Spännande tider

Nu nalkas spännande tider. Inte nog med att vi snart får ställa om klockan och jag får tampas med omställningen till sommartid med mitt blodsocker – jag ska också snart börja ett nytt jobb. Jag kommer att vistas på universitetet precis som tidigare, och också få möjlighet att jobba lite med min forskning, men min huvudsakliga anställning kommer under en liten tid att vara en annan än den jag har idag som stipendieforskare.

MariaJ

High five för spännande tider!

Dessutom väntar någonting mycket nervkittlande för mig imorgon. Jag har varit över havet (till Sverige, med andra ord) och presenterat min forskning om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1 i olika omgångar. I Tammerfors har jag presenterat på engelska på en konferens, men imorgon väntar min första presentation på finska – verkligen en utmaning! Jag är väl inte direkt oäven på finska, men på en akademisk nivå känns finskan nästan ännu mer utmanande än engelskan. Jag får återkomma till hur det gick efteråt! 

Grillkorv och Mifu – om valen man gör

I lördags hade vi ett välsignat väder här. Vad passar väl bättre än att inleda grillsäsongen ute på isen? tänkte vi. Sagt och gjort. Det har vi gjort någon gång förr om åren, men jag vill minnas att det var flera år sen sist.

Grillkorv

Grillen hade brakat ihop ute i lidret under vintern, men det gick att tillaga maten fast benen hade trillat av. Till sommaren får det nog ändå bli en ny grill.

Sallad

Vi hade en hel del annat än bara grillkorv och sallad, men allt fastnade inte på bild. Vi var heller inte bara två personer om att äta åtta grillkorvar. (Det skulle ha kunnat bli lite väl mastigt.)

Mifu

Dagen därpå tillagade jag Mifu, ett vegetariskt stekbart matprotein. Strimlorna innehåller bara 0,8 gram kolhydrater per 100 gram, så det är perfekt blodsockervänlig mat (liksom även grillkorvarna, faktiskt. En korv med hög kötthalt höjer knappt mitt blodsocker alls).

Jag upplever förresten att det är ganska svårt att hitta en balans i kostvalen jag gör nuförtiden – inte för att det inte finns alternativ, utan för att det finns så många. Jag får nästan lite ångest ibland när jag tänker på alla goda val man borde göra: tänka miljövänligt, etiskt, hållbart, äta nyttigt, utan tillsatser, ekologiskt, socker- och glutenfritt, värna om djurhållning, handla lokalt etc. Väldigt viktiga frågor, absolut, men det blir så svårt att alltid vara så medveten och hela tiden försöka göra rätt. För egen del famlar jag runt lite, men försöker ändå alltid prioritera att tänka blodsockervänligt.

Hur tänker ni andra kring mat och alla val kopplade till mat?

Hugo och hans vänner

Ni minns Alice? Hon som upplevde ett svängande blodsocker vid sockerbelastning? Och skrev ett otroligt fint inlägg om hur hon fick en helt annan respekt för personer som lever med diabetes efter det. Precis den sortens förståelse man som typ 1-diabetiker så många gånger önskar få av sin omgivning.

Nu har Alice gjort någonting så himla fint att jag bara måste hjälpa henne att sprida det. Hon har, i samarbete med Project Liv rf, startat en insamling till förmån för barn med diabetes. Insamlingen går under namnet #hugoochhansvänner. Namnet kommer från Alices kusins son Hugo, som var 1 år och 9 månader när hans bukspottskörtel för alltid gav upp och hela familjens vardag kullkastades. Hugo var inte ens två år gammal när han fick diagnosen diabetes typ 1. Resten av sitt liv ska han leva med sin kroniska följeslagare, precis som alla andra små barn som får diagnosen som förändrar deras liv för alltid.

