Mot påsklovet!

Nu loggar jag snart ut från Att vara etta och tar ett välbehövligt påsklov. Ikväll väntar ett pass långa intervaller med Motionera med diabetes-gänget, men efter det tänker jag slänga upp benen på soffan och vila ut i några dagar. Så skönt det ska bli!

Glad påsk

Efter påskhelgen börjar jag mitt vikariat som universitetslärare. Det här innebär att jag kommer att prioritera ner bloggen lite grann en tid framöver. Jag måste fokusera på det nya jobbet, och vid sidan av det på min forskning (så att den också framskrider!). Däremellan vill jag självklart hinna med träning, familj – och vila. Den senaste tiden har jag varit tröttare än vanligt, och jag försöker lyssna på kroppen och i mån av möjlighet lyda den. Det brukar löna sig i det långa loppet. Jag kommer med andra ord inte att vara lika aktiv här under en period, men några inlägg då och då ska jag nog sticka in.

Passa på att följa Att vara etta så får du ett mail till din e-post varje gång jag publicerar ett inlägg, eller fortsätt helt enkelt titta in här då och då.

Glad påsk på er alla!

Påskägg och diabetes

Att vara etta besöks just nu av många som hamnar här för att de har googlat på ”påskägg och diabetes”, eller andra liknande sökord. Det kan verkligen vara en djungel det här med vad man ska ge till barn med diabetes typ 1, och jag har skrivit ganska mycket om ämnet tidigare år. Så här och så här (klick! klick!) resonerar jag, men kom ihåg att det inte finns något rätt eller fel i den här frågan. Mycket är individuellt och alla familjer gör olika, utan att något för den skull behöver vara fel.

Påskägg

Jag är av den åsikten att varken barn med eller utan diabetes behöver få så mycket sötsaker, varken till påsk eller annars. Inte för att någon skulle få diabetes typ 1 på grund av för mycket godis och socker (den myten kan vi sticka hål på direkt!), utan för att det inte är nyttigt för någon med kilovis med socker, och för att en hel massa andra sjukdomar (däribland vissa sorter av diabetes typ 2) som allt fler drar på sig idag bevisligen är livstilsrelaterade. Eftersom jag på nära håll har sett vad så kallade livsstilsrelaterade sjukdomar kan föra med sig, är det ingenting jag vill bidra till.

Beroende på barnets ålder kan man istället hitta på många roliga saker att ge, som inte nödvändigtvis behöver påverka blodsockret negativt. En pixibok och ett par hemstickade sockor till de allra minsta, kanske en fluffig påskkyckling och pysselsaker till de lite äldre. Kanske ett litet chokladägg, för den som upplever att det är viktigt att ge någonting ätbart. Det måste ju inte vara ägg fullproppade med massor av socker och sötsaker, varken till barn med eller utan diabetes. 

Huvudsaken är att barnet med diabetes inte behöver känna sig utanför, och det fungerar faktiskt ypperligt att ge samma sak till syskon i en familj. Fråga min bror; jag tror inte han någonsin har upplevt att han gick miste om något bara för att jag har diabetes typ 1. Vi fick små leksaker, böcker eller något vi önskat oss, och kanske en enstaka – sockerfri – godbit till påsk båda två – och det fungerade alldeles utmärkt.

Kycklingfylld paprika

Häromdagen lagade Patric fylld paprika. Det blev lite över, så jag värmde det och åt till lunch igår när jag jobbade hemifrån. Perfekt snabbmat! Speciellt för mig, som inte behövde göra något mer än värma upp resterna!

Fylld paprika

Inuti paprikahalvan finns kyckling (liksom på sidan om, eftersom det blev en del över som inte rymdes in), soltorkade tomater och fetaost, och ovanpå lite bacon. Till det lagade jag kål i ugn och skar upp en tomat, och så hade jag en dressing gjord på en bas av turkisk yoghurt. En utomordentligt blodsockervänlig och god lunch!

Identitetskris

Jag har insett en hel del om mig själv och min diabetes sen jag började blogga. Ytterligare en dimension medförde min forskning om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1. Man skulle kunna tro att det bara är givande och upplyftande med nya insikter, men det är mycket som inte har varit så lätt att inse för mig.

Bland annat har jag mer och mer börjat förstå varför jag ofta har så svårt att hantera möten med sjukvården. I mötet med läkarvetenskapen är jag patient, jag är på sätt och vis i underläge, och jag är (eller betraktas åtminstone som) mer eller mindre sjuk.

Det här är svårt för mig, eftersom jag i min vardag oftast betraktar mig själv som allt annat än sjuk. Jag har alltid haft svårt att identifiera mig själv som en diabetiker, för jag är ju inte en sån (vad nu det ska betyda!).

MariaJohanssson

I möten med sjukvården triggas tankar kring min sjukdom och mitt liv som jag har svårt att förlika mig med. Jag klarar mig bra i min vardag (bara jag får mitt vårdmaterial!) och jag ser inte min autoimmuna diabetes som ett hinder, men när jag konfronteras med en (tillskriven) identitet som sjuk blir det jobbigt.

Är det någon annan som har liknande tankar kring det här?

Sommartid igen

Vädret antyder inte ens det allra minsta att det är dags för sommartid, men kalendern påstår det.

Sommartid

Den senaste tiden har jag vaknat okristligt tidigt om mornarna, så jag hoppas att jag kommer i fas vid tidsomställningen. Hur mitt blodsocker reagerar återstår att se, men jag hoppas på det bästa. Ibland har jag haft det märkligt svårt att få basaldoserna att matcha med övergången till den nya tiden, men det kanske går smidigare i år? Vi får se!

Vårmöte och jubileumskaffe

Som jag har nämnt tidigare fyller Diabetesföreningen i Åboland 30 år i år. Idag är det dags för vårmöte, och i samband med det bjuds närvarande medlemmar på jubileumskaffe och tårta. Festligt värre!

Melontårta

Mig veterligen blir det inte en melontårta, som den på bilden, men den som blev sugen på tårta kan ju testa att laga melontårtan. Eller en melonpizza, det är nästan ännu bättre!

Ykköstyypin diabetes – Diabetes typ 1

Jahapp, hur gick det med presentationen igår, då? Nå, nu är den som presenterade kanske inte rätt person att fråga (man borde väl kolla med publiken!) men ur mitt perspektiv kändes det jättebra. Skönt!

Sairauskertomuksia

”Sjukdomsberättelser om diabetes typ 1” var min rubrik.

Jag presenterade min forskning på Kulttuurin ja terveyden tutkimusyksikkö vid Turun Yliopisto (Åbo Universitet). Jag berättade om vad jag jobbar med, om mitt material och om vad jag har kommit fram till hittills, och så fick åhörarna ställa frågor. Jag fick också värdefull respons på hur jag kan gå vidare, och sånt är alltid guld värt i forskarsammanhang.

Sairauskertomuksia ykköstyypin diabetes

Diabetes typ 1 – Ykköstyypin diabetes (eller tyypin 1 diabetes) på finska.

Ni känner säkert igen bakgrundsbilderna från bloggen. Det är en av fördelarna med att själv ha samma sjukdom man undersöker, man har tillgång till relevant ”rekvisita” för olika tillfällen. Haha!