Årets sista läkarbesök

Så var det dags för årets sista läkarbesök på endokrinologiska mottagningen för min del. Skönt att få det överstökat före jul. Läkarbesöken hör som bekant inte till mina favoriter.

Läkarbesök

Den här gången har jag sluppit gå till laboratoriet på blodprov före. HbA1c ska mätas på plats, med ett stick i fingret. Jag har hört att den metoden kanske inte är lika tillförlitlig som blodprovsmätningen, är det någon som känner till mer om det?

För min del känns det okej även om det inte skulle vara helt korrekt – bara värdet är någorlunda ditåt. Jag vet ju ändå hur mina blodsockerkurvor har sett ut för det mesta tack vare min CGM, så HbA1c är mer en bekräftelse på det.

5 reaktioner på ”Årets sista läkarbesök

  1. Hanna

    De gånger de mäter mitt HbA1c från både armen och fingret är det nog väldigt lika. Beror nog mycket på utrustningen, skulle jag tro.

    Lycka till!

    Gilla

    1. Jo, jag passade på att fråga sköterskan och hon sa att värdet borde vara ganska korrekt. För egen del slipper jag hellre ett blodprov varje gång det är möjligt så det känns helt okej 🙂 Tack!

      Gilla

  2. A

    Du fick svar redan men jag har för mig att felgränserna är aningen större på snabbtestet. Man kan alltså inte lika säkert garantera att värdet är helt korrekt, men givetvis är det inte långt ifrån heller för då hade man ju inte kunnat använda metoden. Så det handlar om exakthet.

    Jag har för övrigt äntligen upptäckt att livet med sensor är som att upptäcka sin diabetes på nytt :p jag fick ju mina sensorer först när jag blev gravid och då var ju hela blodsockerkarusellen en kamp bara av den anledningen.
    Men inte fan blev det lättare nu heller, jag blir åtminstone väldigt ”nojig” tex med vad man tar för att höja låga värden. För nu kan jag ju för första gången följa med och försöka undvika rekyl.
    Just känns det nog ändå som att vara tonåring igen, inget funkar :p men jag tänker att kroppen behöver tid att återhämta sig från missfallet (graviditeten var ju så långt gånget redan) och att sorgen också påverkar. Tänk så fruktansvärt det är egentligen, att vara kroniskt sjuk, att man t.o.m måste räkna in sorg som en faktor när man försöker ta hand om sig själv.

    Gilla

    1. Tack för förtydligandet, det låter ju på alla sätt rimligt och mitt HbA1c den här gången var också ett sådant att jag inte har någon anledning av betvivla att det var ganska korrekt. Skönt 😊

      Jag beklagar verkligen sorgen ❤️ En sådan sak är ju hemsk att uppleva för vem som helst, men på något sätt känns det ännu värre när man har fått kämpa så mycket med blodsockret och all oro p.g.a sin diabetes, och så går det inte som det borde. Fy så ledsamt. Sen just det som du skriver också, att man måste ta allt i beaktande, till och med sorg, i den eviga kampen med blodsockret. Det är inte rättvist 😪

      Gilla

  3. Pingback: Den näst bästa julklappen – Att vara etta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s