I adventstider

I år har jag väntat och väntat på första december. Så här års tycker jag att det är bra att ha något att pigga upp sig med under de allt mörkare och kallare dagarna. Ingenting blir ju roligare än man gör det, så med det i åtanke införskaffade jag mig en egen adventskalender – min första i vuxen ålder! Imorgon får man äntligen öppna första luckan.

English Tea Shop adventskalender

En ny tesort varje dag fram till jul, det kommer att pigga upp morgongröten (som jag inte äter eftersom mitt blodsocker flyger i taket om jag äter gröt) under den ruggigaste årstiden. Blodsockervänligare blir det knappast för mig, som – oftast – inte behöver dosera insulin till te.

Som barn hade jag självklart ingen chokladjulkalender eftersom typ 1-diabetiker inte fick äta socker på den tiden, men min mamma gjorde små leksakskalendrar till mig och min bror. Nuförtiden finns det ju en massa olika kalendrar med både lego, pussel och leksaker att köpa färdiga, så om man tycker att en chokladbit varje dag inte känns helt rätt att de små trycker i sig (vilket jag själv kan tycka) finns det alternativ till barn med och utan diabetes.

Den som tycker att konsumtionshetsen har gått helt överstyr (vilket jag också kan tycka) kan istället passa på att köra svenska kyrkans alternativa julkalender. Man får bland annat säga tack minst fem gånger, fråga någon hur den mår eller skriva en uppmuntrande kommentar på nätet. Det sista kan man gärna göra här på Att vara etta om man känner för det, så förgylls min decemberdag.

Mångsidigt med blomkål

Dagens blodsockervänliga tips är blomkål. Kort och gott. Det finns oändliga möjligheter att byta ut ris, potatis, mjöl och pasta mot blomkål. Man kan tillreda blomkålsris (superenkelt, bara att riva blomkålen grovt och koka upp snabbt), blomkålsmos, blomkålsgratäng och pizzabotten av blomkål. Blomkål påverkar knappt mitt blodsocker alls, och det gillar jag ju som bekant!

Blomkål

Jag har inte testat exakt de här recepten själv, men åtminstone Åses recept brukar vara väldigt bra, och resten är inte så svåra att få till. Jag tycker om smaken på blomkål och brukar också dippa den som sådan i gräddfil tillsammans med morot, gurka, paprika och andra grönsaker.

Fest på slottet

För att riktigt fira jubilaren bestämde vi oss för att åka till Kustö slottsruiner och vandra kultur- och naturstigen där i helgen. Det är program som passar två- och fyrbenta i det här gänget perfekt.

Kustö Landskap

Vädret var sagolikt. Novembersolen är väl ändå den mest efterlängtade av alla.

Kustö naturstig

Gård, slott och naturstig på ett och samma ställe. Vi besökte alla tre.

Kustö ruiner

Slottsruinerna är imponerande. Jag har inget minne av att jag någonsin skulle ha varit här tidigare, fast det ligger i grannkommunen.

Kustö slott

Väl värt ett besök. Att upptäcka i hemknutarna är allt för underskattat. Jag kan tänka mig att det skulle vara ett riktigt spännande utflyktsmål för en barnfamilj.

Matsäck

Den här gången hade vi matsäck med oss. Sockerfri glögg i termos, äggmuffins och blodsockervänliga scones. Allt anpassat så att jag och mitt blodsocker ska må så bra som möjligt, samtidigt som det är gott.

Scones

Med kalkon, tomat och persilja på är de här sconesen något av det godaste man kan äta ute, tycker jag!

Kustö natur- och kulturstig

Det var ett firande som uppskattades av jubilaren. Det är väl inte många hundar som har haft fest på slottet, men det har Ebba (fast hon gillade nog promenerandet bäst – nytt ställe, nya lukter!).

När hela livet är blått

Efter världsdiabetesdagen blir det märkbart mindre diabetes i media. Det är som om kulmen nås den 14 november, och sen dalar intresset hos allmänheten. Man får förstås vara väldigt glad för att diabetes överhuvudtaget uppmärksammas allt mer, och för att vi har vår blå månad.

För många (och nu syftar jag på oss som har diabetes) är ändå hela livet blått. Det är inte bara november som är en diabetesmånad, det är december januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober och november igen, år ut och år in. Varje dag är diabetes, varje natt. Vad det egentligen innebär kan vara svårt att beskriva, och ännu svårare att förstå.

Ska det vara så viktigt, då? Att folk förstår vad diabetes är? Den frågan kunde jag faktiskt ha ställt själv för ett antal år sen. Spelar det någon roll om gemene man har fel uppfattning om min sjukdom? Vad rör det mig?

