Möviken runt 2017

Lärdom nummer 1: Börja inte träna till ett lopp bara fem veckor före.

Lärdom nummer 2: Att springa ”den vanliga rundan” en gång i veckan kanske håller uppe någon sorts grundkondition, men att springa så en hel vår gör dig inte snabbare inför sommarens lopp.

Lärdom nummer 3: Styrketräning gör dig starkare, men inte snabbare.

Lärdom nummer 4: Gräm dig inte om du inte slår dina egna rekord om du inte har tränat lika mycket löpning som tidigare år.

Ungefär så kan jag väl sammanfatta årets Möviken runt. Haha. Fokus på styrketräning en hel vårtermin gör mig uppenbarligen inte snabbare, men det visste jag ju i och för sig redan. Att jag sedan är dum nog att gräma mig över det och nekar att inse att det är ganska naturligt att bara drygt fem veckors mer strukturerad löpträning med långa och korta intervaller och distanspass inte hinner ge så stor effekt, ja det får jag nog leva med. 

Men hur gick det egentligen, då? 

Jo, det gick nog bra, egentligen! Jag var ganska tidigt på plats, och solen hann spricka upp bland molnen så det blev riktigt varmt lagom till start (usch – sämsta förutsättningarna!), men det var ändå inte alls lika tryckande hett som ifjol och det blåste ganska kraftigt, så vädermässigt gick det an. 

Ifjol hade jag ett riktigt bottenår, och trodde att jag skulle storkna i värmen, men i år kände jag mig pigg och stark hela loppet igenom. Kors i taket! Det var ungefär det jag tänkte hela loppet också: Kors i taket, vilken bra känsla! När ska väggen komma emot? Men den kom aldrig, och jag kände att jag knappt behövde anstränga mig. Det var väl kanske lite av problemet i år också, ett 11 kilometers lopp ska kännas tungt och det ska kännas att man anstränger sig, så förmodligen skulle jag ha haft mycket mer att ge.

Så slutade min tid på bara 1 minut kortare än fjolårets också, och nästan fyra minuter från mitt eget personliga rekord. Vem bryr sig? Jo, jag! Jag, som brukar tjata om hur viktigt det är att klappa sig själv på axeln och vara nöjd utefter de förutsättningar man ger sig. Ha! Det är nobla ord, det är klart, men att själv leva efter dem är lättare sagt än gjort. Jag jobbar på det…


Blodsockret, då? Jo, för all del – det hängde med. Natten innan loppet låg det omkring 7, strax före loppet på 9. Lite högt, men helt okej i mina ögon. Före start gjorde jag något så dumt som att dra i mig tre frukttabletter, så under loppet steg blodsockret upp till 12 och sen var det svårt att få ner några timmar, tills det började sjunka med fart lagom till middagen. Jag måste försöka komma ihåg att inte stoppa i mig något i sista minuten, men i stunden kan jag bli orolig över att det ska sjunka för lågt och tvinga mig att avbryta hela loppet och det om något skulle ju vara surt. Blodsockerkampen, den eviga…

Summa summarum av Möviken runt 2017: Revansch nästa år?!

5 reaktioner på ”Möviken runt 2017

  1. Det är så svårt det där med tiden tycker jag… Jag är jättebra på att peppa andra om tider och säga att man bara ska vara nöjd med prestationen, medan jag själv kan vara missnöjd med egen prestation.

    Gilla

  2. Vivi

    Hej Maria,
    Jag är lite nyfiken, hur många olika doser har du på ett dygn? Dvs hur många olika tidsintervaller på en basal?

    Gilla

  3. Bra jobbat! 😀 Strunta i tiden. Det har jag lärt mig 🙂 Visst slår man sitt rekord blir man såklart jätteglad men försöker mer njuta av att jag faktiskt klarade av loppet och förhoppningsvis inte kom sist i alla fall 😉

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s