Julgott med choklad

Choklad

Julstöket är i full gång, det märks på besökarstatistiken här på Att vara etta. Det är tydligen fler än jag som prioriterar julbestyr just nu. I år ska vi inte ge julklappar inom familjen, men vi är bjudna på middag till mina föräldrar, och då vill man ju inte gärna komma helt tomhänt. Därför har jag tillverkat lite julgott med choklad att ta med (och så hoppas jag att mamma och pappa inte läser det här före jul!).

Choklad 90%

Det är busenkelt att tillverka egna chokladpraliner. Man smälter en god choklad (Lindts 90%-iga i mitt fall), smörjer silikonformar med kokosolja, och så häller man i chokladen och stoppar i en nöt eller två. Sen in i kylskåpet eller ut på verandan för att svalna.

Choklad jul

Så här fina figurer blev det av en platta Lindts! 90%-ig choklad är ganska blodsockervänlig för mig, och det uppskattas även av farsgubben som har diabetes typ 2. Julbordet är nästan 100% blodsockervänligt när vi firar jul tillsammans, och det är så himla skönt. Att veta att man med gott samvete kan ta av allt utan att få en blodsockerbergochdalbana efteråt är verkligen guld värt. Sen krävs givetvis insulin till maten ändå, både för mig och pappa, som är insulinbehandlad sedan flera år tillbaka trots att han äter lågkolhydratskost.

Choklad till jul

Morgonyoga

Hur går det för er andra som gör utmaningen #yogaeverydamnday? För mig går det riktigt bra, får jag väl ändå säga. Jag har yogat lite varje dag utom när jag var i Stockholm, så den 6.12 blev det bara lite lätt stretch i sängen på båten. Det kändes liksom inte riktigt lockande att göra solhälsningen på det mattklädda golvet i hytten, och någon yogamatta hade jag av praktiska skäl inte tagit med mig.

Morgonyoga

Jag har strävat efter att börja varje morgon med några varv av solhälsningen, allra minst. Då är det verkligen irriterande när man, som jag gjorde i helgen, vaknar med ett blodsocker under 4. Jag har gärna omkring 4 i blodsocker på natten, men helst inte under 4 om jag ska göra något fysiskt för då blir jag för kraftlös på något sätt. Jäkla blodsocker att sinka mig och mina planer! Då får det bli kvällsyoga istället – och det är ju inte heller fel – men jag tycker om att börja dagen med lite yoga.

När yogar du helst?

Den näst bästa julklappen

Jag är fortfarande vid liv efter läkarbesöket i måndags! Direkt efteråt gick jag till universitetet på forskarseminarium och där blev jag kvar i dagarna två. Pust nu känns hjärnan helt urblåst! Dagarna avrundades med fakultetens julfest och ovanpå den folkloristikens och religionsvetenskapens gemensamma julfest, så nu har det verkligen varit full rulle från arla morgon till sen kväll.

Julpapper

Hos läkaren fick jag den näst bästa julklappen* någonsin, nämligen en bekräftelse på att mitt HbA1c har hållit sig på samma nivå, och att allt i övrigt ser bra ut med min hälsa. Vilken lättnad! Jag är alltid lika nervös inför läkarbesöken. Jag oroar mig för att något ska vara fel med min kropp, att läkaren ska säga att jag inte får ha kvar min pump eller sensor och annat liknande. Men nu är det över och det är ett halvt år till nästa gång. Fy farao så skönt!

*Den bästa julklappen? En fungerande bukspottskörtel såklart!

Årets sista läkarbesök

Så var det dags för årets sista läkarbesök på endokrinologiska mottagningen för min del. Skönt att få det överstökat före jul. Läkarbesöken hör som bekant inte till mina favoriter.

Läkarbesök

Den här gången har jag sluppit gå till laboratoriet på blodprov före. HbA1c ska mätas på plats, med ett stick i fingret. Jag har hört att den metoden kanske inte är lika tillförlitlig som blodprovsmätningen, är det någon som känner till mer om det?

För min del känns det okej även om det inte skulle vara helt korrekt – bara värdet är någorlunda ditåt. Jag vet ju ändå hur mina blodsockerkurvor har sett ut för det mesta tack vare min CGM, så HbA1c är mer en bekräftelse på det.

Vandring på Sattmarksleden

Min favoritrunda när det gäller vandring i Pargas är Sattmarksleden, som startar vid Sattmarks kaffestuga. Man kan välja mellan olika långa rutter, och vi varierar ganska friskt. Ibland blir det en utfärd med picknick, ibland en vanlig söndagspromenad. Idag blev det en förmiddagspromenad i det underbara vädret.

IMGP6084

Sol i december. Det händer inte varje dag. Man riktigt kände hur livsandarna fick ny kraft av solens strålar.

IMGP6092

Utsikten vid gravröset från bronsåldern är magnifik. Det här kan man verkligen kalla en kulturvandring i historisk miljö. När man skalar bort alla dagens prylar är det inte svårt att föreställa sig hur det kan ha tagit sig ut här förr. Åh! (Jag är lite svag för sånt där.)

IMGP6095

Men med en hund som Ebba får man leva i nuet.  – Hallå matte, ska vi inte gå någon gång? Vad står du och glor på? Kom igen!

IMGP6099

Träden hade isdroppar som reflekterades av solen. Nästan som julgransljus, fast vackrare.

IMGP6103

Idag valde vi mellanrundan, alltså den som är 5,5 km lång. Det kändes lagom, fast Ebba skulle nog gärna ha tagit den längre rutten. En gårdshunds energi alltså…

IMGP6111

Inne i skogen skuggades solen av träden, men ute på de öppnare partierna värmde den till och med lite. Det här är livet!

IMGP6114

Jag lyckades bra med blodsockret under vandringen. Jag hade en temporär basalminskning inställd på pumpen, och blodsockret steg bara lite långsamt. 1-0 till mig alltså! Nu ska jag bara försöka lyckas lika bra på löprundan i eftermiddag. Löpning är lite svårare för mig att parera med blodsockret, men jag har ju oändliga möjligheter att öva mig eftersom blodsockerkampen aldrig tar slut.

På tal om russin

Som jag konstaterade igår hittas det ibland gamla russin och druvsockertabletter i mina fickor. Ett bra tips för handväskan är att samla första hjälpen (alltså druvsocker, gel, russin etc.) i en återförslutningsbar fryspåse i valfri storlek.

Fryspåse

I påsen kan russinen hoppa fritt bäst de vill! När allt är tillräckligt kladdigt är det bara att byta ut påsen, så slipper man få kladdet direkt i väskan.

Fryspåse handväska

Perfekt att flytta mellan olika väskor. Se det som ett tips för en lite enklare diabetesvardag!

Du vet att du har diabetes typ 1 när…

Du vet att du har diabetes typ 1 när…

…du aldrig kan ha en liten handväska eftersom du släpar runt på en massa diabetesprylar överallt.

…du kommer på dig själv med att svara enstavigt vid konversationer vid matbordet för att du räknar kolhydrater och kalkylerar insulindoser samtidigt som du pratar.

…du hittar teststickor på alla tänkbara och otänkbara ställen (i bottnet av handväskan, i fickor på kläder, under sängen).

Handväska

…du inte äter för att du är hungrig, utan för att ditt blodsocker är lågt.

…du har fickorna fulla med druvsockertabletter och russin, som klibbar fast och blir gammalt.

…du alltid har minst en sak i ditt kylskåp: insulin.

Fyll på!