I väntans tider

Vad gör man medan man går och väntar på botemedlet? Man går inte och väntar på det, tänker jag.

Att vara etta

Jag försöker, i den mån det är möjligt, att leva mitt liv så som jag själv vill. Om det är något som känns svårt att göra med min typ 1-diabetes försöker jag hitta lösningar till hur jag ska kunna göra det ändå, eller så gör jag någon variant av det jag vill. Det mesta är möjligt.

Med det sagt, finns det såklart en del saker jag helt enkelt inte får göra. Jag får inte bli polis (vilket grämde mig som ung), jag får inte bli pilot eller yrkeschaufför, och när jag skulle ha velat det fick jag inte dyka (men reglerna för dykning med diabetes typ 1 verkar ha ändrats).

Med ett nytt år framför mig har jag funderat en del på vad jag skulle vilja göra i år. Är det något min diabetes hindrar mig från att göra? Svaret är nej. Jag kommer inte på en enda sak jag inte kan göra på grund av min diabetes. Däremot är en del saker mer riskfyllda och en del väljer jag bort just för att de inte känns värda risken, men i grund och botten kommer jag inte på någonting min sjukdom verkligen stoppar mig från att göra. Den är ett hinder på vägen – absolut, alla gånger och alla dagar i veckan! – men jag upplever att jag kan ta mig runt eller under hindret om jag inte kan ta mig över det.

Hur ser ni andra med diabetes på det här? Är det något ni skulle vilja göra men inte gör på grund av diabetes typ 1?

2 reaktioner på ”I väntans tider

  1. A

    Hade efterkontroll idag och fick svar på vad missfallet berodde på. Det hade inget som helst att göra med diabetes, och det var nog en enorm lättnad. Anledningen var en sån sak som kan hända och konsekvenserna kan variera, i just vårt fall hade det tragiska konsekvenser.
    Var nog också en lättnad att få ett svar.

    Gilla

    1. Jag förstår att det var en lättnad att det inte berodde på din diabetes. Med den här sjukdomen går man ju omkring och anklagar sig själv så lätt, och då är det ändå skönt (mitt i den sorg som såklart ändå finns där oavsett orsak) att veta att det inte var på grund av sjukdomen som det gick som det gick. Kram ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s