#Hugoochhansvänner

Så här skriver Alice:

Därför vädjar jag till dig, som fick lotten i livet att ha en fungerande bukspottskörtel – som inte behöver fundera ut kolhydrater i varje sak du stoppar i munnen, som inte behöver oroa dig över om ditt barn springer iväg och leker utom synhåll med andra barn, som inte behöver vaka varje natt vid ditt barns sida och träget försöka få denne att ta en slurk trip i sömnen, osv osv – av dig ber jag en sak. Skänk en liten slant, alla har vi råd att ge en liten summa. Lämna bort dendär chokladstången i kassan eller dendär chipspåsen till fredagsmyset eller dedär tulpanerna. Många bäckar små… Och när du donerat, vilket du gör HÄR, så dela gärna budskapet om insamlingen på sociala medier genom att använda #hugoochhansvänner.

Tillsammans gör vi skillnad.

Så himla fint initiativ! Världen behöver verkligen fler medmänniskor som Alice.

Förebyggande yoga

Allt trippande på isgatorna i torsdags förde också med sig något annat än den efterlängtade motionseffekten på blodsockret, nämligen otroligt onda benhinnor. Dels har jag sprungit så lite i februari och mars (men skidat desto mer), dels var det så halt att jag nog spände kroppen på ett annat sätt än den är van vid när jag sprang, för att inte dratta på ändan.

Runner's Yoga

Därför satt det fint med lite Runner’s Yoga with Adriene, en av mina favorityogainstruktörer på YouTube. Jag har gjort nästan alla pass i hennes 30 dagars yogautmaning, och en hel del av passen i True-serien. Jag har yogat för olika instruktörer genom åren och brukar göra det själv hemma, men när jag inte orkar tänka så mycket är det skönt att klicka igång en video och följa någon annans instruktioner. Adriene har trevliga pass i kombination med en lättsam och humoristisk stil, så jag kan varmt rekommendera hennes kanal.

Tillsammans med lite ormsalva och ett par sleeves med kompression kändes benen bättre efteråt. Jag vill verkligen inte dra på mig en benhinneinflammation, så nu är det förebyggande insatser som gäller!

 

Hurra för motionseffekten!

Vad jag älskar motionseffekten på mitt blodsocker! Efter löppasset i torsdags såg min blodsockerkurva ut så här hela fredagen:

Motionseffekt blodsocker

Det finns knappt något bättre än att se en så här fin kurva, och så mår jag ju så mycket bättre när blodsockret är stabilt också. Synd nog är det inte så många dagar i månaden kurvan ser ut så här, men man får glädjas åt det lilla.

Ömsesidig respekt

Mitt inlägg om sprutans symbolvärde kan väcka en hel del tankar. Vissa kan tycka att det är riktigt obehagligt med sprutor, och det får man som diabetiker ha förståelse för, tycker jag. Jag hade inte heller så varma tankar inför injektioner när jag själv insjuknade, men jag var så illa tvungen att vänja mig – utan sprutorna skulle jag ju ha dött. Jag har vänner och bekanta som upplever att de mår dåligt av att se sprutor, nålar och blod, och det är självklart någonting jag respekterar.

Blodsockermätare

Samtidigt måste jag ta hand om mig själv och min diabetes, och för att kunna göra det behöver jag handskas med sådant som involverar sprutor, nålar (och ibland blod). Till syvende och sist handlar det väl ändå om ömsesidig respekt. Jag trycker inte upp sprutor och nålar i ansiktet på någon, och den som tycker att det är obehagligt kan titta bort medan jag använder mitt vårdmaterial. Det går snabbt och kan göras diskret, utan att det ska behöva döljas (eller jämföras med ett tampongbyte!).

Anser jag. Vad anser du?

Vinterlöpning på halkbana

Ikväll ska det bli åka av! Förhoppningsvis inte bokstavligen, men det känns som om det finns en risk för att vi får åka kana när vi (äntligen!) inleder den gemensamma Motionera med diabetes-träningen inför Kuntovitonen. Det är nämligen snorhalt ute!

Vinterlöpning

Jag garderar mig med mina trailskor och broddar – och hoppas att det räcker. Ikväll ska vi nämligen träna korta intervaller. Passet är uppdelat i tre delar: löpskolning, intervaller och nedvarvning/stretch.

Vinterlöpning broddar

Om någon här i trakten känner sig manad att komma med är det fortfarande fritt fram, alla är välkomna!