Diabetisk slitenhet

Jag är med i ett antal diabetesgrupper på Facebook, och ofta delas intressanta länkar och resonemang som jag tar del av. En sådan länk ledde till en artikel om trötthet, som har publicerats på svenska Diabetesförbundets sidor (klicka för att komma till artikeln).

Trötthet är bekant för många med diabetes typ 1, så också för mig. Det har blivit bättre rent fysiskt sen jag fick min insulinpump, men fortfarande upplever jag att jag är tröttare än jämnåriga friska individer.

Enligt den norska psykologen Jon Haug kan tröttheten bero på diabetisk slitenhet, ett kognitivt slitage som orsakas av att hjärnan ständigt utsätts för tankar och beslut som ska tas om insulinbehovet i förhållande till mat, motion, känslor och så vidare.

Diabetisk slitenhet

Själv köper jag Haugs resonemang rakt av. När man tänker på saken vore det väl nästan underligt om det ständiga utnyttjandet av hjärnkapaciteten som krävs till allt diabetesrelaterat inte tar sig uttryck på något sätt.

Enligt forskningen kan även föräldrar (främst mammor) till barn med diabetes typ 1 drabbas av diabetiskt slitage. Logiskt, tänker jag, eftersom deras hjärnor ska agera ställföreträdande bukspottskörtlar till barnen, innan barnen själva är gamla nog att ta över uppgiften.

För friska individer tror jag det kan vara svårt att verkligen förstå hur mycket tankearbete som går åt till att hålla blodsockret i schack för en person som saknar egen insulinproduktion. Det är ett heltidsjobb, och mer därtill.

Hur tänker ni andra med diabetes om begreppet diabetisk slitenhet? Känner ni av det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s