Inte utan min CGM

”Det verkar gå så bra för den där Maria. Hon kan ju göra nästan allt trots sin sjukdom.”

Styrketräning

Visst är det en bild jag förmedlar här på bloggen, det vet jag. Att det går att göra nästan vad som helst, trots diabetes typ 1. Och det är både sant – och inte.

Det går att göra nästan vad som helst med diabetes typ 1, men man ska vara medveten om att det ligger mycket jobb bakom att leva som ”vem som helst”. Själv har jag inte alltid befunnit mig i samma situation som jag gör nu beträffande vad jag kan och inte kan göra med min kroniska sjukdom. Det är många faktorer som ligger bakom det, och mycket hänger ihop med de medicinska hjälpmedel och det vårdmaterial jag har nuförtiden. Att springa ett halvmaratonlopp skulle till exempel ha varit helt uteslutet före jag fick min kontinuerliga glukosmätare (CGM).

Att resa till Lund och bo ensam i en främmande stad, utan att känna en kotte, skulle nog inte heller ha varit aktuellt för mig före jag fick min CGM och insulinpump. Jag säger inte att jag inte skulle ha kunnat göra det, men jag skulle nog inte ha känt mig hälften så trygg som jag gör när jag snart ska åka iväg nu, med pump och CGM. Därför gör det mig så förbannad, ledsen och upprörd när jag hör att andra med samma sjukdom som jag inte får samma möjligheter till ett så gott, tryggt och friskt liv som möjligt.

Visst går det bra för mig. Visst kan jag göra nästan allt, trots min typ 1-diabetes. Men inte utan min CGM. Inte utan min insulinpump. Inte utan mina medicinska hjälpmedel. De som borde vara en självklarhet för alla med diabetes typ 1.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s