Mitt insulin och jag i värmen

Mitt insulin och jag har en sak gemensamt: vi gillar inte höga temperaturer! Insulin ska inte förvaras i mer än 30 värmegrader, och jag skulle säga att det samma gäller mig. (Ha. Ha. Ha.)

Nej, men allvarligt talat. Den här sommaren är extrem på många sätt vädermässigt, och som insulinbehandlad diabetiker får man tänka efter lite gällande hur man hanterar insulinet. Jag har skrivit en del om insulin och värme tidigare (klick och klick!). Själv är jag väldigt noga med att inte lämna mitt insulin i direkt solljus eller i en varm bil. Då har jag mina FRIO-fodral (som finns t.ex. här, ingen reklamlänk) att förvara min livsnödvändiga kumpan i.

Insulin värme

Jag har också läst att man kan ha insulinet i en termos, som man har kylt ned innan man sätter pennorna/ampullerna i. Det har jag inte testat, men det låter ju inte som någon dum idé. Insulinet jag använder i pumpen har fungerat förvånansvärt bra trots den ihållande värmeböljan, men jag är å andra sidan inte den som söker mig till solen så det blir ingen stor exponering för solljuset för mitt insulin.

Har du några erfarenheter, tips och råd gällande insulin och värme? Hur förvarar du ditt insulin när det är riktigt varmt? Har du råkat ut för att insulinet har blivit dåligt i värmen?

Sallatswrap med tonfisk

Vem orkar stå och laga mat i den här hettan? Inte jag i alla fall! Lätt mat är ledordet just nu, när värmerekord efter värmerekord slås. (Urk!)

Salladswrap (0)

Patric trimmade på gården häromdagen, och jag upptäckte plötsligt någon form av sallatsplantor som växte i vasskanten. (Vegetationen var aningen hög där innan, ja…)

Salladswrap (1)

Bladen var stora och frodiga, och jag bestämde direkt att de skulle få hamna i en måltid bestående av sallatswrap!

Salladswrap (2)

Jag gjorde en Cajsa Warg och inventerade skafferiet och trädgården enligt ”man tager vad man haver”-principen, och landade i följande ingredienser till wrapen:

  • Tonfisk i olja
  • Avokado
  • Fetaost
  • Tomat
  • Gurka
  • Citron
  • Rödlök
  • Gräslök
  • Persilja
  • Bladsallat

Salladswrap (3)

Sen var det bara att röra samman allt i en bunke och peppra lite. Om man har tonfisk i vatten kan det vara bra att tillsätta lite olja, kan jag tänka mig.

Salladswrap (4)

Därefter tas ett stort blad och viras runt röran, sen är det klart!

Salladswrap (5)

En mycket lätt och mycket god rätt att äta och tillreda i värmen. Jag behöver nog inte ens tillägga att den är väldigt blodsockervänlig (men det är den).

Medelhavseffekten?

Jag brukar ta upp motionseffekten i tid och otid, men frågan är om inte medelhavseffekten är ännu effektivare för blodsockret. Medelhavseffekten? Vad i all sin dar är det nu igen? undrar ni förstås. Något allmänt vedertaget diabetesbegrepp?

Strand

Alls icke. Medelhavseffekten är kort och gott något jag själv upplever på mitt blodsocker – ibland – vid varmt väder, d.v.s. medelhavsväder. Definitionen skulle väl lyda något i stil med ”varm väderlek med kraftigt blodsockersänkande effekt”. För det är verkligen det jag upplever nu, när vi har temperaturer mellan +25 och 30 grader Celsius. Pust!

Strand låg blodsockerkurva

De flesta av mina blodsockerkurvor har legat ganska lågt under de senaste dagarna, så lågt att till och med jag tycker att de är lite pressade just nu. Jag har gärna ett blodsockervärde på 4, men helst inte under – där kurvan har legat periodvis under de här varma dygnen. Jag mår inte direkt dåligt av att ha så lågt blodsocker, och så länge kurvan är stabil är det okej för mig, men helst skulle jag se att värdet var snäppet högre än 3,5. En frisk person har sällan värden under 4, och det strävar givetvis jag också efter.

