I duschen

Animas Vibe

Vad gör man av sin insulinpump i duschen? Den måste ju vara fastkopplad dygnet runt, eller hur? Både ja och nej, faktiskt. Man kan koppla bort den kortare stunder (i mitt fall max en timme ungefär) och det är precis det jag gör när jag duschar. Animas Vibe är visserligen vattentät, men det känns liksom inte optimalt att stå med pumpen i ena handen medan man tvålar in sig eller tvättar håret.

Själv kopplar jag alltid loss min pump när jag duschar. Ibland tar jag en liten dos insulin före, ibland efter, beroende på blodsockernivån. Animas Vibe kan dosera så små bolusdoser som 0,05 enheter och jag använder mig ganska friskt av de små doserna vid såna här tillfällen, när jag bara behöver finjustera blodsockret i samband med en kort dusch. Kanske inte riktigt så lite som 0,05 enheter, men ofta 0,20 eller 0,30.

Urtekram

Hur gör ni andra med insulinpump när ni duschar?

Eversense

Eversense

Jag lovade återkomma med något matnyttigt efter pump- och sensordagen i lördags, och visst fick jag en dos av riktiga nyttigheter att dela med mig av! Det var en del gammal skåpmat för mig också (bland annat presentationer av Dexcom och Animas Vibe, som jag har använt och älskat i snart tre år) och därför tänker jag bara ta upp det som kändes nyast och aktuellast för mig. Vad var det då? Jo, Eversense! Jag har nämnt Eversense i förbifarten tidigare, i maj förra året.

I Sverige är Eversense redan i användning, men i Finland startas de första upp på patienter i april i år. Det handlar alltså om ett CGM-system, som i likhet med Dexcom och Medtronics Enlite skickar vävnadsglukosvärden till en extern apparat, i Eversenses fall till en app i telefonen.

20170318_112415.jpg

Sensorerna appliceras under huden av en läkare, enligt samma metod som man sätter in en p-stav, berättade Pharmanovas representant. I Finland är det Pharmanova som distribuerar Eversense, i Sverige Rubin Medical. Sensorerna är godkända för användning i 90 dagar.

Ovanpå sensorn, som alltså är inskjuten under huden, har man en sändare, som ska laddas en kort stund varje dag. Vid laddning tar man bort sändarplåstret, som därför inte är lika starkt och riskerar att ge klåda på samma sätt som de sändare som ska hållas på plats längre (hurra!). Precis som Dexcom larmar Eversense vid låga och höga blodsockervärden, och även Eversense ska kalibreras två gånger per dag.

Pharmanova

Så, vad tror jag om framtiden gällande insulinpumpar och sensorer efter att ha fått ta del av det nyaste nya? Jag tror så här:

Framtiden ser mycket ljus ut, det händer mycket och en massa nya medicinteknologiska hjälpmedel är på kommande inom typ 1-diabetesvården.

Jag tror tyvärr också att det kommer att dröja väldigt länge innan alla (som vill) får ta del av allt detta i det här landet. Trots att det handlar om besparingar på långsikt (både ur ett ekonomiskt och ur ett hälsoperspektiv) tror jag personligen att mycker beror på var man råkar bo, vilken läkare man råkar ha och kanske även på sikt hur stora ekonomiska resurser man själv har. Tyvärr. Jag ska återkomma till det här, men så ser jag på saken just nu.

Det roligaste med mitt jobb

Jag visste det redan innan jag gav mig in i avhandlingsprojektet, eller jag hade det på känn. Att den roligaste biten skulle bli att få träffa så många andra typ 1-diabetiker, och få ta del av deras historier på ett djupare plan.

Mina förväntningar och förhoppningar har inte varit förgäves. Det är verkligen otroligt givande, och ibland känslosamt och gripande, att få ta del av andras erfarenhetsberättelser. Det sätter igång så många tankeprocesser i mig, både som forskare, och naturligtvis också som typ 1-diabetiker. Ibland går det upp ett ljus inom mig, lite ”Aha! Kan det vara så här?” och ibland får jag riktiga tankeställare. Nyttigt.

Lampa

Det är verkligen det allra roligaste med mitt nuvarande jobb. Att träffa andra typ 1-diabetiker, ta del av deras historier, och känna hur det går upp ett ljus inombords.

Diabetes både på jobbet och fritiden

Imorgon tar jag ett tidigt tåg till Helsingfors. Jag har några fullspäckade dagar framför mig, med mestadels jobb inbokat. I bagaget har jag både dator och inspelningsapparatur så ni kan säkert gissa vad jag ska göra (med tanke på vad jag har berättat om mitt avhandlingsprojekt om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1, menar jag).

