Prestationskrav vid diabetes typ 1

Ibland känns det som om livet är en enda prestation. Det gäller förmodligen för allt fler i dagens samhälle, men jag upplever det extra starkt kopplat till min typ 1-diabetes. Nu är allt så transparent och synligt – på ett helt annat sätt än det någonsin har varit förr.

Maria Johansson diabetes

Ta blodsockerkurvorna till exempel. Förr hade jag ingen aning om på vilken nivå mitt blodsocker låg om jag inte mätte det, men nu ser jag kurvan hela tiden. Jag skulle aldrig vilja vara utan min CGM, men visst för det med sig en viss press och stress och vilja att prestera finare blodsockerkurvor när man ser dem 24 timmar om dygnet. Det är såklart bra för kroppen med ”normala” blodsockervärden på ett rent fysiskt plan, men kanske inte alltid på ett psykiskt. För det ligger ett sjuhelsikes jobb bakom låga och stabila blodsockerkurvor, åtminstone bakom mina.

Diabetes prestation

Nuförtiden när jag kastar upp fötterna på sofflocket (eller i sängen) följer blodssockerkurvan med. Det gjorde den ju i och för sig alltid förr i tiden också, skillnaden är bara att jag kan se den om jag vill nu. Den är bara ett klick bort. Och det stressar mig lite grann, för det finns alltid något att förbättra i blodsockerkampen.

Hur är det med er andra som har diabetes typ 1, stressas ni av er diabetes och era blodsockerkurvor? 

Diabetes och tandvård

Jag fick en förfrågan om att skriva om diabetes typ 1 och tänder, och idag tänkte jag därför göra det. Roligt med engagemang och förslag på inlägg!

Tandård

Egentligen är jag kanske fel person att skriva om tänder och diabetes för jag har aldrig haft några problem med mina tänder, varken kopplat till min diabetes eller annars. Det kan hänga ihop med att min mamma är tandhygienist, så jag har redan från start haft en god tandvård. Att jag dessutom aldrig fick äta socker och sötsaker som barn p.g.a. min diabetes (så var det ”förr”!) har förmodligen bidragit till att jag inte har haft några hål i tänderna.

Tuggummi

Faktum är ändå att problem med tänderna är vanligare vid diabetes. Det anses kunna bero på olika saker, och underlättas knappast av att man kan bli tvungen att småäta mellan måltiderna för att få upp låga blodsockervärden (det gör naturligtvis även jag, när det behövs!). Hur tänker jag då kring tandvård? Jag följer såklart min mammas råd och gör alltid följande:

  1. Borstar tänderna (minst) morgon och kväll.
  2. Använder tandtråd.
  3. Tuggar xylitoltuggummi efter – nästan – varje måltid.
  4. Går till tandläkaren regelbundet.
  5. Äter så lite sött som möjligt, och om jag gör det tar jag xylitoltuggummi efteråt.
  6. Försöker äta regelbundet och nyttigt och ge tänderna tuggmotstånd. Morötter är en favorit!

Diabetes tänder

Nu är jag ju heller ingen perfekt människa, så visst gör jag också sådant som är mindre bra för tänderna. Jag dricker light-läsk, te och ibland kaffe, och ibland när jag har lågt blodsocker om nätterna äter jag utan att borsta tänderna efteråt. Annars brukar jag sträva efter att alltid antingen ta ett tuggummi eller borsta tänderna ett tag efter att jag har ätit något blodsockerhöjande, men så ambitiös att jag kliver upp mitt i natten och gör det är jag inte. Vid lågt blodsocker på natten tar jag oftast glukostabletter – inte bra för tänderna! Det händer ändå hyfsat sällan numera, som tur är.

Summa summarum tror jag att man kan påverka en hel del när det gäller tandvård vid diabetes, men sen är det väl som med alla följdsjukdomar och komplikationer att mycket är individuellt och genetiskt. Den som har diabetes och problem med tänderna uppmanar jag att kontakta tandvården och söka hjälp! Jag vet att många inom tandvården kan vara okunniga kring typ 1-diabetes och jag har själv stött på fördomar just där, men då gäller det nog bara att försöka förklara hur det ligger till (”ja, jag måste äta på natten ibland om jag har lågt blodsocker!”) för att öka kunskapen kring hur det är att leva med diabetes typ 1.

Tomater med parmesan i ugn

Tomater

Det är ett tag sen jag har experimenterat i köket, men nu har jag gjort någonting gott och blodsockervänligt som jag tänkte dela med mig av!

Tomater skivade

Skivade tomater med örter och parmesan, hur låter det? Mumsigt? Ja! Blodsockervänligt? Ja!

Tomater i ugn

Det är så enkelt att minsta barn (som kan hantera en kökskniv) kan tillaga det. Man skivar bara tomaterna, öser på med torkade örter och kryddor (jag hade basilika, vitlök, oregano och lite salt och peppar) och så ringlar man olivolja på. Överst toppar man med ett lager parmesan.

Tomater med parmesan

Så in ugnen på 200 grader i ca 10 minuter eller tills osten börjar bubbla lite lätt. Serveras gärna som tillbehör till en måltid, eller som kvällssnacks.

Invalidavdrag vid diabetes

Igår skrev jag om hjälpmedel och vårdmaterial, och kom ganska osökt in på funktionsnedsättning och invaliditetsgrad vid diabetes. 