Blå natt

Idag skulle jag svara att det är enormt viktigt. Att skapa förståelse är av största vikt, inte bara på grund av fördomarna som florerar, utan kanske allra mest för att undvika farliga situationer, t.ex. om en diabetiker har lågt blodsocker och påträffas av någon som tror att personen behöver insulin, vilket verkar vara en vanlig missuppfattning hos många.

Faktum är också att om allmänheten tror att diabetes typ 1 går att jämföra med en förkylning, kommer vi aldrig att få förståelse för vilken vård som behövs. I dagens Finland, när vårdreformer ser ut att kunna drivas igenom på bekostnad av individers hälsa (ja, så ser jag på saken) måste diabetes ha röster som talar, röster som berättar om hur det faktiskt är när inte bara den 14 november är diabetesdag, när inte bara november är diabetesmånad – utan när alla årets månader är det. När hela livet är det. När hela livet är blått.

Tips och tricks för blodsockret

Med åren har jag hittat olika tips och tricks som underlättar i blodsockerkampen. I veckan som gick fick jag anledning att utnyttja några av dem när vi firade födelsedag i det här huset. Någon har fyllt jämnt (och det är varken jag eller Patric)!

Fruktsallad

Ett fruktfat med mango, banan, melon, päron, persimon, kiwi och granatäpple tackar jag inte nej till när det är fest, men mitt blodsocker tycker att det är lite jobbigt med allt (naturligt) fruktsocker på en gång. Vad göra?

Fruktsallad med grädde

Jo, för det första tar jag insulinet en stund före jag börjar äta, för att undvika den värsta blodsockertoppen. För det andra vispar jag fet grädde till, som jämnar ut höjningen. För det tredje bjuder jag på lite naturella nötter och kokosflarn till, för att ytterligare stabilisera kurvan. Små tips och tricks, som kan fungera (men inte alltid gör det).

Fruktfat

Har du några bra tips och tricks att dela med dig? Jag vet att mycket är individuellt när det gäller sånt här, och var och en måste pröva sig fram själv, men ibland kan man ha nytta av att höra hur andra gör för att försöka uppnå en stabil blodsockerkurva.

Diabetisk slitenhet

Jag är med i ett antal diabetesgrupper på Facebook, och ofta delas intressanta länkar och resonemang som jag tar del av. En sådan länk ledde till en artikel om trötthet, som har publicerats på svenska Diabetesförbundets sidor (klicka för att komma till artikeln).

Trötthet är bekant för många med diabetes typ 1, så också för mig. Det har blivit bättre rent fysiskt sen jag fick min insulinpump, men fortfarande upplever jag att jag är tröttare än jämnåriga friska individer.

Enligt den norska psykologen Jon Haug kan tröttheten bero på diabetisk slitenhet, ett kognitivt slitage som orsakas av att hjärnan ständigt utsätts för tankar och beslut som ska tas om insulinbehovet i förhållande till mat, motion, känslor och så vidare.

Diabetisk slitenhet

Själv köper jag Haugs resonemang rakt av. När man tänker på saken vore det väl nästan underligt om det ständiga utnyttjandet av hjärnkapaciteten som krävs till allt diabetesrelaterat inte tar sig uttryck på något sätt.

Enligt forskningen kan även föräldrar (främst mammor) till barn med diabetes typ 1 drabbas av diabetiskt slitage. Logiskt, tänker jag, eftersom deras hjärnor ska agera ställföreträdande bukspottskörtlar till barnen, innan barnen själva är gamla nog att ta över uppgiften.

För friska individer tror jag det kan vara svårt att verkligen förstå hur mycket tankearbete som går åt till att hålla blodsockret i schack för en person som saknar egen insulinproduktion. Det är ett heltidsjobb, och mer därtill.

Hur tänker ni andra med diabetes om begreppet diabetisk slitenhet? Känner ni av det?

Hoppla, sa blodsockret!

Somliga dagar alltså. När de där jäkla blodsockerkurvorna innehåller bergstoppar högre än Mount Everest. Dem hatar jag.

img_1054-1

Jag mår otroligt dåligt såna här dagar, både fysiskt och psykiskt. Värst är om jag inte vet orsaken till topparna. Just den här dagen tror jag att den kraftiga blodsockerhöjningen beror på lunchen, som måste ha innehållit något jag inte hade räknat med, och följaktligen inte hade doserat insulin till. Svårigheten med att äta sånt man inte själv har tillrett är så påtaglig såna gånger.

En äkta tjolahopp-kurva. Nästan de värsta blodsockerkurvorna som finns, det hurtiga namnet till trots. Än värre är väl bergochdalbane-kurvorna, eller en kombination av de två. Tvi vale!