Zoom

Lördagen börjar ändå med att jag ska delta i en pump- och sensordag som ordnas av Ykköstyypit ry, en relativt nygrundad förening för typ 1-diabetiker i Finland. Under dagen kommer representanter för Animas, Medtronic, Roche, Abbott m.fl. att presentera sina produkter. Jag ser verkligen fram emot att få ta del av allt! Förhoppningsvis har jag något matnyttigt att dela med mig här på bloggen efteråt!

På söndag väntar jobb i huvudstaden, likaså på måndag. När jag kommer hem har jag tyvärr någonting mindre trevligt i form av en operation framför mig. Det är inte jag som ska opereras, utan ett av mina små hjärtan, men både jag och mitt blodsocker påverkas otroligt mycket av sånt så jag förväntar mig ingenting annat än att det kommer att bli tungt.

Några dagar framöver kommer det därför att vara lite glesare med inlägg här på Att vara etta, men jag hoppas vara tillbaka snart igen. Ta hand om er tills dess!

Högintensiv träning höjer blodsockret?

Ikväll är det dags för ett gemensamt träningspass tillsammans med Motionera med diabetes-gänget. Vi ska träna korta intervaller, vilket innebär att vi springer så snabbt vi kan en viss tid, och sen vilar (står/går) vi en viss – lite kortare – tid. Intervallträning är jättebra för att få upp pulsen och höja konditionen!

Salomon

Vad intervallträning också kan göra är att höja blodsockret. Det kan låta lite motsägelsefullt, ska träning inte sänka blodsockret? Jo, men riktigt så enkelt är det inte. För en typ 1-diabetiker som saknar egen insulinproduktion blir det extra tydligt att till exempel styrketräning och högintervallträning istället kan höja blodsockret. Jag kan märka att högintensiv träning generellt ger mig stigande värden, men det är en massa faktorer som inverkar.

Peter Adolfsson, barndiabetesläkare och en av Sveriges kunnigaste inom området diabetes typ 1 och träning, delar med sig av goda råd och tips på Diabit. Titta in där om du vill veta mer om hur kroppen fungerar vid träning och diabetes typ 1, det är en hel vetenskap!

Mäta blodsockret för att kunna leva

Häromdagen fick jag en fråga gällande hur jag orkar och kommer ihåg att mäta blodsockret. Jag mäter det nämligen ganska ofta när jag inte har sensor, vilket jag ändå till all lycka har största delen av tiden.

Bayer

Svaret på frågan är helt enkelt att jag inte kan leva som jag vill om jag inte mäter blodsockret. Eftersom jag har diabetes typ 1 och helt saknar egen insulinproduktion är det många faktorer som påverkar mitt blodsocker, och om jag inte mäter det har jag väldigt svårt att veta på vilken nivå det ligger. Jag kan vanligen känna om det är riktigt, riktigt lågt (vid 3 och under), och om det är riktigt, riktigt högt, men där emellan har jag egentligen ingen susning om var det ligger.

Om jag inte mäter mitt blodsocker på morgonen, före och efter varje måltid (före för att veta hur mycket insulin jag ska ta och efter för att kolla att dosen blev rätt), före jag sätter mig bakom ratten i bilen, före motion, efter motion (och ibland under!) och på kvällen innan jag går och lägger mig – samt ibland på natten, beroende på kvällsvärdet – har jag ingen möjlighet att leva mitt liv som jag vill och samtidigt må bra. Dessutom ökar min insulinpump risken för ketoacidos om den av någon anledning skulle sluta fungera, så det gäller att hålla koll på blodsockret med jämna mellanrum också av den anledningen.

Därför är svaret på frågan egentligen ganska enkelt: Jag gör det för att kunna leva som jag vill.

Vid matbordet

Doserainsulin

Många typ 1-diabetiker är riktiga fenor på multitasking. Man blir kanske det när man hela tiden är tvungen att tänka, planera och analysera diabetes i huvudet, samtidigt som man utåt sett fungerar normalt.

Vid matbordet sker detta mest frekvent. Jag är själv ett levande exempel på en diabetiker som sitter och konverserar samtidigt som jag i huvudet räknar kolhydrater, analyserar insulindoser och knappar på pumpen. Den som har ätit tillsammans med mig vet säkert vad jag menar – om ni ens har märkt det. Ofta går det väldigt fort, och förmodligen ganska obemärkt förbi för omgivningen.

Jag har märkt att jag ofta brukar ställa en fråga till mitt bordssällskap, och när hen svarar fokuserar jag både på svaret och på att analysera insulindosen. Jag har fortfarande lite svårt att själv prata samtidigt som jag gör allt det där i huvudet, men visst händer det också.

Egentligen skulle man ju kunna säga ”ursäkta, jag ska bara ta insulin, kan vi pausa samtalet en stund”, men dit har jag inte kommit. Dessutom fungerar det oftast bra så här också.

Hur gör ni andra som tar insulin? Multitaskar ni på det här sättet vid matbordet?