Jag förstår att så här låga värden kan vara lite provocerande i diabetesvärlden, där de flesta tampas med för högt blodsocker, men håll i minnet att diabetes typ 1 är en väldigt individuell sjukdom, och att jag med 25 års erfarenhet – utan vare sig insulinchock eller insulinkoma – känner mig ganska lugn med att jag känner min kropp. Just nu är det medelhavseffekten som är på gång här, och jag har stenkoll på mitt blodsocker. Går det under 3,3 larmar min Dexcom, och dessutom känner jag av det, så det är ingen fara på taket!

Hur har ni andra ettor det i värmen? Påverkar värmen era blodsockervärden?

Lyckans ost på paddeltur

Det förefaller synnerligen märkvärdigt att jag inte ger mig ut och paddlar oftare än jag gör, för när jag väl gör det, är det något av det härligaste en människa kan ta sig för en varm sommardag.

Paddling kajak

Skamligt är egentligen ordet för hur sällan jag paddlar, med tanke på att jag bara behöver kolla att kajaken inte är upptagen, skjuta ut den från stranden och äntra den. (Plus givetvis minska på basaldosen i insulinpumpen, se till att jag inte har så mycket aktivt insulin i kroppen och packa en arsenal med diabetesprylar att ha med mig, men det vet ju alla som följer Att vara etta vid det här laget. Det är livet med diabetes typ 1, det.)

Paddeltur svanar

En vacker – och mycket varm – julimorgon plumsade jag så i det våta, för att ta en ordentlig paddeltur. Det första jag möttes av på den spegelblanka sjön var ett svanpar med två ungar, som gled fram i sakta mak. Jag seglade förbi på behörigt avstånd för att inte störa den lilla familjen.

Paddling diabetes mellanmål

Jag hade minskat på basaldosen i pumpen före jag gav mig ut, men mitt blodsocker sjönk ändå snabbare än förväntat, så jag tog mig en paus på böljan den blågröna och mumsade i mig en banan som jag hade tagit med för att höja blodsockret.

Paddling med kajak

Snart var jag beredd att greppa paddeln igen, och färden fortsatte. Jag hade bestämt mig för att den här turen skulle bli en riktig söndagstur, så jag stannade och fotograferade, doppade händerna i vattnet och njöt av utsikten mer än något annat. Om jag tar i allt vad jag orkar har jag paddlat den här rutten på en timme och fyrtiofem minuter (om jag minns rätt), men idag tog det närmare tre timmar. Helt planenligt, här skulle njutas!

Paddling hav

Och det fanns, som vanligt, så mycket att njuta av! Sådana här stunder slås jag av vilken lyckans ost jag ändå är, som kan göra sånt här trots min diabetes. Det är verkligen inte lätt att ha diabetes typ 1 alla gånger och jag tycker att man måste få beklaga sig och förbanna den eländiga sjukdomen ibland, men det finns också stunder när jag är så tacksam över att jag fortfarande får må så bra, och att jag faktiskt kan göra det mesta jag vill (med en del planering).

Paddling Pargas
Paddling är, sanna mina ord, livet på en pinne! En av orsakerna till att jag gillar min hemstad så mycket är just naturen. Den åboländska skärgården är helt fantastisk – och jag får bo här. Typ 1-diabetes eller inte, naturen finns alltid där (även om jag oroar mig väldigt mycket för klimatförändringar och allt som hör till det, men nu ska jag inte förstöra det här inlägget med sådana dystra tankar. Man får försöka dra sitt strå till stacken och bidra till en mer hållbar värld så gott man kan). 

Paddling med diabetes typ 1

Fortare än kvickt (ja, eller efter tre timmar, men allt är ju relativt) var jag vid hemstranden igen. Armarna fick sig en rejäl omgång, fast det var så gott som vindstilla och således inte så tungt att paddla. Jag testar förresten ett nytt ställe för min Dexcom igen. Den här gången har jag placerat klumpen på insidan av armen, och även om den skaver lite mot kroppen är det faktiskt inte alls ett så dumt ställe. Vi får se hur länge sensorn hålls kvar här, jag är inne på dag sex nu. Jag kom förresten tillbaka från paddelturen med en riktig flytvästbränna, underbart. Haha!

