Ett oskrivet blad

2018 hoppas jag kunna maxa riktigt ordentligt. Det är så mycket jag vill hinna göra och jag ser verkligen fram emot året. Nästan hela 2018 är ännu ett oskrivet blad i min bullet journal, och det är både härligt och lite, lite skrämmande.

Jag är inte den som vågar säga att någonting som ska hända kommer att bli fantastiskt och magnifikt, för det vet man ju inte. Jag hoppas och önskar, men jag vågar inte säga det förrän det har hänt. Jag vet inte om det hänger ihop med min diabetes och rädslan för vad som ska hända med min hälsa i framtiden – eller så är och har jag alltid varit sån till min personlighet. Haha. Pessimist? Nja, realist snarare. En vet ju aldrig vad som händer, eller hur? På gott och ont – men kanske mest gott faktiskt. Nog är det ju ändå ganska underbart att inte veta vad livet ska föra med sig.

Södertull Malmö

Inte hade jag i början av 2017 kunnat tro att jag skulle bo i Lund i september och sitta vid Södertull i Malmö och filosofera över livet tillsammans med en katt i brons.

När jag blickar tillbaka på mitt 2017 kan jag ändå säga att det har varit fantastiskt. Så mycket som jag aldrig hade kunnat drömma om i början av året hände, bland annat gästforskartiden i Lund. Visst har året också innehållit en del negativa händelser, men de har till all lycka lett till någonting positivt i slutändan. Jag har fått må brafaktiskt bättre än någonsin – och det är nästan ändå det viktigaste. Med facit i hand var 2017 verkligen fantastiskt, det vågar jag säga nu.

Jag hoppas att det oskrivna bladet 2018 blir lika fantastiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s