Dyrt med CGM?

Livet går vidare för mig, och så också det eviga kämpandet som är kopplat till min diabetes. Ibland blir jag så trött på det, och situationen hjälps inte direkt upp av att jag inte enbart ska kämpa med mitt blodsocker – jag ska också kämpa för att få det vårdmaterial jag behöver.

Mitt HbA1c (långtidsblodsockervärde) är bra; det har de senaste åren motsvarat ungefär vad en person utan diabetes har, men det ligger så många faktorer bakom det. Dels är det all träning jag gör, dels är det vardagsmotionen och min ganska nitiska inställning till kost, dels är det ett sjujäkla analyserande och funderande kring insulindoser och inställningar. Och så är det min insulinpump, och kanske det viktigaste: min CGM. Min Dexcom G4 mäter kontinuerligt vävnadsglukosvärdet och skickar det till min pump, så jag (med ca 5 minuters fördröjning) kan se vartåt blodsockret är på väg och dessutom får larm om det. Det är helt ovärderligt för mig.

Diabeteslehti

I det senaste numret av Diabetesförbundet i Finlands medlemstidning fanns en artikel där de tre glukosmätningssystemen Dexcom G5, Freestyle Libre och Senseonics Eversense testades. Prisuppgifterna för de olika systemen fick mig att hicka till. Nu har jag visserligen inte Dexcom G5 utan G4 som är lite billigare, men ett sensorpaket med fyra sensorer kostar 370 euro och en sändare 329 euro, enligt tidningens uppgifter. Så. Himla. Dyrt. Tänkte jag. Först.

Diabeteslehti glukosmätning

Men så tänkte jag lite till. Om jag har tillgång till det här vårdmaterialet, som bevisligen bidrar till ett bättre HbA1c (vilket i sig minskar risken för följdsjukdomar) och utifrån mina egna erfarenheter ökar min livskvalitet alldeles enormt, då kanske det i slutändan inte alls blir så mycket dyrare.

För ponera följande:

Jag behandlas med insulinpump och CGM och mår så pass bra att jag orkar jobba och prestera mycket mer än jag gjorde utan det här vårdmaterialet. Jag kan ta mig an förenings- och frivilligarbete och bidra samhälleligt så mycket mer än jag någonsin har orkat tidigare. Jag är en betydligt trevligare och piggare person privat och jag håller mig friskare och slipper följdsjukdomar så jag på sikt kan vara kvar i arbetslivet längre. Istället för att gå runt med en ständig trötthet, oro över risk för hypoglykemi, minskad livskvalitet och kanske följdsjukdomar som leder till att jag inte kan jobba. Om jag får njurproblem eller nedsatt syn (vilket är vanliga följdsjukdomar för typ 1-diabetiker) blir jag snabbt så mycket dyrare för samhället än preventiv vård i form av kontinuerlig blodsockermätning någonsin är.

Ibland blir jag så trött på att känna mig som en kostnadspost i någon kalkyl. Det är som om jag straffas för att jag tar hand om mig själv; jag sköter mig för bra för att prioriteras. Jag betalar gladeligen skatt, jag vill hålla mig i form så länge som möjligt och jag har en massa att bidra med yrkesmässigt och privat. Kan jag bara få göra det? Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s