Paddling i Pargas

Mellanmålstips med gurka

En dag sa det bara pang och plötsligt hade jag en rejäl gurka i växthuset.

Gurka Växthus

Där hängde den så fint och såg ut att bara vänta på att bli uppäten. Fler är dessutom på väg!

Gurka

Ett riktigt präktigt exemplar, som jag ännu inte vet vad jag ska tillreda av. Kanske blir det en smörgås med gurka som ”bröd”, eller så försöker jag mig på att göra grönsaksrullar med gurka istället för zucchini. En helt vanlig sallad med gurka och andra goda ingredienser så som melon, rödlök, avokado, tomat och kanske lite äpple skulle inte heller vara fy skam. Oavsett kommer den att bli en del av ett delikat och blodsockervänligt mellanmål, det ska jag se till!

Har du några tips på något smaskigt man kan göra av en gurka?

Ett mindre lyckat experiment

Hur gick mitt lilla experiment med Dexcom G4 på bröstet? undrar ni förstås ivrigt. Nja, inte så bra, kan jag tyvärr meddela.

Dexcom bröst

De första dagarna fungerade sensorn felfritt, men redan på dag fyra började den tappa kontakten. Dag fem meddelade den sensorfel och slutade fungera av sig själv. Jag testade att starta om den, men då visade den bara ??? så det var tyvärr helt finito. Dessutom lossnade den lilla tråden från själva sensormojängen när jag hade dragit ut den, och det känns ju lite så där med tanke på att den i värsta fall kunde ha blivit kvar under huden. Usch, det vill man ju verkligen inte riskera!

Dexcom G4 sensorfel

Det irriterar mig att experimentet misslyckades eftersom jag gillade att ha sensorn på bröstet. Den var knappt i vägen alls, och jag kände mig mycket friare eftersom den inte stötte i någonstans eller kändes utsatt på något sätt. Den låg tryggt under dubbla lager kläder, för det mesta i alla fall.

Nu vet jag inte om jag vågar ge brösten en ny chans, eller om jag ska återgå till armarna direkt. Eller om jag testar någon annan kroppsdel som omväxling. Svåra val man har…

Möviken runt 2018

Jag fascineras över att en kvinna i min – ändå relativt mogna – ålder kan vara så otroligt dum att hon nekar att vara nöjd med sin insats utifrån de förutsättningar hon har. Och ja, självklart talar jag om mig själv. I år hade jag inga prestationsinriktade mål på Möviken runt, jag ville bara genomföra loppet och gå i mål. Delta och ha roligt. Och det hade jag! 

Möviken runt 2018 diabetes

Ändå grämde det mig i efterhand att jag sprang på en bottentid. I år valde jag dessutom att delta som motionär och inte i tävlingsklassen, så min tid registrerades bara i min egen klocka, men tydligen räckte det för att mina tävlingsinstinkter skulle racka ner på min prestation.

Även om min tid var ca två minuter långsammare än min hittills sämsta tid på rutten, borde jag kunna inse att det var mer än bra gjort. Om någon annan berättade att hon har gått igenom det jag har genomlidit under våren skulle jag aldrig vara så hård mot vederbörande, men mot mig själv går det tydligen bra – och jag vet att jag inte är ensam om att känna så här. Fasiken, här finns verkligen mycket att jobba på för mig och alla andra som känner igen sig. Good enough, lagom räcker och så vidare.

Möviken runt 2018 Blodsockerkurva

Blodsockermässigt kan jag verkligen säga att jag vann. Bästa kurvan någonsin, såväl före som under loppet. Jag inledde med ett blodsocker på 7 och avslutade på 7, vilket egentligen är helt fantastiskt när jag tänker efter. Nästan 11 kilometer löpning och inte en topp eller dal på kurvan. (Att blodsockret sjönk lite för mycket några timmar efteråt beror på en lite för sent intagen lunch, men sånt får man leva med.)

Möviken runt 2018

Det roligaste i år var att jag hade en bundsförvant med mig till loppet! En av deltagarna i Motionera med diabetes har blivit så biten av löparflugan att hon valde att ställa sig på startlinjen tillsammans med mig på Möviken runt. Jätteroligt! Förhoppningen är att kunna delta i flera lopp tillsammans framöver.