Aldrig mer diabetes

Ibland kan jag tänka det. Aldrig mer diabetes när doktorsavhandlingen är klar. Stundtals har jag diabetes typ 1 upp över öronen, det är diabetes inifrån och ut, privat och på jobbet – hela tiden.

No entry

Jag lägger lapp på luckan. No entry for diabetes.

Nej då. Riktigt så illa är det inte, och för det mesta känner jag mig ganska bra på att separera min egen diabetes från avhandlingsarbetet. Min egen diabetes är en del av mig och vanligen är den inte något jag tänker på ur det perspektivet, fastän den följer mig dygnet runt och kräver ständiga åtgärder. Det är ju mitt liv, och jag minns inget annat.

Men visst är det mycket fokus på diabetes. Utöver avhandlingen är det styrelsemedlemskapet i Diabo, den här bloggen, och diverse diabetesrelaterade uppdrag som trillar in då och då. Kanske är det så att jag tar igen alla år jag dolde och gömde och förminskade min diabetes? Kanske jag kompenserar på det här sättet, genom att försöka bidra med något konkret och i slutändan förhoppningsvis nyttigt, det vill säga förståelse och ökad kunskap om sjukdomen?

Om det är så, ja då känns det till syvende och sist riktigt bra. Och någon lapp på luckan lär det aldrig bli för mig. Det är diabetes typ 1, nu och för alltid. I en eller annan form. Mer eller mindre. Alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s