Kamratstöd med Sockertopparna

Ikväll är det äntligen dags för en träff med Pargas Sockertoppar. Det känns som en evighet sen jag har träffat dem sist, och det ska bli så skönt med lite kamratstöd i blodsockerkampen!

Som yngre insåg jag aldrig nyttan med att umgås med andra med diabetes typ 1. Jag antar att det hänger ihop med att jag överhuvudtaget inte har kunnat förknippa mig själv med bilden av den stereotypa diabetikern (den som jag själv har konstruerat i mitt huvud). Ju mer jag har umgåtts med andra typ 1:or, desto mer har jag insett vikten av kamratstödet.

Stereotyp diabetiker

Skuggan av en ”stereotyp diabetiker” på promenad med sin hund en sommarkväll.

Vi är alla individer och det finns ingen stereotyp DIABETIKER så som jag har föreställt mig, och tagit avstånd ifrån. Att dela samma diagnos förenar oss och gör det möjligt för oss att få hjälp och stöd från varandra, oavsett om vi är väldigt olika – eller kanske väldigt lika – i övrigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s