Det kom ett mejl…

Som bloggare funderar man givetvis ibland över vem som döljer sig bakom läsarsiffrorna i statistiken. Vissa av er känner jag, och det är alltid lika roligt när någon kommer fram och berättar att hen läser Att vara etta bekanta som obekanta!

En del av er läsare känner jag inte, men ibland händer det att jag får ett mejl av någon, och det värmer alltid lika mycket. Periodvis har jag inte tid att svara på mejlen lika ingående som jag skulle vilja, men ni ska veta att varje kontakt betyder väldigt mycket för mig. Det är väl lite så när man bloggar om en sjukdom och tankar och känslor kring den, att det också kan väcka många tankar och känslor hos andra.

Jag har själv märkt att sjukdomsbloggandet kan sätta igång tankeprocesser som man inte trodde att man hade inom sig, och det verkar som om det samma kan gälla när man läser en blogg om livet med en kronisk sjukdom (och kanske känner igen sig, eller tvärtom inte alls gör det).

Violer

Det jag vill ha sagt med det här inlägget är i vilket fall som helst att jag är så tacksam för alla som läser och kommenterar och hör av sig, på ett eller annat sätt. Tack för det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s