Det där på armen – Dexcom G4

Ibland glömmer jag att många som läser Att vara etta inte lever nära diabetes typ 1. Ju längre jag har bloggat, desto mer trampar jag på i mina egna spår och förbiser att det är ett flertal som faktiskt inte vet vad det är tanten – och jag – har på armen. Idag tänkte jag därför förklara vad CGM-systemet jag använder är för något. CGM står för kontinuerlig glukosmätning (continuous glucose monitoring) och jag använder mig av en produkt som heter Dexcom G4. Jag får allt via sjukvården, för närvarande två sensorer per månad (äntligen!).

Dexcom G4 sändare

Det som syns utanpå armen är alltså en sändare, den jag håller i på bilden ovan. Den kopplas ihop med en sensor, som mäter blodsockret (eller egentligen vävnadsglukosvärdet, det är ca 5-10 minuters fördröjning på vävnadsglukosvärdet jämfört med ett stick i fingret, så det är en viss skillnad på vävnadsglukos och blodglukos) och skickar det till en annan enhet, i mitt fall min insulinpump. I pumpen kan jag se blodsockerkurvan (eller ja, vävnadsglukoskurvan) och med pilar följa vartåt blodsockret är på väg.

Dexcom G4

Sensorn består av en tunn tråd, som skjuts in under huden. Den syns lite dåligt på bilden för den är så liten. Varje sensor är godkänd för användning sju dagar, men jag startar om mina och använder dem så länge det går. Nuförtiden har de hållit omkring två veckor på mig om jag har dem på armarna, fast de egentligen bara är godkända att användas på magen. Jag applicerar mina sensorer själv, det är ingen konst när man har lärt sig hur man ska göra (klicka här för att i text och bild se hur jag applicerar en sensor). Och ja – ibland gör det ont att skjuta in den, ibland blöder det, men för det mesta går det ganska lätt och smärtfritt.

Blodsockerkurva insulinpump

När sensorn är på plats under huden behöver den två timmar på sig att starta upp, och sen ska den kalibreras med två blodsockervärden innan den börjar fungera. Ibland kan det dröja ett tag innan den visar rätt värden, men generellt tycker jag att systemet fungerar väldigt bra på mig. Sensorn ska fortsätta kalibreras med blodsockervärden två gånger per dag med tolv timmars mellanrum, vilket innebär stick i fingrarna och inmatning av blodsockervärdet i handenheten (i mitt fall pumpen).

Vad är det som är så bra med CGM, då? För min del skulle jag säga att larmen är något av det bästa. Jag älskar att få larm om när blodsockret stiger eller sjunker kraftigt, eller om det går under den inställda gränsen för högt eller lågt. På så sätt kan jag undvika farliga situationer så som insulinkänningar och ketoacidos, och har möjlighet att parera med mat och insulin beroende på vad som behövs. Det är en stor trygghet. Självklart är det också skönt att inte behöva sticka sig i fingrarna lika ofta som när jag inte har CGM. Visserligen är Dexcom G4 inte godkänd för att ersätta blodsockermätaren, och jag måste alltid ha i bakhuvudet att sensorn inte nödvändigtvis visar rätt värden, men oftast har jag så pass bra koll att jag vet när det lönar sig att dubbelkolla med ett blodsockervärde, och det är ganska sällan det behövs för mig.

Fråga gärna om du undrar över något gällande CGM-systemet och Dexcom G4!

En reaktion på ”Det där på armen – Dexcom G4

  1. Pingback: Diabetesvänner i Nagu – Ninas diabetes

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s