I år, då?

För inte så länge sen fick jag en fråga här på Att vara etta i kommentarsfältet till ett inlägg (tack för frågan, Milla!). Frågan gick ut på om jag tror att vi som redan har diabetes typ 1 kommer att bli botade inom något år. Mitt svar är att jag jättegärna vill tro att vi blir det, men för att vara helt ärlig vet jag faktiskt inte om jag vågar tro att vi kan bli det – någonsin.

Så pessimistiskt, jag vet, men så länge jag har haft diabetes (25 år) har jag hört att forskarna är ett botemedel på spåren, men ännu känns det lika långt ifrån som när jag hörde det första gången. Även om tekniken och hjälpmedlen har gått framåt oerhört mycket de senaste åren känns ett regelrätt botemedel allt längre bort ju äldre jag blir.

Solnedgång

Själv kommer jag nog inte att kunna tro att jag kan bli fri från min diabetes förrän jag får uppleva det själv. Men vilken känsla det skulle vara! Jag vågar inte ens föreställa mig den fullt ut, faktiskt. 2016 skrev jag att botemedlet kanske kommer nästa år, men det gjorde det ju inte. I år, då? Man kan ju alltid hoppas.

2 reaktioner på ”I år, då?

  1. Pingback: I väntans tider – Att vara etta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s