Invalidavdrag diabetes

I Finland klassificeras diabetes typ 1 utan komplikationer som en 40%-ig invaliditetsgrad sedan år 2011. Man kan ansöka om invalidavdrag retroaktivt för fem år. Själv lämnade jag in mitt B-intyg för några år sen. 

Även om jag personligen har lite svårt att förlika mig med tanken på att min sjukdom innebär en funktionsnedsättning, tycker jag definitivt att invalidavdraget är berättigat. Jag behöver bara ta en titt på min egen vardag för att inse att jo då, visst påverkas jag så till den grad av min sjukdom att 40% från full funktion definitivt kan närma sig sanningen – vissa dagar till och med mer (och vissa kanske lite mindre). Det här är säkert väldigt individuellt, men med över 25 år med diabetes i bagaget tycker jag att det känns ganska rimligt, åtminstone i mitt fall.

Hjälpmedel eller vårdmaterial?

Vissa begrepp används (även av mig) ganska oreflekterat. Ett sådant som jag har fastnat vid på senare tid är ”diabeteshjälpmedel”. Jag har själv använt mig av begreppet ”hjälpmedel” när jag syftar på mitt vårdmaterial i form av blodsocker- och ketonmätare, teststickor, lancetter, förbrukningsartiklar till insulinpumpen, sensorer etc.

Diabetes typ 1 vårdmaterial

Ju mer jag reflekterar över begreppet ”hjälpmedel”, desto mer ogillar jag det. Vadå hjälpmedel? Det är ju livsuppehållande material, som de facto beskrivs mycket bättre med begreppet vårdmaterial än med hjälpmedel. Hjälpmedel för tankarna till något man kan klara sig utan, något som inte direkt behövs men kan vara till nytta – kanske till och med något lite lyxigt?

Jag antar att begreppet diabeteshjälpmedel kan ha vuxit fram i ett sammanhang där det inte är önskvärt att diabetes betraktas som funktionsnedsättande. Hjälpmedel låter mycket friskare än vårdmaterial, det får man ju ändå hålla med om. Samtidigt innebär min sjukdom, diabetes typ 1, en funktionsnedsättning. (I Finland klassas den varaktiga invaliditetsgraden vid typ 1-diabetes utan komplikationer till 40%.) Oavsett om jag vill det eller inte är jag beroende av vårdmaterial, inte enbart av hjälpmedel.

Vad säger ni andra, använder ni er av hjälpmedel eller vårdmaterial? Eller något helt annat? Diabetestillbehör? Förbrukningsartiklar? 

Insulin i kallt väder

Det är kallt här nu. I tidningen stod det att det utlovas ”arktisk kyla” i mina trakter. Kallt – men ganska skönt på sitt sätt, tycker jag. När solen värmer samtidigt som Kung Vinter (ni har väl läst er Elsa Beskow?) nyper mig i kinderna känner jag livet i mig.

Insulin och kyla

Ampullen på bilden har jag fyllt med vatten. Inget slöseri med insulin här inte!

Insulinet tycker däremot inte om Kung Vinter. Det är lite småjobbigt att hålla insulinet varmt när kvicksilvret sjunker, speciellt de extra insulinpennorna jag släpar på. Jag har dem i en neccessär i min väska och försöker tänka på att inte lämna dem i bilen, men medan jag och väskan är utomhus är de ju också det. Kanske inte så bra…

Insulinet i pumpen tycker jag att det är lättare att hålla varmt. Det fungerar bra för mig att ha pumpen i ett AnnaPS-linne eller i ett FlipBelt (eller bara i byxlinningen närmast kroppen), oavsett om jag tränar eller är ute på en hundpromenad.

Insulin i kyla

Den använda ampullen har varit i min insulinpump, så den här tjocka nålen är således ingenting jag behöver sticka i mig. Tur!

För två år sen gjorde jag ett litet experiment med insulinet i kylan. Jag blev förvånad över att fruset och upptinat insulin såg precis likadant ut som vanligt, så det gäller nog att se upp. På Diabetesförbundets sidor kan du läsa mer om hur insulinet reagerar i kyla och värme och hur du ska hantera insulinet vid kalla temperaturer.

Kuntovitonen 2018 – Nu kör vi!

Nästa vecka är det dags! Då inleder vi träningen inför Kuntovitonen 2018. Vilka vi? Jo, alla som vill! Du behöver inte alls ha diabetes för att vara med! Arrangör är Diabetesföreningen i Åboland och jag – i egenskap av typ 1-diabetiker och någon form av snorsportande motionär – drar de gemensamma träningarna.

Känner du för att komma med och träna inför Kuntovitonen? Kanske delta i loppet, kanske inte? Kom bara till Centralparken i Pargas kl. 18.00 på torsdag 1.3.2018 och testa, vi börjar med ett pass löpteknik och så fortsätter vi träningarna varannan vecka fram till loppet i maj.

Kuntovitonen 2018

Alla som deltar får ett träningsprogram med två pass per vecka, och så träffas vi som sagt varannan vecka och tränar tillsammans, alla på sin nivå. Huvudsaken är att vi rör på oss – och har roligt!

Det här innebär att jag får ta tag i min egen löpning också, som jag skrev igår. Det ska verkligen bli jätteskojigt att komma igång igen!

Undrar du över något? Mejla mig på attvaraetta@gmail.com.