha.)

Nej, men allvarligt talat. Den här sommaren är extrem på många sätt vädermässigt, och som insulinbehandlad diabetiker får man tänka efter lite gällande hur man hanterar insulinet. Jag har skrivit en del om insulin och värme tidigare (klick och klick!). Själv är jag väldigt noga med att inte lämna mitt insulin i direkt solljus eller i en varm bil. Då har jag mina FRIO-fodral (som finns t.ex. här, ingen reklamlänk) att förvara min livsnödvändiga kumpan i.

Insulin värme

Jag har också läst att man kan ha insulinet i en termos, som man har kylt ned innan man sätter pennorna/ampullerna i. Det har jag inte testat, men det låter ju inte som någon dum idé. Insulinet jag använder i pumpen har fungerat förvånansvärt bra trots den ihållande värmeböljan, men jag är å andra sidan inte den som söker mig till solen så det blir ingen stor exponering för solljuset för mitt insulin.

Har du några erfarenheter, tips och råd gällande insulin och värme? Hur förvarar du ditt insulin när det är riktigt varmt? Har du råkat ut för att insulinet har blivit dåligt i värmen?